Cut and clear, by the Mexican(s)

  I år behövdes inga extraveckor, PMC-finalen går av stapeln enligt tidtabell. Modellen är patenterad och resan utstakad. Trettiotvå lag inledde färden men endast två nådde slutmålet, söndagen i vecka 33. Det står mellan Irland och Mexiko, och poeter födda under 40- och 50-talet mot poeter födda under 60- och 70-talet.

***

Homero Aridjis
Foto: Alex Waterhouse

  Vi uppdaterar våra minnen: Irland ställer upp med Noel Duffy och Eleanor Hooker; Mexiko kommer med Homero Aridjis och Pura López Colomé.
  Så här långt har det irländska laget skrapat ihop flest poäng, men trenden har varit nedåtgående - i synnerhet för Noel Duffys dikter.

  Vi borde snabbt lämna finalens första fyra dikter bakom oss. Ingen av dem var "breath-taking". Jag gav två poäng till Aridjis för dikten "The angel is a blue silence" och Noel Duffy fick en poäng för "Snow over Grasmere". Kvinnorna blev utan poäng. I halvtid 2-1 till Mexiko.

**

  I andra halvlek höjdes kvaliteten något, men enbart på de mexikanska texterna. Det blev aldrig någon spänning i årets final. Eleanor Hooker hade tidigare vind i seglen men nu låg hennes dikter i lä och hon blev helt utan poäng i finalen. Noel Duffy som inledde PMC 2017 med två stycken fullpoängare, avslutade mästerskapet med två enpoängare.

  Istället går titeln till Mexiko. Mycket tack vare en hög lägstanivå samt några pärlor från Homero Aridjis. Det var också hans dikt som fick tre poäng i avslutningen, medan Pura López Colomé fick två. Totalt slutar årets final: Irland-Mexiko 2-7. Det kan jämföras med fjolårets final som slutade 10-9. Kanske har jag blivit mer kräsen, eller så var årets upplaga lite svagare.

Portrait of my father with scissors, by Homero Aridjis
(From An angel speaks : selected poems / Homero Aridjis ; introduction by JMG Le Clézio. London : Swedenborg Society, 2015.)

It rains in Contepec, my father is inside the store,
the scissors in his hand opening into two blades.

When they shut, the scissors pinch at the bolt of cheap cotton cloth,
as if life were being sold by the centimetre.

Is the metre strip on the counter oblivious to what it measures,
or does its wood mete out, secretly, the sadness in my father -

for shopkeeper and customer appear cut by the same scissor
of limitless, unreasoning sadness.

It rains in Contepec, the cobblestoned afternoon comes down the street
to the house where my mother is stewing peaches.

The evening is green that drifts across the hills
and in through the front door, doorway of all delight.

**

Counting threads (extract), by Pura López Colomé
(From Watchword / Pura López-Colomé. Translated by Forrest Gander. Middletown, Conn. : Wesleyan University Press, 2012.)

Of all the nuns
from here and there,
only those who could
sew and embroider, plait and braid -
those whose labor, "the labor,"
was considered infectious, fomite -
needed to count threads.

Their exempla, always the works of others
[unimaginable to display their own kerchiefs,
baptismal robes, chasubles, stoles, veils,
with pride]:
might include hammocks, for instance.
Those literally made by walking
from one point to another across
their cells: though their hands were incarcerated,
they could finger the thread called Oso.
It took its toll on them and they knew
what it meant to be forced to live as shut-ins,
consecrated to propping up the sacred body
that suffered such contempt
that it forgot the sweetness of solitude
in the forest, at the cliff's edge,
near the sea.
Silk worms,
spiders that spin finest and strongest,
phalanxes of women who, obliged to march,
left a pattern of dance steps.

                I try to count the threads
                between each anacrusis of the sleeper
                whose breast rises and falls
                but whose humming core
                is a stuporous conscience.

(...)

***

  Den stora behållningen i år låg på individnivå. Luis García Montero från Spanien och Oksana Zabuzhko från Ukraina var säsongens starkaste författare. Dessvärre nådde inte deras lag finalen.

Sluttabell PMC 2017:

1) Mexiko
2) Irland
3) Tyskland
4) Ukraina
5) Polen
6) Spanien
7) Uruguay
8) Sverige

  Om två veckor inleder jag rekryteringen till nästa års PMC. Jag ägnar en vecka åt respektive nation, så det tar 32 veckor att fylla startfältet. Startnummer 1 har Kroatien, så deras representanter blir klara i vecka 35. 
  Sex länder debuterar 2018: Norge, Bulgarien, Serbien, Kuba, Azerbajdzjan och Moldavien. Ytterligare fem återvänder, bland dem Japan.
  Som de säger i Mexiko:

"Las piedras rodando se encuentran"

Bortom havet : ett eko

  Dags för semifinal två i PMC 2017, Mexiko-Tyskland. Utifrån vad jag hade läst mig till om poeterna (utan att ha läst några tävlingsbidrag) så gjorde jag en "förhandsrankning". Jag trodde mycket på Tyskland men underskattade det erfarna mexikanska laget. Jag trodde faktiskt att de skulle åka ut direkt mot England. Efter tre omgångar kan vi konstatera att Mexiko har tagit näst flest poäng.
  Matchen idag är en ren generationskamp. Mexiko ställer upp med en fyrtiotalist och en femtiotalist. Tyskland har en sextiotalist och en som är född 1980. Här följer korta biografier.

***

  Homero Aridjis (f. 1940), kommer från Contepec i Michoacán, är poet och romanförfattare. Han utbildade sig till journalist och medverkar regelbundet i en rad tidningar och tidskrifter. Han kom dock tidigt in på den diplomatiska banan och har tjänstgjort i en rad olika länder, bl. a. som ambassadör i Schweiz.

Aridjis debuterade 1966 med diktsamlingen Gambito de caballo de Troja. Hans första roman utkom 1978, Noche de independencia. Aridjis är även miljöaktivist och fanns med bland grundarna av Grupo de cién (1985), som består av 100 kända konstnärer och intellektuella som är engagerade i diskussioner kring miljöproblemen. Han var också ordförande i internationella Pen-klubben mellan 1997 och 2003. Källa: Världslitteratur.se

*

  Pura López-Colomé föddes 1952 i Mexico City, tillbringade en del av sin barndom i Mérida, Yucatan och spenderade sin High school-period i USA. Hon studerade litteratur vid Universidad Nacional Autónoma de México. Hon har publicerat litterär kritik, dikter och översättningar i en kolumn för tidningen Unomásuno. Engelska översättningar av hennes arbete inkluderar No Shelter: Selected Poems (Graywolf Press, 2002) och Aurora (Shearsman Books, 2008) och Watchword (Wesleyan University Press, 2012). Källa: Poetry Foundation

  Till semifinalen har jag hämtat Mexikos dikter från böckerna:

An angel speaks : selected poems / Homero Aridjis ; introduction by JMG Le Clézio. London : Swedenborg Society, 2015.

Watchword / Pura López-Colomé. Translated by Forrest Gander. Middletown, Conn. : Wesleyan University Press, 2012.

***

  Volker Sielaff föddes 1966 i Sachsen, Tyskland och bor i Dresden, där han arbetar som poet och prosaförfattare. Hans dikter, essäer och kritik har dykt upp i olika publikationer, och hans dikter har översatts till tio olika språk, inklusive engelska, franska, italienska och tjeckiska. Hans arbeten ingår i antologin, Twentieth Century German Poetry, utgiven av Farrar, Straus och Giroux (New York, 2005) och av Faber och Faber (London, 2005) och hans diktsamling, Postkarte für Nofretete, tilldelades Lessingpriset 2005. Källa: www.no-mans-land.org/volker-sielaff/

*

  Nora Gomringer är född 1980 och bosatt i Bamberg, Tyskland. Med sju dikt­sam­lingar och där­till sin starka scenut­strål­ning till­hör hon de mest omta­lade och erkända poe­terna i sin gene­ra­tion. Hennes första dikt­sam­ling på svenska är Men säg nåt om nat­ten då (10TAL Bok, 2011) i över­sätt­ning av Cecilia Hansson.

  Nora Gomringer är en omtyckt per­for­man­ce­poet och fler­fal­dig Poetry Slam-mästare. Hennes poesi gör sig dock bäst i bok­form, där hon gärna skri­ver om det tyska språ­ket, hur det en gång för­förde och för­fä­rade en hel värld, och använ­der sam­ti­digt humorn som helande kraft. Bland sina många lit­te­rära pri­ser mot­tog hon som yngsta för­fat­tare någon­sin det pre­stige­fyllda språk­pri­set Jacob-Grimm-Preis, 2011. Hennes senaste dikt­sam­ling, Monster Poems, utkom 2013 i Tyskland.
Källa: http://10tal.se/en/authors/nora-gomringer/

  Det tyska parets dikter är hämtade från:

No man's land : New german literature in english translation. (Webbjournal; www.no-mans-land.org ; issue 8.)

Twentieth-century German poetry : an anthology. Edited by Michael Hofmann. New York : Farrar, Straus and Giroux, 2008.

Men säg nåt om natten då / Nora Gomringer ; översättning: Cecilia Hansson. Stockholm : Tidskriften 10Tal / Föreningen Pomona, 2011.

***

  Det blev en rätt hygglig inledning på den här fajten. Aridjis fick tre poäng för sin dikt "Winds of stone", en betraktelse över livets början och dess slut. Jag brukar inte redovisa temat för respektive halvlek eftersom det är ett ganska "löst" riktmärke jag använder mig av. Men då jag tycker att Aridjis resp. Gomringers texter (hon fick full pott) är så följdriktiga för Tema : Rocks (klippor, stenar) gör jag ett undantag.
  Nora Gomringers texter är ofta uppbyggda som ett enda flöde, inte så märkligt eftersom hon är en framgångsrik Slam-poet. När det funkar blir det riktigt bra, men det kan också bli rörigt och lite konstlat ibland. I nedanstående text fungerade det, tycker jag. Ställningen i halvtid: 4-4.

Nora Gomringer
(Creative Commons: by N. Gomringer)

Jag är den ihopsamlade, av Nora Gomringer
(Ur Men säg nåt om natten då ; översättning: Cecilia Hansson. Stockholm : Tidskriften 10Tal / Föreningen Pomona, 2011.)

Jag är den ihopsamlade, hamsterkvinnan, som sedan år tillbaka, sedan år och dag samlats på land, sparats i kinderna, östs ur de fulla källorna, nedsänkts i tomheten. Jag är den av sand och knotor och av sten och ben ihopsamlade. Jag är anhopningen, förstärkningen i tygstycket. Jag är det faderliga, moderliga, det broder-systerliga. Jag är det vänskapliga, det allmänna och ljuva. Jag är den som lystrar till mitt namn. Jag är det genetiska och det förgångna. Jag är detaljen och pluralen. Jag är den ändliga och otidsenliga, det framtagna och det som släppts lös. Jag är den ihopsamlade och det som infinner sig när man tagit bort tingen. Jag är ditt och mitt och en illusion i dina ögon. Jag är den ena illusionen. Jag är en arkivering, en ravin och ett flackland, en sträckning och dess sträcka. Jag är och jag är och jag blir och blir och kommer att vara.

***

  I andra halvlek tyckte jag att Gomringers text blev mer ordlek än dikt och därför fick hon ingen poäng. Det mexikanska laget fick åter fyra poäng, varav tre till Pura López-Colomé för hennes "Echo". När jag nu vid publiceringen åter läser dikten så tänker jag att den borde nog fått fyra. Halvleken slutar 4-2 till Mexiko och de tar hem matchen med 8-6. Bienvenido a la final, Pura y Homero.

Echo statue. Miklós Borsos work, 1985

Echo, by Pura López-Colomé
(From Watchword / Pura López-Colomé. Translated by Forrest Gander. Middletown, Conn. : Wesleyan University Press, 2012.)

It would not sound so deep
Were it a Firmamental Product—
Airs no Oceans keep—
—Emily Dickinson

Afloat between your lens   
and your gaze,   
the last consideration to go   
across my gray matter   
and its salubrious   
deliquescence   
is   
whether or not I’ll swim,   
whether I’ll be able to breathe,   
whether I’ll live as before.   

I’m caught in the bubble   
of your breath.   
It locks me in.   
Drives me mad.   

Confined to speak alone,   
I talk and listen,   
ask questions and answer myself.   
I hum, I think I sing,   
I breathe in, breathe in and don’t explode.   
I’m no one.   

Behind the wall   
of hydrogen and oxygen,   
very clear, almost illuminated,   
you allow me to think   
that the Root of the Wind is Water 
and the atmosphere   
smells of salt and microbes and intimacy. 

And in that instant comes   
the low echo   
of a beyond beyond,   
a language archaic and soaked   
in syllables and accents suited   
for re-de-trans-forming,   
bringing light,   
which brings out  
melanin   
from beneath another skin:   
the hollow of a voice   
which speaks alone.  

Farväl till årets stjärna

  På förhand är Irland och Mexiko givna favoriter i respektive PMC-semifinal. De har plockat betydligt fler poäng än sina motståndare i de inledande ronderna. Kan Ukraina eller Tyskland skrälla? Ukraina har förlitat sig på säsongens bästa kvinnliga poet, Oksana Zabuzhko.
  Först en presentation av kvällens fyra kombattanter.

***

  Noel Duffy föddes i Dublin 1971 och studerade Experimentell fysik vid Trinity College, Dublin.
  Hans debutsamling, In the Library of Lost Objects, gavs ut av Ward Wood Publishing, London, 2011 och blev listad för Shine / Strong Award för bästa debutsamling av en irländsk poet. Hans andra samling On Light & Carbon följde 2013. Hans senaste samling, Summer Rain, publicerades sommaren 2016, igen genom Ward Wood. Hans poesi har publicerats i stor utsträckning i Irland och därutöver, bland annat i Poetry Ireland Review, The Irish Times och The Financial Times, och har också sänts på RTE Radio 1 och BBC Radio 4. Han bor i Dublin. Källa: Rochford Street Review

*

  Eleanor Hooker (f. 1963) är en poet och författare. Hon bor i norra Tipperary med sin man Peter, de har två söner.
  Hennes andra poesinsamling, A Tug of Blue (Dedalus Press), publicerades i oktober 2016. År 2013 blev hennes debut, The Shadow Owner Companion (Dedalus Press), listad för Strong / Shine Award för bästa irländska debutsamling från 2012.

  Eleanor har en MP i kreativt skrivande från Trinity College Dublin, en MA i kulturhistoria från University of Northumbria, och en BA från Open University.

  Hennes poesi har publicerats i Irland och internationellt: i Storbritannien, USA, Tyskland, Polen, Rumänien, Indien och Ungern samt i litterära tidskrifter, inklusive: POETRY (Chicago), PN Review, Poetry Ireland Review, AGENDA Poetry, The Stinging Fly , The SHOp, The Moth, The Irish Times, den irländska examinator, Crannóg, POEM: International English Language Quarterly, Cyphers.
Källa: http://eleanorhooker.com

  Till semifinalen har jag hämtat lagets dikter från två böcker:

Summer Rain / Noel Duffy. London : Ward Wood Publishing, 2016.

A tug of blue / Eleanor Hooker. Dublin, Ireland : Dedalus Press, 2016.

***

Andriy Bondar (f. 1974) är en ukrainsk poet, prosaförfattare, essäist och översättare. Han har gett ut fyra poesisamlingar: A Spring Heresy (1998), Truth and Honey (2001), Primitive Forms of Ownership (2004), Lean Songs: A Collection of Junk Poetry and Primitive Lyrics (2014) och en bok med essäer, Carrot Ice (2012) och en samling kortprosa And For Those Who Are Buried (2016). Hans poesi och prosaverk har översatts till engelska, tyska, franska, polska, svenska, portugisiska, rumänska, kroatiska, litauiska, vitryska och tjeckiska. Han har översatt över fyrtio volymer av poesi, fiktion, och vetenskapliga verk från polska och engelska. Bondar bor nära Kiev. Källa: Springhouse Journal

*

  Oksana Zabuzhko är en ukrainsk författare, poet och essäist.
Född i Lutsk (1960), Ukraina. Hon studerade filosofi vid Kievuniversitetet, där hon också tog doktorsexamen i estetik 1987. År 1992 undervisade hon vid Penn State University som gästförfattare. Zabuzhko vann ett Fulbright-stipendium 1994 och undervisade i ukrainsk litteratur vid Harvard och University of Pittsburgh. För närvarande arbetar Zabuzhko på Hryhori Skovoroda-institutet för filosofi vid National Academy of Sciences i Ukraina.

  Zabuzhko är känd för både sina litterära verk och sin litteraturkritik. Hennes kontroversiella bästsäljande roman Field Work in Ukrainian Sex är översatt till åtta språk. I skrivandet ägnar Zabuzhko stor uppmärksamhet åt frågor om ukrainsk självidentifiering, postkoloniala frågor och feminism. Hennes bok Let My People Go utnämndes till bästa ukrainska dokumentärbok i juni 2006. "The Museum of Abandoned Secrets" utnämndes till Årets ukrainska bok 2010.

  Ukrainas dikter är hämtade från:

poetryinternationalweb.net

samt boken 

From three worlds : new Ukrainian writing / edited by Ed Hogan ; with guest editors: Askold Melnyczuk ... 
Birmingham : Department of Russian Literature, 1996.

***

  Dessvärre för Ukraina så deltog Oksana med sin enda svaga dikt i mästerskapet och hon blev utan poäng i första halvan. Det blev tre poäng till Eleanor Hooker för "Love song" och totalt 4-2 till Irland i halvtid.

  Andra omgången innehöll mycket starkare dikter. Den här gången tilldelades Oksana tre poäng och Andriy Bondar fick två för sin dikt. Men det hjälpte inte eftersom Eleanor Hooker drog in en fullpoängare för den drömlika texten "A calling". Halvleken slutar 5-5 och Irland går segrande ur striden med 9-7. På söndag återser vi Noel Duffy och Eleanor Hooker när klockan ringer för finalen av PMC 2017.
  Nu får ni njuta av Eleanors "mardröm" och Oksana Zabuzhkos farväl-dikt.

**

A calling, by Eleanor Hooker
(From A tug of blue. Dublin, Ireland : Dedalus Press, 2016.)

     I kneel where the water frays, and from my hands
       build the cracked prayer of a cup.
       - John Glenday

The night is a drowned woman
in off the lake to waken me.
She is filled with stones and moulded
by the weight of fog. She sings me
from the nightmare that you have died
in a foreign land. I hear you calling.

Anchored offshore is the great hull
of Humanity, waiting for the dark
to lessen, for the fog to lift.
I launch my boat over a crunch
of stones and, jumping in, snag on
traces of the dead taking shape.

Each pull on the oars is a rhythm
of curl, splash, settle and silence,
and that last I fear more than
the Siren's song. Solitary boats
rise out of the fog and when I try
to call, Have you seen my son?

the sound from my throat is a gull's
screech and then they are gone once more.
Humanity looms, unrigged and waiting
for the black caw from the crow
manacled to its nest. And there, I see you
atop the mizzenmast, sheltered by
the canvas-sail wings of seabirds.

You are smiling the smile you braved
as a small boy in a yard of bullies,
but I am reassured by your point
of safety, your access to flight.
I do not call out through the thinning silence,

I row coordinates of a reciprocal journey
to the ragged edge of sleep. In three days you
will call to tell me of your dream; of me rowing
through fog, silently mouthing your name.

**

Farewell among the stars, by Oksana Zabuzhko
(From A Kingdom of Fallen Statues. Translation: Lisa Sapinkopf. Wellspring Ltd., Toronto, 1996.)

It’s just that I’m myself, and no one else.
I too will die. And I won’t escape punishment either. 
Everything my name designates
Will be beaten like yellow dust
Out of my belongings, my papers, my addresses
(Which are scattered over half the globe). 
Still, some future brother of mine, name unknown,
Might sob one night in his sleep: “Where are you now?”
And that will be enough. Look: the pollen-like smudges
On fingers touching an antique mirror
And the luminous whistle, like skates slashing ice, 
Will long resound in open space.
And a child, gasping with wonder,
Will turn skyward his face chilled by sentient tears –
And that will be enough: my life will have been realized.
Then – keep on without me.

You can't hold poetry back

  Följetongen PMC avverkar ytterligare två kvartsfinaler. På dagens tablå: Tyskland-Sverige och Polen-Mexiko.

***

  Tyskland har stått för stabila texter i tidigare ronder medan de engelska tolkningarna av de svenska poeterna varierat rejält. Den här gången ställde Pär Hansson upp med dikter på svenska. Kunde det påverka slutresultatet i positiv riktning?
  I första halvlek noterades Hansson för tre poäng. Det tyska laget tog tre poäng tillsammans, vilket innebar oavgjort i halvtid.
  Dikterna i andra halvlek var mycket tunna. Jag delade bara ut tre poäng totalt i omgången. Två gick till Volker Sielaff och en poäng gick till Ida Börjel. Därmed vinner Tyskland den rätt så svaga kvartsfinalen. Slutresultat: 5-4.
  Sista ordet från fajten blir i alla fall svenskt.

*

[Jag kan höra i det tomma huset], av Pär Hansson
(Publicerad i nypoesi, 3/2006.)

jag kan höra i det tomma huset
du kan också höra: min röst är inte min
jag kan höra din röst i det tomma huset
du kan höra fåret i väggen    i bruket    i halmen
fåret    inte huset
och koppen med diskmedel
och koppen med aska
dina släktingar och mina    som svävande
gummi i en vindlande vridbar trädgård 
vi bryr oss inte mycket om dom döda
dom bryr sig mer om oss
och deras omsorg
är deras    huset säger ingenting    därför kan vi höra

***

  I kvällens andra uppgörelse möts två lag som stundtals har imponerat. Polen gjorde det i den inledande ronden medan Homero Aridjis glimtat till för mexikanerna. Det gjorde han även i första halvlek av kvartsfinalen. Jag delade ut fyra poäng för hans dikt "Borders, cages and walls". Dessutom fick hans partner Pura Lopez Colomé tre poäng för sin text. I halvtid hela 7-1 för Mexiko.

*

Borders, cages and walls / Homero Aridjis
(Poetry Comes Up Where It Can: An Anthology. Poems from The Amicus Journal: 1990-2000 . Edited by Brian Swann . Foreword by Mary Oliver. Translated from spanish by George McWhirter. Salt Lake City: University of Utah Press, 2000.)

We pin dates to shadows,
wire-in the present.
Shut a body into a schedule,
into brick birdcages.
We put shoes on the imagination,
shirt and pants on the open air.
We fence in the outlook,
haul in our desires with nets.
We put bolts on the eyes,
locks on the hands,
limits to the lightning.
But life keeps its distance,
love to its word,
and poetry comes up where it can.

>>>

  Polackerna hämtade sig något i andra halvlek. Jag gillade de roliga, rimmade verserna från Jacek Dehnel. Den dikten fick tre poäng och halvleken vanns av Polen med 4-2. Totalt innebar det seger för Mexiko med 9-5. Regerande mästarna är alltså utslagna. Om en vecka väntar semifinal mellan Tyskland och Mexiko. Den kan sammanfattas som; "Frågor till natten" och "Änglarna svarar".
  En sista mottagning hos Jacek Dehnel.

*

The Reception, by Jacek Dehnel
(Translated by George Szirtes. Published in georgeszirtes.blogspot.se.)

Beyond the window darkness pressed
steep against glass, an importunate guest.

Behind come the animals, stalking and creaturely,
their features not noted in anyone’s bestiary.

Death follows, white winged, each wing with an eye.
There are six such wings required to fly.

They hover outside, they watch and they wait.
An encounter with them brings a sharp turn of fate.

Inside crowd the books, the glasses, the chairs,
glass, paper and tissue, small human affairs.

Both death and the creatures beam at the sight,
so much to observe, to serve up, to bite.

Through branches of gingko they peep and smirk:
Such innocent morsels, such delicate work.

If a moral is what you’re expecting, there’s none.
You don’t have much time left. Get up and move on.

Be good. Be loving. In old age be pure.
Those panes are quite thin, the locks insecure.

Listen to the bird from Andalusia

  Kvällens kvartsfinaler bjuder på två riktiga stänkare till dikter.  Det står också klart efter den här omgången att PMC handlar om lag.

***

  Vi börjar med säsongens andra U-sväng, Uruguay mot Ukraina. På förhand låg där ett litet favoritskap över sydamerikanerna, eftersom Andriy Bondar inte dragit in några poäng alls till Ukraina.
  Trenden fortsatte i första halvlek, Bondar blev utan poäng för tredje gången men Oksana Zabuzhko höll ställningen jämn genom en trepoängare för dikten "Love".

  I andra halvlek gick Uruguay på tomgång. De blev helt utan poäng, medan Oksana fixade en fullpoängare åt Ukraina. Bondar fick sin första poäng och matchen slutar 8-3 till Ukraina. Oksana Zabuzhkos dikt hänger egentligen samman med en annan sonett, men det var den första av dem som gav henne fyra poäng. Jag gillade verkligen hennes fantasifulla dikt, och så här långt har hon ensamt fört landet till semifinal. Hon har tilldelats 12 poäng för sina fyra dikter. Det blev möjligt på den svagaste "semi-halvan".

*

Two transatlantic sonnets, I / Oksana Zabuzhko
(From A Kingdom of Fallen Statues. Toronto : Wellspring Ltd., 1996.)

Listen to me, listen in your sleep
(These seven time zones are a chastity belt!) 
In dawn’s blue window the breeze puffs up the curtain,
and the blinds jangle now and then. 

Here it smells of the sea, the wind, slightly of dog.
You’ll turn over in your sleep – and the plane will pass the pole. 
In the dark garage the sand we brought in from the beach
last June is sprouting in your car like winter wheat.

The earth is a crumpled sheet. 
The young man – a golden bee – is sleeping on it,
the lashes on his cheeks stiffen like streaks of humming sun.

He dreams of words from far away, of the touches  
sealed in them like honey sealed in honeycomb cells . . . 
Except for them, the words have no meaning.

***

  I nästa kvartsfinal har vi ytterligare en gigant inom poängskörden. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Luis García Montero är förmodligen den mest meriterade i årets mästerskap, och det har hans dikter verkligen bevisat. Jag vill också passa på att hylla översättarprojektet som utförts av Alice McAdams. Nu ställs hans Spanien mot den nation som dragit in flest poäng i de två inledande omgångarna, Irland.

  Hur slutade det här? 

  Första halvlek var rätt okej. Jag gav tre poäng till Eleanor Hooker för dikten "Light airs"; Montero fick två för sin. I paus var ställningen 4-2 till Irland. Eleanor Hookers dikt handlar om ett uppdrag inom sjöräddningen.

Light airs, by Eleanor Hooker
(From The Shadow Owner’s Companion. Dublin, Ireland : Dedalus Press, 2012.)

Half past midnight, and I had gone to bed with Sense and Sensibility. Just as Willoughby was to sweep Marianne into his arms, my pager sounded. Wind hurled itself repeatedly and without civility, against the house. It chased down chimney’s charms, and through the leaky window frames, howled in mad delight once it caught itself hiding in the woods. In modest nightgown - (thirty yards of Georgian cotton) - and husband’s gum boots, (O no troglodyte am I), I took myself to Station, then quickly moved when frowns from fellow crew outlined how nightgown, ‘gainst a stout searchlight, reveals. Launched inside the ten with neither moon nor stars to guide us, we unsealed the dark with a many-thousand candelabra flung squealing past the wind. With night’s black-feathered cloak unfurled, thus we found them deep inside Coose Bay, all well and full of gladness. Then with tow and heel we set a dance for home, subtle in our deftness.

***

  Så kom andra halvlek och då visade Montero vilken mästerlig poet han är. I dikten för han en dialog med, och beskriver sina känslor för, staden Granada. Det hela symboliseras med en fågel på axeln. Visst ni tänker säkert: Roland gillar fåglar och Roland gillar Lorcas Granada, hur kan han inte påverkas känslomässigt av dikten? Men när ni läst dikten (eller introt), som är en del av en cykel om tio, förstår ni säkert vilket hantverk det handlar om.

  Men det hjälpte föga. Årets starkaste poet är utslagen. Monteros partner var lite för akademisk för min smak. Irland fick fem poäng i andra halvlek och slutställningen blev 9-6 till den "gröna ön". Nästa måndag blir det semifinal mellan Ukraina och Irland, man kan säga att det blir två exkursioner - en för människans livsresa och en om vattenvägar.

  Nu besöker vi Granada tillsammans med Montero.

To be left without city, by Luis Garcia Montero
(From Quedarse sin ciudad, 1994. Translated by Alice McAdams.)

I.

The city came to perch on my shoulder.

I was seeing her on the horizon, nocturnal, opened by lights and wings, quiet, as if she were seeking the heat of the moon or the message of the headlights. Slowly I drew near to her, I finished returning. Granada in the shadows looked like a sleeping bird.

But there was a moment in which I sensed the tremble of her
nerves, the abrupt agitation of dreaming, the call of a powerful instinct, a schedule’s discipline. And all so suddenly. And she rose to fly, crossed the air like an arrow in flames, like a predestination ignited. And she came to rest on my shoulder, and she left her bloody kiss on my neck.

Since then I fear her with absolute surrender, as the victim needs its vampire. Pale, with circles under my eyes, almost bloodless, to the city I return still. I am he who appears from the shadows, who crosses the street, who loses himself toward a secret destiny. And I look at you for a moment, and I perch on your shoulder, and I bring my lips to your neck.

They made it to the final eight

  De två avslutande åttondelsfinalerna står på programmet i dagens andra bloggpost. Det blir Polen mot Cypern medan Mexico tar sig an Frankrike.

***

  I första omgången hände något oförutsett. De regerande mästarna Polen bröt mina uppsatta regler, att endast en av dikterna kan få fyra poäng. Jag kunde inte undgå att dela ut två fullpoängare, en till Jacek Dehnel (f. 1980) och en till Katarzyna Krenz (f. 1953). Stackars Italien som fick respass direkt. De polska poeterna var tidigare helt okända för mig.

  Nu ställs de mot ett annat poängstarkt lag. Debutanten Cypern fick ihop sex poäng i första ronden och besegrade Vitryssland i en väldigt intressant match. Bra texter gav slutresultatet 6-4. Cyperns lag består av Mehmet Yaşın (f. 1958) och Nora Nadjarian (f. 1966). Jag vill här påpeka att poeterna behöver inte vara födda i landet som de deltar för. Mehmet Yaşın är turk-cypriot men föddes i Ankara, Turkiet. Samtidigt kan jag säga att Nora Nadjarians föräldrar är från Armenien men själv är hon född i Limassol, Cypern.

  Tyvärr kunde inget av lagen upprepa sina goda prestationer från förra omgången. Slutresultatet stannade vid blygsamma 3-2 och det var Jacek Dehnel som fick trean. Därmed går regerande mästarna Polen till kvartsfinal.

*

Distant cities, by Jacek Dehnel
(Translated by George Szirtes, and published at his website; http://georgeszirtes.blogspot.se/)

All those unvisited cities, far off our usual routes:
metros, balconies, suns, stalls selling exotic fruits,
and that high house with garish colonnade where a strapping
young lieutenant draws on his white glove, about to ring
the bell as he does each time a ship goes down the maw
of the hungry ocean.
          And nothing changes. The raw
Cities motionless, leaves that insist on hanging on
to boughs, the colonnade stock still, glued to the same sun.
A boy strolls home with his bike. A dog leads a blind man.
In the museum, the guide before Rubens repeats
the same glib phrases. ‘Those extraordinary feats
of craft, and colour, blah blah…’

The ‘gothic’ room below,
a metro carriage, an old woman, a Lazio
fan and a black guy, endlessly dashing from point A
to point B.
            It’s fixed. It’s stuck. We will not pass that way
Together. We will never stand before the well-known
altar at point C or before the Vermeer on our own.
They’re doomed to mere potential, like the luminous eel
on the seabed, or the room behind a locked door: we’ll
not be at the table or by the lamp or the pictures
we were once told about. They will remain fixtures,
forever unfulfilled, like the plans we once had
for a London flat, the New York vacations, my pad
in Rome, your trip to Sweden, and how we would save
for the day in Venice when we’d share a common grave.
We’re adults now. The carriage half empty, I’m sitting
alone. The hand hovers at the bell, never to ring.

***

  I den sista åttondelsfinalen möts årets äldsta lag och årets tredje äldsta lag.
  Debutanten Mexikos lag består av Homero Aridjis (f. 1940) och Pura Lopez-Colomé (f. 1952). Jag har läst essätexter av svenska författare i vilka Aridjis namn omnämns, men jag hade inte läst någon dikt av honom förut. Jag hade inte läst Lopez-Colomé heller. I första omgången slog de ut England med 5-1.

  Näst äldsta lag i turneringen är Australiens. Två år visare är Frankrikes lag, Emmanuel Hocquard (f. 1940) och Anne Portugal (f. 1949), som får titeln årets äldsta. Märkligt nog hade jag aldrig läst något av dem tidigare.
  De mötte Finland i rond 1, och den matchen slutade 4-2 till Frankrike.

  Den här gången delade jag ut en fyra till Homero Aridjis och Mexiko är klara för kvartsfinal efter totalt 5-2. Nedan får ni hans dikt med flaxande tropiska fåglar.

*

Poems of the double, by Homero Aridjis
(From Eyes to see otherwise : selected poems = Ojos, de otro mirar. Translation from Spanish by Jerome Rothenberg. New York : New Directions, 2002.)

6

I closed the door & waited for my double
but instead of the expected face
a macaw burst forth from the white wall
the color of red fire.

Like an arrow tipped in blue
- hyacinth hallucination -
a parrot with yellow eyes
landed on the table.

The Kandinskys then arrived
wings spread wide & blue
belly orange, head in purple
their throats a breathless J.

A melody of greens
the undisputed parrot came,
its chest, its beak, its neck,
its head & all in green.

Not a single one needed to show
credentials of who he was. There was
a congress of parrots in my mind.
They were going to pick the most handsome.

They began to discuss the value
of begreen, waxgreen, fieldgreen,
bluegreen, cardinalgreen, lividgreen.

In view of all such circumstances
I postponed until the next day
the encounter with my double.

***

  Redan i morgon går kvartsfinalerna igång. Vi har att se fram emot följande: Uruguay-Ukraina, Spanien-Irland, Tyskland-Sverige och Polen-Mexiko.