 |
| Stilla sommarregn över Perstorp |
***
Dikten kupar handen över en blå resonans
Marie Lundquist (2017)
***
Durs Grünbein var helt okänd för mig innan jag startade min blogg. Tack vare min ambitiösa rubrik "Poetry Slam Team Contest" kom jag i åtnjutande av hans satiriska poesi. Han blev min första utnämning till kategorin Årets Poet. I min födelsedagslista intar han plats 36.
50-listan : Plats 36
 |
| Biologisk vals : dikter i urval / Durs Grünbein översatta av Ulrika Wallenström Stockholm : Norstedt, 1999 |
NÅGOT SOM RÄKNAS (direkt på morron) är
denna kromblixt som lojt
hoppar över till dig från en
motorcykel. Sommarn
fullständigt nerkyld ligger i själa-
tåget. (Lika så gott,
något nytt.) Du
i museidagern vid fönstret tuggar
tuggummi, som ju är bästa
medicinen mot
barockfobi. Prompt kommer hösten
och depressionerna
från stolsrader framför en
friluftsscen, tom, där det inte spelats
i regnaminne. Ett par tre
arbetare rullar tyg,
tar upp tiljor ur
ramar. Du vinkar
åt dem. Ibland
är näppeligen något mer banalt än
en dikt, ett första möte
så i ottan på
de stela vingarna hos malen som
känns mycket mjuk i din hand.
***
Jag tycker mycket om dansk poesi. Jag fångades tidigt av såväl Inger Christensens som Pia Tafdrups dikter. De båda finns såklart med på listan, fast högre upp, så de återkommer jag till. En poet som går lite under radarn hos oss svenskar är Søren Ulrik Thomsen. Jag gillar stämningslägena i hans dikter. De känns väldigt levande. De är anspråkslösa men samtidigt minnesvärda, och faktiskt ganska lätta att komma ihåg efter att man har läst dem.
50-listan : Plats 35
 |
| Hemfallen : dikter / Søren Ulrik Thomsen översättning: Lars-Håkan Svensson med noter av författaren och översättaren Lund : Ellerström, 1994 |
Jag längtar efter allt som var och kunde ha varit
helt osannolikt:
natten i Belfast då jag studerade en karta
under den nakna, gungande glödlampan
och inte visste att du låg och sov på samma hotell.
En blick som skulle lyftas mot min i ett brännande ljus
men föll som ett återkallat domslut.
Jag längtar efter
att det jag inte tror kan inträffa men likväl gör det
och det jag så väl har insett ska ske
ska dra förbi
och lämna plats åt allt jag inte har en chans att förutse:
dans expanderande som ett återuppståndet rike -
en lapisblå gravsten med inskriften: Räta på ryggen!
Jag längtar efter att dikten ska bli färdigskriven,
tryckt och glömd, hopvikt och hågkommen
som en skugga i en annan dikt som ännu inte finns
men som jag längtar efter så våldsamt att jag inte står ut.
***
Utblicken (v. 24)
Om en vecka släpps en ny bok med dikter på svenska av den hyllade koreanske författaren Ko Un. Han har under flera års tid legat högt på bettinglistorna över aktuella nobelpriskandidater. Jag har läst ett begränsat urval av hans dikter. För det här inlägget hade jag tänkt att läsa samlingen "Stundens blomma", men den var inte tillgänglig på biblioteket. Istället får det bli en dikt ur "Tiotusen fotspår och andra dikter", i väntan på att den färska titeln "Vit fjäril" finns i bokhandeln.
Far, av Ko Un (f. 1933)
(Ur Tiotusen fotspår och andra dikter / Ko Un ; urval och översättning: Inja Han & Carola Hermelin. Stockholm : Atlantis, 2005.)
Det hade ingen betydelse
hur trött han blev då han gick på vägarna
över floden, över hela Naep'o,
från marknaden i Taech'on till den i Yesan eller i Sosan.
Far var en riktig drömmare.
När det regnade,
brukade han sträcka ut båda händerna mot regndropparna
och förtjust utropa: "Aigu, aigu, så gott att se dig!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar