I mellanrummet flyter pontonen

  "Det är någonstans i mellanrummet mellan livet och det andra som poesin skapas." Det citatet har jag hämtat från baksidan av En bok för allas antologi Mellanrum. Den består av en samling dikter ur tidskriften ponton. Ponton är en sorts tidskrift som inte fanns när jag var i sena tonåren, en möjlighet för ungdomar mellan 15 och 21 år att få sina dikter och prosatexter publicerade. Ponton startades 1998 i samband med att Stockholm var europeisk kulturhuvudstad.

Mellanrum : en samling dikter ur tidskriften Ponton
 / urval och förord: Charlotte Qvandt ; illustrationer: Karin Gafvelin.
Stockholm : En bok för alla, 2005

***

  I antologin har Charlotte Qvandt, själv en av pontons unga poeter och sedermera etablerad författare, och tidskriftens redaktion valt ut dikter från åren 1998-2004.

  Jag citerar fyra av dem. Ett av bidragen är skrivet av en talang som sedan dess förädlats till författardebutant.

**

Planeter, av Anna Thulin, 17 år (Ponton, nr 2 : 2003)
[Anna Thulin är numera journalist vid Sydsvenskans webbredaktion.]

för egen del tycker jag nog
att man kan avskaffa rymden
och återgå till den tid då jorden låg i centrum
för vem bryr sig om svarta hål därute
när det finns så många
inombords

jag menar alla vet ändå
att de enda stjärnor som räknas
är de på flagga eller i TV
vad exakt finns för skäl
till att tro på gud och hela alltet
- räcker det inte med
att tillbe årets miss universum?

vill man nu lägga ner pengar
på att undersöka planeter
så var så god
vi har drygt sex miljarder människor
cirkulerande kring egna axlar

**

Ragnarök, av Sara Andreasson, 17 år (Ponton, nr 3 : 2001)

Det började med dimman i förorterna.
I tunnelbanan var det lite suddigt,
fukten kondenserade på pendeltågens glasrutor.

En morgon låg det tång på gatorna.
Någon rafsade ihop ruskorna i högar
men måsarna spridde snart ut dem igen.

En bäver försökte fälla en lyktstolpe.
Det otäcka ljudet av tänder mot metall
fick mannen på bänken att titta upp från sin tidning.
Vattnet nådde honom till anklarna.
En vitskummig kvist hade fastnat i skosnöret.

Man byggde skyddsvallar på dagen.
På natten stal uttrarna drivveden
och styrde om strömmarna.
Sjögurkorna åt sig igenom sandsäckarna.

I börshuset skrynklades pressvecken ner i gummistövlar.
Kontaktuttagen monterades upp ett par centimeter
till från golvet.

De tropiska fiskarna rymde
från försäkringsbolagets entré.
Sekreteraren skruvade upp sin kontorsstol.

I tandläkarmottagningens väntsoffa
gömde sig krabbor under dynorna.

Barnen lekte i cyklop och regnställ.
De satt i träden i parken,
sjösatte sina mjukdjur i barkbåtar.

Kvinnan på fjärde våningen i hyreshuset
bjöd sin man på ostron
hon fiskat från balkongen.

Finansministern rodde till riksdagshuset.
- Hur blir det med budgetunderskottet?
undrade journalisten som åkte snålskjuts i aktern.
Han hade vattentätt anteckningsblock.

När takplattorna lyfte kom valarna.

**

ballader
blues
bakgrundsmusik i mitt
framgångsliv

(av Maja Liljedal, 17 år. Ponton, nr 2 : 2004)

**

  Johanna Wester (1984) är född och bosatt på Södermalm i Stockholm, där hon arbetar som föreläsare och skribent inom människorättsfrågor, med bakgrund hos UNICEF, Amnesty-akademin och ECPAT. Hon arbetar för regeringsinitiativet Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa och sitter med i Palmecentrets expertgrupp för medverkan i internationella uppdrag. Källa: Natur & Kultur
  2013 debuterade hon med romanen Nattsagor för sömnlösa. Hennes bidrag i antologin mellanrum står för mognad.

*

Årstaviken 21:42, av Johanna Wester, 20 år (Ponton, nr 3 : 2004)

Vi smög undan Ringvägens
obevekliga kvällstrafik
Ner längs tussilagoslänter
till det dunkla oljevattnet
Björkarnas fräna doft
fick oss att nysa och skratta
i tystnaden
men vi gick förbi de förfallna båthusen
i mörkröd reservation

På avstånd
röken från en försenad valborgseld
I en ljuskägla låg en man
målandes skrovet på sin segelbåt
Rytmen av våra fotsteg
tillät lågröstade hemligheter
I lukten av slagg och kåda
Ska de dröja kvar där nere
också när vi gått hem
också när vi blivit vuxna