Tria Carmina
med
Maria Wine (1912-2003)
 |
| Maria Wine (38 år) 1950 (OBS! Det är inte Ingrid Bergman.) |
Jag tänker inte återupprepa hennes bakgrund (den går att läsa i ett tidigare inlägg), men till skillnad mot flera litteraturvetare så anser jag att kunskapen om den ger en ytterligare dimension till hennes texter. I synnerhet gäller det för hennes debutsamling "Vinden ur mörkret". Vetskapen om hennes bakgrund ger en extra tyngd åt de avslutande orden i diktexemplet.
(Från "Vinden ur mörkret", av Maria Wine. Stockholm : Bonniers, 1943.)
Vinden tjuter över sommarens obarmhärtiga död,
sliter i gummans trasiga kläder;
en silvergrå strimma lyser redan i mitt hår,
och lövet simmar i sitt gyllne blod.
Naturen överrumplas plötsligt av en djup stillhet:
en väntans stund före döden.
Träden står tysta med sina nakna armar,
vattnet ligger blekt och drömmande
som ett melankoliskt öga,
molnen driver oroligt i väg
och de sista flyttfåglarna lämnar det döende landet -
Men jag
skall simmande i kvällssolens röda blod
taga mig över på andra sidan av livet.
***
Debutboken följdes av en strid ström av verk. Under en tioårsperiod utkom hon med fyra diktsamlingar och två romaner. Hennes poesi har liknats vid "själsliga dagböcker", och därmed inte räknats som litteratur. Jag kan hålla med om att dikterna får sitt tillflöde från någon form av inre reningsverk. Men det gör dem enbart mer lättillgängliga för sina läsare. Jag kan varmt rekommendera hennes sjätte diktsamling "Stenens källa" (1954). Den kan man gång på gång återvända till. Den innehåller både korta sentenser och längre eftertänksamma dikter. Jag ger er prov på bägge delar.
Den som faller med tveksamhet
överraskas av fallets mjuka mossa
den som faller med ångest
genomsargas av stenar
den som faller med djärvhet
kommer upp med rosor i famnen
den som faller med likgiltighet
faller inte alls
*
Har det sjungits tillräckligt
om kärleken
o nej
det kan inte sjungas tillräckligt
om kärleken
Kärlek på morgonens tallrik av sol
kärlek till det öppna fönstrets bris
till morgondryckens doftande drömmar
kärlek till dagen och dess dukade bord
till saltet och brödet
kärlek åt den som bjuder
åt den som tar emot
Kärlek till mötet
till alla möten
till det som måste vika undan
för det som ska komma
kärlek till avskedets händer av snö
till nattens hoprullade förgätmigejdrömmar
...
(Ur "Stenens källa", av Maria Wine. Stockholm : Bonnier, 1954.)
***
Även "Vredens och kärlekens hand", som gavs ut 1973, präglas av författarens önskan att skriva av sig. Titeln är väl vald utifrån de känslostämningar som Maria Wine ger uttryck för i boken. Det finns till och med en dikt som förklarar hennes ställningstagande mot tystnaden.
Det outsagda ordet, av Maria Wine
(Ur "Vredens och kärlekens hand". Stockholm : Bonniers, 1973.)
Det går inte att komma ifrån
det outsagda ordet
Du kan begrava det
i tystnadens vagga av honung
men på natten stiger det upp
tisslar och tasslar i alla golvspringor
svävar kring som ett rökgrått spöke
i ditt rum
Eller det kommer till dig i drömmen
likt en mäktig mur
som hotar falla över dig
Och du vaknar upp
med det outsagda ordets svettpärlor
på din panna
Det går inte att springa ifrån
det outsagda ordet
Förr eller senare
måste det träda fram:
inget ord kan i längden vila
i en vagga av honung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar