Hemma bland hyggena i Lappmarken

  De senaste dagarna har bloggen verkligen levt upp till periodnamnet, The Range. Det var tysk barockpoesi i lördags, vardagspoesi från Hong Kong i söndags, kraftfull spoken word-poesi i går och idag går vill skogs i Lappmarken.

Helmer Grundström

***

  Helmer Grundström, född 29 februari 1904 i byn Grundsjö, Bodum i Ångermanland, död 29 maj 1986 på Södermalm i Stockholm, var en svensk författare.

  Grundström, som var en norrländsk arbetarförfattare och naturskildrare, växte upp i en torparstuga vid Svanavattnet i Svanabyn i Dorotea kommun, Lappland, sex kilometer från födelseplatsen Grundsjö. Han arbetade som timmerhuggare, vägarbetare och flottare samt gick 1927–29 på Brunnsviks folkhögskola. Källa: Wikipedia

*

Där bygden slutar, av Helmer Grundström
(Ur Detta är mitt land : Dikter. Stockholm : Norstedt, 1939.)

Här vakar uven.
Här flyger korpen.
Runt ödetorpen
står natten duven.

Här härskar skogen.
Här går ej plogen.

Bland skrovelbergen
går vilda räven.
Och tjärnets gädda
gör kast i säven.

Här slutar vägen.
Hit nå ej husen.
Här stryker vargen.
Här seglar gjusen.

Här går ej plogen.
Här härskar skogen

***

  Han flyttade till Stockholm på 1930-talet, där han kombinerade författandet med grovarbete och lärde känna bland andra Nils Ferlin, Tor Bergner ("Broder Tor") samt Gunnar Ekelöf, och rörde sig bland de så kallade Klarabohemerna. Grundströms litterära produktion bestod av romaner, noveller och diktsamlingar. Hans dikter och noveller publicerades ofta i tidskrifter tillhöriga arbetarrörelsen. Källa: Wikipedia

*

I timmerskogen, av Helmer Grundström
(Ur Hem till källan. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1947.)

Tjädern lyfter med dånande vingslag
och bort flyr ensamjagande lon
när yxhuggen ljuda i timmerskogen
och furorna falla med brak på mon.

Där stiger röken från pyrande milor
och hyggena gallras av svettiga män.
Sågbladen väsa i kådiga stockar
och tystna och väsa åter igen.

Det rosslar och piper i skogens lungor
och furorna skälva inför sin död
när arbetsfolket i blåa blusar
sliter tungt för sitt dagliga bröd.

***

Hemma, av Helmer Grundström
(Ur Riddaren och sporren. Stockholm : LT:s Förlag, 1950.)

Här skymtar laxbäckens krök.
Här flaxar kråka och korp.
Här ringlar morgonens rök
varm från ett avlägset torp.

Här ligger lappmarkens land
vunnet med yxa och såg.
Här är vi bundna med band
som tämjde vår vandringshåg.

Här är vår barndom. Vårt liv.
Här är den jord där vi går
sållad med bördor och kiv
och armod år efter år.

Mycket är bittert och svårt.
Här finns försakelse nog.
Men landet vi bor i är vårt.
Och suset är tryggt i vår skog.