Ekon från Olivias raketkarriär

  Halvåret är nått. Junimånaden avslutas med ett återbesök hos Spoken word-poeten Olivia Bergdahl. Jag kan varmt rekommendera hennes webbplats, www.oliviabergdahl.se.

***

  Olivia Bergdahl har redan hunnit med så mycket. Det är nästan ofattbart att hon ännu inte fyllt 30. Hon blev svensk mästare i Poetry Slam som 17-åring. Hon har gett ut diktsamlingen Demo och skrev under flera år krönikor i GP:s helgbilaga Två Dagar. Hon är radiokåsör för Sveriges Radio, mer om det nedan, och hon romandebuterade 2015 med boken Efter ekot. 
  Samtidigt som hon och Oskar Hanska startade en internationell spoken word-scen i Göteborg. Hon verkar ha god talang för jonglering.

Efter ekot / Olivia Bergdahl
Stockholm : Ordfront, 2015

  "Efter ekot är en uppgörelse med en destruktiv relation som biter sig fast och tränger in under huden. I början lika honungslen som Sams kropp när Fanny nyförälskad ligger tätt intill under täcket i hans lägenhet i Biskopsgården. Senare smutsigt svart och destruktiv, med inslag av våld och förnedring. Glidningen där emellan gestaltar Olivia Bergdahl med finess och stor trovärdighet när hon iscensätter de små små steg som parterna tar, som får relationen att gå ifrån att vara precis rätt till att bli dess raka motsats." Citat från recensionen i Göteborgsposten, februari 2015. Recensent: Hanna Jedvik.

*

Avgrunden (utdrag), av Olivia Bergdahl
(Publicerad i sin helhet på http://www.oliviabergdahl.se)

Varje steg är ett steg närmare avgrunden
av stunden är vi komna
men det är så svårt att somna
när man vet
att varje morgon är en morgon mindre
varje dag är en dag som aldrig kommer åter
vissa gråter sig till sömns
men jag gråter när jag vaknar
det är då jag vet
vad morgondagen saknar
en timma till, en enda en, en evighet

för har man en gång sett djupet
att famlande falla
finns det ett sätt att överleva – att överleva alla
jag ska vrida mig runt och dansa fram
i den framtid som är ett rusande nu
så fall i min famn, berusande du!
vi har all tid i världen
för världen är vår tid
det är vårens tid vi minns när dansen går bredvid
ett steg i en famn, ett skratt som en komet
en ångande värme bjuder mig en evighet

(...)

***

  I september förra året tilldelades Olivia Bergdahl Sveriges Radios novellpris. Hon fick priset för sin radionovell "Hjälten Josef Schultz på fotografiet", i en uppläsning av Tomas von Brömssen.
  Novellen specialskrevs för Sveriges Radio P1 och hon ställer i den frågor om vem som egentligen är galen, "den som beordrar krig eller den som lägger ner sitt vapen". 

[Sveriges Radio väljer ut fem radionoveller som lyssnarna får rösta på. Priset har delats ut i 15 år och är på 25 000 kronor. Bland tidigare pristagare finns Stina Stoor, Beate Grimsrud, Håkan Nesser och Bob Hansson.]

  Följande diktavsnitt bildar en bra fond till novellpriset.

*

Europa (utdrag), av Olivia Bergdahl
(Publicerad i sin helhet på www.oliviabergdahl.se)

Du säger att jag är säker
fastän vindar har börjat vina
du ger mig vintern i ryggen som en sköld
kölden är bedräglig ursäkterna fina
tiden läker tiden läker ärren stelnar till en böld
och jag fingrar på det
fingrar på det tills det får ett namn
men det slingrar sig ur greppet heter
LONDON, KÖPENHAMN
heter SREBRENICA, DRESDEN
heter CHARLIE HEBDO
heter ARBETE GER FRIHET heter JÄRNRIDÅ
visst är det så Europa,
jag försöker förstå
för jag ser min kropp i spegeln och det som jag ser då
är att jag äger dig, Europa,
att det står ristat i mitt skinn:
en liten lappad kontinent jag utan tvekan kallar min
där jag är fri att röra mig, där jag får välja var jag bor
men du som skulle varit plats, Europa –
varför beter du dig som mor?
Som ett blodsband
en familj
den släkt jag aldrig ville ha
(...)

***

  Sedan 2014 har Olivia Bergdahl även varit engagerad som radiokåsör och skrivit "Tankar för dagen" om allsköns ämnen. Jag avslutar med ett utdrag från ett sådant radiomanus.

(ur "Om att va prins eller mamma eller katt". Publicerad i sin helhet på www.oliviabergdahl.se)

"(...) Nuförtiden tänker jag ofta på det. Min uppfostran var, som allas uppfostran,  ett nät av detaljer. En liten knuff hit, en annan dit och så har man blivit något – föräldrar, syskon, vänner eller bristen på dem, samhället i stort, området och tiden man växer upp i – allt lämnar spår, pressas genom det som av en rent magisk anledning finns nedlagt i varje människa. Jag blev till.

När puberteten kom, som en jordbävning till våran trappuppgång, var det första gången jag försökte sätta ord på vem jag var. Jag gjorde det med glädje. Äntligen, sade jag, nu är leken slut! Kolla på mig! Kort därpå insåg jag att jag hade missuppfattat alltihop. Man fick visserligen välja också som vuxen, men inte längre fritt. Långt ifrån.

Min besvikelse var enorm. Det var som att världens ögon riktades mot mig och sade: Här är din ålder, ditt kön, din hudfärg, din nationalitet och ditt språk. Detta förväntas av dig då. Försök inte med nåt annat. Jag kunde inte för min logik förstå det. ..."

I brytpunkten av processen

  Vi knatar vidare på min sammanställda topplista och idag blir det helsvenskt (eller förresten Lars Gustafsson var väl Texasbo under en längre period). De närmaste veckorna får listan sällskap av ett utökat antal aforismer. De lägger jag i slutet av inlägget. Idag är de hämtade från "Den sista grisen", av Horace Engdahl.

***

"Dikten framkallar viskningar
i mörkrummet"

Marie Lundquist (2017)

***

  Ingela Strandberg har redan förekommit flitigt i bloggen och hon har en självklar plats på min födelsedagslista. Hennes texter passar alla människor, oavsett ålder, kön eller social grupptillhörighet. 
  För mig har poesi alltid fungerat som ett härbärge, ett rum för natten, eller en lisa för själen. Passande nog heter hennes verk, Ett rum för natten.

50-listan : Plats 32

Ett rum för natten : dikter / Ingela Strandberg
Örkelljunga : Settern, 1984

Brytning

II

Jag vet
att mina fotspår
ska suddas ut
av eftermiddagsregnet
och att jag när som helst
kan bli en droppe
i det dreglande bäckvattnet
och att alla speglar
spricker i tiden

En förrymd hund
springer efter ett rop
på landsvägen
och svalorna berättar
i allt högre himlar
att sommaren snart
ska kvävas av potatisblast

Snart hänger fladdermössen
i sina svarta sidendukar

Frosten ska bryta sig
in i verandornas glasrum
och nätternas obesvarade
brev ska bli allt tyngre
och allt svårare
att lämna efter sig

***

  Mitt nästa författarval var ingen självklarhet på listan. Man kan säga det så här; jag tyckte om det han skrev men jag var aldrig riktigt förtjust i honom som person. I många frågor var våra åsikter alltför divergerande. Till slut kom han med på listan för födelseortens skull. Han föddes i Västerås, en plats som jag själv har trivts ypperligt på och där mina barn är födda.

50-listan : Plats 31

Där alfabetet har tvåhundra bokstäver : samlade dikter 1981-1991
/ Lars Gustafsson
Stockholm : Natur och kultur, 1992

(Ur Där alfabetet har tvåhundra bokstäver)

...

Natt efter natt tropisk värme
Under molntäckt himmel
faller de ljumma regnen från öster
och en förmiddag slår det mig
att det var så länge sedan ett papper prasslade
i skrivmaskinen, bland specerierna i köket,
att jag längtar efter detta ljud
som efter musik: värld med så många
sjuka drömmar, så många klyftor,
dit ljuset aldrig nått ned,
så många kvinnor som alltid
vänder ansiktet bort.
O Demiurg som programmerar världen
ge mig tillbaka den värld som prasslar,
denna tysta värld med sin doft av trä
som långsamt faller sönder i fukten
påminner alltför mycket om döden.

***

  Akademiens tidigare sekreterare, Horace Engdahl, får stå för efterspelet idag. 

Den sista grisen, av Horace Engdahl.
Stockholm : Bonnier, 2016

"Att skriva för den intellektuella eliten är som att vara instängd i en hiss under ett strömavbrott."

"Att spendera pengar som man inte har är en våldshandling."

"Tiden, förbrukningen och därmed döden visar sig för oss i form av ätandet. Det ger oss ångest så snart vi blir uppmärksamma på själva inmundigandet, vilket inträffar då vi stoppar i oss någonting "onödigt", det vill säga någonting som inte är godkänt i det hälsoprogram vi bekänner oss till. Alla har idag ett system för sitt ätande, vad som förr i världen kallades en "regim". Det är inte effekten på vår kropp som ger upphov till ångesten - den är ju i varje särskilt fall måttlig - utan påminnelsen om kroppens ändlighet. Denna beska eftersmak hos njutningen betyder att vi redan börjat lida döden långt innan vår stund är kommen. Vi tror oss förlänga livet med våra späkningar, men vi förlänger i stället döden. Hälsosamhället är genomsyrat av död, inte liv. Om vi vågade leva, skulle vi också våga dö."

**

"Det mest imponerande med Kafka är att han kunde skriva Processen utan att ha varit gift."

Fältarbeten i gult och grönt

  Dags för ytterligare ett fältarbete i den grönskande lyrikens tjänst. Antologin är densamma som förra veckan, "The Echoing Green".

***

  När Angela Shaw debuterade med boken The beginning of the fields (2009), fick hon strålande kritik. Här citeras ett par komentarer:

Junot Diaz has said, “I’ve read nothing better in the field these last ten years. Angela Shaw is simply furiously miraculous.”

"Angela Shaw’s new book is likely to be greeted as one of the most powerful debuts of this decade. Both muscular and delicate, these poems plunge a reader back into the sensory world, shaken and exhilarated." Tupelo Press

   Diktexemplet ur Echoing green är hämtat från den sensationellt starka debutboken.

*

Children in a field, by Angela Shaw (f. 1967)
(First published in The beginning of the fields. North Adams, MA : Tupelo Press, 2009.)

They don’t wade in so much as they are taken.
Deep in the day, in the deep of the field,
every current in the grasses whispers hurry
hurry, every yellow spreads its perfume
like a rumor, impelling them further on.
It is the way of girls.  It is the sway
of their dresses in the summer trance-
light, their bare calves already far-gone
in green.  What songs will they follow?
Whatever the wood warbles, whatever storm
or harm the border promises, whatever
calm.  Let them go.  Let them go traceless 
through the high grass and into the willow-
blur, traceless across the lean blue glint
of the river, to the long dark bodies
of the conifers, and over the welcoming
threshold of nightfall.

***

  Förra året nominerade jag Alice Oswald till titeln Årets Poet. Mycket på grund av den kritikerrosade boken Falling awake (2016). Därefter har jag stött på, och tyckt om, flera andra dikter av henne. Nu senast ur antologin från Everyman's Library. 

*

The Glade, Dartington Hall Gardens

Field, by Alice Oswald (f. 1966)
(From The echoing green : poems of fields, meadows, and grasses. Edited by Cecily Parks. New York : Everyman's Library, 2016.)

Easternight, the mind’s midwinter

I stood in the big field at the back of the house
at the centre of all visible darkness

a brick of earth, a block of sky,
there lay the world, wedged
between its premise and its conclusion

some star let go a small sound on a thread.

almost midnight - I could feel the earth’s
soaking darkness squeeze and fill its darkness
everything spinning into the spasm of midnight

and for a moment, this high field unhorizoned
hung upon nothing, barking for its owner

burial, widowed, moonless, seeping

docks, grass, small windflowers, weepholes, wires.

***

  Joanna Klink är en amerikansk poet. Hon föddes i Iowa City, Iowa. Hon tog en M.F.A. i poesi från Iowa Writers Workshop och en Ph.D. i humaniora från Johns Hopkins University. Hon har varit medlem i poesifakulteten vid University of Montana sedan hösten 2001. Källa: Wikipedia

*

(From "Three bewildered landscapes", by Joanna Klink. First published in Excerpts from a Secret Prophecy. Penguin 2015.)

STARS, SCATTERSTILL. Constellations of people and quiet. 

Those nights when nothing catches, nothing also is artless. 

I walked for hours in those forests, my legs a canvas of scratches,

trading on the old hopes — we were meant to be lost. But being lost

means not knowing what it means. Inside the meadow is the grass,

rich with darkness. Inside the grass is the wish to be rooted, inside the rain

the wish to dissolve. What you think you live for you may not live for. 

One star goes out. One breath lifts inside a crow inside a field.

In Stephen Dedalus footsteps

  Idag tar förlagsrubriken oss till Irland. Det lilla förlaget The Dedalus Press i Dublin publicerar ungefär tio titlar per år, huvudsakligen diktsamlingar. Jag förvånas över hur utgivningen pendlar i kvalitet. Kan det verkligen vara lönsamt? I Sverige hade de inte blivit långlivade.

***

  Kanske hittar vi svaret på min ovanstående fråga i förlagets deklaration:

"The Dedalus Press is one of Ireland’s best known and longest running literary imprints, specialising in the best in contemporary Irish poetry and poetry from around the world in translation. We also publish occasional prose titles by poets, or books which survey or explore aspects of the world of poetry. The press receives support from The Arts Council / An Chomhairle Ealaíon and is a not-for-profit enterprise dedicated to improving the visibility of poetry and the lot of poets. Dubbed “one of the most outward-looking poetry presses in Ireland and the UK” (UNESCO.org) ..." Citation from dedaluspress.com

  Så klart har förlaget tagit sitt namn efter James Joyce alter ego "Stephen Dedalus".

*

A dance of deception: Play of seasons (extract), by Ljubomir Levchev (f. 1935)
(From And here I am. Translated from Bulgarian by Jack Harte. Dublin : Dedalus Press, 2003.)

2. Summer Violin

To be in the future . . . in that case. . . your eyes
will need to be able to read ahead for several bars,
that means you must not be contemporary.

This quickly-passing summer world
is painted over with transparent water-colours;
the blank spaces, the rests, not touched
either by brush or bow, proffer
different solutions. Too late now, however.

Sound has disappeared,
blossom withered.
On this virgin plane even tears
leave a scar, a crater formed
by a meteor.
The eyes of Maldoror. . . 

Fireflies no longer recognise me.
The moon lifts.
Nostalgia comes flooding in.

(...)

***

  Förlaget grundades 1985 av poeten John F Deane, och har sedan 2006 drivits av poeten Pat Boran med Raffaela Tranchino som direktör. Dedalus är allmänt erkänt som ett av de mest proaktiva av de irländska litterära förlagen, och de har introducerat dussintals nya poeter genom sin utgivning.

  Den sistnämnda uppgiften (förstår jag inte) överträffades 2010 när de gav ut antologin, Landing places : immigrant poets in Ireland. I den presenteras 66 poeter som är bosatta på ön, men som har annat än irländskt ursprung. Det var bland annat den här boken jag tänkte på i min ingress. Här blandas texter från etablerade och skickliga poeter med rent amatörmässiga dikter. Men bland de nya förmågorna fanns det några guldkorn. Anamaria Crowe Serrano hade fyra intressanta bidrag med. Jag valde ut den här ...

*

[where do streets lead], by Anamaria Crowe Serrano
(From Landing places : immigrant poets in Ireland. Dublin : Dedalus Press, 2010.)

where do streets lead
without a working compass
magnetic north spinning south
unsure of its itinerary

City quay of Dublin

my steps on asphalt
wrongfoot their own cartography
stumble on the failing memory
of wood on quay
dubh in linn

the landmarks are of loss
construction begetting
deconstruction, land
no longer a mark of its people
locked in dislocation
               errant
                              erring

I take a left turn into silence
clueless
in the sinister side of complicity

***

  Däremot blev jag väldigt förtjust i en av deras senare titlar, som helt fokuserar på portugisisk poesi. Den här tvåspråkiga antologin gav mig flera nya favoriter, och inledningen med texter av Alberto Caeiro (som jag inte hade koll på) var gripande.

(Extract from "The Keeper of sheep", by Alberto Caeiro (1889-1915. Included in 28 Portuguese poets : a bilingual anthology. Translated by Richard Zenith and Alexis Levitin. Dublin, Ireland : Dedalus Press, 2015.)

I

I've never kept sheep,
but it's as if I kept them.
My soul is like a shepherd.
It knows the wind and sun,
and walks hand in hand with the Seasons
looking at what passes.
All the peace of Nature without people
sits down by my side.
But I get sad like a sunset
in our imagination
when the cold drifts over the plain
and we feel the night come in
like a butterfly through the window.

Yet my sadness is a comfort
for it is natural and right
and is what should fill the soul
whenever it thinks it exists
and doesn't notice the hands that pick flowers.

Like a sound of sheep-bells
beyond the bend in the road
my thoughts are content.
My only regret is that I know they're content,
since if I did not know it
they would be content and happy
instead of sadly content.

Thinking is a discomfort, like walking in the rain
when the wind kicks up and it seems to rain harder.

I have no ambitions and no desires.
To be a poet is not my ambition,
it's my way of being alone.

(...)

In search for balinese silence

  Under fem sommarmåndagar gör bloggen strandhugg på olika öar runt om i jordens hav. För ett par månader sedan fick jag tag i en bok av en framstående balinesisk författare. Genom hans dikter bekantar vi oss med Bali.

***

  Ketut Yuliarsa föddes 1960 i Denpasar men han bor numera i Ubud.
  Yuliarsa har arbetat som författare, skådespelare och musiker, både i Indonesien och Australien. Han har publicerat två volymer poesi, och är för närvarande rådgivare till Bali Provinsional Government Literary-program. År 1986 etablerade han och hans fru Anita den första bokhandeln i Ubud - Ganesha Bookshop. Bokhandeln är den enda i sitt slag på ön och specialiserat sig på böcker om indonesiska studier på engelska, inklusive indonesisk litteratur i översättning, kultur, konst, historia och politik. 2004 grundade Ketut och Anita "The Books For Bali Project", för att främja läskunnighet och lärande i Bali genom donation av böcker till lokala skolor och bibliotek. Källa: Ubud Writers festival

*

  Denpasar är en stad på ön Bali i Indonesien och är administrativ huvudort för provinsen Bali sedan 1958. Den hade 788 445 invånare vid folkräkningen 2010, på en yta av 127,78 kvadratkilometer. Källa: Wikipedia

Into the city (extract), by Ketut Yuliarsa
(From Jatuh bisu = Falling in silence. Translated by the author. Ubud, Bali, Indonesia : Ganesha Bookshop, 2006.)

I was born in this city
and I know how to enter
even when it's littered with detours
an official is passing.

When there's a big procession
I can't get home
the road doesn't belong to me
but I know how to dodge
the danger of hating
those in power.

There's a traffic jam
huge kites are borne
by a parade of schoolchildren
and the ceremony spilling onto the street
is a past I must pay for
with patience.

Launching in to the din
of motorbikes and cars for the supermarket
I sip the air, so thick
with diesel smoke and the stench of life.

But it is the true life I seek
it's door is opened at midnight.

Entering the city from the east
a grandmother with a basket on her head
from the middle of the road, waves her hand
for a ride to the city market.
I run over her
because she just might be a ghost
aiming to thwart my entrance to the city
bright lights along the road
no longer is there vacant land
dense scrub and foreboding by the graveyard
mighty trees have turned
into shops, offices, garages
but ghosts, they say
are everywhere.

(...)

***

  Men allt är inte frid och fröjd på paradisön. Följande rader är hämtade från en artikel i The Guardian, 2012-08-07.

"In January 2011, the governor of Bali, Made Mangku Pastika, issued a ban on new buildings in heavily developed areas, warning that Bali was in danger of becoming a sterile land bristling with concrete. The ban is far from popular with investors.

"Tourism is partly due to the attraction of our culture: if mass tourism develops in a way that threatens our culture, we will lose our specific attraction," says Ida Bagus Ngurah Wijaya, head of the Bali tourist board and the owner of a hotel at Sanur, a prime destination.

"We have used culture as merchandise," says poet and theatre director Ketut Yuliarsa, a native of Ubud. He is horrified by the turn of events. "The Balinese are deeply attached to their religion and culture: they spend a lot of time in the temples and respect the ritual. But mass tourism has upset such practices ..." (From "Beauty of Bali under threat from pressures of mass tourism", by Bruno Philip.)

skogstempel nära Ubud

  Titeldikten i Yuliarsas diktsamling beskriver den tidigare "lugna tillvaron" på Bali.

Falling in silence, by Ketut Yuliarsa
(From Jatuh bisu = Falling in silence. Translated by the author. Ubud, Bali, Indonesia : Ganesha Bookshop, 2006.)

a dry leaf falls
a breath of wind
holding its sway
ever so slightly

wait and listen
but do not stumble
into the depths
of serenity.

***

  Stranden i Bali spelar en viktig roll i den balinesiska hinduiska ritualen. Innan Nyepi-dagen måste hinduiska tillbedjare utföra Melasti-ritualen, som bör utfärdas i ett balinesiskt tempel som ligger nära havet (Pura Segara eller "Sea Temple"). Detta görs för att rena de heliga föremålen som tillhör templen, samt att förvärva det heliga vattnet från havet. Källa: (Frommer's Bali & Lombok, by Mary Justice Thomasson-Croll)

*

A journey, by Ketut Yuliarsa
(From Jatuh bisu = Falling in silence. Translated by the author. Ubud, Bali, Indonesia : Ganesha Bookshop, 2006.)

the trail of my footsteps
clearly shows on coastal sands
the mountain top at the far end
the horizon, my destination
beckons

until now
desire intertwined with hope
swirls, then, holds me down
into the future

I beat through thorny bushes
with sharp wounds oozing drops
pain and thirst I bear
my skin is caught and peels
dancing on dry winds

No need to look around
for signs and directions,
strangeness whispers close
walk alone until
the end.

Från kapellet till travbanan

  Idag blir det utdrag från två dikter som förekommer på en relativt nyöppnad spårvagnslinje inom Paris stadstrafik. Linjen går mellan Porte de la Chapelle och Porte de Vincennes. Uppdraget gick till Pierre Alferi 2012.

***

  Pierre Alferi är en av dagens mest innovativa franska poeter och son till filosofen Jacques Derrida. Hans verk inkluderar Night and Day (översatt av Kate Campbell, La Presse Poetry, Nov. 2012). Och Kub Or (översatt av Cole Swensen med titeln Oxo, Burning Deck). I Frankrike har han publicerat flera poesiböcker, inklusive Les Allures naturelles (1991), Le Chemin Families du Poisson Combat (1992), Sentimentale journée (1997), La Voie des Airs (2004) samt romanerna Fmn (1994 ), Le cinéma des familles (1999) och Les Jumelles (2009). Alféri är professor i kreativt skrivande på European Graduate School i Saas-Fee, Schweiz.

  Alferi samarbetar gärna med andra artister och uppträder ofta med musiker, målare och kolleger. Han grundade den litterära tidskriften Détail med Suzanne Doppelt, en fotograf och professor vid European Graduate School.
Källa: frenchculture.org

**

TRAMINISCENCES (extract), by Pierre Alferi (f. 1963)
(First published in Poetry International, 2015.)


There were
octrois
cabarets
slums
factories
film studios 
are still
warehouses
silos
cement works
canals

The track lines and splits
the frost of a past left 
incompletely masked in the no
man’s land and now the memories
trapped in the suburban limbo
prisoners of a transit zone
spatter flutter wandering souls
freed from their amber beads
innocuous zombies stuck
to the window they hurtle down obliquely
with the raindrops are we
under attack from the people of memory
the works have accidentally exhumed?
isn’t it just the violent tremor
caused by the excavation of section
T3 that briefly caused                       a movement of

TRAMINISCENCE?

a tent
a portable stove

an eighteen year-old seamstress
eyes on her work

a boy pulling a cart

cats with eyes wet
with coryza

a schoolgirl in clumpy shoes

an old bearded man lying flat
on a great coat

a wounded soldier
with his medals

a young black worker

children running wild as if streets
were forests

a Sunday gardener

a robust old lady

two mechanics in blue
with moustaches

aunt Isabelle, who only discovered Paris aged thirteen, at the Liberation, back from Egypt where the family had no news of her father during the four years of occupation, walked with her best friend Catherine every Sunday around the old fortifications, completing, or so she said, several complete circuits of the city, but in disconnected sections that she never managed to link clearly in her mind, because already the works – destruction of the last bastions, diggings, then the périphérique tarmacked – were changing, from month to month and even week to week, the landscape

La Chapelle is a village
on a hill known for its mills
the way Belleville
Montmartre Ménilmontant
are for their vines

and yet most 
of the events that affect us
most strongly leave no physical trace
or barely an alley lit for a fraction
of a second among the synapses a puff
of smoke dissipated by a gust
of wind the imagination alone
– or what remains of it in a deep coma
overtaken by events 
far more powerful than any image –

(...)


*************************************


Part of the landscape (extract), by Pierre Alferi
(First published in Poetry International, 2015.)

the outsiders
lurk close by day and night     
nomads prowling
the city steps
the margins of the law        
stowaways or permanent passers-through the airlock 
of the city are the sentries 
(PART OF OR DEPARTING THE LANDSCAPE?)
door-to-door salesmen
jobless homeless
24/7
windscreen-washers beggars runaways
summer corn-roasters winter chestnut-roasters
seasonal workers from all countries
refuse collectors
sellers of fake or stolen or faulty things
dvds cigarettes watches glasses spread on foldaway tables

Who perpetuate secular local traditions
hawkers rag-and-bone men pedlars lorettes grisettes legal brothel workers
leaning on the barriers scatter in mobile points forming CLOUDS

on the pavements all along the iron fences of factories businesses
in the north mainly where the heavy infrastructure flyovers railway lines bypasses
offers suitably shadowy zones
unused places in-between spaces
near embankments
by service stations
in car parks
around worksites
at the few nearby café terraces
at the city gates territory must be defended

(...)

Oskar kontrar i strålkastarljuset

  Dags för Sveriges största estradpoet: Oskar Hanska. Det har varit lite strul med Blogger så inlägget blir lite rum(p)hugget.

***

  "Oskar Hanska är en av Sveriges ledande Spoken Word-poeter. Flerfaldig Svensk Mästare i Poetry Slam, Skandinavisk Mästare och Europas bästa poet i VM i Frankrike. Oskar har turnérat i Sverige och 10 andra länder, bland annat Sydafrika och Usa. Han utvecklar även prisbelönade spel i studion Hello There i Göteborg." Citat från oskarhanska.wordpress.com.

Oskar Hanska (2010)

*

Öster (utdrag), av Oskar Hanska
(Från albumet Krokodiltårar. Verbal Alfa, 2013.)

stationen är inte alls
värd sitt namn
men jag kan lova att i stunder
blir den bättre

lamporna här är alltid tända
man kan skriva istället
för att sova under
vinternätter

dikter blev ett sätt
att fylla upp bröstet
ett djupt andetag för att
bli fri gudarnas röster

bakom oss åt Öster
hus med filtar i fönstren
där vi genomskådade
civilsnutarnas mönster

separera om vi var flera
diskutera lite lugnt
spekulera i att något
kanske är trasigt i hemmet

jo tack för att ni frågar
men när knarkande poliser
undrar om vi drågar
då blir det bara tragiskt istället

har sett liv gå upp i rök
men jag höll andan konstapeln
det enda jag skjutit upp
är att dra ifrån stan

så jag stirrar in i ficklampan
i slutet av tunneln
så att du kan drunkna i mörkret
eller är vi klara för idag

den här staden tog mitt liv
gång på gång på gång.
men jag tar det tillbaka i en
sång om dom som kom
att kallas överlevande
tvivlar på att någon av dom
skulle hålla med mig om att
döden är renare
dom kallas överlevande

(...)


***

  På senare år har Oskar Hanska gjort flera viktiga insatser för estradpoesin. För tre år sedan startade han och Olivia Bergdahl Sveriges första internationella spoken word-klubb, Klubb Kontra, i Göteborg.

  "2013 kom debutskivan Krokodiltårar (se textexempel ovan) där spoken word blandas med musik och i januari 2015 kom uppföljaren OH!MMXIV – för vilken Oskar nominerades till Manifestgalan 2016. Som medlem och konstnärlig ledare i GRÄNSLANDET (som blandar dans, musik, sång och spoken word) mottogs pris för Bästa Tvärspel på Folk & Världsmusikgalan 2016." Citat från ordkanon.se

  Från uppföljaren kommer här hans bästa verk (enligt mig), officiell video.

(Text & Klipp: Oskar Hanska | Foto: Marcal Font Espi, Olivia Bergdahl & Oskar Hanska | Musik & Mixning: Oscar Rydelius Mastring: Kristofer Göransson i Svenska Grammofonstudion | Coloring: Nadim Elazzeh (NadimPhotography)

***

  Jag har redan nämnt i ett inlägg att Oskar Hanska även har startat ett bolag för utgivning av spoken word-album. Först ut på Verbal Alfa blev värmlänningen Ismael Ataria, som jag har haft med här i bloggen. Ett mycket bra val, tycker jag. 
  Jag funderar allvarligt på att utöka min galavecka i december med en utnämning av Årets Spoken Word-text. I så fall hämtad från skiva eller videoklipp.

  Det var faktiskt på Verbal Alfa som Oskar Hanska släppte sin debutskiva Krokodiltårar. Jag hade tänkt att lägga till en spellista med två spår, men nu är det problem med verktyget igen. Jag hänvisar till Spotify.