Ricepaper Magazine

  Jag har fått problem med uppstarten av rubriken "Webbmagasin" på onsdagarna. Jag hade tänkt inleda förra veckan med den kanadensiska PRISM International och har därför beställt deras sommar- respektive höstutgåva. De har inte anlänt.
  Det andra litterära magasinet jag har valt är också från Canada. Det heter Ricepaper Magazine.

***

  Deras historiebeskrivning:
  Ricepaper magazine är en kanadensisk tidskrift som fokuserar på asiatiska kanadensisk litteratur, kultur och konst sedan 1994.
  Det är en litterär tidskrift som publicerar ny poesi, skönlitteratur, drama, grafisk romaner, översättningar, och nästan alla andra typer av kreativt skrivande från författare över hela landet.
  De är en konsttidning; De publicerar recensioner av böcker, teater och film. De publicerar också originalkonst och fotografier.

  Tidskriften började 1994 som ett nyhetsbrev för de asiatiska kanadensiska författarnas Workshop (ACWW) - åtta sidor som fotokopierades back-to-back och häftades ihop.
  Ricepaper var ett sätt för ACWW-medlemmar att kommunicera med varandra samt att fira varandras framgångar. ACWW, en ideell organisation, fortsätter att publicera Ricepaper idag. Från deras anspråkslös start, blev Ricepaper en kvartalstidskrift som delas ut över hela landet, och publicerar nya röster som kommer ur det asiatisk-kanadensiska kultursamhället. Rispapper fortsätter att vara den enda kanadensiska litterära tidskriften i sitt slag.

**

  Jag har upptäckt att deras poesi-inslag är ganska begränsat. Det är betydligt fler konstrecensioner än poesibidrag på sajten. Jag har valt att recitera tre av de senast publicerade dikterna.

Skein, by Caroline Wong
(Published in Ricepaper Magazine. August 2016.)
My mother left me a suitcase of sweaters
she knitted in mohair, wool, acrylic
in blends of burnished ochre
bright carmine, sombre blue, sea green.

I see her now in her favourite red chair
by the front window
her feet on a low footstool
the southern light quietly pouring in
as she sat knitting
filling the stone hours that marked her days.
Silently her lips moved
as though counting the stitches
intricate and new on her worn needles.

Lost in her reminiscence
she intoned snatches of long ago conversations
from the skein of memories uncoiling
in the sudden dimness that flooded the room.

***

Do you see me?, by David Ly
(Published in Ricepaper Magazine. September 2016.)
Burning eyes,
open wide—
I could be you too,
despite the tears
and eyes as dry
as a seahorse
on an apothecary table
underneath
the Chinatown sky.

***

Become a butterfly and fly, by Cheonhak Kwon
(Published in Ricepaper Magazine. October 2016. Translated by John Mokrynskyj and Hana Kim.)

(for halmeoni)

Daughter!
Oh you daughter of man!
Sister!
How cold and agonizing it must have been!
How lonely it must have been
to withstand that night
Of dark history that aches to the bone!
Although the sun has risen slowly,
It’s still the break of dawn,
a morning with a corner darkened by shadow,

But spring has indeed come!
From between the railway ties over which cast iron wheels once ran,
A slender shoot soars up.
Oh look, there’s a yellow dandelion flower
Blooming on its stem!

Wave your wings over the spring hillside where you once gathered greens,
The shepherd’s purse flowers in the furrows of barley fields trembling in the breeze.
A little girl so chaste,
The passing wind would bring a blush to her cheek.

Although you can’t forget the torn skirt,
The bruises on your chest,
Now open again the skirt you tidied with tears of blood
And let the sunshine in.
Unlock the clot of blood with its warmth.
On this spring day
become a butterfly,
and fly up in glory.

Daughter!
Oh, daughter of Korea!
Sister!

(Author’s Note:
This poem is for comfort women who were coerced into sexual slavery by the Imperial Japanese Army during World War II.)