X.J has rhyming fleets and knockout beats

  Även akronymerna har nått säsongens ändhållplats. Det femte EXemplet är egentligen inte någon namn-akronym utan en pseudonym.

***

  I slutet av 1950-talet sålde Joseph Charles Kennedy sina första alster till tidskriften The New Yorker och i samband med det tog han sig pseudonymen X.J. Kennedy. Han hade nämligen tröttnat på frågor om sitt eventuella släktskap med Kennedy-familjen, samt förväxlingen med affärsmannen Joseph P., och la därför till ett X initialt.

  Jospeh Charles Kennedy föddes 1929 i Dover, New Jersey.
  Han debuterade 1961 med boken Nude Descending a Staircase: Poems, Songs, a Ballad.
  Två år senare gav han ut sin första lärobok, det har blivit åtskilliga sedan dess.
  För att 1975 även ge sig på barnboksproduktion, då utkom One Winter Night in August and Other Nonsense Jingles, med illustrationer av David McPhail. Det är nog i den genren han har haft sina största framgångar internationellt sett. Källa: Poetry Foundation

  Mitt första exempel är hämtat från en urvalsantologi med verser för barn som gavs ut i samband med att han tilldelades Robert Frost Medal.

Street performers, by X.J. Kennedy
(From City kids : street & skyscraper rhymes / X.J. Kennedy ; illustrated by Philippe Béha. Vancouver, B.C : Tradewind Books, 2010.)

A poet strums a hard rock beat,
Makes raps up right there in Yonge Street,

A guy with hair like copper wire
Sips gasoline and spits out fire,

A juggler juggles dinner plates
While turning somersaults on skates,

Another show is hard to pass:
A man jumps barefoot on smashed glass.

But my favourite show is small and funky -
The organ grinder's dressed-up monkey.

***

  X.J. Kennedy har ofta hyllats som en mästare av rim och olika versmått. Även när det gäller böckerna för barn. Om detta faktum har han sagt följande:
"I'm not just a versifier, my works don't try to persuade children that everything is sweetness and light. Such a view, as even infants know, is pure malarkey. The face of a world, however imaginary, has to have a few warts, if a child is going to believe in it; and it must wear an occasional look of foolishness or consternation. It also needs, I suspect, a bit of poetry, and a dash of incredible beauty and enchantment, if possible." Källa: Poetry Foundation

*

Rush hour, by X.J. Kennedy
(From That Swing : Poems 2008-2016. Johns Hopkins University Press, 2017.)

Bumper to bumper, homebound cars
File down the street at daylight's fail,
A line of circus elephants,
Each trunk clasped to the next one's tail.

Now flaring red imperatives
Of stoplights interrupt their creep,
But soon the column gives a lurch
Like giants waking up from sleep.

The rigors of commuter law
Decree that they move homeward slowly
To what awaits? A bale of straw
Or love and frozen ravioli?

***

  Tillsammans med den prominente författaren Dana Gioia har X.J. Kennedy författat fyra läroböcker för ämnet Litteraturvetenskap: Handbook of literary terms ; An introduction to fiction ; An introduction to poetry och Literature for life. 
  Dessutom bör jag nämna hans och hustrun Dorothys antologi Knock at a Star: A Child's Introduction to Poetry (1982), med bidrag alltifrån William Blake till Bob Dylan, som blev en bästsäljare. De gav sedan ut en utökad upplaga av boken 1999.

  Hur man får inspiration till en dikt och hur arbetet sedan framskrider, reflekteras i den avslutande dikten.

How it happens, by X.J. Kennedy
(From That Swing : Poems 2008-2016. Johns Hopkins University Press, 2017.)

for Seth Wheeler

Yes, poems can write themselves - that happens when
The poet feels picked up, used like a pen.
In my whole life that's happened - when? ten times?
Far oftener, a poem suggests its rhymes,
Grants me a word with which a word might mate,
A seed to plant and carefully cultivate.
Hard work runs head-first up against resistance,
For who can will a poem into existence?
You have to wait with patience and believe,
Camp by your keyboard, ready to receive,
Letting no option prematurely shut.
The moral may well be Sit on your butt.

C.D. - a mountain child from Arkansas

  Jag har längtat efter att få delge er fler dikter av den oefterhärmliga poeten C.D. Wright. Hennes författarskap är en kombination av Johnny Cash's socialrealism och Pablo Picassos experimentlusta, och hon var enormt produktiv samtidigt som hon undervisade vid Brown University, Providence Rhode Island. 

***

  Carolyn Doris Wright föddes 1949 i en stuga i Ozarkbergen, Arkansas. Hennes far var domare och hennes mor var kriminalreporter. Hon har berättat i intervjuer att hennes första ord var "obscen". Inte så konstigt mot den bakgrunden.

  Min avsikt var att hämta exempel från de båda urvalssamlingarna "Like something flying backwards" och "Shallcross". Men det fanns så intressanta texter i den förstnämnda att jag höll mig till den.

Jag släpper lös hennes vassa penna . . .

Self portrait on a rocky mount, by C.D. Wright (1949-2016)

(From Like Something Flying Backwards: New and Selected Poems. [Original from String Light (1991)]. Tarset, Northumberland : Bloodaxe Books, ©2007.)

         I am the goat. Caroline by name. Née 6 January. Domesticated
since the sixth century before Jesus, a goat himself.

         We have served as a source of meat, leather, milk and hair.
Our flesh is not widely loved. Yet our younger, under parts
make fine gloves.

         Out of our hair - pretty sweaters, wigs for magistrates. Our milk is good for cheese.

         We share these gifts with Richard Milhous Nixon, who gained
national prominence for his investigation of Mr. Hiss.

         We're no sloth, full-time workers at the minimum wage.
We had an annual income last year of $6,968, a little less than
your average subway musician.

         Our horoscope assures - we will be a great success socially
and in som artistic calling.

         We are surefooted, esp. on hills. We live on next-to-nothing.
This week's victuals: ironing board covers and swollen paperbacks.
Our small hills of filings fall under the heading of useful by-products.
This we call Industrial Poetry. Both of us being Bearded, Mystic, Horned.

***

  När hon 2013 blev invald till The Academy of American Poets hyllade poetkollegan Anne Waldman henne med följande hedervärda rader:
"“Brilliantly astute, generous, witty, panoramic, celebratory, C. D. Wright is one of our most fearless writers, possessed with an urgency that pierces through the darkness of our time. She carries a particular Southern demographic that bears witness, that investigates history, humanity, and consciousness in powerfully innovative, often breathtaking language. Hers is a necessary poetics, on fire with life and passion for what matters.” Källa: Academy of American Poets

***

Fotomodell: Nina Nesbitt

*

Girl friend, by C.D. Wright
(From Like Something Flying Backwards: New and Selected Poems. [Original from Tremble (1996)]. Tarset, Northumberland : Bloodaxe Books, ©2007.)

When I first saw her a few summers ago I felt.
                                Her photogenic spit.
I was climbing a coruscating staircase.
In my flammable skin. To be so full of.
Everything. At her age. It is very difficult.
A singer manqué. Among a small host of poets:
                                Noisier
than the men. Quaffing schnapps. No lens
could describe her.
                                Shoulders. Hands.
Such longings: Errant. Verdant.
To have a good time. And dream. In one's own
country. The lack. Of. Everything.
The confusion. It s very difficult. One needs.
One's own set of golden books. What if.
A ladder were. Miraculous. Extended. Across
a nursery for new stars.
                                And then.

                                                                  for Nina

***

  Hon var tidigare medredaktör - tillsammans med sin make, poeten Forrest Gander - av Lost Roads Publishers.
  Bland hennes utmärkelser kan nämnas: MacArthur Fellowship, Lannan Literary Award, Robert Creeley Award, och medlemskap i The American Academy of Arts and Sciences.
  Hon hade en unik röst vilket kritikern Joel Brouwer konstaterade på sitt sätt: "Wright belongs to a school of exactly one".

  Jag vill också bifoga två av C.D. Wrights citat:
"I’m country but sophisticated. I’m particular and concrete, but I’m probing another plane. ... There are many times when I want to hammer the head. Other times I want to sleep on the hammer."

“Poetry is a necessity of life, and It is a function of poetry to locate those zones inside us that would be free, and declare them so.” Källa: Poetry Foundation

  C.D. Wright dog av en blodpropp som uppstod efter en långflygning på hög höjd. Mycket tragiskt.

  Min favoritdikt ur den nästan trehundra sidor långa urvalsantologin får avsluta hyllningen till Carolyn Doris Wright. För övrigt så återkommer hennes alster i svensk tolkning i december, då under rubriken "Poeten och översättaren".

C.D. Wright

Morning star, by C.D. Wright
(From Like Something Flying Backwards: New and Selected Poems. [Original from Tremble (1996)]. Tarset, Northumberland : Bloodaxe Books, ©2007.)

This isn't the end. It simply
cannot be the end. It is a road.
You go ahead coatless, light-
soaked, more rutilant than
the road. The soles of your shoes
sparkle. You walk softly
as you move further inside
your subject. It is a living
season. The trees are anxious
to be included. The car with fins
beams through countless
oncoming points of rage and need.
The sloughed off cells
under our bed form little hills
of dead matter. If the most sidereal
drink is pain, the most soothing
clock is music. A poetry
of shine could come of this.
It will be predominantly
green. You will be allowed
to color in as much as you want
for green is good
for the teeth and the eyes.

P.K. with compassion for Planet Earth

  Den här veckan är initialerna bestämt P.K och de står för Patricia Kathleen, med det tillhörande efternamnet Page.

***

  P.K. Page var poet, prosaförfattare och bildkonstnär. Hon föddes i Dorset, England 1916. Med lämnade England 1919 med sin familj och de bosatte sig i Red Deer, Alberta. Hon utbildade sig i Calgary och Winnipeg och studerade senare konst i Brasilien och New York. I slutet av 1930-talet bodde hon en kort stund i Saint John, New Brunswick; i början av 1940-talet flyttade hon till Montreal och arbetade som arkivassistent och historisk forskare. Källa: University of Toronto

  Det yrkesvalet tycker jag influerar hennes texter också.

My chosen landscape, by P.K. Page

(From Poetry Magazine, May 2007.)

                I am a continent, a violated geography,
                Yet still I journey to this naked country,
                to seek a form which dances in the sand,
                This is my chosen landscape.
                                                  - Gwendolyn MacEwen

Sand dunes, interminable deserts, burning winds
the night temperature bitter, a land of grit;
and floating above me stars as violent
as fire balloons, tactile and brilliant.
The all-enveloping sky, a cloak of soot.
This is my story, my brief biography.
The sum total of my experience. I travel –
a compass useless in my useless hand –
through a sandscape, a singular topography.
I am a continent, a violated geography.

Restless in all this emptiness, I seek
a fellow traveller, search for a sign –
a secret handshake, a phrase, some unusual colour
like periwinkle, for instance, or bright citrine,
but the monotony of sand persists
and nothing improbable finds entry
into the appalling platitudes of speech –
the lingua franca of everyone I meet –
in this land devoid of flags and pageantry.
Yet still I journey to this naked country,

for something in its nakedness has a beauty
so pure it is as if I thrust a knife
into my immaculate flesh and drew it forth
without a drop of blood being spilled.  It is
abstract and invisible as air
this empty geometry, this ampersand
upon ampersand that leads me on
as if I were zero or minus sign,
through ‘and’ and ‘and’ and ‘and’,
to seek a form which dances in the sand

But nothing formal dances.  Only the wind
blows – unchoreographed – a floating ghost
across the dunes.  The sand molecular,
airborne and free, is faint with the scent
of absolute dryness, a small mineral smell.
And this almost scentlessness, this shape without shape
is a violated country, one in which
I am both exile and inhabitant
and though I would escape
this is my chosen landscape.

***

  Den amerikanska poeten och kritikern Edward Hirsch kännetecknade henne, i Washington Post, som en av de "finest and most exuberant Canadian poets... a celebratory writer with a keen eye, a roving intelligence and a compassionate sensibility."

  Page förklarade själv sin poetik så här:
"the idea [for a poem] diminishes to a dimensionless point in my absolute centre. If I can hold it steady long enough, the feeling which is associated with that point grows and fills a larger area... It is from here that I write - held within that luminous circle." Källa: University of Toronto

*

Motel pool, by P.K. Page
(Published in Canadian Poetry Online)

The plump good-natured children play in the blue pool:
roll and plop, plop and roll;

slide and tumble, oiled, in the slippery sun
silent as otters, turning over and in,

churning the water; or-seamstresses-cut and sew
with jackknives its satins invisibly.

Not beautiful, but suddenly limned with light
their elliptical wet flesh in a flash reflects it

and it greens the green grass, greens the hanging leaf
greens Adam and Eden, greens little Eve.

***

  P.K. Page var "en medborgare inte bara i världen, men på jorden", som Eric Ormsby påpekar i sin inledning till hennes verk Planet Earth (1994). I själva verket så förutspår hon global uppvärmning redan i sitt visionära prosastycke "Unless the Eye Catch Fire", som publicerades första gången 1972.
  "Planet Earth" is a celebration: "It has to be made bright, the skin of this planet/ till it shines in the sun like gold leaf."

  Patricia Kathleen Page dog 2010, vid en ålder av 94 år.

**

  Jag avslutar med en dikt om poesins eviga frågeställning. 

P.K. Page

Single traveller, by P.K. Page
(Published in Canadian Poetry Online)

What is this love that is my life's companion?
Shape-changer, sometimes faceless, this companion.

Single traveller, I wander a wasting world
awaiting the much anticipated Companion.

A trillium covered wood one April day
served as a nearly consummate companion.

A horse, two dogs, some cats, a blue macaw 
each in its turn became a loyal companion.

Behind the loved embrace, a face of light-
demon or angel-lures me from my companion.

The street of love is neither wide nor narrow.
Its width depends on me and my companion.

Am I too bound and blinded by coarse wrappings
ever to know true love as my companion?

O Poet, squanderer of time and talents
why do you search for love as your Companion?

Mr. Cummings I presume

  Dagens poet-akronym gäller förnamn (det är för övrigt bara Hilda Doolittle som förekommer utan efternamn i antologierna). E.E. Cummings står för Edward Estlin, född 1894 i Cambridge, Massachusetts. Han var konstnär och poet inom avantgarde, och förmodligen en av de mest innovativa språkbegåvningar som skådats. Han gjorde bland annat substantiv av ord som "if" och "because".

  Jag har studerat urvalsantologin som sammanställts av Richard S. Kennedy. För en gång skull blir det tydligt vilken roll redaktören spelar för en antologi. Det är uppenbart att han främst gillar den experimentelle E.E. Cummings. Saknas i samlingen gör exempelvis Cummings kanske mest kända dikt "i carry your heart with me(i carry it in my heart)" och även den fabulöst vackra och tio verser långa "Nocturne".
  Fast jag gillar avantgarde, speciellt när det kombineras med språkekvilibristik (Oh! Vad jag älskar det ordet. Det smeker gommen likt ett Chardonnay med lång eftersmak.)

***

  Ni får direkt ett exempel på Cummings lekfullhet. Håll tungan rätt i mun annars hänger ni inte med i svängarna.

E.E. Cummings självporträtt, 1944

(From E.E. Cummings selected poems. Editor: Richard S, Kennedy. New York : Liveright / W.W. Norton, 2007, ©1994.)

if everything happens that can't be done
(and anything's righter
than books
could plan)
the stupidest teacher will almost guess
(with a run
skip
around we go yes)
there's nothing as something as one

one hasn't a why or because or although
(and buds know better
than books
don't grow)
one's anything old being everything new
(with a what
which
around we come who)
one's everyanything so

so world is a leaf so a tree is a bough
(and birds sing sweeter
than books
tell how)
so here is away and so your is a my
(with a down
up
around again fly)
forever was never till now

now i love you and you love me
(and books are shuter
than books
can be)
and deep in the high that does nothing but fall
(with a shout
each
around we go all)
there's somebody calling who's we

we're anything brighter than even the sun
(we're everything greater
than books
might mean)
we're everyanything more than believe
(with a spin
leap
alive we're alive)
we're wonderful one times one

***

  Redaktören har dessutom valt att göra en egen segmentindelning av dikterna, vilket gör att kronologin är helt satt ur spel. Det tidigare exemplet publicerades 1944 medan nästa dikt (ur ett senare segment i boken) skrevs 1938.

(From E.E. Cummings selected poems. Editor: Richard S, Kennedy. New York : Liveright / W.W. Norton, 2007, ©1994.)

may my heart always be open to little
birds who are the secrets of living
whatever they sing is better than to know
and if men should not hear them men are old

may my mind stroll about hungry
and fearless and thirsty and supple
and even if it’s sunday may i be wrong
for whenever men are right they are not young

and may myself do nothing usefully
and love yourself so more than truly
there’s never been quite such a fool who could fail
pulling all the sky over him with one smile

***

  E. E. Cummings förklarade att "poesi och all annan konst var och är och kommer alltid att vara en strikt och tydlig fråga om individualitet." Genom att hävda att poesi var både visuellt och verbalt så trotsade Cummings skrivreglerna för skiljetecken, versaler och hur orden arrangeras på en boksida. Det inledde han med under 1920- och 1930-talet, fast det är synligt i nedanstående dikt också, och den är från 1958. Källa: Smithsonian
  Det finns även ett självporträtt från 1958. Edward Estlin Cummings dog 1962.

(From E.E. Cummings selected poems. Editor: Richard S, Kennedy. New York : Liveright / W.W. Norton, 2007, ©1994.)

being to timelessness as it’s to time,
love did no more begin than love will end;
where nothing is to breathe to stroll to swim
love is the air the ocean and the land

(do lovers suffer? all divinities
proudly descending put on deathful flesh:
are lovers glad? only their smallest joy’s
a universe emerging from a wish)

love is the voice under all silences,
the hope which has no opposite in fear;
the strength so strong mere force is feebleness:
the truth more first than sun more last than star

—do lovers love? why then to heaven with hell.
Whatever sages say and fools, all’s well

Inget vissnar i Hildas trädgård

  Jag har ofta stött på och fascinerats av den amerikanska användningen av akronymer i egennamn. Traditionellt sett var det ganska vanligt under 1800-talet och början av 1900-talet att tilltala sina barn (söner främst) med initialer. Ett exempel är Johnny Cash som jag skrev om i fredags; hans föräldrar "döpte" honom till J.R. Cash.
  När jag studerat listorna på upphovsmän i urvalsantologier har jag ytterligare lagt märke till fenomenet. Till slut var det Carolyn Doris Wrights tragiska bortgång (C.D. Wright) i januari förra året som fick mig att vilja hylla "Poeterna bakom akronymerna". Det blir fem avsnitt och Carolyn presenteras i det fjärde (4 april).

***

  Den mest kända poet-akronymen får nog H.D. utnämnas till. I flertalet antologier är hon den enda författare som konsekvent listats med sina initialer i förteckningarna. Hennes namn var Hilda Doolittle.

  Hilda Doolittle föddes i Bethlehem, Pennsylvania, 1886. Hennes mamma var invandrad från östra Tjeckoslovakien och pappan var astronom. Tidigt umgicks Hilda i litterära kretsar och hon var bland annat förlovad med Ezra Pound.
  1911 efter att hennes romans med Pound avslutats flyttade hon till London. Han fanns redan där och introducerade henne i Londons författarkretsar. Hon lärde känna Richard Aldington och gifte sig med honom 1913. Såväl Ezra Pound som Aldington tillhörde den litterära riktningen Imagism som Hilda senare blev en hyllad representant för. Källa: imagists.org

[Skolan strävade efter klarhet genom ett exakt poetiskt bildspråk. Imagismens egentliga grundare var T.E. Hulme, och deras regler lydde: "direct treatment of the subject, allow no word that was not essential to the presentation, and follow the musical phrase rather than strict regularity in their rhythms".]

  I olika biografier (bland annat av vännen William Carlos Williams) karakteriseras hon enligt beskrivningar som; "hon levde ständigt i övergången mellan olika krafter, inre och yttre, ett stormigt liv, både som människa och som poet".
  Hennes skiftande umgängen med societetsfolk, filmmakare, författare och akademiker skulle kunna bli en TV-serie när som helst. Från 1920-talet och framåt levde hon tillsammans med både män och med den välbärgade författarinnan Annie Winifred Ellerman. Hon träffade även Sigmund Freud, med vilken hon diskuterade sin bisexualitet.

  Det som jag beskrivit ovan märks tydligt i hennes författarskap. I hennes första publicerade dikter har naturens krafter en central roll, liksom Imagismens språkliga principer. Här följer två texter ur Sea Garden (1916), först dikten "Garden" och därefter första delen av "The Cliff Temple".

Garden, by H.D. (Hilda Doolittle)
(From Sea Garden, 1916)

I

You are clear 
O rose, cut in rock, 
hard as the descent of hail. 

I could scrape the colour   
from the petals 
like spilt dye from a rock. 

If I could break you   
I could break a tree. 

If I could stir 
I could break a tree — 
I could break you.

II 

O wind, rend open the heat,   
cut apart the heat,   
rend it to tatters. 

Fruit cannot drop   
through this thick air — 
fruit cannot fall into heat 
that presses up and blunts 
the points of pears   
and rounds the grapes. 

Cut the heat— 
plough through it, 
turning it on either side   
of your path.

***

The Cliff Temple (part 1), by H.D.
(From Sea Garden, 1916)

I

Great, bright portal,
shelf of rock,
rocks fitted in long ledges,
rocks fitted to dark, to silver granite,
to lighter rock —
clean cut, white against white.

High—high—and no hill-goat
tramples—no mountain-sheep
has set foot on your fine grass;
you lift, you are the world-edge,
pillar for the sky-arch.

The world heaved —
we are next to the sky:
over us, sea-hawks shout,
gulls sweep past —
the terrible breakers are silent
from this place.

Below us, on the rock-edge,
where earth is caught in the fissures
of the jagged cliff,
a small tree stiffens in the gale,
it bends—but its white flowers
are fragrant at this height.

And under and under,
the wind booms:
it whistles, it thunders,
it growls—it presses the grass
beneath its great feet.

***

  Hennes poesi blev mer och mer biografisk, om än i fördolda doser. Textanalytiker har hittat kopplingar till hennes eget persongalleri i de dikter och noveller som publicerades under 1920- och 1930-talet. Det stärker min övertygelse för hur litteraturstudier bör bedrivas. Jag anser att det är av vikt att känna till författarens biografiska historia när man studerar hennes litterära alster. Enligt litteraturvetenskapen är samtiden viktigare än den inre drivkraften hos författaren. Därför har jag heller inga akademiska poäng i litteraturvetenskap.

  Relationerna till Aldington, Annie Winifred Ellerman, D.H. Lawrence, m.fl. kan skönjas i romanen "Bid Me to Live" men blev än mer expansiv i lyrikens form. Jag ska inte dryga ut inlägget med djuplodande analyser utan omnämner främst diktsviterna "Amaranth" och "Eros" ur diktsamlingen Heliodora (1924). Jag avslutar med just andra delen av "Amaranth".

Amaranth (part 2), by H.D.
(From Heliodora and Other Poems, 1924)

II

Am I blind, alas, deaf too,
that my ears lost all this?
Nay, O my lover, Atthis:
shameless and still radiant
I tell you this:

I was not asleep.
I did not lie asleep on those hot rocks
while you waited.
I was not unaware when I glanced
out toward sea,
watching the purple ships.

I was not blind when I turned.
I was not indifferent when I strayed aside
or loitered as we three went,
or seemed to turn a moment from the path
for the same amaranth.

I was not dull and dead when I fell
back on our couch at night.
I was not indifferent though I turned
and lay quiet.
I was not dead in my sleep.