måndag 19 juni 2017

En sista blick över ensamt vatten

  Nu har uppslagsorden lagt till i Arild vid Kullens fot. Där skulle jag också vilja avsluta min livsresa. Den vackraste platsen på jorden. 

Arild (Kullaberg skymtar i övre hörnet)

  Vi förlovade oss på Rusthållargården i Arild för tolv år sedan. Nu är vi skilda, en annan form av haveri.

***


  Det blev blott nio diktbidrag av kvinnor i sjölivets alfabet. Det är uppenbart att sjön och fartyg intresserar män. Evert Taube fick med två texter i alfabetet, kanske inte särskilt förvånande. 


  Vi lärde oss att tyska Elbe är 'älv' och att Öresund är 118 km långt. Att substantivet vik är bildat till verbet 'vika', en vanlig utveckling för substantiv är att utgå från ett verb. 
(Förr var handlingen viktigare än tingen. Till skillnad mot nu för tiden. Min anmärkning ...)

  Att engelska windward ('lovart') har en logisk etymologisk bakgrund och en lång historia (sedan 1500-talet).
  Att ett dialektord ligger till grund för ordet 'skrov', om fartygets skalkonstruktion.
  Att ordet flytväst har funnits i snart hundra år, sedan 1919.

  Men framför allt fick ni ta del av den vackra dikten "The lady from the sea" av Derek Mahon,  som utan tvekan var alfabetets vackraste text.

  Det här var garanterat sista bloggåret med två alfabet. I fortsättningen blir det högst ett alfabet per år. Ett riktigt roligt och annorlunda sådant är planerat för januari 2018.

  Traditionsenligt brukar alfabetssummeringen innehålla en "sifferdikt". Men den här seglatsen avslutas med en vågad brytning (fniss).

Sea Fever, by John Masefield (1878-1967)
(Published in Poetry Foundation. www.poetryfoundation.org)

Bristol Channel

I must go down to the seas again, to the lonely sea and the sky,
And all I ask is a tall ship and a star to steer her by;
And the wheel’s kick and the wind’s song and the white sail’s shaking,
And a grey mist on the sea’s face, and a grey dawn breaking.

I must go down to the seas again, for the call of the running tide
Is a wild call and a clear call that may not be denied; 
And all I ask is a windy day with the white clouds flying,
And the flung spray and the blown spume, and the sea-gulls crying.

I must go down to the seas again, to the vagrant gypsy life,
To the gull’s way and the whale’s way where the wind’s like a whetted knife;
And all I ask is a merry yarn from a laughing fellow-rover,
And quiet sleep and a sweet dream when the long trick’s over.

***


SjölivsalfabetUpphovsperson
AnkareTed Kooser
BogsvallEvert Taube
CruiseDerek Mahon
Dreja biRita Brunner
EkolodRut Hillarp
FlytvästLina Ekdahl
GrundstötningJonas Modig
HögvattenPireeni Sundaralingam
IsbrytareRagnar Thoursie
JolleRobert Broberg
KajutaKarl August Tavaststjerna
LoggbokTove Berggren
MastStéphane Mallarmé
NordsjönMartin Nilsson
OmbordEvert Taube
PråmPaul Celan
QuayJohn Joy Bell
RevDan Andersson
SkrovSara Paborn
ToftOla Magnell
UtombordsmotorMargaret Atwood
VikGustaf Fröding
WindwardDorothy Cowles Pinkney
VortexClaudia Emerson
YachtThomas Spencer
ZephyrBarton Wilford
ÅraLennart Sjögren
ÄlvTomas Tranströmer
ÖresundJesper Svenbro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar