A sleeping beauty from California

  Även om naturlyriken på onsdagarna inte levde upp till mina ekopoesi-mål så inspirerade antologierna mig till fler säsonger med "Veckans blomma". Jag hade (nästan) bestämt att rubriken skulle vila under 2018. Så blir det inte. Ni får blomster med regional kulturell betydelse vid nästa års säsong, och sen har jag mixat en härlig fröpåse för 2019 också. Årets säsong avslutar vi i Kalifornien med The California Poppy.

***

  Sömntuta (Eschscholzia californica) är en vallmoväxt som växer vilt i USA och Mexiko men odlas på många håll i världen som trädgårdsväxt. Sömntutan förekommer som perenn och som ettårig. Den blir 35 cm hög och får gulorange blommor. Källa: Wikipedia

(ending lines of) california poppy, by D.A. Powell
(From Chronic. Minneapolis, Minnesota : Graywolf Press, 2012.)

(...) to ignore the grasping
fingers and bloated waxy face of the wildly surviving thing
that once was somebody's boutonnière, somebody's flash of light,

California Poppy (sleeping)
Foto: Eugene Zelenko

trail of phosphorescent streetlamps punctuating the homeless night.

***

  Arten är sedan 1903 amerikanska delstaten Kaliforniens statsblomma. Sömntutan förekommer vilt i Californien, Oregon, Washington, Nevada, Arizona, New Mexico, Sonora och nordvästra Baja California. I norra Los Angeles County ligger Antelope Valley California Poppy Reserve som är ett naturreservat där blomman förekommer i stora mängder.
Källa: Wikipedia

*

To the California Poppy, by Ardelia Cotton Barton
(Published in blackcatpoems.com)

Fit emblem thou of our loved State,
With satin gown of golden sheen,
Thy glorious face reflects the sun,
Thou art of all our flowers the queen.

Majestic standest thou, erect,
Defying sun, defying heat,

California Poppy (sleepy)
Foto: Eugene Zelenko

But when the shadows on thee fall
Thy petals close, thou canst not meet
The gloom that now around thee lies;
For thou wert born for sunshine bright.
Thou sleepest when the shadows come,
And waken only to the light.

O golden flower, of golden State!
Thy mother now is proud of thee--
Hast placed thee on her banner bright,
Thou wilt her future emblem be.

***

  Namnet sömntuta har den fått för att den "vaknar" sent på dagen, det vill säga att den inte öppnar sin blomma förrän framåt förmiddagen. Källa: Wikipedia

*

California Poppy (extract), by Gabriela Mistral (1889-1957)
(From Selected poems of Gabriela Mistral. Translated by Ursula K. Le Guin. Albuquerque : University of New Mexico Press, 2003.)

                         To Eda Ramelli

California Poppy (awake)
Foto: Eugene Zelenko

    Flame of California
hardly a hand high,
and edging the beech-alleys
in a homecoming of gold:
counter-poppy clothed
in color of spilled honey.



Trifle of a marvel,
gift of a few weeks,
and soul-like in your poverty
enough, more than enough
to bear witness
and to offer thanks.

    Picked, you last no time,
gathering up
like indrawn lips
your four quick words
once the taut erectness
of your praise is broken.

    Ardor of California,
sharp as a trumpet call,
four fiery blasts,
blown at the fleeing road
that you can't stop
or race to keep up with.

    The Road runs frenzied
like an unleashed Fury,
and you who would save it
are left behind,
amber nourishing its sands,
feeding California.

    Among tall orange groves,
in the breath of apple orchards,
patient of thirst and hunger,
alone, you offer praise
with four live tongues
and a burning throat.

    Your praises greet the dawn,
and in the sleepy afternoon
and the slant light of evening,
their eyes closing already,
like the five senses,
your daughters speak and praise.

(...)

Humlans älskling i vallfälten

  Sista säsongsbesöket i svenska sommarhagen. Blommorna läggs i bädd i Kalifornien, om en vecka. Även om dagens gäst är välbekant på svensk ängsmark så blir det uteslutande engelska verser på schemat.

Rödklöver

***

  Rödklöver, (röd väppling), Trifolium pra­tense, art i familjen ärtväxter.
  Det är en uppemot 1 m hög, ett- till flerårig ört med starkt förgrenad, grov pålrot. Bladen är trefingrade med oskaftade, äggrunda småblad, som vanligen har en ljusare fläck på ovansidan. De 1–2 cm långa röda blommorna sitter i rundade huvuden. Arten har världsvid utbredning på gräs- och kulturmarker, allmänt i hela Sverige. Den odlas sedan länge som vallväxt. Det förekommer flera sorter och varieteter, som ibland sprids och naturaliseras. Källa: NE

*

To a red clover blossom, by John Clare (1793-1864)
(From Careless rambles : a selection of his poems. Berkeley, Calif. : Counterpoint, 2012.)

Sweet bottle-shaped flower of lushy red,
Born when the summer wakes her warmest breeze,
Among the meadow's waving grasses spread,
Or 'neath the shade of hedge or clumping trees,
Bowing on slender stem thy heavy head;

In sweet delight I view thy summer bed,
And list the drone of heavy humble-bees
Along thy honey'd garden gaily led,
Down corn-field, striped balks, and pasture-leas.
Fond warmings of the soul, that long have fled,
Revive my bosom with their kindlings still,
As I bend musing o'er thy ruddy pride;
Recalling days when, dropt upon a hill,
I cut my oaten trumpets by thy side.

***

  "Förr i tiden när det var svältår maldes rödklövern till mjöl just för sitt rika innehåll av vitaminer, proteiner och mineraler. Rödklöver odlas idag på stora ytor som foder till kreatur och hästar och det sägs att korna mjölkar bättre då de äter rödklöver. Bi och humlor älskar rödklövern för dess söta och milda smak." Citat från läkeörter.se.

Red Clover, by Dora Read Goodale (1866-1915)
(From All round the year : verses from Sky farm. New York, G.P. Putnam's Sons, 1881.)

Crimson clover I discover
By the garden gate,
And the bees about her hover,
But the robins wait.
Sing, robins, sing,
Sing a roundelay,-
’Tis the latest flower of Spring,
Coming with the May!
Crimson clover I discover
In the open field,
Mellow sunlight brooding over,
All her warmth revealed.

Sing, robins, sing,
’Tis no longer May,-
Fuller bloom doth Summer bring,
Ripened thro’ delay!

***

  Engelska kolonister förde rödklöver till nordöstra Nordamerika, där den nu är en vanlig syn över norra USA. 1893 inspirerades Vermonts invånare av Columbian Exposition i Chicago och dess oöverträffade National Blossom of Flowers, och blev fast beslutna att ha sin egen officiella statliga blomma för att representera den unika naturen i deras unika stat. Källa: Proflower
  Valet föll på rödklövern som kunde ses bland höfälten och längs vägarna.

  Jag har inte lyckats hitta någon lämplig Vermont-text, men väl en om staten Alabama. Det lustiga är att Alabamas statsblomma är Kamelia, min nästfavorit (vita rosor är som ni känner till "my dearest flower").

*

Alabama (extract), performed by The Louvin Brothers
(Lyrics & Music: Ira Louvin, Charlie Louvin. From album Tragic songs of life. Capitol, 1956.)

Alabama your beautiful sunlight your fields are so recent potatoes and corn
Alabama your crimson red clover all mingle around the old place I was born
Alabama your hills and your valleys your creeks sing with laughter as onward they flow
Alabama so sweet in the springtime sweet ferns and wild flowers and winter with snow
Alabama so sweet to my mem'ry you shine like a light on a beautiful hill
Alabama in days of my childhood I played there and toiled at the old sawmill

Du ödmjuka viol

  Goda tankar blommar vid schackbrädena i Eriksdalshallen. I morgon avslutas årets schack-SM. Här i bloggen växer det violer i lördagens blomsterinlägg.

***

  Det finns mellan 400 och 500 viol-arter runt om i världen. De växer ofta i fuktiga och halvskuggiga lägen. De flesta violer är fleråriga örter, men det finns även några ettåriga samt några små buskar.
  Vanligen har violer hjärtformade blad och asymmetriska blommor med fyra uppåtriktade kronblad, två på varje sida, och ett bredare som är nedåtriktat. Olika arter kan ofta skiljas åt genom kronbladens form. Många arter har violetta blommor, som släktnamnet antyder, men det finns även arter med blå, gula, och vita blommor. Tvåfärgade blommor förekommer, ofta blå och gula.
  Violer kan användas som dekoration i sallader eller kanderas och användas till desserter. Källa: Wikipedia

*

Violer, av Olaf Bull (1883-1933)

Akk jeg har diktet så mangen dag
siden mitt dikt om deg.
Der er om mitt hjerte så tunge lag
at ingenting minner meg.

Violene Annie, jeg sendte så nær,
har i en bok jeg gjemt.
Den var gjennom onde år meg kjær
til boken og alt ble glemt.

Og jeg som i ungdommen solberust
svelget i lykkens svir
har sittet i mange år og knust
blomster mot papir.

Så hendte det, da jeg tok ned en kveld
et bind av de grå reoler
at boken gikk yndig opp av seg selv
ved våre forlatte violer.

En drømmende tone av falmet blått
vidnet i bladets skimmel
at aldri har blekere blomster stått
under en hårdere himmel.

Du døde venninne! En klar viol 
gir visselig minners skjelven,
men resten er borte: Den store sol,
vår deiligste gang langs elven,

vårt møte i skogen, den første gunst,
de svimlende sammenkomster.
Å, hadde jeg bare forstått den kunst
å balsamere blomster!

***

  I antiken hängde man kransar av luktvioler på gudabilder, och under medeltiden förknippades violerna med Jungfru Maria som en symbol för ödmjukhet. På 1800-talet blev violerna, på grund av Joséphine de Beauharnais förkärlek för dem, en symbol för bonapartisterna i Frankrike. Särskilt luktviolerna spelade en roll i äldre medicin (violsirap mot hosta). Inom sockerbageriet har de använts för aromatisering. Källa: NE

>>>

  Släktnamnet anses vara besläktat med grekiskans ion (äldre vion). Namnet ska syfta på att Zeus skapade violen för att mata sin älskade Io som han förvandlat till en ko. Källa: Den virtuella floran

*

När tusenskön och blå viol, av William Shakespeare (1564-1616)
(Ur Glad vers / saml. av Uno Florén ; ill. av Gunnar Brusewitz. Svensk tolkning: Kerstin Hallén. Stockholm : Trevi, 1978.)

När tusenskön och blå viol
och slåtterblom i silverskrud
och käringtandens gula sol
förvandlar ängen till en brud,
då hoar göken högt minsann,
han hånar varje äkta man,
ko-ko
ko-ko, ko-ko: ett ord som kan
förtreta varje äkta man.

När herden blåser i sin flöjt
och lärkan jublar högt i skyn,
när kajan går där bonden plöjt
och flickan bleker sommarlin,
då hoar göken högt minsann,
han hånar varje äkta man,
ko-ko
ko-ko, ko-ko: ett ord som kan
förtreta varje äkta man.

***

   I Sverige förekommer 20 arter, alla är inhemska utom hornviol som är odlad men ibland förvildas.
  Arterna marviol (Cakile maritima), månviol (Lunaria rediviva), och nattviol (Platanthera bifolia) tillhör trots sina namn inte släktet violer eller ens familjen violväxter. De två första hör hemma i familjen korsblommiga växter och den sista tillhör familjen orkideér. Källa: Den virtuella floran

*

Violer, av Louise Glück (f. 1943)
(Ur Bonniers litterära magasin, Nr 2 / 1999. Översättning: Marie Silkeberg. Originaltext publicerad i The Wild Iris, The Echo Press, 1992.)

Eftersom något i vår värld
alltid förblir dolt,
litet och vitt,
litet och vad du kallar
rent, så sörjer vi inte
som du sörjer, kära
mästare i lidande; du
är inte mer förlorad
än vi, under
hagtornsbusken, hagtornen som håller
jämnt vägande tråg av pärlor: vad
har fört dig ibland oss
vem skulle lära dig, fast
du knäböjer och gråter,
knäppande dina mäktiga händer,
i all din storhet okunnig
om själens natur,
som är att aldrig dö: stackars sorgsne gud,
antingen så äger du aldrig någon
eller så förlorar du den aldrig.

Blå musöron i synfältet

  Veckans blomma har en intressant men lite udda etymologisk bakgrund. I Sverige finns det dessutom flera dialektala namn på växten. Ur skuggan träder Förgätmigej fram.

  Förgätmigejsläktet (Myosotis) är ett släkte i familjen strävbladiga växter, med ungefär 50 arter. Förgätmigejer är ett- till fleråriga, ofta lågväxta örter. Stjälken är upprätt. Bladen är långsmala, håriga eller nästan kala. 
  Blommorna är små, omkring en centimeter i diameter, och ganska platta med fem kronblad. Blomfärgen är vanligen blå, men det är ofta färgvariationer även inom en och samma art, och vita eller rosa blommor förekommer ganska ofta. Källa: Wikipedia

  Släktnamnet Myosotis kommer från grekiskan och betyder musöra. Namnet syftar på de håriga, trubbiga bladen.
  Den trivs bäst på fuktiga marker, som på sjöstränder och i skogskärr. Källa: NatureGate

*

(Ur Blommor, av Peter Waterhouse ; översättning: Harald Hultqvist. Malmö : Rámus, 2011.)

...

Motorvägsskylten: himmelskabbelekan. Ju snabbare man reser, desto mer är himlen värd. Vid mulen himmel långsammare, blå himmel snabbare. "Gick din resa fort och bra?" "Ja, den var en förgätmigej. Hela förvandlingen, det mångfaldiga, det särskiljda, äntligen försonat. Alltid genom förgätmigejfält."

***

  Namnet "förgätmigej" kommer från tyskans "Vergissmeinnicht", vilket betyder just "glöm mig inte", och har översatts till en mängd språk. Enligt legenden så utspelade sig följande händelse på medeltiden: En riddare och hans fästmö gick längs en flod när han plockade en bukett med förgätmigej. Eftersom hans rustning var så tung så ramlade han i vattnet. Strax innan han drunknade kastade han buketten till sin älskade och ropade "förgät mig ej". Blomman är förknippad med romantik och tragiska öden. Den bars ofta av kvinnor som ett tecken på trohet och evig kärlek. Källa: Wikipedia

*

(Ur Regnet och gräset : dikter, av Pamela Jaskoviak. Stockholm : Albert Bonnier, 2011.)

Och förgätmigej
I blodlönnens lövskugga
Jag andas ut in

***

  Artnamnet scorpioides är latin och betyder skorpionliknande, namnet syftar på den i början inrullade blomställningen. På engelska kallas växten ibland för scorpion-grass. Källa: Den virtuella floran

  Förgätmigej är landskapsblomma i Dalsland och officiell statsblomma för Alaska. 

  Historiskt har artnamnet förgätmigej alltid haft konkurrens av dialektala varianter. Här följer några sådana:

Fansögon eller kattögon (Skåne)
Fiskögon (Närke)
I vissa trakter har det förekommit namn som skogsögon och lundblåöga. 
Källor: Wikipedia och Svenskt Dialektlexikon

*

Scorpion-grass, by Mimi Khalvati
(From The meanest flower. Manchester : Carcanet, 2007.)

I travel with groundsel, ragwort, poppy,
seed anywhere and don't look back.
Let any wind sow me, any rough patch be
my home between the cracks.

Forget-me-not call me - if only, if only
memory grew in my tracks.
I blow at a window, away on a balcony,
kick my heels down a cul-de-sac.

The child who stoops to examine me
- my cymes, my sign of the zodiac -
will see, for every star in the galaxy,
there's one in the broken tarmac.

Give me a bombsite, wasteground, masonry,
history I'd otherwise lack.
Shallow my roots but how instinctively
I live without rooting for facts.

Facts are a bind and biography
a woodsman wielding an axe.
Don't give me a plot or a family tree
but a garden swing, a throwback.

I travel with groundsel, ragwort, poppy,
seed anywhere and don't look back.
Let any wind sow me, any rough patch be
my home between the cracks.

Vägkantens ljusa blåblinka

  Sommarvärmen har ännu inte infunnit sig när vi vandrar in i juli månad. Längs vägkanten skymtar vi en och annan cikoria.

***

  Cikoria eller vägvårda, Cichorium intybus, är en flerårig ört i familjen korgblommiga växter med ljusblå blommor. I Skåne dialektalt kallad blåbinkegräs och blåblinka. En äldre regional namnform är Jernört. Det engelska namnet för cikoria är chicory.
  Den är högrest, 50-100 centimeter hög. Stjälken är kantig, ihålig, styv, sträv, gles, och grågrön, med kala, utspärrade grenar och matt grönska. Solskenet lockar de stora himmelsblå korgarna att öppna sig. Frukten har i sin topp en liten krona av små fjäll i en eller två cirkelformationer. Den har en lodrät, förgrenad rotstock, som nedåt övergår i en kraftig pålrot. Källa: Wikipedia

*

Chicory and Daisies, by William Carlos Williams (1883-1963)
(From Al que quiere! : a book of poems. Boston : The Four seas Company, 1917.)

I

Lift your flowers
on bitter stems
chicory!
Lift them up
out of the scorched ground!
Bear no foliage
but give yourself
wholly to that!
Strain under them
you bitter stems
that no beast eats—
and scorn greyness!
Into the heat with them:
cool!
luxuriant! sky-blue!

The earth cracks and
is shriveled up;
the wind moans piteously;
the sky goes out
if you should fail.

***

  Arten är spridd över Europa till Nordafrika, österut till Sibirien, Kina, Centralasien Indien och Mellanöstern. Den förekommer vilt i sydligaste Sverige samt på Öland och Gotland, där den på många platser följer vägkanterna och förekommer på tomter och mark i träda. Som förvildad från trädgårdar ses den ibland även i mellersta Sverige och södra Norge och Finland. Denna växt är sedan urminnes tider odlad, även i Sverige, framför allt för att bladen kan ätas som sallat. Källa: Wikipedia

*

My blue chicory, by Lorine Niedecker (1903-1970)
(Published in www.lorineniedecker.org.)

Your erudition
the elegant flower
of which

my blue chicory
at scrub end
of campus ditch


illuminates


***

  Cikoria är en gammal kulturväxt, omnämnd redan i de äldsta egyptiska texterna. Den odlades som läkeväxt och sallatsväxt. Som läkeväxt har den rekommenderats mot allehanda sjukdomar, bland annat gulsot, anemi och magåkommor. Källa: NE

Från "Lågande landskap", av Anna Rydstedt (1928-1994)
(Ur Dess kropp av verklighet : dikter. Stockholm : Bonnier, 1976.)

(...)

O du tappra cikoria!
På din ljusa blåhet
tar ingen torka kål.
Lysande blåa ogräs på den lågande bruna jorden!

Midsommarnattens doftmarkör

  Jag tänkte om. Det passar bättre att skriva om veckans blomma på midsommarafton. Jag spar estradpoesin till morgondagen.

***

Foto: Helena Nilsson

  Kaprifol är en upp till 3 m hög slingrande buske med äggrunda, ovan mörkgröna och under blågröna blad. De översta bladparen är karakteristiskt sammanväxta till skållika bildningar. Blommorna, som är 4–6 cm långa, gulvita och ofta något rödaktiga utvändigt, har mycket fin doft. Blomningen sker i maj–juni, och frukten är korallröd. Källa: NE

*

Sov mitt barn, av Brita af Geijerstam (1902-2003)

Sov mitt barn
vid västerhav.
Somna från leken
vid linden.
Vita fjärilar
gul kaprifol.
Sakta nuddar jag
kinden.

Sov mitt barn
vid västerhav.
Dröm om vidsträckta
stränder.
Vita fjärilar
gul kaprifol.
Jag håller dina
händer.
Då är det vackert där i slänten mot havet.

***

  Kaprifol är en odlad art som ibland förekommer förvildad, den hör ursprungligen hemma i de sydligare delarna av Europa och i Asien. 

  Vildkaprifolen, Lonicera periclymenum, har alltid varit älskad, mycket på grund av sin underbara doft. Den är Bohusläns landskapsblomma och i folkmun heter den vrivrånge för att den vrider och snor sig på alla möjliga sätt.
Källor: Den virtuella floran och odla.nu

  Det engelska namnet för kaprifol är 'honeysuckle'.

*

The wild honeysuckle, by Philip Freneau (1752-1832)
(Published in poets.org)

Fair flower, that dost so comely grow, 
Hid in this silent, dull retreat, 
Untouched thy honied blossoms blow, 
Unseen thy little branches greet: 
  No roving foot shall crush thee here, 
  No busy hand provoke a tear. 

By Nature’s self in white arrayed, 
She bade thee shun the vulgar eye, 
And planted here the guardian shade, 
And sent soft waters murmuring by; 
  Thus quietly thy summer goes, 
  Thy days declining to repose. 

Smit with those charms, that must decay, 
I grieve to see your future doom; 
They died—nor were those flowers more gay, 
The flowers that did in Eden bloom; 
  Unpitying frosts and Autumn’s power 
  Shall leave no vestige of this flower. 

From morning suns and evening dews 
At first thy little being came; 
If nothing once, you nothing lose, 
For when you die you are the same; 
  The space between is but an hour,
  The frail duration of flower.

***

  Blomsterkaprifol, Lonicera x heckrottii, börjar blomma vid midsommar och håller på fram till september. Den blomsterkaprifol som oftast ses i handeln är den rosa/gulblommande namnsorten ’Goldflame’. Källa: odla.nu

  Artnamnet caprifolium kommer av latinets capra (get) och folium (blad), namnet användes om kaprifol redan på 1500-talet. Källa: Den virtuella floran

*

  Sången "Jag tror på sommaren" skrevs till sista sändningen för höstsäsongen av Frukostklubben den 21 december 1966 på uppdrag av producenten Bertil Perrolf, och Stig Olin sjöng den i programmet tillsammans med hustrun Britta Holmberg och barnen Mats och Lena. Mats sjöng den 1967 i Hylands hörna. Källa: Wikipedia

Jag tror på sommaren, framförd av Mats Olin (f. 1947)
(Text & Musik: Stig Olin. Polar, 1967.)

Jag tror, jag tror på sommaren
Jag tror, jag tror på sol igen
Jag pyntar mig i blå kravatt
och hälsar dig med blommig hatt
Jag tror på dröm om sommarhus
med täppa och med lindars sus
En speleman med sin fiol
och luften fylld av kaprifol

Kortast och blekast vintersol, finns en decemberdag
Kallad för Thomas Tvivlaren, för att hans tro var svag
Han skulle aldrig någonsin, trott på en sol, en vår
Ändå förvandlas vintern till, sommar varenda år

Jag tror, jag tror på sommaren
Jag tror, jag tror på sol igen
Jag pyntar mig i blå kravatt
och hälsar dig med blommig hatt
Jag tror på dröm om sommarhus
med täppa och med lindars sus
En speleman med sin fiol
och luften fylld av kaprifol

Midsommarafton natten lång, kärlek och dans och sång
Solen, som plötsligt börjar gå, upp och ner på en gång
Pojken med flickans hand i sin, viskar och får till svar
Löften han gått och hoppats på, under det år som var

Jag tror, jag tror på sommaren
Jag tror , jag tror på sol igen
Jag pyntar mig i blå kravatt
och hälsar dig med blommig hatt
Jag tror på dröm om sommarhus
med täppa och med lindars sus
En speleman med sin fiol
och luften fylld av kaprifol

Fänkålsfrön mellan fingrarna

  Ikväll blir det ett överraskande inslag från växtriket. Normalt är det färggranna, välkända och till och med besjungna blommor som tar plats i "Veckans blomma". Men fänkål blir dagens krydda. Det blir tre högklassiga dikter och avslutningen är magnifik.

***

  Fänkål blir cirka 1,5 meter hög. Bladen är mycket finflikiga (dilliknande) och doftar aromatiskt och lakritsliknande. Hela växten innehåller eteriska oljor. Under blomningstiden utvecklas ganska bleka stjälkar, med kraftiga förtjockningar vid markytan. Blommorna är tämligen oansenliga och gula och växer i flockar som blir mellan 5 och 15 centimeter breda. Frukten är ett torrt frö som är mellan 4 och 9 millimeter långt och hälften så brett. Källa: Wikipedia

  Det är inte ofta som korta dikter hinner delge en rolig vändning i texten. Men det lyckas i följande rader.

*

Fennel, by Chris McCabe

(From Pharmapoetica : a dispensary of poetry. London : Pedestrian Publishing, 2013.)

If the Boy wants seeds here are seeds :

his bucket of earth has stones,
seeds & a cigarette. He's
waiting for it to grow. Tomorrow
he'll pip it with jellybeans like star
gazey sundae, fill his watering
can one hundred times over until
the filter marshmallows invisibly.
If tomatoes then in dark-mud
they are the brightest ever tomatoes.
Think of them. I've hidden the fennel
seeds in my poem. I'm not
wasting them in a bucket of earth
and a boy's subterranean fantasies.

If the Boy wants seeds here are seeds

***

  Praktiskt taget alla delar av växten har kulinariskt värde. Frukterna av vanlig fänkål används som uppskattad brödkrydda. Odlade typer kallas kryddfänkål och anges oftast som en varietet av ovanstående.

  Som grönsak odlas en något avvikande typ, kallad sötfänkål, italiensk fänkål eller finocchio. Av den äts den uppsvällda stambasen med de omgivande mycket stora bladslidorna samt bladskaften som kokt grönsak eller direkt i sallader. Rötterna kan också kokas och ätas. Bladen används finhackade i sallader, till fisk och i soppa, t.ex. bouillabaisse. Källa: NE

*

Blood poetry (extract), by Omar Musa (f. 1984)
(Published in States of poetry 2016, ACT.)

I dip my finger in its redness –

a little wild honey for you

& a little for me,

beloved.

Each letter bears

             the unmistakable scent,

the iron perfume,

the dreams of lung,

vein & the battlefield.

At the window,

trembling,

befriending trees & cats with my eyes,

whispering at the fences & the fennel.

(...)

  Jag avslutar med en mycket vacker dikt. Den här dikten till Seamus Heaneys minne, skriven av Fred Marchant, gav mig tårar i ögonen. Den berättar inte så mycket om växten, men oj vilken fantastisk text. 

[Fennel är som bekant det engelska namnet på fänkål.]

*

Fennel, by Fred Marchant (f. 1946)
(Published in Salamander : magazine, Vol. Nineteen, No. One.)

Something of the fog has burned off—

something in the high oaks and behind

the sounds of hammers, ignitions—

a shift outward, a quick long view,

to a sliver of the largest bay there is,

a morning of pinion and stridor.

Of course, you were not one who

was for the high air and only remote.

You were for the light on the table,

the red gate that needed to be shut,

the irritable dog that hears the world

too much, the scruffy fledgling robin

that lands on the trellis, sizes me up

in the way of its kind, and decides

I am all right, just more evidence

of oddities found among the breathing.

At the end maybe you were thinking

of Whitman and his claim that dying

was luckier than we had supposed.

Or not. Or not. Each of us a bee

that hovers over a newly fallen leaf,

o how lovely the flower I do not know,

and where will I enter?

I remember cresting the ancient hill

at Dunkineely, seeing a blue caravan

in the pasture corner and thinking this

is it, all I will ever know of the soul,

the grass uncut, a land-arm stretching

out to the south. I touch it again here

in the braille of small yellow blooms

I rub between my fingers, pass under

my nose, while a snail, with its horns

of light, works its way down the stem.

Gulmåran - den väldoftande sänghalmen

  Dagen efter landslagets seger mot Frankrike måste det helt enkelt bli en gul blomma i inlägget. Jag gör en rockad och tidigarelägger Gulmåran i sommartablån.

 Gulmåra, Galium verum, är en art i familjen måreväxter. Det är en flerårig, 10–60 cm hög ört med grenig, krypande jordstam, varifrån utgår dels underjordiska utlöpare, dels ovanjordiska stjälkar, som är finhåriga och mer eller mindre upprätta.  
  De mycket små och vanligen kraftigt gula blommorna doftar mycket starkt; de sitter i täta, rikblommiga ställningar i stjälktopparna. Källa: NE

*

Gulmåra (utdrag), av Vizma Belševica (1931-2005)
(Ur Dikter 1955-95 ; tolkningar av Juris Kronbergs. Stockholm : Ersatz, 2010.)

1.

Idag var jag hos självaste gulmårorna -
djupt nere vid rötterna, där, hos den fuktiga jorden,
som aldrig ser sol, där bruna skaft
och små blodlösa blad andas stumt.
Ingenstans doftar jorden så fränt,
ingenstans är den rusiga lyckan: leva -
och det ljuvliga: dö, gräva ner sig i jorden -
så tätt sammanflätade. Mina ögon är slutna,
och det som rinner i mina ådror
är inte blod, utan tårar. Det är
inte sorgetårar, inte ens lyckotårar, det är
hängivelsens tårar - så etsande
att de inte får rinna på kinderna ...

***

  Den väldoftande gulmåran lades förr på salsgolven under gästabud, men ansågs orsaka bråk och osämja, därav namnet "trätogräs". Källa: Den virtuella floran

  Det engelska namnet för gulmåra är "Lady's bedstraw".

*

Livsyn, av Ester Sjöblom (1908-1953)
(Ur Spärreld : dikter. Stockholm : Bonnier, 1936.)

Jag vill inte se på livet
från sidan
och ovanifrån.
Inte grubbla över livets mening
medan jag polerar mina naglar blanka.

Jag vill söka efter de breda vägarna,
gå till knäna i lummig gulmåra,
kasta mig ner trött och lycklig
under almarna,
dricka iskallt vatten
ur mina egna händer.

Jag vill arbeta tungt
på de röda gårdarna:
binda säd, blasta rovor,
ta upp potatis.
Jag vill stå i de stora köken
och baka mörkt, tjockt bröd.

Vad skulle vi också söka i staden
vi landets barn.
Vi som äro födda ur jorden,
ur de doftande trädens kronor.

***

   Linné valde namnet galeum därför att gulmåra har förmåga att ysta mjölk på liknande sätt som löpe. Denna egenskap beror på gulmårans innehåll av kiseldioxid, som har sura egenskaper, även oegentligt kallad kiselsyra. Gulmåra kallas därför ibland mjölkysta.
  Gulmåran är också färgväxt; blomställningen ger gul färg, och roten färgar ylle rött. Källor: Wikipedia och NE

*

Sommarbrev (utdrag), av Werner Aspenström (1918-1997)
(Ur Under tiden : dikter. Stockholm : Bonnier, 1972.)

Länge bo blir unket.

Å andra sidan,
på vägens båda sidor
förnyar sig gulmåran.
Syrsorna mellanlandar
och kringsprider i gräset
ett tickande ämne.

Allt är substanser, eller hur?