I Fredsbergs socken, Töreboda, föddes 1861 en blivande socialdemokratisk skribent och poet, Karl Johan Gabrielsson. Min huvudsakliga källa till inlägget har varit Ture Nermans biografi "K.J. Gabrielsson" (Stockholm : Tidens förlag, 1942.). I Wikipedias kategori "Svenska arbetarförfattare" finns inte Karl Johan Gabrielsson med. Ni kan nog hålla med om att det är anmärkningsvärt, efter att ni har läst nedanstående text.
***
 |
| Töreboda kommun 9087 invånare (2015) |
Det är märkbart när man studerar Törebodas kommunvapen att det är vattendrag man förknippas med. Kommunen ligger ju mellan Vänern och Vättern, och förbindelselänken Göta kanal slingrar sig genom samhället. Kanalen är givetvis den stora turistattraktionen. Under sommaren trafikeras kanalen av tre passagerarbåtar. Du kan också korsa kanalen med Europas minsta färja i reguljärtrafik.
Vart tredje år arrangeras även Törebodafestivalen i början av juli. I år var det sjätte gången, och man samlade ihop flera intressanta artister på scen: Europe, Jill Johnson, Tomas Ledin, Eric Saade, och många fler.
***
 |
| Folkriksdagen 1896. I bakre raden sitter Hjalmar Branting i mitten. Karl Johan Gabrielsson sitter till vänster om honom. |
Familjen Gabrielsson lämnade Skaraborg under nödens år, 1867, för att söka lyckan i Stockholm. Karl Johan var då 6 år.
Men de svåra förhållandena för familjen fortsatte i storstaden. Karl Johan fick bara gå tre år i skola. För efter moderns död splittrades familjen och han tvingades vid 12 års ålder ut i förvärvslivet. Stundom var han arbetslös och fick svälta. Så småningom engagerade han sig fackligt och politiskt. Under den här perioden så lärde han sig, helt på egen hand, tre språk och studerade de stora filosofernas verk. Han var även intresserad av konsthistoria. Han skrev dikter, berättelser och debattinlägg. Vid en rösträttsdemonstration 1893 talade han om valet mellan det öppna våldet och den allmänna rösträtten. Han framförde även den här:
Framåt mot ljuset, av Karl Johan Gabrielsson
Vart man än lyssnar, vart man än spanar
finner man skaror som rusta till strid.
Kanske det börjar förr än man anar,
bäst är att hålla sig redo därvid.
Kan det få avlöpa lugnt, är det väl,
bättre begär ej den längtande träl.
Men om man spänner tills bågen vill brista,
fortfar med nej'en och dömer med väld,
faller till sist nog den tändande gnista,
som giver liv åt förödelsens eld.
År 1892 hade han anställts som medarbetare i Social-Demokratens redaktion och två år senare utsågs han till redaktör och ansvarig utgivare för den nya socialdemokratiska veckotidningen Folkbladet.
Från 1890 och några år framåt skrev han även dikter till första maj-demonstrationerna. Den här är från 1895.
Och fanorna vaja så röda
i solens förgyllande glöd,
förbrödringens känslor de löda
en kedja mot träldom och nöd.
Frihetens vårvindar susa
och majsånger mäktiga brusa.
Och tågen sig ringla så långa
längs fälten mot skogarnas bryn.
Se, mödornas härskaror gånga
att svärja sin ed under skyn!
De svärja, att ingen skall svika,
att ingen ur kampen skall vika.
**
År 1898 bildades Landsorganisationen, LO, och dess förste sekreterare blev Karl Johan Gabrielsson.
**
Blott tre år senare dog Karl Johan Gabrielsson i sviterna av lungtuberkulos. Han dog 31 oktober 1901.
En av hans mer stämningsfulla dikter publicerades i juni 1901.
O, sjudande liv, av Karl Johan Gabrielsson
Jag känner din doft från knoppar och blom,
hur den strömmar i kammaren in,
med vårens frömjöl och älskedom
och sorlet som hugnar mitt sinn!
Små flickdiskanter skratta så glatt,
man är ute nu, det är vår!
Och pojkarna spela så muntra spratt
och hojta så det förslår.
En timmermansyxa bankar i trät,
en mops låter höra sitt skall,
mot asfalten ljuda gårdskarlens fjät,
en bräda föll att det small.
En bryggarvagn kommer buller åstad,
man piskar mattor på gårn,
i trapporna jama kattor i rad,
som det brukar hända om vårn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar