I Hjalmar Söderbergs stad

  Vår promenad på Kungsholmen slutar där den började. Det är nämligen så att Hjalmar Söderbergs väg sträcker sig från Tranebergs broar i väster, längs med väg 275 (och tunnelbanespåren) och förbi Kristinebergs T-banestation tills den passerar Kristinebergs slottspark och plötsligt dyker upp vid sidan om Thorildsplans gymnasium (Geijersvägen).
  Personligen tycker jag att stadens son kunde ha förärats en bättre vägsträcka. Någon på en ansvarig förvaltning borde skämmas en aning.

Hjalmar Söderberg
utanför Kungliga Biblioteket

***

  Jag tänker inte uppehålla mig vid några sevärdheter längs vägen. Jag konstaterar bara att det går att besöka en populär bangolfbana (granne med Kristinebergsskolan) vid Tunnelbanestationen och att gycklargruppen Hyckel har sin hemvist vid Hjalmar Söderbergs väg. 
  Den sista biten av vägen inbjuder till en vandring i slottsparken. 

  Under promenaden kan det väl passa att recitera följande höstdikt.

Hösten, av Hjalmar Söderberg
(Ur Vers och varia. Stockholm : Bonniers, 1921.)

Mustens och maktens och mognadens höst – dig når jag väl aldrig,
sakta mig viskar en röst. Ödesbestämt är vårt liv.
Gyllne och blå september, då jorden i klarhet och styrka
föder sin ljuvaste frukt – o, att jag väl vore där!
Men jag är rädd att redan med förbundna ögon jag irrat
min september förbi – står i oktober nu,
står i den alltför tidiga skymningens töckniga månad,
stridens och stormarnas höst, smutsens och slagregnens höst.
Molnens fuktiga flockar jaga som nattsvarta fåglar,
nattliga fåglar ha ock tagit sitt hemvist hos mig,
byggt sina bon i min själ och hacka muntert mitt hjärta,
gnaga mitt livsträds rot, flaxa så svart för min syn.
Vad skall man göra åt det? Det finns intet i världen som hjälper,
om ej vintern och snön. – Ödesbestämt är vårt liv.

***

  Så här beskriver gycklargruppen Hyckel sina företräden på gruppens Facebook-sida.

  "Hyckel är en musikalisk humorgrupp, dvs: ett neo-dadaistiskt medeltids innovationsbegrepp med feministisk agenda och semi-agro expressionistisk realism."
  De kan säkert få en och annan åhörare att bli röd om kinderna.

*

När du rodnar, av Hjalmar Söderberg
(Ur Vers och varia. Stockholm : Bonniers, 1921.)

När du rodnar,
glömmer jag allt.

Du sitter blek,
där ljuset faller skarpast
– blek och stilla –
och talar lugnt om alla världens ting.
Jag sitter i skuggan.
Och när jag finner ett ord,
som jagar blodet upp på dina kinder
och färgar dem röda
– röda –
så glömmer jag att tiden rinner,
att arbetslampan väntar mig därhemma,
att vad vi tala om tillsammans
är tomt och ingenting
och att du älskar en annan.

Jag glömmer allt för mycket,
när du rodnar.

***

  Eftersom Stockholm Stad inte har hittat en bättre plats för Hjalmar Söderbergs väg än ovan nämnda, så får de två tips av mig. Läs Doktor Glas! Ge människan ett torg, för sjutton!

(Ur Doktor Glas, av Hjalmar Söderberg. Stockholm : Bonnier, 1905.)

Jag tror inte att jag är alldeles otillgänglig för naturskönhet, men då måste jag resa längre bort, till Vättern eller Skåne, eller till hafvet. Det har jag sällan tid till, och på de tre eller fyra närmaste milens omkrets från Stockholm har jag
aldrig träffat på något landskap som kan jämföras med Stockholm själft – med Djurgården och Haga och trottoarkanten vid strömmen utanför Grand. 

Därför stannar jag för det mesta i staden sommar och vinter. Jag gör det så mycket hellre som jag har ensittarens ständiga begär att se folk omkring mig – främmande människor väl att märka, som jag inte känner och inte behöfver tala med.

***

  Nästa vecka tar nya rubriker vid. Vi går in i perioden som jag kallar "The Range". Ordet kan stå för räckvidd, sträckning, omfång och register. Ett mycket passande begrepp för poesigenren, tycker jag. Och så här ser veckoplanen ut:
Måndagar - Tio nya författare från "Split this rock"
Tisdagar - Skogen tar plats i höstmörkret
Onsdagar - Internationella webbtidskrifter
Torsdagar - Utblicken
Fredagar - Covers, studier av original och tolkningar
Lördagar - Sonetten : alltid en fjortis
Söndagar - Tema: London / Hong Kong