Gitarrspelet kokar och kvinnorna rodnar

  Grand final! I dag efter 18 avsnitt tar vi avsked av musikinstrumenten. Saxofonen är utan tvivel mitt favoritinstrument, men gitarren kommer inte långt efter. Jag har redan skrivit om B.B. King och hans bluesgitarr. I kväll blir det lite grann av samma andas barn. Avstampet tas i ett videoklipp som enligt min musiksmak är det häftigaste som Youtube kan erbjuda. Det 100 minuter långa sammanhanget avslutas med den här mannen.

Carlos Santana (f. 1947)

  Normalt skriver jag om låtarna i en kronologisk ordning, men den här gången följer jag spelschemat i ljudklippet. Först ut ...

The road to hell (part II), performed by Chris Rea (f. 1951)
(Text & Music: Chris Rea. Label: Atco, 1989.)

Well I'm standing by a river but the water doesn't flow
It boils with every poison you can think of
And I'm underneath the streetlight but the light of joy I know
Scared beyond belief way down in the shadows

And the perverted fear of violence
Chokes the smile on every face
And common sense is ringing out the bell

This ain't no technological breakdown
Oh no, this is the road to Hell

And all the roads jam up with credit
And there's nothing you can do
It's all just bits of paper
Flying away from you

Oh look out world
Take a good look what comes down here
You must learn this lesson fast and learn it well

This ain't no upwardly mobile freeway
Oh no, this is the road, said this is the road
This is the road to Hell

  Den drygt nio minuter långa låten innehåller två delar. Först ett spår med "spoken word" och sedan följer bluesrock. Texten sägs vara inspirerad av tråkiga bilköer. Låten blev Chris Rea's största framgång på singellistorna. Källa: Wikipedia

***

  Efter sju minuter och 51 sekunder, direkt efter "The road to hell", bjuder klippet på Jeff Beck's gitarrspel i den instrumentala "Brush with the blues". Den ingick i albumet "Who Else!" som släpptes 1999 på skivbolaget Epic Records. Ska vi prata riff, så är det bara förnamnet till denna "elektro-orgasm". På albumet (och i klippet) introduceras Jennifer Batten.

Jeff Beck (f. 1944)

***

  Några av de övriga artisterna i videoklippet är: Joe Cocker, B.B. King, Willie Nelson, James Brown, Norah Jones och Gary Moore.

*

  De två avslutande spåren är riktigt bra. Efter 1 timme och 26 minuter träder George Thorogood (f. 1951) fram och bränner av "Bad to the bone". Det är en låt som hämtat inspiration från Bo Diddley's sång "I'm a man" från 1955. Lägg för guds skull märke till saxofonens delaktighet.

Bad to the bone, performed by George Thorogood & The Destroyers
(Text & Music: George Thorogood. Label: EMI, 1982.)

On the day I was born
The nurses all gathered 'round
And they gazed in wide wonder
At the joy they had found
The head nurse spoke up
Said "leave this one alone"
She could tell right away
That I was bad to the bone

Bad to the bone
Bad to the bone
B-B-B-B-Bad
B-B-B-B-Bad
B-B-B-B-Bad
Bad to the bone

I broke a thousand hearts
Before I met you
I'll break a thousand more, baby
Before I am through
I wanna be yours pretty baby
Yours and yours alone
I'm here to tell ya honey
That I'm bad to the bone
Bad to the bone
B-B-B-Bad
B-B-B-Bad
B-B-B-Bad
Bad to the bone

I make a rich woman beg
I'll make a good woman steal
I'll make an old woman blush
And make a young girl squeal
I wanna be yours pretty baby
Yours and yours alone
I'm here to tell ya honey
That I'm bad to the bone
B-B-B-B-Bad
B-B-B-B-Bad
B-B-B-B-Bad
Bad to the bone

And when I walk the streets
Kings and Queens step aside
Every woman I meet
They all stay satisfied
I wanna tell ya pretty baby
Well Ya see I make my own
I'm here to tell ya honey
That I'm bad to the bone
Bad to the bone
B-B-B-B-Bad
B-B-B-Bad 
B-B-B-Bad
Bad to the bone

***

  Sen har vi nått Carlos Santana, efter 1 timme och 34 minuter. Då spelar han den ljuvliga instrumentala "Samba Pa Ti" med sin unika mix av latinamerikansk blues- och rockmusik. Delaktig i framgångarna med Black Magic Woman och Samba Pa Ti, på albumet "Abraxas", var Peter Green, som bland annat såg till att två ofärdiga verk blev till "Samba Pa Ti".
  Senare har José Feliciano lagt till text i sin version av låten. Källa: Wikipedia

Samba Pa Ti, performed by Carlos Santana
(Label: CBS, 1970.)

Harpan flätar samman musikepokerna

  Även den här veckan blir det lördagskonsert. Det kommer inte ske ofta att jag ger er enbart instrumental musik, eftersom bloggen är tänkt för poesi och sångtexter. Men jag har också framfört förut att jag anser att det finns musikalisk poesi. En behaglig sådan står harpan för. Detta blir mitt näst sista inlägg i serien om musikinstrument. Vi rockar ut serien nästa fredag.

Elizabeth Hainen
Philadelphia Orchestra

  Elizabeth Hainen har varit harpist i Philadelphia Orchestra i över tjugo år. Hon har på senare år varit med i olika projekt som främjar den klassiska musiken i lite annorlunda sammanhang. I videoklippet kan ni följa hela hennes konsert i Live Connection. Hon spelar bland annat musik av Debussy och Caplet.

  Harpa är ett stränginstrument som har funnits sedan antika tider, som spelas genom att knäppas, vanligen med båda händerna. En harpa består, liksom lyran och besläktade instrument, av en ram, där en sida utgörs av instrumentkroppen, och genom vilken strängarna är spända. Skillnaden är att på harpan går strängarna rätt ut från instrumentkroppen, medan de på lyratypen löper över instrumentkroppen som på en fiol eller gitarr.

  Den moderna dubbelpedalharpan har pedaler med tre olika lägen för att höja, neutralisera respektive sänka de olika strängarna. Pedalharporna är diatoniskt stämda och på dubbelpedalharpan justerar de sju pedalerna var för sig alla harpans olika strängar. Den vanliga moderna orkesterharpan är en dubbelpedalharpa, där tonerna kan både höjas och sänkas, och har 46 - 48 strängar. Källa: Wikipedia

*

  I nästa ljudklipp får ni lyssna till "Reflecions of love" med Hilary Stagg.

**

  En av de största experterna på instrumentets historia är Cheryl Ann Fulton. Förutom att hon gör livespelningar och spelar in skivor, så undervisar hon om harpan och forskar kring dess historia. Hon uppträder ibland med att spela på historiska harpor, och hon är en av få harpister som spelar trippelharpa, medeltida harpa och keltisk harpa.

  Fulton finns med på över trettio album och det rör sig om allt från medeltida, barock, orkestral, och samtida musik till keltisk musik och filmmusik. 
  Hennes musik förekommer dessutom i videospelet "Braid" från 2008. Källa: Wikipedia
  I klippet nedan spelar hon just verket "Romanesca" som finns med i "Braid".

Över bergen hörs banjons eko: Annabelle!

  Musikinstrumenten närmar sig det avslutande crescendot. I kväll möter ni det gladaste instrumentet, banjon. Även de sorgligaste texterna blir lättare att bära när de framförs av en banjo. Och ni får verkligen två starka sångtexter i afton.

Sarah Jarosz (f. 1991)

  Men vi börjar med en instrumentallåt av traditionell folksångsmusik. Det var faktiskt så att han som anses vara upphovsman till "Black Mountain Rag", Leslie Keith, satte ihop en sekvens av låten 'The Lost Child' med några bitar ur 2-3 sånger från Carter Family's repertoar. Han gav den titeln "Black Mountain Blues" efter namnet på ett berg i Tennessee. Snacka om att "låna" från andra. Hur som helst, "The Lost Child" är basmelodin för låten. Curly Fox ändrade senare låtens namn från "Black Mountain Blues" till "Black Mountain Rag". Hans version från 1947 sålde över 600000 kopior. En annan version har spelats in av Doc Watson, som hyllas i ljudklippet.

  Det som gör "Black Mountain Rag" så fascinerande är att den passar så väl för flera olika sammansättningar. Den är gjord för fiol, men i klippet får ni bland annat lyssna till gitarr och banjo.

***

  Vi går över till en personlig favorit. Jag är en stor beundrare av Dolly Parton, både som artist och låtskrivare. Det är väldigt få som inte gillar "I will always love you", som är hennes verk. Hon är en enormt begåvad låtskrivare. En av hennes mest kända sånger är "Jolene", vars text jag tycker är suverän.
  Den släpptes på singel i oktober 1973 och blev hennes andra countryhit, och den toppade U.S. Country Singles i februari 1974. Efter sångtexten får ni ett härligt videoklipp med glada amatörer.

Jolene, performed by Dolly Parton (f. 1946)
(Label: RCA Nashville, 1973)

Jolene, Jolene, Jolene, Jolene
I'm begging of you please don't take my man
Jolene, Jolene, Jolene, Jolene
Please don't take him just because you can
Your beauty is beyond compare
With flaming locks of auburn hair
With ivory skin and eyes of emerald green

Your smile is like a breath of spring
Your voice is soft like summer rain
And I cannot compete with you, Jolene

He talks about you in his sleep
There's nothing I can do to keep
From crying when he calls your name, Jolene

And I can easily understand
How you could easily take my man
But you don't know what he means to me, Jolene

Jolene, Jolene, Jolene, Jolene
I'm begging of you please don't take my man
Jolene, Jolene, Jolene, Jolene
Please don't take him just because you can

You could have your choice of men
But I could never love again
He's the only one for me, Jolene

I had to have this talk with you
My happiness depends on you
And whatever you decide to do, Jolene

Jolene, Jolene, Jolene, Jolene
I'm begging of you please don't take my man
Jolene, Jolene, Jolene, Jolene
Please don't take him even though you can
Jolene, Jolene

***

  Men den verkliga höjdaren sparar vi till sist. Den oerhört talangfulla artisten Sarah Jarosz har spelat in en helt otrolig version av Edgar Allan Poe's sista verk, dikten "Annabelle Lee".
  Diktens berättare, som förälskade sig i Annabel Lee när de var unga, har en kärlek till henne så stark att till och med änglarna är avundsjuka. Han behåller sin kärlek för henne även efter hennes död. Det har debatterats om vem, om någon, som var inspirationen till Annabel Lee. Även om många kvinnor har föreslagits, är Poes fru Virginia Eliza Clemm Poe en av de mer trovärdiga kandidaterna. Dikten skrevs 1849 och publicerades strax efter Poes död samma år.

Annabelle Lee, performed by Sarah Jarosz
(Label: Sugar Hill Records, 2011.)

Text: Edgar Allan Poe (1809-1849)
(First published 1849.)

Many a year ago
In a kingdom by the sea
There lived a maiden you may know
By the name of Annabelle Lee
No other thought did trouble her mind
But to love and be loved by me

We were children both
In this kingdom by the sea
But we loved with a love that was more than love
I and my Annabelle Lee
With a love that the winged angels high
Coveted her and me

This was the reason long ago
In this kingdom by the sea
A wind blew from a stormy cloud
That took my Annabelle Lee
Then her wicked brothers came
To steal her away from me

They shut her up in a tomb below
This kingdom by the sea
But no maiden’s grave could sever my soul
From the love she bore for me
For the moon don’t beam without a dream
Of my darling Annabelle Lee

For many years I’ve wandered
Through this kingdom by the sea
I’ve laid myself beside the bones
Of my beautiful Annabelle Lee
I’ll make my bed near the rising tide
In her tomb by the sounding sea

Vadå tråkig violinmusik?

  Om det mot förmodan finns någon som tycker att violinmusik är lite stel och tråkig, eller bara kan användas för klassisk repertoar, så är omvändelsen nära. Efter lördagsnattens konsert räknar jag med att ni fått lite ansiktsfärg.
   Jag inleder med två välkända låtar som jag fullständigt älskar och därefter spelar två kvinnor var sitt instrumentalt underverk. Den ena heter Anne Akiko Meyers, och hon ser ut så här ..

Anne Akiko Meyers (f. 1970)

  Men vi börjar med en amerikansk folksång som fick en pånyttfödelse tack vare filmen "O Brother, Where Art Thou?" och den påhittade gruppen The Soggy Bottom Boys. Jag kan väl direkt avslöja att det inte är George Clooney (manlige huvudrollsinnehavaren) som sjunger i filmen, utan Dan Tyminski. 
  Låten "Man of constant sorrow" är en traditionell folksång och det finns lite olika textversioner, men den publicerades första gången 1913 genom låtskrivaren Dick Burnett (1883-1977).
  The Soggy Bottom Boys' version släpptes 2000 (Label: Mercury Nashville). Källa: Wikipedia

I ljudklippet får ni följa Ian Walsh's fina teknik i en praktisk lektion.

I'm a man of constant sorrow, performed by The Soggy Bottom Boys

I am a man of constant sorrow
I've seen trouble all my days
I bid farewell to old Kentucky
The place where I was born and raised

The place where he was born and raised

For six long years I've been in trouble
No pleasures here on earth I found
For in this world I'm bound to ramble
I have no friends to help me now

He has no friends to help him now

It's fare thee well my old true lover
I never expect to see you again
For I'm bound to ride that northern railroad
Perhaps I'll die upon this train

Perhaps he'll die upon this train

You can bury me in some deep valley
For many years where I may lay
Then you may learn to love another
While I am sleeping in my grave

While he is sleeping in his grave

Maybe your friends think I'm just a stranger
My face you never will see no more
But there is one promise that is given
I'll meet you on God's golden shore

He'll meet you on God's golden shore

***

  Vi fortsätter med en av mina svenska favoritvisor, "Visa vid vindens ängar". Det är en sommarvisa av Mats Paulson (f. 1938) som första gången fanns med på albumet "En stad, en morgon", 1966. Visan handlar om fåfänga försök att dikta en visa. Källa: Wikipedia
  Ljudklippet är hämtat från TV-programmet "Så ska det låta" och violinisten är Alexander "Fairytale" Rybak.

Visa vid vindens ängar, performed by Mats Paulson
(Label: Sonet, 1966.)

Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal
men vindens toner blir sommarns sånger,
jag bara lyssnar i björklövssal.

Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Det går en flicka i aspelunden,
jag har ett gulnat fotografi.
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares sympati.

Jag ville skriva en liten visa,
där ögonblick blir till evighet.
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans tanke blir hemlighet.
Det bliver en hemlighet.

***

  Nu kommer ett av de mest säregna stycken jag lyssnat till. Verket heter "Blues", bara en sån sak!!, och är komponerat av David Baker. I ljudklippet framförs det av Anne Akiko Meyers och bildsättningen består av en "foto-session". För mig är detta musikalisk poesi.

***

  Bloggen bjuder dessutom på ett extranummer. Lindsey Stirling uppmärksammades i den amerikanska TV-showen "America's got talent" men också för sina musikvideor på Youtube. Speciellt följande låt/video fick helt sjukt många "gillanden". Var så goda! 

Crystallize, performed by Lindsey Stirling (f. 1986)

The cello is rocking in the castle

  Hittills har serien om olika musikinstrument kommit upp i 13 inlägg (14 om man räknar B.B. King's memorial). Det återstår fem instrument. Jag bjuder på ett stråkinstrument i kväll och i morgon blir det fantastisk violinkonsert i bloggen. En mycket skicklig cellist är amerikanskan Alisa Weilerstein (f. 1982).

Alisa Weilerstein
Leonard Bernstein Prize 2006
MacArthur Foundation Fellowship 2011

***

  Cello, eller violoncell, är ett stråkinstrument och det djupaste i den moderna violinfamiljen. Kontrabas är det djupaste stråkinstrumentet men räknas inte till familjen utan till gambafamiljen.
  Cellon finns i flera olika konstruktionsmönster, vilka härstammar från de mest betydande violinmakarna genom historien. För cellons del är Antonio Stradivarius, Nicolo Amati, Matteo Gofriller och Domenico Montagnana några av dessa, vilkas mönster kopieras än idag.

  En cello, liksom de flesta andra stråkinstrument, tillverkas oftast av lönn (för botten och sarger), gran (för locket) och ebenholtz (för greppbräda, stämskruvar, sadel och ibland även stränghållare). Träslag kan dock variera, ofta beroende på i vilken del av världen cellon är byggd och i vilken prisklass den ligger. Billiga nybörjarinstrument är ofta tillverkade i stryktåligt laminat och svartbetsat rosenträ istället för ebenholtz. Källa: Wikipedia

***

  Kvällsprogrammet inleds med en ljuvlig version av Sonny Bono's "Bang Bang (My baby shot me down)". Cellister är duon "2Cellos" och sången står Sky Ferreira för (se ljudklipp längre ner).
  Låten  lanserades som singel av Cher, 1966. Låten kom att bli en av Chers största hitsinglar som soloartist under 1960-talet och nådde topp tio-placering på singellistorna i både USA och Storbritannien. Den finns med på hennes album The Sonny Side of Cher.
  Låten har sedan dess spelats in av en lång rad artister. Redan samma år 1966 spelades den in av Nancy Sinatra till hennes andra studioalbum How Does That Grab You?. Denna version var länge relativt okänd, men blev mycket uppmärksammad efter att Quentin Tarantino använt den i sin film Kill Bill: Volume 1 2003. Källa: Wikipedia

Bang Bang (My baby shot me down), performed by Cher
(Label: Imperial Records, 1966)

I was five and he was six
We rode on horses made of sticks
He wore black and I wore white
He would always win the fight

Bang bang, he shot me down
Bang bang, I hit the ground
Bang bang, that awful sound
Bang bang, my baby shot me down

Seasons came and changed the time
When I grew up, I called him mine
He would always laugh and say
"Remember when we used to play?"

Bang bang, I shot you down
Bang bang, you hit the ground
Bang bang, that awful sound
Bang bang, I used to shoot you down

Music played and people sang
Just for me the church bells rang

Now he's gone, I don't know why
And 'till this day, sometimes I cry
He didn't even say goodbye
He didn't take the time to lie

***

  Nästa ljudklipp är med "Brooklyn Duo", som består av det äkta paret cellisten Patrick Laird och pianisten Marnie Laird. De har spelat in en version av rockmusikens mest kända "stråklåt", Metallica's "Nothing else matters".

  Powerballaden skrevs av James Hetfield till sin dåvarande flickvän, och han ansåg till en början att den var alldeles för personlig för att bli en del av Metallica's repertoar. Åtta år efter originalutgivningen gav bandet ut en ny version tillsammans med The San Fransisco Symphony. Källa: Wikipedia

Nothing else matters, performed by Metallica
(Label: Elektra, 1991.)

So close no matter how far
Couldn't be much more from the heart
Forever trusting who we are
And nothing else matters

Never opened myself this way
Life is ours, we live it our way
All these words I don't just say
And nothing else matters

Trust I seek and I find in you
Every day for us something new
Open mind for a different view
And nothing else matters

Never cared for what they do
Never cared for what they know
But I know

***

  Viva la Vida (svenska: Länge leve livet) är en sång av den engelska alternativ rock-gruppen Coldplay. Sången är skriven av samtliga bandmedlemmar till deras fjärde album Viva la Vida or Death and All His Friends. Melodin är byggd på en upprepande violinslinga, som är uppstöttad av en ihållande bastrummetakt, kyrkklockor och basgitarr. Singeln släpptes 7 maj 2008 som den andra singeln från Viva la Vida or Death and All His Friends och nådde förstaplatsen på både Englandslistan och Amerikanska Billboard Hot 100. Källa: Wikipedia

  I klippet spelar String Theory Cellos, som är Columbia University's Premier Cello Ensemble. 

Viva la Vida, performed by Coldplay
(Label: Parlophone, 2008.)

I used to rule the world
Seas would rise when I gave the word
Now in the morning I sleep alone
Sweep the streets I used to own

I used to roll the dice
Feel the fear in my enemy's eyes
Listen as the crowd would sing
"Now the old king is dead! Long live the king!"

One minute I held the key
Next the walls were closed on me
And I discovered that my castles stand
Upon pillars of salt and pillars of sand

I hear Jerusalem bells are ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field

For some reason I can't explain
Once you're gone there was never
Never an honest word
But that was when I ruled the world

It was the wicked and wild wind
Blew down the doors to let me in
Shattered windows and the sound of drums
People couldn't believe what I'd become

Revolutionaries wait
For my head on a silver plate
Just a puppet on a lonely string
Oh who would ever want to be king?

I hear Jerusalem bells are ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field

For some reason I can't explain
I know Saint Peter won't call my name
Never an honest word
But that was when I ruled the world
Woahahahah oh, woahahah oh
Woahahahah oh, woahahah oh,
Woahahahah

Vibrafonen spelar klubbmusik

  Musikfredagen fortsätter att vibrera genom ett nytt inlägg. Den här gången blir det ett lite mer okänt instrument, vibrafonen.

  Den består av stålplattor som anslås med mjuka klubbor. Under plattorna finns resonansrör som förstärker ljudet och i dessa finns små metallplattor som med hjälp av en motor roterar. På det sättet får ljudet en vibrerande karaktär, därav namnet. Vibrafoner har också en pedal varmed man kan styra hur länge tonen ska klinga.
  Vibrafonen utvecklades från klockspelet till ett jazzinstrument i 1930-talets Chicago. Källa: Wikipedia

***

  En av många jazz-virtuoser var Milt Jackson. Han kommer i det första klippet. Men jag har valt en bild på vibrafonisten som utvecklade tekniken med fyra klubbor (istället för två).

Gary Burton (f. 1943)

***

  Först ut, två giganter och goda vänner, Milt Jackson och John Coltrane (på tenorsax) i den fantastiska låten som bär deras smeknamn, "Bags & Trane". Låten är instrumental, men det blir inte mycket elegantare än så.

Album: Bags & Trane
Label: Atlantic Records, 1961

***

  Vi flyttar fram till slutet av 1960-talet och Tim Buckley's tredje album, "Happy Sad". Den skivan präglas i hög grad av vibrafonisten David Friedman. Det blev också Tim Buckley's mest framgångsrika album. Jag har valt ut låten Buzzin' Fly.

Buzzin' Fly, performed by Tim Buckley
(Text & Musik: Tim Buckley. Label: Elektra Records, 1969)

Just like a buzzin' fly I come into your life
Now I float away like honey in the sun
Was it right or wrong?
I couldn't sing that song anyway

Oh, but darlin', now I remember
How the sun shone down
And how it warmed your prayin' smile
When all the love was there

You're the one I talk about, you're the one I think about
Everywhere I go
But sometimes honey in the mornin'
Oh, I miss you so

That's how I know I found a home
That's how I know I found home

Oh, hear the mountains ringing
Lord, I can hear them singing, darling, out your name
And tell me if you know just how the river flows
Down to the sea

Now I wanna know
Mama, everything about you now
I wanna know
Mama, everything about you

What makes ya smile? What makes ya wild?
What makes ya love me this way
Mama, I wanna know
Darlin' I wanna know

You're the one I talk about, you're the one I think about
Everywhere I go
And sometimes honey in the mornin'
Oh, I miss you so

That's how I know I found a home
That's how I know I found a home

A walkin' hand in hand and all along the sand
Seabird knew your name now
I think he knows your love was growin' I think it knows it's flowin'
Mama, through you and me

Ah, tell me darlin'
If I should leave you
Ah, tell me darlin'
I never want to grieve you

Just like a buzzin' fly I'll come into your life
And I'll float away like honey in the sun
Was it right or wrong?
I couldn't sing that song anyway

Oh, but darlin', now I remember
How the sun shown down
And how it warmed your prayin' smile
When all the love was there

You're the one I talk about, you're the one I think about
Everywhere I go
And sometimes honey, in the mornin'
Oh, I miss you so

Oh darlin', I miss you so
Hey mama I miss you so
I miss you so, yeah
Mama I miss you so

***

  Jag avslutar vibrafon-sticket med en sång som sägs vara det sista Joey Ramone lyssnade på innan han somnade in 2001, U2's "In a little while". Den var ursprungligen en rest-låt från en jamsession när Bono's röst hade tappat i styrka. Så småningom blev det en uppskattad gospelsång på konserterna.  Källa: Wikipedia

I klippet kan ni lyssna till Steve Shapiro.

In a little while, performed by U2
(Label: Island Records, 2000)

In a little while
Surely you'll be back
In a little while I'll be there

In a little while
This hurt will hurt no more
I'll be home, Love

When the night, takes a deep breath
And the daylight, has no end
If I crawl, if I come crawlin' home
WiIl you, be there

Ahoo hoo hoo
Ahoo hoo hoo

In a little while
I will blow by every breeze
Friday night runnin'
To Sunday on my knees

That girl, that girl, she's mine
And I've know her since
Since you were a little girl
With Spanish eyes

Oh, when I saw her
In a pram they pushed her by
Hu hoo
My, how you've grown!
Well it's been, been
It's been a little while

Ahoo hoo hoo
Ahoo hoo hoo
Ahoo hoo hoo hoo, hoo, hu

Slow down my bleedin' heart
Man dreams one day to fly
A man takes a rocket ship into the skies
He lives on starlets dying in the night
And follows in the trail, the scatter of light
Turn it on, turn it on, turn me on
Hmm ya
...