söndag 30 oktober 2016

With 25 years of poetry voices

  Ett av de ledande magasinen för poesi i Storbritannien står i centrum för veckans Londonbesök. År 2013 firade Poetry London 25-årsjubileum och året efter publicerades en antologi med ett urval dikter från tidskriftens utgåvor. Av någon anledning har redaktörerna lagt tyngdpunkten på tidskriftens senare historia. Blott 15% av dikterna i boken är hämtade från tidskriftens första tretton år. Jag kommer att göra två nedslag i boken. Den andra episoden sammanfaller med första advent.


  Jag börjar med att presentera delar av tidskriftens deklaration:
"From modest beginnings in 1988, when it was a listings newsletter, Poetry London has developed into one of the UK’s leading poetry magazines.
Do not be misled by our name: Poetry London has the same relation to London as The New Yorker has to New York. In other words, it is a national and international magazine. We publish three times a year and feature poems and reviews from across the UK and Ireland, but also from the US, Canada and Australia and many in translation."


A bowl of warm air, by Moniza Alvi
(Published in Poetry London, Summer 1995.)

Someone is falling towards you
as an apple falls from a branch,
moving slowly, imperceptibly as if
into a new political epoch,
or excitedly like a dog towards a bone.
He is holding in both hands
everything he knows he has—
a bowl of warm air.

He has sighted you from afar

as if you were a dramatic crooked tree
on the horizon and he has seen you close up
like the underside of a mushroom.
but he cannot open you like a newspaper
or put you down like a newspaper.

And you are satisfied that he is veering towards you

and that he is adjusting his speed
and that the sun and the wind and rain are in front of him
and the sun and the wind and rain are behind him.

(Moniza Alvi föddes i Lahore, Pakistan, och kom till England när hon var några månader gammal. Hon växte upp i Hertfordshire och studerade vid universiteten i York och London. Peacock Luggage, en bok med dikter av Moniza Alvi och Peter Daniels, publicerades som ett resultat av att de två tilldelades the Poetry Business Prize, 1991. Sedan dess har Moniza Alvi gett ut åtta diktsamlingar. Källa: Författarens officiella webbplats)


The mobile library's last stop, by Paul Farley
(Published in Poetry London, Summer 1996.)

Don't park it outside the World's End Estate -
instead, take it down to the Embankment,
idle in neutral like a suicide the roll
over the edge, the books sliding down shelves,
to hang weightless at the moment you tip,
in silhouette a Brandt nocturne of a bus
beginning its crawl over Battersea Bridge.

Battersea Bridge

Watch the river fill the windscreen,
the cockpit dissolve in a fountain of glass
on impact - survive this to tread effluvia
as it fills, sharing a dwindling pocket
of air with the books, whose pages fold
and flap and glow, their ink as bold
as the day they rolled into this world.

(Paul Farley, f. 1965, började tidigt vinna utmärkelser med sin poesi. Han vann Poetry Review's Geoffrey Dearmer Prize och fick the Forward Prize for Best First Collection med The Boy from the Chemist is Here to See You, och vann Whitbread Poetry Prize för sin andra bok, The Ice Age, som också valdes till Poetry Book Society Choice
. Källa: Poetry Archive)


The light collector, by Jean Sprackland
(Published in Poetry London, Summer 2000.)

He knows broad daylight inside out, 
can't get excited any more by the tawdry brilliance of it,
flattening everything, dumbing it down.
From an open window on the seventh floor
he watches the street scudding below, and thinks
I must make something of my life, as if it were
a bag of rags for recycling. 
                                                Gauzy scraps of dawn
have begun to bore him. He leans out 
into the caramel light of late summer evening
smattering wet roofs and TV aerials: too rich, too obvious.

At night he daydreams tricks so bright
he feels they lend him context. 
He knows he has a steady way with starlight,
can pick it up like sand on a fingertip.
He goes out under the moon, in the fabulous air
tasting of electricity. He lingers by houses with drawn curtains, 
presses himself thin as a shadow and watches light 
bleeding from the open doorway of a pub.
But it leaves him hungry. What he seeks 
for his own broken purpose is smaller
more secretive sources: the bits you find 
in the sweepings of a long day alone.
The cryptic blue cast by a computer. The smash-and-grab 
of camera flash. The blade of light under the door
with voices glinting behind it.

He wants to stop all the draughts in this place
with light, he wants it to shed meaning. 
In the dark kitchen he opens the fridge
and the light is so sweet and precise it leaves him aching.

(Jean Sprackland, f. 1962, är en engelsk poet och författare. Hon har gett ut tre diktsamlingar och en bok med essäer om landskapet och naturen. Källa: Wikipedia)

lördag 29 oktober 2016

Only some sonnets sliced from the past

  Kvällens antologi med sonetter var jag ganska tveksam till, inte för kvalitetens skull, utan för att den innehåller män, män, och åter män. Det är väldigt få bidrag från kvinnor och de som finns föll mig inte riktigt i smaken. Jag har läst Sonnets - from Dante to the present.


  Förutom att det saknas kvinnor så består halva boken av dikter som är minst 200 år gamla, vilket inte minst märks i den svårgenomträngliga engelskan. Jag inleder istället med en dikt av Heinrich Heine i engelsk översättning.

  Christian Johann Heinrich Heine, född 13 december 1797 i Düsseldorf, död 17 februari 1856 i Paris, var en tysk författare av judisk härkomst.
  Heinrich Heine är en av Tysklands främsta författare, känd för sin skarpa ironi. Den resulterade i att han fick många fiender under sitt liv, Preussen och Tyska förbundet beslöt 1833 respektive 1835 att förbjuda Heines verk. Heines skrifter var också förbjudna i Tyskland och verk av honom brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.
  Många av Heines dikter har tonsatts, bland annat av Robert Schumann. Kärleksdikterna är skenbart romantiska, men har en ironisk underton. Källa: Wikipedia

Only a Lock of Hair (1858)
by John Everett Millais


A lock of hair, by Heinrich Heine
(From Sonnets : from Dante to the present / selected and edited by John Hollander. New York : A.A. Knopf, 2001.)

At evening's silent, melancholy hour,
    Long-buried songs around me take their place,
    And burning tears course swiftly down my face,
And my old heart-wounds bleed with greater power.
My love's dear image like a beauteous flower
    As in a magic glass again I trace;
    In  bodice red she sits and sews apace,
And silence reigns about her blissful bower.
But on a sudden springs she from the seat,
    And cuts from her dear head a beauteous lock,
    And gives it me - the very joy's a shock.
The Evil One soon spoilt my rapture sweet:

    The hair he twisted in a rope full strong,
    And many a year has dragged me thus along.


  Även kvällens andra bidrag är en översättning, en suverän tolkning. Richard Wilbur har verkligen lyckats fånga Charles Baudelaires symbolik i nedanstående dikt.

  Charles Pierre Baudelaire, född 9 april 1821 i Paris, död 31 augusti 1867 i Paris, var en fransk poet, författare och litteraturkritiker som vid sidan av Walt Whitman anses vara den litterära modernismens stamfader.

  Baudelaire var en föregångare till de dekadenta och symbolistiska litterära rörelser som kom att frodas, främst i Paris, under 1800-talets slut. Han framstod som ett ideal och var en primär inspirationskälla för yngre poeter och författare som Verlaine, Rimbaud, Huysmans, Richepin och Rollinat. Hans diktning har fått stort inflytande över modern litteratur och han framstår som en av världslitteraturens mer betydande författare. Källa: Wikipedia


Correspondences, by Charles Baudelaire
(From Sonnets : from Dante to the present / selected and edited by John Hollander. New York : A.A. Knopf, 2001.)

Nature's a temple whose living colonnades
Breathe forth a mystic speech in fitful sighs;

Man wanders among symbols in those glades,
Where all things watch him with familiar eyes.

Like dwindling echoes gathered far away
Into a deep and thronging unison
Huge as the night or as the light of day,
All scents and sounds and colors meet as one.

Perfumes there are as sweet as the oboe's sound,
Green as the prairies, fresh as a child's caress,
- And there are others, rich, corrupt, profound

And of an infinite pervasiveness,
Like myrrh, or musk, or amber, that excite
The ecstasies of sense, the soul's delight.


  Jag avslutar med ett bidrag från min favoritförfattare när det gäller sonettformen, Dante Gabriel Rossetti (1828-1882).

A match with the moon, by Dante Gabriel Rossetti
(From Sonnets : from Dante to the present / selected and edited by John Hollander. New York : A.A. Knopf, 2001.)

Weary already, weary miles to-night
    I walked for bed: and so, to get some ease,
    I dogged the flying moon with similes.
And like a wisp she doubled on my sight
In ponds; and caught in tree-tops like a kite;
    And in a globe of film all liquorish
    Swam full-faced like a silly silver fish; —
Last like a bubble shot the welkin's height
Where my road turned, and got behind me, and sent
    My wizened shadow craning round at me,
    And jeered, “So, step the measure,—one two three!”
And if I faced on her, looked innocent.
But just at parting, halfway down a dell,
She kissed me for good-night. So you'll not tell. 

fredag 28 oktober 2016

Pumped up with a Cohen hit

  I kväll blir det ett kärt återseende när Musikfredagen fokuserar på Leonard Cohens låt "Everybody knows". Den här gången tycker jag att den norska tolkningen visar hur svårt det kan vara att översätta från engelska till norska (eller svenska). Jag tycker att den norska textversionen är rätt dålig.


  "Everybody knows" är en sång skriven av den kanadensiska låtskrivaren Leonard Cohen och hans medskapare Sharon Robinson. Hon har även sjungit in en (bra) version av låten. Ni  kan lyssna på den i spellistan.
  Låten släpptes först på Cohens album I'm your man (1988).

  Låten har använts i stor utsträckning inom tv- och filmproduktioner. Allan Moyles film Pump Up the Volume presenterade låten på ett framträdande sätt. Den är en favorit för huvudpersonen Mark Hunter (Christian Slater, som operatören av en FM-piratradiostation ) och Cohens låt spelas från en fonograf på skärmen flera gånger under Marks hemliga sändningar. Källa: Wikipedia


Everybody knows, performed by Leonard Cohen
(From album: I'm your man. Columbia Records, 1988.)

Everybody knows that the dice are loaded 

Everybody rolls with their fingers crossed 
Everybody knows that the war is over 
Everybody knows the good guys lost 
Everybody knows the fight was fixed 
The poor stay poor, the rich get rich 
That's how it goes 
Everybody knows

Everybody knows that the boat is leaking 

Everybody knows that the captain lied 
Everybody got this broken feeling 
Like their father or their dog just died 
Everybody talking to their pockets 
Everybody wants a box of chocolates 
And a long stem rose 
Everybody knows

Everybody knows that you love me baby 

Everybody knows that you really do 
Everybody knows that you've been faithful 
Ah give or take a night or two 
Everybody knows you've been discreet 
But there were so many people you just had to meet 
Without your clothes 
And everybody knows

Everybody knows, everybody knows 

That's how it goes 
Everybody knows 
Everybody knows, everybody knows 
That's how it goes 
Everybody knows

And everybody knows that it's now or never 

Everybody knows that it's me or you 
And everybody knows that you live forever 
Ah when you've done a line or two 
Everybody knows the deal is rotten 
Old Black Joe's still pickin' cotton 
For your ribbons and bows 
And everybody knows

And everybody knows that the Plague is coming 
Everybody knows that it's moving fast 
Everybody knows that the naked man and woman 
Are just a shining artifact of the past 
Everybody knows the scene is dead 
But there's gonna be a meter on your bed 
That will disclose 
What everybody knows

And everybody knows that you're in trouble 
Everybody knows what you've been through 
From the bloody cross on top of Calvary 
To the beach of Malibu 
Everybody knows it's coming apart 
Take one last look at this Sacred Heart 
Before it blows 
And everybody knows

Everybody knows, everybody knows 

That's how it goes 
Everybody knows 
Oh everybody knows, everybody knows 
That's how it goes 
Everybody knows



  Kari Bremnes (född 9 December 1956 i Svolvær, Lofoten) är en norsk sångerska och låtskrivare.

  Hon tog en M.A. i språk, litteratur, historia och teaterstudier vid Oslo Universitet och arbetade som journalist under flera år innan hon beslöt att ägna sig åt musik på heltid. Källa: Wikipedia


Alle vet jo det, framförd av Kari Bremnes
(Från album: Cohen på norsk. Kirkelig Kuturverksted, 1993. Norsk oversettelse: Håvard Rem)

Alle veit at terningen, den e fikset
Alle krysser fingre kaldt og kjapt
Alle vet at krigen nå er over.
Alle vet de snille, de har tapt.
Alle vet at alt var avtalt spill.
Den som er rik får mer og mere til.
Det er sånn det er.
Alle vet jo det.

Alle vet at skipperen er gått på fylla.
Alle vet at skipet ikkje tåler sjø.
Alle går og føler seg ganske ute,
som om bikkja eller faren var død.
Alle vet kreditt er dyrt og hellig.
Alle vil bli bedt ut på Bagatelle
i Bygdøy Allé.
Alle vet jo det.

Alle sammen vet det er meg du elsker.
Alle sammen vet at det er sant.
Alle sammen vet du har vært trofast,
bortsett fra en og annen natt iblant.
Alle vet at du har vært diskret,
men det var så mange folk du bare måtte se
med klærne av.
Alle vet jo det.

Alle vet jo det.
Alle vet jo det.
Det er sånn det er.
Alle vet jo det.

Alle vet det er nå eller aldri.
Alle vet det er enten meg eller deg.
Alle vet at det gir deg evig liv,
hvis du bare kan få gitt det ut.
Alle vet at ordningen er skitten.
Gamle Ahmed vasker fortsatt dritten 
på ditt arbeidsted.
Alle vet jo det.

Alle sammen vet at Pesten kommer.
Alle sammen vet at den sprer seg kjapt.
Alle sammen vet den nakne mann og kvinne
var et vakkert bilde som gikk tapt.
Alle sammen vet det er forbi,
men det er montert en måler under senga di,
som viser klart og greit
det alle sammen vet.

Og alle vet at du har fått problemer.
Alle vet hva du har tålt av gru,
fra et blodig kors på Golgata
til strendene i Malibu.
Alle ser det hellige hjertet blør.
Folkens, kom og se det før det dør.
Nå skal det skje.
Alle vet jo det.

torsdag 27 oktober 2016

På verklighetens estrad

  Utblicken ger er en finlandssvensk webbplats och ett finlandssvenskt bokkalas. Sen blir det en återblick på Ordsprakfestivalen i Uppsala och National Poetry Day i Storbritannien.


  Ordkonstnären Melinda Lönnberg är en av initiativtagarna till blogg-plattformen Estradpoesi. Där presenteras såväl texter som videomaterial, samt görs reklam för olika spoken word-arrangemang.
  Melinda är också involverad i Bokkalaset i Ekenäs, 9-14 november. Hon är ansvarig för Poetry Slam under fredagskvällen.
  En av många intressanta programpunkter under de fem dagarna är lördagssupén. I det samtalet deltar Arkan Asaad, Eiríkur Örn Norðdahl, Sanna Sarromaa, Birgitta Boucht och Sanna Tahvanainen.

  Sanna Tahvanainen (f. 1975) 
har studerat litteratur vid Åbo Akademi och dansk litteratur och kvinnoforskning vid Århus universitet. Efter att ha bott drygt tio år på Åland flyttade hon till Helsingfors år 2013. Tahvanainen debuterade som nittonåring med diktsamlingen fostren. Hon har förutom lyrik skrivit kolumner, romaner, skådespel, hörspel och barnböcker. Själv säger hon att hon sitter i diket mellan poesi och prosa och vägrar stiga upp på någondera sidan. Källa: Schildts & Söderström


(Ur Allting är amerikanskt, av Sanna Tahvanainen. Helsingfors : Schildts, 2010.)

en gång på en teater
såg jag en underbar scenografi
en dörr som ledde in i en vägg
inuti väggen ett rum
i rummet en flickas hemliga värld
fåglar hängde i fiskelina
fjärilar, blommor
det var som en dold trädgård
insidan av en hårt sluten hand
som öppnar sig och blottar ett födelsemärke
som ingen någonsin har fått se


  Jag borde verkligen ha besökt Ordsprakfestivalen i Uppsala i år, för oj! vilket startfält de fick ihop. Bland de inbjudna estradpoeterna fanns flera världsnamn: Andrea Gibson, Saul Williams, Sage Francis, Mahogany L. Browne, Jive Poetic, samt "vår egen" Olivia Bergdahl. 
  I två dagar stod estradpoesin i centrum och jag kan bara beklaga dem (inkl. redaktören) som missade årets happening. Jag väljer att publicera en annan deltagande poet, Nina Rashid - känd från Revolution Poetry.

Nina Rashid

Ingen är illegal, av Nina Rashid
(Publicerad i Tidskriften Verkligheter, #2 Tema: Gränser.)

Ingen är illegal
Världen brinner olika mycket.
En eld sällan släckt
och droppar av vatten sällan erbjudna.

En flykt till Medelhavet

har olika innebörd
beroende på vem du är.
Den enes semestervatten
den andres flykt.

Bara desperation korsar hav med vetskap

om att
det kan vara den sista resa en gör.
Och inget Medelhavsvatten i världen kan
tvätta bort blodet från politikers händer.
Ansvariga för förekomsten av instabila
och de 2000 liv som varje år begravs i
dess botten.

Välkommen till Migrationsverket,

där en är skyldig tills motsatsen bevisad.
Livshistorier som ifrågasätts
och handläggare som agerar poliser.

Avslag och beslut, beslut och avslag.

Då lyser papper med sin frånvaro

och människors blotta existens kallas
Här existerar ingen skälig lön,
för här stjäls själar

för att aldrig lämnas tillbaka.

Fast i ett träsk av bruna kroppar på rea.

Förutbestämda yrken och potential bortblåsta.

Så jag spottar på hundralappen

som skrattar åt blatten.
Åh, Carl, du rasismens fanbärare
Vilken röra ni har skapat.

Avslag och beslut, beslut och avslag.

I brist på solidaritet från myndighet och stat,

organiserar sig eldsjälar men
Vad innebär en till hashtag?

#Limo #Bahar #Ali


År av sensationskåt media genererade

sensationssökande generationer.
Där vi berörs av antalet delningar.

Men vad händer när sensationen kommer

för sent?
Vad gör vi när sökande saknar socialt
När ingen kan organisera.




  Varje år firar britterna National Poetry Day, den 6:e oktober. Glädjande nog kunde man läsa poesi i den lättlästa dagstidingen Metro dagen före poesifirandet. I en artikel hade man valt ut tio dikter som kunde ge speciell inspiration åt läsarna. Bland författarna man valt ut fanns: Emily Dickinson, Rumi, Maya Angelou, Robert Frost och Carol Ann Duffy (den nuvarande Poet Laureate i Storbritannien).

Light gatherer by Rudolph Staffel

The light gatherer, by Carol Ann Duffy
(From Feminine gospels : poems. New York : Faber and Faber, 2003.)

When you were small, your cupped palms
each held a candleworth under the skin, enough light to begin,
and as you grew,
light gathered in you, two clear raindrops
in your eyes,
warm pearls, shy,
in the lobes of your ears, even always
the light of a smile after your tears.
Your kissed feet glowed in my one hand,
or I'd enter a room to see the corner you played in
lit like a stage set,
the crown of your bowed head spotlit.
When language came, it glittered like a river,
silver, clever with fish,
and you slept
with the whole moon held in your arms for a night light
where I knelt watching.
Light gatherer. You fell from a star
into my lap, the soft lamp at the bedside
mirrored in you,
and now you shine like a snowgirl,
a buttercup under a chin, the wide blue yonder
you squeal at and fly in,
like a jewelled cave,
turquoise and diamond and gold, opening out
at the end of a tunnnel of years.

onsdag 26 oktober 2016

Ink, sweat & tears

  Veckans webbmagasin har förekommit förr i bloggen. Nu tycks sajten "Ink, sweat & tears" dessvärre ha försämrats. Vid mina senaste besök kan jag konstatera att den ser mer ut som en blogg. Jag har lyckats läsa mig till att den numera drivs av en enda person. Det kan vara skälet, tidsbrist. Jag har i alla fall valt ut tre dikter från den senaste månadens publiceringar.


  Sajtens deklaration:
"Ink Sweat & Tears is a UK based webzine which  publishes and reviews poetry, prose, prose-poetry, word & image pieces and everything in between.  Our tastes are eclectic and magpie-like and we aim to publish something new every day."


You, by Richard Law
(Published in Ink, sweat & tears. October 5, 2016.)

Tonight, the sky sags, heavy with stars,
and the wind has a cough,
but I need a breeze,
though the winter frost
has sandpapered my knuckles. Cracked,
they look tough and dry
as elephant hide and dangle,
hesitant above the keys.
Fingers slowly flex out the frost
like a spider, dying. I loved you
like hell. Ah, and there it is-
the brain, beer-battered,
swimming in cliché:
the moon is at the window.

The stars freckle your cheeks.
Beyond, the river jumps
with singing salmon.
And I could’ve sworn
I brought you mountains
wrapped in bows.

But we built our love
on concrete, with cement mix kisses
and scaffolding, skirting round a building
that will never fall,
but will never be finished. I loved you, truly,
as Neruda would have loved you,
and even he would’ve tipped his dusty heart
up like an old box in an attic and searched
through the empty frames,
imagining things.


  IS & T grundades av författaren Charles Christian 2007 som en plattform för ny poesi och kortprosa, och för experimentella verk inom digitala medier.
  Sedan 2010 har Helen Ivory varit del av redaktionen och hon har nu ensamt ansvar för webbplatsens innehåll. Hon föddes i Luton, men bor nu Norwich med sin make, poeten Martin Figura där de basar för organisationen Cafe Writers.


The woman who could not say goodbye, by Angela Readman
(Published in Ink, sweat & tears. October 6, 2016.)

He’ll come to hear it soon enough, by the door
where a woman can simply put herself out with the milk.

The air there is ivory, cool as a piano key worn
by notions of leaving that didn’t play out. It is not a sole

act, farewell, but a language slow as wood smoke
doving the wall over the hearth. He’ll come to learn

the so longs she laid all around the house. Carved
into couches, an embrace of absence, sags where he can sit

now and observe her slow bow, stowed in the snowdrops
she placed in a vase. So suddenly, the clothes lines

look like unwritten confessions in diaries. The horizon is
a closed ballroom where days of the week refuse to dance.


  Sajtens publicerade dikter är till övervägande delen skrivna av mindre kända poeter. Mitt sista valda exempel är författat av en student vid The University of Gloucestershire.

Blues (part 1), by Taylor Edmonds
(Published in Ink, sweat & tears. October 13, 2016.)


The creature found me in Hensol Forest
during my sixteenth summer
I didn’t eat anything that wasn’t blueberry flavoured
for two weeks and three days

It lived in a wood cabin with a log fire
and floorboards that creaked under my weight
We ate blueberry pie together with our bare hands
My blue legs crossed on a matted fur rug
with rust-coloured stains on the underneath

I bathed with blueberries
burst open their plump skin
and left a blue-black stain on the cast-iron rim of the bathtub

The creature slept in a room
with tree roots grounded into the floor
Trunks stretched their arms across the walls
As we entered their crooked fingers unfolded

A bluebird sang a song I did not recognise

tisdag 25 oktober 2016

Hemma bland hyggena i Lappmarken

  De senaste dagarna har bloggen verkligen levt upp till periodnamnet, The Range. Det var tysk barockpoesi i lördags, vardagspoesi från Hong Kong i söndags, kraftfull spoken word-poesi i går och idag går vill skogs i Lappmarken.

Helmer Grundström


  Helmer Grundström, född 29 februari 1904 i byn Grundsjö, Bodum i Ångermanland, död 29 maj 1986 på Södermalm i Stockholm, var en svensk författare.
  Grundström, som var en norrländsk arbetarförfattare och naturskildrare, växte upp i en torparstuga vid Svanavattnet i Svanabyn i Dorotea kommun, Lappland, sex kilometer från födelseplatsen Grundsjö. Han arbetade som timmerhuggare, vägarbetare och flottare samt gick 1927–29 på Brunnsviks folkhögskola. Källa: Wikipedia


Där bygden slutar, av Helmer Grundström
(Ur Detta är mitt land : Dikter. Stockholm : Norstedt, 1939.)

Här vakar uven.
Här flyger korpen.
Runt ödetorpen
står natten duven.

Här härskar skogen.
Här går ej plogen.

Bland skrovelbergen
går vilda räven.
Och tjärnets gädda
gör kast i säven.

Här slutar vägen.
Hit nå ej husen.
Här stryker vargen.
Här seglar gjusen.

Här går ej plogen.
Här härskar skogen


  Han flyttade till Stockholm på 1930-talet, där han kombinerade författandet med grovarbete och lärde känna bland andra Nils Ferlin, Tor Bergner ("Broder Tor") samt Gunnar Ekelöf, och rörde sig bland de så kallade Klarabohemerna. Grundströms litterära produktion bestod av romaner, noveller och diktsamlingar. Hans dikter och noveller publicerades ofta i tidskrifter tillhöriga arbetarrörelsen. Källa: Wikipedia


I timmerskogen, av Helmer Grundström
(Ur Hem till källan. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1947.)

Tjädern lyfter med dånande vingslag
och bort flyr ensamjagande lon
när yxhuggen ljuda i timmerskogen
och furorna falla med brak på mon.

Där stiger röken från pyrande milor
och hyggena gallras av svettiga män.
Sågbladen väsa i kådiga stockar
och tystna och väsa åter igen.

Det rosslar och piper i skogens lungor
och furorna skälva inför sin död
när arbetsfolket i blåa blusar
sliter tungt för sitt dagliga bröd.


Hemma, av Helmer Grundström
(Ur Riddaren och sporren. Stockholm : LT:s Förlag, 1950.)

Här skymtar laxbäckens krök.
Här flaxar kråka och korp.
Här ringlar morgonens rök
varm från ett avlägset torp.

Här ligger lappmarkens land
vunnet med yxa och såg.
Här är vi bundna med band
som tämjde vår vandringshåg.

Här är vår barndom. Vårt liv.
Här är den jord där vi går
sållad med bördor och kiv
och armod år efter år.

Mycket är bittert och svårt.
Här finns försakelse nog.
Men landet vi bor i är vårt.
Och suset är tryggt i vår skog.