tisdag 30 juni 2015

Vietnam längtar efter mer

  Nu är tre fjärdedelar av kvalet avklarat. Under den sjätte dagen släppte hämningarna. Ett poetiskt skimmer landade mellan kullarna. Någon sa: Vad jag har längtat! 
  Den grå vardagen fick plötsligt ett gult färgtillskott och jag vet snart inte om jag skriver om poesi eller fotboll.

***


  Guldet i grupp 3 gick alltså till John Montague, Irland. Silver blev det för Ý Nhi från Vietnam och bronset till Sydkorea genom Pak Chaesam. Förutom Vietnam tog sig även Canada in på topplistan, tack vare Mark Abley's 9 poäng. Iran och Jungfruöarna fick lämna densamma.

Ställningen:

Irland 26
Ukraina 24
Venezuela 24
Sydkorea 24
Vietnam 24
Irak 24
China Blue 24
Italien 23
Red England 22
Canada 22
Tunisien 21
Unga Mexico 21
Rumänien 21

***

Längtan, av Ý Nhi (f. 1944)

Att ge sig av
som när en skinande kinesisk vas på en starkt upplyst hylla
börjar spricka

som en underbar dikt riven ur en tidning
först vemodig
sedan upprymd
flyger bort som en sensommarfjäril

likt en från fingret
avhalkad förlovningsring
som gömmer sig bland småsten

Att ge sig av
som en kvinna från sin älskare

***

The road back, by Pak Chaesam (1933-1997)

Starting on the frosty path at dawn,
mother now soaked from the heavy night’s dew;
mother has come back after a day of selling
to the place where we lie asleep.

There is no jar of honey on the shelf,
only the gray dust piling,
while the children, too small to work
off the debts, lie stretching here, there.

No one to see, no one
to comprehend when she unties
the starlight she carries back on her forehead,
and shakes loose the moonlight
that clings to her sleeves.

***

  Även om Angola fick 10 poäng i den här gruppen, genom Henrique Guerra, så är det bara ett afrikanskt lag bland de tretton bästa. 
  När det gäller laget som benämns Tunisien, så måste jag klarlägga att det är ett mixat lag med poeter från fyra olika länder. Men jag kom inte på något bra namn. Tahar Bekri, som är från Tunisien, hade flest bidrag med i antologin "Parley Tree" så därför blev laget "tunisiskt".

Kom, morgondimma, av Henrique Guerra (f. 1937)

Kom, morgondimma,
lägg dina ringprydda fingrar över mitt krulliga hår,
sprid omedvetenhetens lugn
över min undertryckta ångest.
Kom, morgondimma,
jag vill se kaffebuskarna tyngas under bönornas röda höljen,
räta upp de lutande bamburören
låt kröna bergstopparna i Bailundos högland
svep undan allt damm för tågen som rullar ner mot Benguela
lägg ett poetiskt skimmer över horisonterna
för Angolas lastbilschaufförer.

måndag 29 juni 2015

Irland fick napp i poängfisket

  Den femte dagen i kvalturneringen och en ny grupp av poeter gör entré. Ni kanske undrar var de amerikanska lagen har tagit vägen. De skvalpar strax utanför topplistan. Det sker en hel del förändringar efter dag 5 och dag 6.

***

Grupp 3, Dag 5

  Den blivande gruppvinnaren fick 8 poäng vid den första bedömningen. Det var irländaren John Montague som tilldelades de poängen för sitt fiskafänge. Sju poäng gick till Sudeep Sen som tävlar för Red England. Fyra poeter erhöll vardera 6 poäng: Eugenio Montejo, Venezuela; Pak Chaesam, Sydkorea; Vasyl Stus, Ukraina och Tahar Bekri, Tunisien.
  Resultatet innebar att Red England, Sydkorea och Tunisien tog sig in på Topp-13 (se ställningen i slutet av inlägget).


The trout, by John Montague (f. 1929)

Flat on the bank I parted
rushes to ease my hands
in the water without a ripple
And tilt them slowly downstream
to where he lay, tendril light,
in his fluid sensual dream.

Bodiless lord of creation
I hung briefly above him
savouring my own absence
Senses expanding in the slow
motion, the photographic calm
that grows before action.


***

  Sudeep Sen fick sina sju poäng för en ekphrasis-dikt om konstnären Cezanne.


Dreaming of Cezanne: III Fog, by Sudeep Sen (f. 1964)

It is late afternoon. I gravitate towards anything that is warm - smoke, steam, fire. I also gravitate towards colour, specific colours – inhabiting the tactility of blue and the transparent imagination of crimson.

I am attired in blue. I am in a room that is full of blue – blue linen, blue curtains, blue oil painting, blue bottles, blue crayons.

Then I see red – pure red emerging from crimson on thick vellum. A hand traces out an outline in ink – frenetic and spontaneous – red lines highlighting the psychology of a face.


***

The world's practice, by Eugenio Montejo (1938-2008)

Write clearly, God has no glasses.
Don’t translate your deepest music
into numbers and codes,
words are born by touch.
The ocean you see runs in front of its waves,
why must you reach to catch it?
Listen to it in the chorus of palms.
What is visible in flowers, in women,
rests in the invisible,
what revolves in the stars wishes to stop.
Favor your silence and let yourself roam,
the stone’s theory is the most practical.


***

Läget efter fem dagar:

Irland22
Ukraina21
Irak21
Venezuela20
China Blue20
Iran20
Red England19
Italien19
Rumänien19
Sydkorea18
Tunisien18
Unga Mexico18
Jungfruöarna18

söndag 28 juni 2015

Hon står och faller med kärleken

  Ni har fått vänta flera veckor på inlägget om Maria Wine. Det var planerat till 24 maj, men bättre sent än aldrig. Jag har tidigare berättat hur mycket jag uppskattar hennes poesi. Jag har också skrivit om kritikernas njugga inställning till densamma. Det är tydligt att åsikterna går vitt isär om Maria Wine och hennes verk.

Tria Carmina
med
Maria Wine (1912-2003)

Maria Wine (38 år)
1950
(OBS! Det är inte Ingrid Bergman.)

  Jag tänker inte återupprepa hennes bakgrund (den går att läsa i ett tidigare inlägg), men till skillnad mot flera litteraturvetare så anser jag att kunskapen om den ger en ytterligare dimension till hennes texter. I synnerhet gäller det för hennes debutsamling "Vinden ur mörkret". Vetskapen om hennes bakgrund ger en extra tyngd åt de avslutande orden i diktexemplet.

(Från "Vinden ur mörkret", av Maria Wine. Stockholm : Bonniers, 1943.)

Vinden tjuter över sommarens obarmhärtiga död,
sliter i gummans trasiga kläder;
en silvergrå strimma lyser redan i mitt hår,
och lövet simmar i sitt gyllne blod.

Naturen överrumplas plötsligt av en djup stillhet:
en väntans stund före döden.
Träden står tysta med sina nakna armar,
vattnet ligger blekt och drömmande
som ett melankoliskt öga,
molnen driver oroligt i väg
och de sista flyttfåglarna lämnar det döende landet -

Men jag
skall simmande i kvällssolens röda blod
taga mig över på andra sidan av livet.

***

  Debutboken följdes av en strid ström av verk. Under en tioårsperiod utkom hon med fyra diktsamlingar och två romaner. Hennes poesi har liknats vid "själsliga dagböcker", och därmed inte räknats som litteratur. Jag kan hålla med om att dikterna får sitt tillflöde från någon form av inre reningsverk. Men det gör dem enbart mer lättillgängliga för sina läsare. Jag kan varmt rekommendera hennes sjätte diktsamling "Stenens källa" (1954). Den kan man gång på gång återvända till. Den innehåller både korta sentenser och längre eftertänksamma dikter. Jag ger er prov på bägge delar.

Den som faller med tveksamhet
överraskas av fallets mjuka mossa
den som faller med ångest
genomsargas av stenar
den som faller med djärvhet
kommer upp med rosor i famnen
den som faller med likgiltighet
faller inte alls

*

Har det sjungits tillräckligt
om kärleken
o nej
det kan inte sjungas tillräckligt
om kärleken

Kärlek på morgonens tallrik av sol
kärlek till det öppna fönstrets bris
till morgondryckens doftande drömmar
kärlek till dagen och dess dukade bord
till saltet och brödet
kärlek åt den som bjuder
åt den som tar emot

Kärlek till mötet
till alla möten
till det som måste vika undan
för det som ska komma
kärlek till avskedets händer av snö
till nattens hoprullade förgätmigejdrömmar
...

(Ur "Stenens källa", av Maria Wine. Stockholm : Bonnier, 1954.)

***

  Även "Vredens och kärlekens hand", som gavs ut 1973, präglas av författarens önskan att skriva av sig. Titeln är väl vald utifrån de känslostämningar som Maria Wine ger uttryck för i boken. Det finns till och med en dikt som förklarar hennes ställningstagande mot tystnaden.

Det outsagda ordet, av Maria Wine
(Ur "Vredens och kärlekens hand". Stockholm : Bonniers, 1973.)

Det går inte att komma ifrån
det outsagda ordet
Du kan begrava det
i tystnadens vagga av honung
men på natten stiger det upp
tisslar och tasslar i alla golvspringor
svävar kring som ett rökgrått spöke
i ditt rum
Eller det kommer till dig i drömmen
likt en mäktig mur
som hotar falla över dig
Och du vaknar upp
med det outsagda ordets svettpärlor
på din panna
Det går inte att springa ifrån
det outsagda ordet
Förr eller senare
måste det träda fram:
inget ord kan i längden vila
i en vagga av honung.

lördag 27 juni 2015

Irak firar phantasmagoria

  Färgdikternas andra omdöme leder fram till en fantasifull gruppvinnare. Den magnifika titeln har poeten hämtat från en teaterform som hade sitt ursprung i mitten av 1700-talet.

Phantasmagoria

Grupp 2, Dag 4

  Jag blev väldigt förtjust i den irakiska poeten Sinan Antoon's dikt "Phantasmagoria". Jag gav den 5+7 poäng och därmed toppar han listan för grupp 2. Silver till David Manicom, Canada och brons till den enkla moders-dikten, signerad Elaine Warren Jacobs från Jungfruöarna.

Phantasmagoria, by Sinan Antoon (f. 1967)

blue rain
addressing a silent orchestra
in a distant morning
the maestro
cannot read
the foggy notes
butterflies
bloom
from your vocal chords
and colonize
my memory


***

  Efter fyra dagars PSTC står det klart att Jungfruöarna är den stora överraskningen så här långt. Här kommer bronsdikten från grupp 2.


She who made paper flowers, by Elaine Warren Jacobs

Every two nights
before Christmas
I watch my mother make paper flowers
Crimp edges
Place finger tipped designs
onto crepe paper.

Roses are my favorite
Jumbie-bead red, burnt orange,
sea grape purple,
delicate coco plum white.

I like to see her cut and curl petals
Cup their middles with her thumbs
arrange them tight around
the veins of coconut fronds


***

  Jag avslutar fjärde dagen med Nordirlands bidrag som erhöll 10p.

A blue bird from the museum of calligraphy, by Matt Kirkham (f. 1966)


What is stopping you from writing your postcards
with your Museum of Calligraphy
blue biro is the way the waves keep lifting
the giraffe-skin pattern of sunlight
they themselves form on the floor of the sandy
shallows, and projecting it up the beach
towards your lounger, then withdrawing,
taking it back, retracting hissingly,
and there, the pattern is there again.


***

Poängställning efter dag 4:

Iran20
China Blue18
Rumänien18
Jungfruöarna18
Irak17
Polen16
Ukraina15
Finland15
Nordirland15
Italien15
China Ladies14
Irland14
Venezuela14
Unga Mexico14

Takskägget blev ett lyft för Canada

  Dags att redovisa tredje dagens poängskörd i PSTC 2015. Den här gruppen innehåller inte lika många etablerade poeter, som den första gjorde. Å andra sidan får dikterna symbolisera årets huvudtema, "färg".
 
*
 
Grupp 2, Dag 3

  Utfallet av den första bedömningen av grupp 2 innebar inte några stora omkastningar i tabellen.
  Två poeter fick 7 poäng: Olga Orozco, Argentina och David Manicom, Canada.
  Två poeter fick 6 poäng: Zhang Zao, China Blue och Ihor Kalynets, Ukraina.
  Fem poeter erhöll 5 poäng, bland annat Matt Kirkham, Nordirland; Vivian Smith, Australien och Helena Sinervo, Finland.
 
  Ställningen i toppen efter tre dagar:

China Blue15
Iran14
Rumänien14
Irland12
Finland12
Ukraina12

***


The burning eaves, by David Manicom (f. 1960)

Fire to the level of my eyes, into the trees
Whose leaves now merge their colours with the birds;
Angle of sun beneath our porch’s eaves
To catch at last this kitchen-window sink.

I pull white plates from grey beneath the foam
Like shells emerging from our portioned sea.
Rinsed, they shine. Brief in the rack, then swaddled
In the tea towel, in your hands. Scrub and dip and pass

As the louvered pattern of the shutters’ shadow
Bands your wrists with their late summer source.
All grief is captured by the acts of love,
in how we work to hand things back and forth.


***

Night view of New York, by Zhang Zao (1962-2010)

Holding a red trout you climb the dark night
New York is just like New York, dangling
in a hot tear, drifting to an abyss

Heartbeats of the zodiac dart about like cockroaches
Stuck in fat, the burglar-proof lock sows along its route
ears, diamonds, escape
and you; holding the arms of your New York King
you stroll down Fifth Avenue
Automobiles, like ghostly creatures, pass over a bewitching scent

Stories about agonies over body shape
succumb to deep eye shadow
Yet, what can be more erotic than success?


***

Rött, av Ihor Kalynets (f. 1939)

Jag är trött, min kära
jag påminns av helgdagsfanfarer och fanor
som fladdrar i muskler
och fientliga blickars djuriska hat
om att någon har bränt
med all eld sammanpressad
genom förstoringsglasets lins
att någon har velat täcka över det djupa såret
den mogna jämmern
den för länge sedan rosa sucken
det var sent gud så sent det var
i själens blad
 

fredag 26 juni 2015

I pianobaren

  Jag har glidit in i baren och beställt ett glas vitt. Min smoking sitter som ett smäck och jag får längtansfulla blickar. Eller kanske inte, för vid pianot sitter ...

Robert Wells

Vi inleder med Nina Simone's superhit, "My baby just cares for me". Det är en jazzstandard skriven av Walter Donaldson (1893-1947) med text av Gus Kahn (1886-1941). Sången skrevs till filmversionen av musikalen Whoopee! (1930) och blev signaturmelodi för Eddie Cantor (1892-1964) som sjöng sången i filmen.
  Nina Simone spelade in en version av sången på sitt debutalbum "Little Girl Blue, 1958. Det blev en av Simones största hits när den återutgavs 1987 och då användes i reklamen för parfymen Chanel No. 5. Källa: Wikipedia



My baby just cares for me, performed by Nina Simone (1933-2003).
Label: Bethlehem, 1958.

My baby don't care for shows
My baby don't care for clothes
My baby just cares for me
My baby don't care for cars and races
My baby don't care for high-tone places
 
Liz Taylor is not his style
And even Lana Turner's smile
Is somethin' he can't see
My baby don't care who knows
My baby just cares for me
 
Baby, my baby don't care for shows
And he don't even care for clothes
He cares for me
My baby don't care
For cars and races
Baby don't care for
He don't care for high-tone places
 
Liz Taylor is not his style
And even Liberace's smile
Is something he can't see
Is something he can't see
I wonder what's wrong with baby
My baby just cares for
My baby just cares for
My baby just cares for me
 
***
 
  I mellanakten får ni en riktig höjdare, "Route 66", (missa inte klippet med Diana Krall och Natalie Cole).
  "Route 66" är en populär rhythm and blues standard, komponerad 1946 av amerikanska låtskrivaren Bobby Troup (1918-1999). Texten i låten följer den federala motorvägen US Route 66 som genomkorsar landet från Chicago till Los Angeles. Nat King Cole (1919-1965), som King Cole Trio, spelade in låten samma år och det blev en hit. Källa: Wikipedia
 
Route 66, performed by Nat King Cole Trio
Label: Capitol, 1946.
 
If you ever plan to motor west,
Travel my way, take the highway, that's the best.
Get your kicks on Route 66.

It winds from Chicago to L.A.
More than 2000 miles all the way,
Get your kicks on Route 66.

Now you go through Saint Louie,
And Joplin, Missouri,
And Oklahoma City looks mighty pretty, you'll see...
Amarillo...
Gallup, New Mexico,
Flagstaff, Arizona,
Don't forget Winona,
Kingman, Barstow, San Bernadino.

Won't you get hip to this timely tip
When you make that California trip?
Get your kicks on Route 66.

Won't you get hip to this timely tip
When you make that California trip?
Get your kicks on Route 66...
Get your kicks on Route 66...
Get your kicks on Route 66!
 
  Nu får ni ett klipp med Nat King Cole's dotter, Natalie Cole (f. 1950) och pianisten Diana Krall (f. 1964).
 
 
***
 
  Slutligen river vi av en rocklåt, "Great balls of fire". Det är en låt från 1957 som skrevs av Otis Blackwell (1932-2002) och Jack Hammer (f. 1925). Den spelades in av Jerry Lee Lewis på Sun Records. I slutet av inlägget får ni ljudklippet från en studioinspelning. Källa: Wikipedia
 
Great balls of fire, performed by Jerry Lee Lewis (f. 1935)
Label: Sun Records,1957.
 
You shake my nerves and you rattle my brain
Too much love drives a man insane
You broke my will, oh what a thrill
Goodness gracious great balls of fire

I learned to love all of Hollywood money
You came along and you moved me honey
I changed my mind, looking fine
Goodness gracious great balls of fire

You kissed me baby, woo, it feels good
Hold me baby, I wanna love you like a lover should
You're fine, so kind I'm gonna tell this world that your mine mine mine mine

I chew my nails and I twiddle my thumbs
I'm really nervous but it sure is fun
Come on baby, you drive me crazy
Goodness gracious great balls of fire

Well kiss me baby, woo-oooooo, it feels good,
Hold me baby
I want to love you like a lover should
You're fine, so kind
I gonna this world that your mine mine mine mine

I chew my nails and I twiddle my thumbs
I'm real nervous but it sure is fun
Come on baby, you drive me crazy
Goodness gracious great balls of fire