Sadura - ett nyförlöst förlag

  Barnboksutgivningen ökar och det har inneburit fler aktörer på förlagsmarknaden. Statistiken för vuxenlitteraturen är inte lika positiv. Trots dessa förutsättningar så startade kvällens förlag sin utgivning för blott tre år sedan.
  Sadura förlag grundades 2012 i Stockholm av Erik Grundström och Johan Björkstedt.

  Deras deklaration lyder:
"Vi på Sadura bokförlag är övertygade om att det trots de dystra siffrorna i bokbranschen finns ett behov av fler aktörer som vågar ge ut samtida kvalitetslitteratur. När de tunga förlagen drar ner på sin utgivning behövs det en motkraft, och vi vill vara en del av den motkraften. Vi är övertygade om att människans behov av den goda läsningen är lika stort som någonsin, det är bara sättet att konsumera den på som har börjat förändras. Vi hoppas kunna hjälpa till att tillfredsställa det behovet genom att ge ut litteratur som vi själva saknar.

Vår målsättning är att publicera såväl svensk som utländsk skönlitteratur, och då främst från Europa och Latinamerika. Ambitionen är en framtida utgivningstakt om 10-15 titlar per år, och vi börjar med att ge ut fyra titlar under våren och fyra titlar under hösten 2014."

***

  En av boktitlarna från 2014 var Emma Wargs debutbok "Nära darrar ingen hare". Den följer en populär skrivtrend, att bygga upp texterna med hjälp av "lösa" rader. Jag vet inte om man kan beskriva dem som uppklippta. Jag kallar stilen fragmentarisk. I ett par av dikterna gör hon det riktigt bra, tycker jag. Nedan följer avslutningen av dikten som gett boken dess namn.

  Emma Warg är född 1967 i Umeå och uppvuxen i Östersund. Efter en karriär som fotomodell och skådespelare i Frankrike och USA, utbildade hon sig på Biskops-Arnös författarlinje. Vid sidan av skrivandet är hon även verksam som översättare av poesi och prosa. Källa: Förlaget

*

blank, av Emma Warg
(Ur Nära darrar ingen hare : dikter. Stockholm : Sadura, 2014.)

(...)

havet låter likadant och jag fryser i
vanlig ordning
det är inget att oroa sig för

                         det är ett val brukar du säga

                         nära darrar ingen hare

saltgurka är något jag inte
orkar önska mig
inte sol och bad

inte ens drinkar
genomskinliga och stinna av tålamod

                         vi skulle kunna hitta på något

                         skriva oss tillbaka till stå

                                            den enkla tanken

                                            inget att åtgärda

***

  Oscar Nilsson Tornborg föddes 1977 i Göteborg, är bosatt i Lund sedan 1999. Poet, skribent, skrivpedagog och fil mag i litteraturvetenskap. Debuterade 2011 med diktsamlingen Vilse (FEL Förlag). Utkom i oktober 2012 med sin andra diktsamling Undertexter (FEL Förlag). Medverkar med ett stycke efterpoesi i Charlotte Qvandts diktsamling Klarnar du (FEL Förlag, 2013) och har tidigare även medverkat med dikter och/eller artiklar i tidskrifter som Ord&Bild, Pequod, Lyrikvännen, Res Publica, Rymden och OEI. Arbetar som lärare och handledare vid Skurups folkhögskolas skrivarlinje.
Källa: Författarcentrum

  Han senaste bok "En dag har stormen redan dragit förbi" är uppdelad i tre diktcykler; Bro - Boll - Bild. Det gemensamma temat är väl närmast föräldrarollen och barndomen. Det uttrycks bäst i den inledande cykeln. De två andra delarna är inte alls på samma nivå.

*
Ur diktcykeln "Bro", av Oscar Nilsson Tornborg
(Från En dag har stormen redan dragit förbi. Stockholm : Sadura, 2016.)

(2)

Dödsgräset kittlade mellan
tårna när vi sprang

barfota. På den tiden
fanns inga citationstecken.

Knappt ens några parenteser.
Inga som helst mellanrum

eller tvetydigheter. Allt var
vad det utgav sig för att

vara. Och vi var lyckliga.
Och var vi inte lyckliga

var det inget som
bekymrade oss. Vi hade

annat att tänka på.
Sensommaräpplen,

strandremsan som
ibland var täckt av

ilandspolade maneter -
en vitglänsande hy

över sanden under heta
augustidagar. Gråsuggorna

som gömde sig i
en spricka i muren.

Tätt samman-
slutna i mörkret,

med urtidskoden
under skalen.

***

  Ett av de större projekten så här långt i Saduras utgivning är publiceringen av Östen Sjöstrands samlade dikter. Det är beundransvärt att ett ungt förlag axlar ett sådant författarskap. Förordet är författat av föregående poet, Oscar Nilsson Tornborg. Det enda som drar ner helhetsintrycket är tryckfelen, som är lite för många. Sen överensstämmer inte mina tankar om kaos och livssanningar med Östen Sjöstrands, men det hindrar inte min läsupplevelse.

  Östen Sjöstrand (1925–2006), var författare och ledamot av Svenska Akademien från 1975. Östen Sjöstrand debuterade i efterkrigstidens modernistiska klimat med diktsamlingen Unio (1949), och hans tidiga inspirationskällor var framför allt modern fransk poesi och Ekelöf.
  Diktsamlingarna präglades under hans storhetsperiod (50- och 60-talen) av en religiös–existentiell inriktning som länge emanerade från katolsk tro och mystik. Senare inspiration fick han från musik och naturvetenskap och dikterna kritiserade alltmer den moderna materialismen. Källa: NE

  Jag har valt ett exempel från diktsamlingen "Återvändo" som utkom 1953. I den märks en tydlig påverkan från Gunnar Ekelöfs författarskap.

*

Ur "Stavelser om natt och dag", av Östen Sjöstrand
(Från Samlade dikter ; [förord: Oscar Nilsson Tornborg]. Stockholm : Sadura, 2016. Först publicerad i Återvändo, Bonniers, 1953.)

(...)

"Hur kom du till denna stupande kust,
hit där nätter och dagar gör slut på ditt liv,
det blå mister sin färg, havet och rymden.
Juni och december för samma ödsliga vindar
från skepp som förlist, de bortfarnas näthinna brusten.
Ej minnen, ej flygande löv.
Stoft och aska från övergivna himlar,
sandlådan tom.
Istället för ivriga röster,
sköljande vågor och solens värma, måsarnas skrik
ett tigande mörker, skuggor som rämnar likt moln,
liv som försvinner likt fradgan på vattnet.

Chaos (~1875)
Workshop of George Fredric Watts

Se havet blir dimma, graniten sand,
rök och vatten, frätande regn, och luften tom,
och skuggornas gudar, Chaos och Phlegeton på lur,
      vaktande allt med sin tystnad."

En träskvandring från Lule till Kurdistan

  Black Island Books är ett enmansförlag från Luleå. Mannen heter Peo Rask och är svensk poet. Han är även ordförande i Författarförbundets skönlitterära sektion. Mer information om förlaget än så har jag inte. Så vi går raskt över till de utvalda böckerna.

Höträsket i Luleå

***

  Johan Christiansson föddes 1971 i Stockholm. Debuterade 2003 med diktsamlingen ABC-staden och har därefter utgivit ytterligare två diktsamlingar: Slussen, Gula gången (2007) och Söder om Sahara (2010), har även medverkat i ett stort antal antologier och litterära tidskrifter. För diktsamlingen Söder om Sahara fick Johan vinterpris av Samfundet De Nio. 

  Han är utbildad socionom och fil. mag. i ämnet praktisk kunskap. Han har tidigare arbetat med missbruk och psykisk sjukdom men arbetar nu som Länskoordinator mot människohandel. Källa: Venaröd förlag

  Jag har läst boken Söder om Sahara, som i sitt privata och inträngande anslag påminner en aning om dagboksskrivande. Andra författare har jobbat på samma sätt, och lyckats bättre. Jag är lite förvånad över att boken tilldelats ett pris från Samfundet De Nio. Bokens avslutande rader får ni här:

(Ur Söder om Sahara : [dikter] / Johan Christiansson. Luleå : Black Island Books, 2010.)

Det är länge sedan nu, men i ett annat liv var du
nästan lika ung som jag en vårkväll då fåglarna sjöng
om framtiden en promenad längs förstadens kvarter
av trädgårdar. Och cigarettglöden brann till, räknade
i stegen mellan blossen. Det luktade jord och järn, jag
skulle till gården och se ett band. Jag skulle stå ensamt
lutad mot en pelare och inte känna någon medan de
larmande punkackorden virvlade över publiken som stod
stilla i klungor och bara glodde. Och i denna skog av
statyer, i denna döda flock av granskande ansikten skulle
inte du heller stå ut.
  Jag ser fortfarande hur du dansar, slår med armarna,
skrattar och skriker med i musiken. Jag har tagit det med
mig. Det är snart trettio år sedan. Nu är du färdig med
heroin, död utan gravsten. Jag är uppriktigt ledsen. Men
det spelar ingen roll, den här dikten handlar om något
helt annat.

***

  Nästa bok kallar jag för ett rent systemfel. Hur kan det komma sig att ett sådant verk kommer i tryck? Vilket slöseri med papper och arbetsinsatser. 
  Jag kan notera att Roberth Ericsson har en fil.mag. i litteraturvetenskap. "I say no more".
  Frågan är om inte titeln är det som provocerar mig mest.

*

(Ur Strategier för verklighetsanknytning : [samling] / Roberth Ericsson. Luleå : Black Island Books, 2010

Papporna på lekplatsen säger att de ska "ta itu med dom
bitarna", att "utan eld blir det fan ingen rök." Papporna
på lekplatsen har rakade skallar, långa hjärnor och ett
skägg runt munnen. När ångesten sätter in låter man
odla ett sådant. Papporna på lekplatsen har värk i sina
knän. Det är "ett jävla skit i byggsvängen." Papporna
på lekplatsen undviker att tala om det som gör ont. När
smärtan kommer säger man bara var den sitter.

***

  Det blev en märklig "läs-vandring" genom Black Island Books utgivning. Efter att ha gått ner mig i Johan Christianssons och Roberth Ericssons träskländer för lilleputtar så uppenbarade sig ljuset från den kurdiska författarinnan Bejan Matur. Hon skådade ner från bergen i Kurdistan och gav mig tron tillbaka. Alltså tron på litteraturen. 
  Jag skulle verkligen vilja fråga ut Peo Rask om hur han tänker kring Black Island Books utgivning. Det finns som sagt ingen deklaration, eller mission, formulerad på förlagets webbplats. Tydligen är trycksvärta allt som krävs.
  Sen förstår jag inte heller varför det saknas en författarpresentation för Bejan Matur på webbplatsen.

*

  Följande går att läsa på omslagsfliken av boken "Det sista berget":
Bejan Matur, föddes 14 september 1968 i Marash (hon är alltså född exakt ett år efter att jag kom till världen). Hon debuterade 1996 med den prisbelönta diktsamlingen Rüzgâr Dolu Konaklar (Vindfyllda slott). Hon är starkt influerad av sin barndoms muntliga tradition i det kurdiska östra Anatolien med vilken hon skapar en mystisk värld av suggestiva bilder och religiösa symboler. Samlingen Son Dağ (Det sista berget) kom ut 2015.

  I söndags kritiserade jag titelvalet på Stephanie Bolsters "Two bowls of milk". I Bejan Maturs fall har Peo Rask och/eller översättaren Turhan Kayaoğlu gjort ett utomordenligt val av boktitel. Dels hänger många av texterna samman genom symboliken kring bergen och dels är titeldikten i sig själv stark och vägledande.

Yeşilgöz, Kahramanmaraş

Sista berget, av Bejan Matur
(Ur Det sista berget = Son dağ / Bejan Matur ; tolkning & förord: Turhan Kayaoğlu. Luleå : Black Island Books, 2017.)

Det vi båda tittar på
är berget mellan oss.
Jag tittade på natten
över det stora berget mellan oss,
som en poet som gör sitt eget mörker större,
och förnam det osynligas gåta.
Om det finns ett hjärta
så är det berget.

Sista berget,
tidens väsen.
Här säger jag
att orden fortfarande är med mig.
Kontinenter långt bort
breddgrader i regn
allt det där finns inom mig
och är verkligt.

Nu känner jag
vad som är starkare än tiden,
seger som bjuds genom örnar
och tomhet
som väller ur kvinnors bröst.
Mellan oss breder det sista berget ut sig
med sina stora gåtor.

Sköljt
av regnens
och solens riter.
Band utan syskonskap.
Vansinnets dom.
Man tar fortfarande små flickor
till häst mot döden.
Syskon går på gator
med förruttnelsens kläder
och kan le mot världen och mänskligheten,
tror på tidens ideal
och säger: Vi är här,
glöm oss inte.

Zephyr Press - for every season of life

  Inför mina inlägg om förlagen har jag oftast fem eller sex böcker på nattduksbordet. Efter en sorts skummande läsning väljer jag sedan ut tre (oftast) av dem, som jag läser från pärm till pärm. Jag måste säga att kvällens förlag, Zephyr Press från Brookline, Massachusetts, var en mycket trevlig bekantskap. Det kan mycket väl vara mitt nya favoritförlag från USA och jag gillar verkligen deras "mission".

***

  Deklarationen:

"Zephyr Press publishes outstanding literature from around the world, and seeks to foster understanding of other languages and literary traditions through the twin arts of poetry and literary translation. Our poets are among the most celebrated writers in their own countries, and have all won major literary prizes. Most of our books are bilingual on facing pages, and the majority of our translated titles are the first books to appear in English by these authors."

Från Zephyr Press webbplats.

*

  Först ut i min trio är Goldsmith market, av Liliana Ursu. Man kan säga att boken är uppdelad i tre delar även om dikterna i den första sektionen inte går under någon rubrik.

Den tredje delen innehåller titeldikten, men det var faktiskt de blandade alstren i del ett som fick min läsupplevelse att lyfta. Flera av dikterna har mycket fina slutord.

  Liliana Ursu är en poet, prosaförfattare och översättare med arton publicerade böcker i Rumänien. Hennes verk har översatts till många språk, inklusive på engelska. Hon har tilldelats två Fulbright grants och undervisat i kreativ skrivning vid University of Louisville och på Bucknell University i Lewisburg, Pennsylvania. Källa: AGNI online

A day in winter, by Liliana Ursu

(From Goldsmith market : poems. Translated from the Romanian by Sean Cotter.Brookline : Zephyr Press, 2003.)

I lean over the well to drink.
The ribbon of water barely breathes
but below the rusted pipe, a grass nest is so young
and fragile under a thick crust of ice.
The whistle of a train passing through a distant valley
slides over my cold, boiling mouth. Like this maybe
Death, over every moment of life.

A day in winter, a day in summer: same soul
same words, same list of things;
only wild ducks fluttering over the frozen green river
keeps them apart.

***

  Kvällens andra bok är en urvalssamling av den taiwanesiske poeten Lo Fu. Dikterna spänner över femtio år av författarskapet, från 1957 till 2007. Titeln är hämtad från diktcykeln "Death of a Stone Cell" som upptar mer än en tredjedel av boken. Det finns grund för det redaktionella omdömet. Diktcykeln är mycket stark och varje dikt har intressanta vändningar eller perspektiv, och detta får han till på blott tolv rader (ibland tretton).

  Den här gången var det riktigt svårt att välja ett exempel. Det blev en av de något lättsammare texterna.

  Lo Fu föddes 1928 i Hengyang, Hunan-provinsen. Han gick med i militären under det kinesisk-japanska kriget (1937-45) och flyttade till Taiwan 1949. Efter examen från Cadre-akademin 1953 och en kort tid vid marinen arbetade han som nyhetsredaktör vid en militär radiostation och som ansvarig officer i Quemoy. Från 1965-67 tilldelades han en post i Vietnam. Han gick i pension 1973 som befälhavare; samma år tog han examen med en BA på engelska från Tamkang University. Han har varit heltidsförfattare och översättare sedan dess. Numera bor han i Vancouver. Källa: Poetry International

*

(From Stone cell : selected poems, by Lo Fu. Translated by John Balcom. Brookline, Mass. : Zephyr Press, 2012.)

51

Still can't tell whose hand it is, then the door is
       quietly pushed open
I flash in your eyes drinking their blackness
You're the root, the fruit, a thousand years of endurance
       collected in one heart
We form a circular dans drawing fire from the center
In this way I was burned by the blackness in your pupils

From your brow you lay a road to dawn
Dawn awakens to carry on for a star that sets
To confirm whether suffering is arrival's echo or
       departure's footprints
You close your eyes carving your own silence
Oh, it's so quiet we can't open our eyes!

***

  Förlaget grundades 1980 av Ed Hogan och två andra redaktörer från den Boston-baserade tidningen Aspect. Deras första decennium innehöll en liten men betydelsefull utgivning av poesi, fiktion och facklitteratur. År 1990 publicerade de efter sju års redaktionellt arbete, sponsorjakt och produktionsarbete sin största succé, The Complete Poems of Anna Akhmatova, översatt av Judith Hemschemeyer, med redigering och introduktion av Roberta Reeder, som recenserades i fler än 75 publikationer och utsågs till en av de "bäst böckerna från 1990". Källa: Zephyr Press

>>>

  Det bästa har jag sparat till sist (inte medvetet eftersom jag alltid försöker presentera böckerna kronologiskt). Boken Paul Klee's boat, av den tidigare isprinsessan Anzhelina Polonskaya är förvånansvärt lättläst (jag läste den på ett högljutt tunnelbanetåg mellan Vällingby och Skanstull). I och för sig innehåller den bara knappt sextio dikter, men den är rik på intryck. Titeldikten anlägger tonen av att vara ekfras men är egentligen en dikt om relationen till en konstnär. Den inleder samlingen och sen ligger ribban på den äventyrliga höjden. 

  Exemplet jag har valt har en touche av ironi.

  Angelina Polonskaya föddes i Malakhovka, en liten stad nära Moskva. Hon började skriva dikter på allvar i artonårsåldern. Vid den tiden var hon en professionell skridskoåkare. Mellan 1995 och 1997 bodde hon i Latinamerika och arbetade som isdansare. Hennes första bok 'My Heavenly Torch' publicerades 1993. År 1999 publicerades hennes bok The Sky in a Private’s Eye. I september 1999 presenterades den här boken vid den första internationella poesifestivalen i Moskva och i oktober 1999 på en internationell poesifestival / konferens vid Northwestern University (Chicago, USA).

  2013 publicerades «Paul Klee's Boat», en tvåspråkig utgåva av hennes senaste dikter, av Zephyr Press och blev listad för 2014 bästa översättningstext och PEN Award for Poetry in Translation. Källa: författarens hemsida

*

The museum of mortal sins, by Anzhelina Polonskaya
(From Paul Klee's boat : poems. Translated from Russian by Andrew Wachtel.Brookline : Zephyr Press, 2013.)

We stood up to our waists in the icy water
of our own fearlessness.
It was November and the wind whipped the banners
past our winter wound windows.
I listened to the hoarse breathing of a dying stallion
in my heart and to the birds,
spooked by a random shot.
I'd spent a quarter of a lifetime
on your leprous island
and now I was asking only for the freedom
of a butterfly or beetle.
Around Christmas you finally sent me
a box filled with silence.
I deposited it in the museum of mortal sins.

Copper Canyon - a temple for words

  Idag handlar inlägget om ett icke-vinstdrivande förlag från Port Townsend, WA, som enbart ger ut poesi. Copper Canyon Press är ytterligare en gåta i publicist-sfären. Deras logga består av de kinesiska tecknen för ord och tempel.

***

  Deras deklaration och bakgrundshistoria lyder:

"Copper Canyon Press is a nonprofit publisher that believes poetry is vital to language and living. Since 1972, the Press has published poetry exclusively and has established an international reputation for its commitment to authors, editorial acumen, and dedication to the poetry audience.

 

Copper Canyon Press publishes new collections of poetry by both revered and emerging American poets, translations of classical and contemporary work from many of the world's cultures, re-issues of out-of-print poetry classics, anthologies, and prose books about poetry." Citat från förlaget webbplats.

*

  Samtliga tre författare som jag valt ut har relativt nyligen förekommit i bloggen. Tillsammans spänner de över tre generationer. 

  Jag börjar med den mycket produktive Kwame Dawes och hans urvalsantologi Duppy Conqueror.

  Kwame Dawes föddes i Ghana 1962 men familjen flyttade till Jamaica 1971 och han tillbringade det mesta av sin barndom och tidiga vuxenliv i Jamaica. Han är en författare av poesi, fiktion, litteraturvetenskap och dramatik. Hans bok Bob Marley: Lyrical Genius är faktiskt den mest auktoritativa studien av Bob Marleys sångtexter. Källa: British Council

  Musiken är en tydlig inspirationskälla för följande dikt.

Trickster III, by Kwame Dawes
(From Duppy Conqueror. Port Townsend : Copper Canyon Press, 2013. [First published in Jacko Jacobus, 1996].)

This bassline is sticky like asphalt
and wet like molasses heated nice and hot,

and the bass drum booms my heart,
jumping me, jump-starting me

to find the path of this sluggish sound;
I follow the tap like a fly catching light

in its rainbow gossamer wings
on top of a big-ear elephant;

Junior Marvin

I follow the pluck of a mute lead-guitar string,
tacking, tacking out a tattoo to the bassline;

I let the syrup surround my legs
and my waist is moving without a cue,

without a clue of where we are going,
walking on the spot like this.

Coolly, deadly, roots sound on my back,
and I can conjure hope in anything;

dreams in my cubbyhole of a room where
the roaches scuttle from the tonguing gecko.

This music finds me giddy and centered, but when
morning comes, I am lost again, no love, just lost again.

***

  "Copper Canyon har publicerat över 400 titlar, bland annat verk av nobelpristagarna Pablo Neruda, Odysseas Elytis, Octavio Paz, Vincente Aleixandre och Rabindranath Tagore; Pulitzerprisvinnarna Ted Kooser, Carolyn Kizer, Maxine Kumin, W.S. Merwin och Theodore Roethke; National Book Award vinnarna Hayden Carruth, Lucille Clifton och Ruth Stone; Och några av de mest originella samtida poeterna och översättarna som Jim Harrison, C.D. Wright, Red Pine, Norman Dubie, Arthur Sze och Lucia Perillo." Citat från förlagets webbplats.

  Jag skulle egentligen ha läst "Straw for fire" av Theodore Roethke, men fick inte tag i den. Så det får bli ett nytt nedslag i W.S. Merwins finstämda bok, The moon before morning.

  W.S. Merwin har vunnit två Pulitzer-pris i kategorin poesi. Först 1971 för boken "The carrier of ladders" och sedan 2009 för samlingen "The shadow of Sirius".

  William Stanley Merwin fyller 90 år den 30 september, och åldrandet är ett centralt tema i boken som reciteras.

*

A step at a time, by W.S. Merwin
(From The moon before morning. Port Townsend : Copper Canyon Press, 2015.)

Now one eye daylight
and one not
there was a lifetime
before they flew
their true colors
but I must have known
the moment I was born
the pans of the balance
swinging along with me
always two poles
with the seasons rocking
between them

and the familiar the unexplored
the city the country
abroad almost at home
and home never quite there
just the way it was before

left foot right foot
on the same way
my own way
of finding and losing
and in my own time
coming to one
love one place
day and night
as they came to me

but the knowing and the rain
the dream and the morning
the wind the pain
the love the burning

it seems you must let them come
so you can let them go
you must let them go
so you let them come

***

  Och så här lyckas Copper Canyon Press hålla ihop verksamheten ekonomiskt.

"Over the past twenty years, the Press developed an active fundraising program, and approximately fifty percent of annual revenues are contributed. Major support has come from Lannan Foundation, the Paul G. Allen Family Foundation, the National Endowment for the Arts, the Washington State Arts Commission, Humanities Washington, the Breneman-Jaech Foundation, Mellon Foundation, Lila Wallace / Reader's Digest Fund, the Witter Bynner Foundation for Poetry, and the Starbucks Foundation."

  Jag avslutar med förra årets bokdebutant, Ocean Vuong. Jag har redan citerat en dikt ur den samlingen, men nedan får ni ytterligare ett exempel.

  Vuong föddes i Ho Chi Minh City, Vietnam på en risgård 1988 och invandrade till Hartford, Connecticut, USA tillsammans med sex släktingar år 1990.

  Han tilldelades 2014-års Ruth Lilly / Sargent Rosenberg-stipendium från Poetry Foundation och ett Whiting Award 2016, för sin poesi. Källa: Wikipedia

*

Odysseus Redux, by Ocean Vuong
(From Night sky with exit wounds. Port Townsend : Copper Canyon Press, 2016.)

                           He entered my room like a shepherd
stepping out of a Caravaggio.

The Adoration of the Shepherds (1533)
Polidoro da Caravaggio

                 All that remains of the sentence
                                                                           is a line

                             of black hair stranded
at my feet.

                                          Back from the wind, he called to me
                 with a mouthful of crickets -

                                                           smoke & jasmine rising
from his hair. I waited

                                           for the night to wane
                 into decades - before reaching

for his hands. Then we danced

                 without knowing it: my shadow
                                                          deepening his on the shag.

Outside, the sun kept rising.
                                            One of its red petals fell

                              through the window - & caught
on his tongue. I tried

                             to pluck it out
                                                         but was stopped

by my own face, the mirror,
                                       its cracking, the crickets, every syllable

spilling through.

In Stephen Dedalus footsteps

  Idag tar förlagsrubriken oss till Irland. Det lilla förlaget The Dedalus Press i Dublin publicerar ungefär tio titlar per år, huvudsakligen diktsamlingar. Jag förvånas över hur utgivningen pendlar i kvalitet. Kan det verkligen vara lönsamt? I Sverige hade de inte blivit långlivade.

***

  Kanske hittar vi svaret på min ovanstående fråga i förlagets deklaration:

"The Dedalus Press is one of Ireland’s best known and longest running literary imprints, specialising in the best in contemporary Irish poetry and poetry from around the world in translation. We also publish occasional prose titles by poets, or books which survey or explore aspects of the world of poetry. The press receives support from The Arts Council / An Chomhairle Ealaíon and is a not-for-profit enterprise dedicated to improving the visibility of poetry and the lot of poets. Dubbed “one of the most outward-looking poetry presses in Ireland and the UK” (UNESCO.org) ..." Citation from dedaluspress.com

  Så klart har förlaget tagit sitt namn efter James Joyce alter ego "Stephen Dedalus".

*

A dance of deception: Play of seasons (extract), by Ljubomir Levchev (f. 1935)
(From And here I am. Translated from Bulgarian by Jack Harte. Dublin : Dedalus Press, 2003.)

2. Summer Violin

To be in the future . . . in that case. . . your eyes
will need to be able to read ahead for several bars,
that means you must not be contemporary.

This quickly-passing summer world
is painted over with transparent water-colours;
the blank spaces, the rests, not touched
either by brush or bow, proffer
different solutions. Too late now, however.

Sound has disappeared,
blossom withered.
On this virgin plane even tears
leave a scar, a crater formed
by a meteor.
The eyes of Maldoror. . . 

Fireflies no longer recognise me.
The moon lifts.
Nostalgia comes flooding in.

(...)

***

  Förlaget grundades 1985 av poeten John F Deane, och har sedan 2006 drivits av poeten Pat Boran med Raffaela Tranchino som direktör. Dedalus är allmänt erkänt som ett av de mest proaktiva av de irländska litterära förlagen, och de har introducerat dussintals nya poeter genom sin utgivning.

  Den sistnämnda uppgiften (förstår jag inte) överträffades 2010 när de gav ut antologin, Landing places : immigrant poets in Ireland. I den presenteras 66 poeter som är bosatta på ön, men som har annat än irländskt ursprung. Det var bland annat den här boken jag tänkte på i min ingress. Här blandas texter från etablerade och skickliga poeter med rent amatörmässiga dikter. Men bland de nya förmågorna fanns det några guldkorn. Anamaria Crowe Serrano hade fyra intressanta bidrag med. Jag valde ut den här ...

*

[where do streets lead], by Anamaria Crowe Serrano
(From Landing places : immigrant poets in Ireland. Dublin : Dedalus Press, 2010.)

where do streets lead
without a working compass
magnetic north spinning south
unsure of its itinerary

City quay of Dublin

my steps on asphalt
wrongfoot their own cartography
stumble on the failing memory
of wood on quay
dubh in linn

the landmarks are of loss
construction begetting
deconstruction, land
no longer a mark of its people
locked in dislocation
               errant
                              erring

I take a left turn into silence
clueless
in the sinister side of complicity

***

  Däremot blev jag väldigt förtjust i en av deras senare titlar, som helt fokuserar på portugisisk poesi. Den här tvåspråkiga antologin gav mig flera nya favoriter, och inledningen med texter av Alberto Caeiro (som jag inte hade koll på) var gripande.

(Extract from "The Keeper of sheep", by Alberto Caeiro (1889-1915. Included in 28 Portuguese poets : a bilingual anthology. Translated by Richard Zenith and Alexis Levitin. Dublin, Ireland : Dedalus Press, 2015.)

I

I've never kept sheep,
but it's as if I kept them.
My soul is like a shepherd.
It knows the wind and sun,
and walks hand in hand with the Seasons
looking at what passes.
All the peace of Nature without people
sits down by my side.
But I get sad like a sunset
in our imagination
when the cold drifts over the plain
and we feel the night come in
like a butterfly through the window.

Yet my sadness is a comfort
for it is natural and right
and is what should fill the soul
whenever it thinks it exists
and doesn't notice the hands that pick flowers.

Like a sound of sheep-bells
beyond the bend in the road
my thoughts are content.
My only regret is that I know they're content,
since if I did not know it
they would be content and happy
instead of sadly content.

Thinking is a discomfort, like walking in the rain
when the wind kicks up and it seems to rain harder.

I have no ambitions and no desires.
To be a poet is not my ambition,
it's my way of being alone.

(...)

Ersatz ger grannarna från öst : en röst

  Dagens inlägg handlar om Ersatz, ett förlag med säte i Stockholm som främst ger ut översatt litteratur från tyska och ryska. Fram till 2010 hade jag ingen vidare koll på deras utgivning. Sedan har jag läst Vizma Belševica, Durs Grünbein, Dmitri Plax, Friedrich Hölderlins "Kom nu, eld!" och Michail Lermontovs "Demonen".
  Just Vizma Belševica ger jag uppmärksamhet åt i mellanakten.

***

  "Ersatz är ett allmänutgivande bokförlag i Stockholm, grundat 1994 av Anna Bengtsson och Ola Wallin. Förlaget ger främst ut översatt litteratur från framför allt ryska och tyska, men även från andra språk, och svenska originalproduktioner intar en allt större plats i utgivningen. Ersatz värnar om kvalitet i alla led av produktionen och använder sig endast av arktryck och träfritt papper." Citat från förlagets hemsida.

*

  Mina första exempel är hämtade från mastodontverket "Swinging with neighbours" (Ersatz, 2006), som sin engelska titel till trots var ett samverkansprojekt mellan författare och konstnärer i Norden och Ryssland.
  Det ledde till en dokumentärfilmserie, en festival och ett nätverk. Samt till denna bok med dikter på originalspråk och med svenska tolkningar. Boken är på nästan 1000 sidor och dikterna står för två tredjedelar av dessa. Redaktörer för boken är: Aase Berg och Carl Dieker.

  Författarna presenteras i alfabetisk ordning och börjar med Naja Marie Aidt från Danmark och avslutas med Merja Virolainen från Finland. Jag kan inte rekommendera att ni läser boken i ett svep. Det gjorde jag. Det blir nästan övermäktigt. När jag nästan nått halva textmassan så räddades jag av Arne Johnssons stillsamma sommarlugn.

(Ur Swinging with neighbours : [dikter och essäer av 37 poeter & 3 kritiker på 5 språk : 5 "ingångar" till den nordisk-ryska samtidspoesin] / redaktörer: Aase Berg & Carl Dieker ; [översättare: Lars Gustaf Andersson ...]. [ur Förvandlingar, av Arne Johnsson. Symposion, 1985].)

juni sommaren har en kropp av vind du är
ett barn vid stranden
hundarnas skall bärs genom kvällens lätta fukt
längs stigarna över ängen sjön du är inte
rädd det är ormens och svalans tid de rör sig
genom dig de har sin frihet tänker du men din är
större ty du kan låta dem du är sjön
utan tro eller tvivel du bär dem
som kan bäras de andra skänker du åter så småningom
som att öppna handen när leken är slut förvandlingars
tid du är den sjö du sitter vid det gräs den luft
du är det barn du var
pupillen vidgas mot natt sjön
mörknar djuren kommer för att dricka dig du
överlämnas med tystnad som lösen du är
deras tungor jag lägger ut båten du är jag

*

  Jag ger er ytterligare ett exempel. Denna gång av en ny bekantskap för mig, Riina Katajavuori.

(Ur Swinging with neighbours : [dikter och essäer av 37 poeter & 3 kritiker på 5 språk : 5 "ingångar" till den nordisk-ryska samtidspoesin] / redaktörer: Aase Berg & Carl Dieker ; [översättare: Lars Gustaf Andersson ...]. Svensk tolkning: Henrika Ringbom. Stockholm : Ersatz, 2006.)

Dagen blev snorig
för det fanns ett rop i morgonen.
Dagen noterades ner i New York,
Tokyo frågade och Kyoto friade.
Spåret av ropet bestod.
Dagen gick till havets botten
till den iskalla nattliga skrubben
och ropet hördes fortfarande,
dess långa allt stelare eko.
Dagen nådde sin topp,
föll sönder i barr,
rullade ner i avloppet
medsols,
på den här klothalvan.
Ropet bestod och axen ruttnade
och ingenting växte ur den här
svarta jorden.
Dagen föll och höll om sitt huvud,
grumlig var den, trång dess skalle.

***

  Nästa titel från Ersatz är nog den bok ur deras utgivning som gett mig störst nöje. Vizma Belševica var en passionerad kärleksdiktare och naturlyriker. Trots det sammankopplas hon främst med sina tidiga politiska dikter. Av den anledningen var den rika urvalsvolymen som Ersatz gav ut 2010 enormt befriande.

Fjärran . . . av Vizma Belševica (1931-2005)
(Ur Dikter 1955-1995. [ur Årsringar, 1969]. Tolkningar av Juris Kronbergs. Stockholm : Ersatz, 2010.)

Att ta av sig barfota
Att vada ut på ängen vid viken
När morgondimma ännu täcker
Flodens gröna fåra.

Att känna grånat vasstrås
Milda beröring
Att för ett ögonblick lägga kinden
Vid johannesnyckelns purpurröda blomma.

Att tillsammans med vågorna
Skopa solens fuktglänsande guld -
Och resa sig som antikens Antaios
Fylld av nya krafter.

Nu tycks det mig
Att i hettan på främmande vägar
Han ofta sörjde sina hemtrakter -
Den grekiske mytens berättare.

***

  Ersatz förläggarduo Anna Bengtsson och Ola Wallin 
förärades i mars månad, efter beslut från Svenska Akademien, Stiftelsen Natur & Kulturs översättarpris för år 2017. Priset, som instiftades 1985, avser att belöna personer som gjort förtjänstfulla översättningar till eller från svenska språket. Källa: svenskaakademien.se

*

  En svensk författare som funnits hos Ersatz sedan 1997 är Dan Gustavsson. För fyra år sedan gav han ut en märklig bok med 999 treradingar (haikuformat), som delvis var inspirerade av Dantes "Den gudomliga komedin". Tre av dessa haiku-dikter får avsluta besöket hos förlaget Ersatz.

(Ur Dantepartiklar / Dan Gustavsson. Stockholm : Ersatz, 2013.)

180.1

Vårregnet droppar
över spädgröna knoppar
och päronmossan.

180.2

Limbo hos Dante
är en sorg utan smärta
som aldrig tar slut.

180.3

Plötsligt gör smärtan
vad sorgen inte kunde
under en livstid.

I nattstundens ljus

  Det blir ett litet förlag från Skåne i dagens "Tio Förlag". Ariel har sin hemmabas i Linderöd, inte långt från mina födelsetrakter. De ger främst ut översatt litteratur från de slaviska och baltiska språkområdena. 

  [Faktiskt fick jag svar på min efterforskning kring vad versformen Hendecasyllabics heter på svenska genom essä-boken som avslutar kvällens inlägg. Enligt Eva Lilja är det korrekta namnet 'Hendekasillaba', även om det inte låter så svenskt i mina öron.]

***

  "Ariel förlag startade sin verksamhet 1998 som ett sidoprojekt till den litterära tidskriften Ariel. Huvuddelen av förlagets utgivning hör hemma i serien »Ariel Skrifter«, som inledningsvis var nära knuten till tidskriftens verksamhet, men efterhand kom att bli allt viktigare i egen rätt. I och med att Ariel 2006 omvandlades till tidskriften Kritiker blev skriftseriens utgivning helt fristående från tidskriftens. Fokus för serien har legat på att introducera samtida litteratur – i synnerhet poesi – från de östra delarna av Europa, med särskild tyngdvikt på de samtida postsovjetiska litteraturerna. Bland språkområdena märks de ryska, litauiska, lettiska och polska." Citat från ariel.nu

  Jag har läst boken "En hund av marmor" av Sigitas Parulskis. Det är en bok som visar att författaren har både ambitioner och intentioner att föra ut ett kvalitativt budskap. Formen på dikterna gör dem greppbara, men språket är hårt och innehållet är ganska lokalt präglat. Det förekommer en hel del religiösa funderingar i samlingen. Sammantaget utgör boken inte någon promenadallé för mig.

*

Brevet (del av cykel), av Sigitas Parulskis
(Ur En hund av marmor : dikter / Sigitas Parulskis ; tolkade från litauiskan av Mikael Nydahl. Lund : Ariel, 2005.)

I

ögonfransarna är floder
natt, floder i spegelns
sluttningar, och i spegeln, vad är
i spegeln, en tår
ett fiskben, ett litet revben
av en tår,
runt den lilla indianskans hals
finns bara känslans
flämtning, darrande näsborrars
former, bara andetagets
konturer, men känslan har
ingen kropp, känslan har
inget skelett,
den är nära, den är lätt
flämtningen, den är tung,
kvävande, flodbanker i spegelns
sluttningar, tårar från
himlen, av ett gudomligt
vete, och grumlet som öser
själen är en ouppfylld
klarhet, en dimma, ett töcken
i dess flöde sprattlar små
bröst, fiskeflugor och
händer, och väcker törst
att älska och törst att döda

***

  Även mitt andra exempel är en bok som ingår i "Ariel Skrifter". Fast den här gången är författaren svensk, och rätt bekant för mig.
  "Per Helge (f. 1945), bosatt i Västerfärnebo, är en svensk författare och översättare. Innan Helge 1976 blev författare på heltid arbetade han, efter studier i språk och litteratur vid Uppsala universitet, som lärare. Han var ansvarig utgivare för kulturtidskriften Rallarros från 1974 till dess nedläggning 1985, och drev bokförlaget Rallarros fram till 1988." Citat från Wikipedia

  Han har gett ut ett drygt dussin böcker, varav de flesta är diktsamlingar. År 2011 gav Ariel ut en urvalsantologi och jag har hämtat följande rader från den.

Sommaren, nattens ljus / Per Helge
(Ur En skrovlig yta av liv : dikter i urval 1974-2011 / Per Helge ; efterskrift: Lennart Sjögren ; urval och redigering: Erik Bergqvist & författaren. Tollarp : Ariel, 2011.)

natten har satt sig på mitt huvud
ljuset har stannat kvar
som ett lock över slåtterjordens
skimmer
jag andas jordens tystnad med
min hud

långt borta hjärtats
slag

***

  Sist ut i kväll en essä-bok ur Ariels serie "Litterär kritik". Böckerna i utgivningen är ett samarbete med forskarseminariet vid det Fria Seminariet i Litterär kritik. Skriftserien undersöker den litterära kritikens former och förutsättningar, med utgångspunkt i tanken att också kritiken är en del av litteraturen, och att det litterära i sig är en kritisk verksamhet.

  Eva Liljas bok Poesiens rytmik (Ariel, 2014) beskrivs bland annat så här i baksidestexten:
"I Poesiens rytmik söker Eva Lilja formulera en samtida metrik genom att sammanföra den med nya kunskapsfält, som semiotik, fonologi och neurologi. Med varsam hand prövar hon vad den moderna kognitions­forskningens rön om hur den mänskliga uppmärksam­heten fungerar kan kasta för ljus över den traditionella metrikens kunskaper om dikters form och verkningsme­del, allt grundat i den ursprungliga erfarenhet av rytm som allting springer ur – kroppen i rörelse."

  Jag hängde inte alltid med i hennes tankemönster i den här genomgången av poesin och dess rytmik. Jag fick mest ut av det fjärde kapitlet, som tar upp olika rytmiska principer: seriell rytm, sekvensrytm och dynamisk rytm.
  Det som framför allt gladde mig var hennes analys av, och förklaringsmodeller till, en fri modern verstradition. Hon gör en intressant studieresa genom Ingela Strandbergs diktrader om Big Bang. Jag kan inte återge analysen, men väl dikten.

(Ur Bäste herr Thoreau, av Ingela Strandberg. Stockholm : Norstedt, 2008.)

Innan allt fanns
var molekylerna samlade
som i en kall kräm,
bekantas bekanta med tomheten.
När den första atomen
rörde sig utåt längs tomhetens
tomma skål, uppstod ett sken,
en strimma tunn av tunnhet,

att stå på den strimman
är att ingenting veta.

Det är den bästa stunden.