onsdag 31 maj 2017

Bortom farlederna

  Ekopoesin i Storbritannien och Nordamerika följer inte riktigt de mönster som jag hade förväntat mig. I de "ekopoetiska" antologierna förekommer det en hel del texter som jag klassificerar som ren naturlyrik, skriven i en form som inte särskiljer den från det som skrivits under de senaste seklerna. Så här långt imponeras jag inte av mina ekopoesi-källor. Nåväl, det blir i alla fall tre dikter ur antologin "Entanglements : New ecopoetry".

***

  Andy Brown har publicerat sju diktsamlingar. Han var redaktör för The Writing Occurs As Song: A Kelvin Corcoran Reader (Shearsman, 2014). Han är chef för kreativ skrivning vid Exeter University och en handledare för poesiskolan.
  Boken A Body of Work: Poetry and Medical Writing [tillsammans med Dr. Corinna Wagner] från förlaget Bloomsbury kom ut förra året. Källa: Poetry Teignmouth

*

  [Pen y Fan /pɛn.ə.væn/ är den högsta toppen i södra Wales, belägen i Brecon Beacons National Park. Med sina 886 meter över havet är det också den högsta brittiska toppen söder om Cadair Idris i Snowdonia.]


Pen y Fan, by Andy Brown
(From Entanglements : new ecopoetry / edited by David Knowles and Sharon Blackie. Isle of Lewis : Two Ravens Press, c2012.)

We have been climbing since well before dawn
and now we're alone: the couloir unclouded,
no skirl of wind, and all around a budding
riotousness. Astray in the mountainous heart.

We make the peak and try to fit a landscape
into notebooks. Things emerge out of the blue:
loose ribbons of side-tracks; the glint of gneiss;
a beehive cairn at the precipice edge.

Can anything answer the reason we're here;
the things outside that silhouette the inner?
A cricket chirrs, a raven krekks

caught in the shadow of a simple thought -
wherever we go we are guests to the world
like tufts of sheep's wool snagged on stands of whin.


***

  Följande dikt är den särklassigt vackraste texten i boken. Författaren John Glenday (f. 1952) lever i de skotska högländerna. Hans dikter har synts i Times Literary Supplement, London Review of Books, Poetry (Chicago), The Scotsman, The Guardian, Financial Times, Wascana Review, Plowshares och Magma för att bara nämna några.

  Han vann XE Nathan Prize 1994 för After Versalius (from Undark).
  År 2010 blev han nominerad för Ted Hughes-priset för Excellence in New Poetry och för Griffin Poetry Prize 2010 för sin samling Grain. Källa: Wikipedia

*


[Only a leaf for a sail], by John Glenday
(From Entanglements : new ecopoetry / edited by David Knowles and Sharon Blackie. Isle of Lewis : Two Ravens Press, c2012.)


Only a leaf for a sail, and before us,
look, the impossible ocean of it all;
squall and storm; lash and flail; the
unnavigable, the hungry, the whole
perfect unstarred bleakness of the
world, as though a dark we feared had
been made real and cold and tidal, and
the lifted green black ragged face of
its hand to pull us, pull us down, and
what chance would you say we had, so
small, only the two, my love. Just me.
Just you. But give us a leaf for a sail,
and suddenly, somehow, everywhere's
possible.


***

  Dee Hobsbawn-Smiths prisbelönta poesi, essäer och kortprosa har dykt upp i publikationer i Kanada, USA och Skottland. Hon tog en MFA i skrivande på Saskatchewan University i Saskatoon. Hon är frilansjournalist och pensionerad kock. Hon bor väster om Saskatoon med sin partner, poeten och författaren Dave Margoshes. Hennes debutsamling, Wildness Rushing In, publicerades 2014. Källa: Författarens webbplats


*

  [Hejira är en transkription av det arabiska ordet hijra, vilket betyder ungefär "utvandring".]


Hejira (third stanza), by dee Hobsbawn-Smith

(From Entanglements : new ecopoetry / edited by David Knowles and Sharon Blackie. Isle of Lewis : Two Ravens Press, c2012.)

III
The beach is a sandy palm gesturing
at vanishing rocks and rivulets. We drop anchor,
our bare feet padding down the wooden gangplank,
leave our footprints in the smooth shingle.



I see in your face the explorer's dream
of the uncharted, your hope reflected
in the stream we follow. In a shallow pond,
we see four salmon, ghosts,
water brown and green upon translucent ribs,
almost motionless. They know it's not
the unknown we have found, but home.

tisdag 30 maj 2017

Ellerströms bjuder på trerättersmeny

  Så har det blivit dags för mitt favoritförlag i serien "Tio Förlag". Jag borde nog ha tagit med Ellerströms redan under premiärsäsongen eftersom jag har läst så många av deras titlar. Jag tycker att de och Rámus är garanter för att den internationella kvalitetspoesin får en svensk språkdräkt. Rámus har i år introducerat Louise Glück på svenska, ett efterlängtat besked. För två år sedan gjorde Ellerströms en lika viktig insats när de översatte ett urval av Janet Frames dikter. Den boken återkommer jag till i slutet av inlägget.

***

  Så här presenterar sig förlaget på sin hemsida.

  "Ellerströms förlag grundades 1983 av Jonas Ellerström och ligger sedan starten i Lund. Namnet ellerströms har för läsare, bokhandlare och kritiker under vår mer än trettioåriga existens blivit synonymt med kvalitetslitteratur.
  Vi publicerar böcker inom flera genrer: en tydlig kärna är vår utgivning av poesi, både svensk och översatt, såväl nyskriven som moderna klassiker. Vidare utger vi essäer i skilda ämnen, gärna texter som på ett intressant sätt belyser och kompletterar kända författar- eller konstnärskap. Vi har en aktuell akademisk utgivning inom ämnena idéhistoria, litteratur- och konstvetenskap."

  Ett författarskap som de satsat hårt på är den österrikiska författarinnan Friederike Mayröcker. Den utgivningen inleddes 2005 med titeln "Indianhår".

  "
Friederike Mayröcker betraktas som en av de mest betydande samtida författarna som skriver på tyska. Hon debuterade i bokform 1956 och har därefter publicerat en lång rad verk i varierande genrer; lyrik, prosa, essäer, barnböcker (med egna teckningar), teater- och hörspel m.m. Hon har också erhållit talrika priser för sitt författarskap, det förnämsta 2001 när hon tilldelades Büchnerpriset.
Även om Mayröcker skrivit i de flesta genrer har hon främst gjort sig känd som poet. Hennes första dikter tryckes 1946 i avantgardetidskriften Plan och hennes lyriska produktion har sedan dess varit omfattande." Citat från Alex författarlexikon.

*



blågul junidag, av Friederike Mayröcker (f. 1924)
(Ur Indianhår ; urval och översättning av Ulla Ekblad-Forsgren. Lund : Ellerström, 2005.)

som i extas, lutad mot den öppna dörren till
skrivrummet, försjunken i åsynen av den förtrogna älskade
boningen, vitt speglar sig morgonljuset i det ovala lilla bordet
den vita pallens fotsteg behängt med
blåaktig fågel (bur), borstigt fågelhuvud parakitens
fjäderskrud som hänger slak får mig
nästan ur balans, det låter luften ljuset från färgerna
mig ana, jag lutar mig ut genom fönstret
de fjärran bergen vid horisonten, lycksaliga höjder,



***

  Delar av Ellerströms utgivning är samlad i serier, exempelvis "Enhörningserien" för översatt poesi, "Etyder" för essäer i skilda ämnen och "Lilla serien" för koncentrerade urval och presentationer av kända som okända poeter.

  Ur den sistnämnda har jag valt nästa titel "Sången", av Eugène Guillevic (1907-1997), i översättning av Bo Gustavsson.

  "Guillevic föddes, växte upp och levde hela sitt liv i det Bretagne som blev ett med hans poesi. Samlingen "Sången" utgör en summering av Guillevics författarskap med dess avståndstagande från luftig retorik, intresse för människans elementära villkor och envetna vilja att tränga in i tingens liv." Citat från bokens baksidestext.

*


(Ur Sången / Guillevic ; översättning och efterskrift: Bo Gustavsson. Lund : Ellerström, 2010.)

För att kunna sjunga lika högt
som vattenfallet

räcker det att vara
ett veteax.



**

När vattnet
är i
rörelse,

sjunger det annorlunda.

**

Det som kan få
havet att sjunga
i hela sin vidd

är tystnadens omfamning
i gryningen.


***

  Menyn blir komplett genom den fantastiska Janet Frames poesi. 2015 kunde man för första gången läsa ett urval av hennes dikter på svenska. Det var då som Ellerströms gav ut boken Hungrig bland orden. Jag läste boken i söndags (fattar inte varför jag dröjde så länge) och kan nu lägga Janet Frame till den exklusiva skara av författare vars poesi blivit mitt andra möte med deras verk, där annan genre gått före. I Frames fall gäller det memoarlitteratur. 

  "Janet Frame (1924-2004) betraktas som Nya Zeelands främsta skönlitterära författare. Flera är de kritiker som menat att hon också borde ha fått ett Nobelpris.
  Romanerna på 60- och 70-talet gjorde henne berömd, men det var den självbiografiska trilogin "Till landet Är" (1982, To the Is-land), "En ängel vid mitt bord" (1984, An Angel at My Table) och "Sändebud från Spegelstaden" (1985, The Envoy from Mirror City) som gjorde henne läst och älskad över hela världen." Källa: Alex författarlexikon

  I Alex författarlexikon står det inte mycket om hennes poesi. Jag visste inte ens att hon gett ut en diktsamling under sin levnad, The Pocket Mirror (1967). Ytterligare en publicerades postumt, The Goose Bath (2006). 
  I Jonas Ellerströms och Elisabeth Manséns urval finns dikter från båda dessa utgivningar.

  Den här boken är en svindlande höjdarupplevelse med överraskningsmoment som når utöver det möjliga. Samtidigt finns det ett flyt i texterna som är sagolik. I något avseende påminner hennes poesi om Vénus Khoury-Ghatas.

  Min skål med underbara läsupplevelser för 2017 svämmar redan över (Pär Hansson "Kajak"; Hollie McNish "Nobody told me"; Ana Blandiana "The hour of sand"; Abdellatif Laâbi "In praise of defeat"; C.D. Wright "Like Something Flying Backwards"; Louise Glück "Averno"; Luljeta Lleshanaku "Child of nature"; och nu Janet Frame "Hungrig bland orden"). Märk väl antalet kvinnor i denna toppskara.

*


Wrestling with the Angel.
Omslaget från Michael Kings biografi om Janet Frame. 

En dikt, av Janet Frame
(Ur Hungrig bland orden : dikter / Janet Frame ; i urval och översättning av: Jonas Ellerström & Elisabeth Mansén. Lund : Ellerström, 2015.)

Det finns en dikt som liknar en späd sälg
de första dagarna om våren, en rad
av gröna sagogryn på ett pärlsnöre,
men säker, förutbestämd
som de numrerade kromosomerna
vilka utan att krossas vajar i
ärftlighetens rasande underström.

Det finns en dikt som försvinner likt en draksvans
högt uppe i himlen; den döljer,
som stoppgarn,
hålet på Akilles häl,
den slår snören om
födelsedagspresenten och kläderna som glömts
i stugan efter sommarsemestern, inpyrda med salt.

Det finns en dikt, en form
av pärlor, klockor eller kedjor
som ännu inte nötts, ringts eller fängslat någon, men
som väntar tills ordens årstid åter är här
och frukten mognar och cidern blir gyllene
och den druckna poeten börjar sjunga.

måndag 29 maj 2017

Sitt still i båten

  Man kan ta det med ro eller flyta med strömmen. Min ingress blir en kort ut-vik-ning innan kvällens bokstäver tar vid. Ni kan chilla, ta det soft. Eller kramas på båtens toft.

***


T som i Toft - benämning på inbyggd eller lös sittbräda i mindre båtar. Ordet används tillsammans med bestämningar, t.ex. toft i fören, aktertoft eller roddarens toft. Den senare kallas dock oftast roddarbänk.

Ordet använt sedan fornsvensk tid, men ursprung okänt.
Källa: NE

*



Sorgsna seglatsen (två verser), av Ola Magnell (f. 1946)
(Text & Musik: Ola Magnell. Album: Rolös. Viskwa, National, 2010.)


vi seglade bort genom natten
mot havet längs ensliga näs
till tonen av virvlande vatten
och viskande, vajande gräs
du satt vid min sida på toften
på vågen i vindarnas fång
och vi lekte lustgård i doften
av pors och av tallskog och tång

nånstans på den gungande fjärden
kom båten för långt ifrån land
vi miste vår trygghet i världen
kompassen låg kvar på en strand
du tryckte ditt bröst mot min bringa
och väckte på nytt mitt begär
och risken för upptäckt var ringa
så långt ut från havsbandets skär

(...)

***

U som i Utombordsmotor - motoraggregat för framdrivning av båtar och mindre fartyg. Utombordsmotorn är utformad för att fästas på båtens akterspegel och är en sammanbyggd enhet med vertikalaxlad motor, vinkelväxel och horisontell propeller. Motorn är en explosionsmotor för bensindrift (ottomotor). HIST.: sedan 1913. Källa: NE



*

Bensin (utdrag), av Margaret Atwood (f. 1939)

(Ur Dörren : [dikter] / Margaret Atwood ; översättning: Jonas Ellerström & Elisabeth Mansén. Lund : Ellerström, 2014.)

Jag huttrade i det lätta duggregnet
på utombordaren av trä.
Med näsan över relingen
såg jag hur den droppade och spred sig
över det glanslösa vattnet:

Det färgstarkaste som fanns under krigsåren,
en strimma av regnbågen,
flyktig som insektsvingar,
grön, blå, röd och skär,
mitt eget glänsande nöjesfält.

Var detta min finaste leksak?
Denna giftiga fläck, det som svämmade över
från en nerspilld bensindunk fylld
med koncentrerad explosionsrisk?


(...)

***

V som i Vik - inbuktning i kustlinjen vid ett hav eller en sjö. En typisk vik är ofta en ganska svag inbuktning i motsats till exempelvis en fjord, men mer markant än en bukt. 

Sedan äldre fornsvensk tid, bildat till verbet 'vika' (vika av; vika undan; vika åt; ändra rörelseriktning i inte alltför stor omfattning). Källa: NE

irländsk vik

*

Atlantis (två strofer), av Gustaf Fröding (1860-1911)
(Ur Nya dikter. Stockholm : Bonnier, 1894.)


Livssorlet forsar från staden, 
tung är den välvande kampens musik. 
Högt ur den dova kaskaden 
stänker ibland som ett skrik. 
- Här är det stilla, 
här ligger vattnet 
stilla i tigande vik.

Här är ödsligt och stilla, 
här är det långt från det verkligas strand, 
drömmarnas svävande villa 
väves om vatten och land. 
Luta ditt huvud 
hit mot min skuldra, 
se över relingens rand!

(...)


***

W som i Windward - engelska uttrycket för lovart, "on the side toward which the wind blows,". Använt sedan 1540-talet. Ett sammansatt ord av wind och ward (=Old English -weard "toward," bokstavligen "turned toward"). Källa: Online Etymology



*

Windward of voice and feeling (first stanza), by Dorothy Cowles Pinkney (1904-1973)

(Published in Poetry Magazine, June 1951.)

Long side, low side,
Windward of voice and feeling,
I looked back into my home from the farthest edge of lawn,
From over the low south gate,
In the lighted early evening,
I looked back into my life from the long side of the house,
Having set out sighing, crying
To be gone.


(...)

söndag 28 maj 2017

I Paris är kärleken nära

  Det blev fransk seger i Elitloppet, men kusken var svensk. Det passar bra när jag smyger igång min nya rubrik "Paris-Quebec", som innebär att vartannat inlägg har Paris-känslor och vartannat landar i den kanadensiska regionen. Men även i poesins värld håller en svensk i tömmarna.


***

  Kerstin Thorvall (1925-2010) debuterade som skönlitterär författare med tonårsboken Boken till dig 1959 och skrev därefter barn-, ungdoms- och vuxenböcker.
  Kerstin Thorvalls vuxenböcker kännetecknas av oräddhet och frispråkighet, klassmedvetenhet och relationsproblematik, hennes prosa är associationsrik och drastisk, pregnant och målerisk. Källa: Albert Bonniers förlag

-

  "År 2005 utkom Kerstin Thorvall med "Jag är en grön bänk i Paris : dikter 1965-1991" en samlingsvolym med hennes lyrik. Här känner man igen teman från romanerna – hopplös förälskelse, otrohet, sex och att brottas med det egna åldrandet." Citat från Alex författarlexikon. Texten författad av Anna Amnéus.

*


I en park vid Medelhavet (utdrag), av Kerstin Thorvall 
(Ur Jag är en grön bänk i Paris : dikter 1965-1991 / Kerstin Thorvall ; efterord av Göran Greider. Stockholm : Bonnier, 2005.)

...


 Jeune fille dans un parc (1893), Berthe Morisot

Jag är en grön bänk
i Paris.
En grön bänk
som ingen sitter på.
Men så kommer du,
min älskade.
Du går långsamt
för du har ledig torsdag
och du ser den gröna bänken
under de stora ormbunkarna
(nej, kastanjer är det, förstås)
och du tänker:

Den där bänken ser skön ut.
Om man skulle ta och sätta sig
ett litet tag.
Någon timme, eller så?
Men jag talar inte om för dig
hur länge.
Jag är en grön bänk i Paris
som står och håller käften.


***


  Jardin du Luxembourg (svenska: Luxembourgträdgården) är en park i centrala Paris. Denna gröna oas på mer än 25 hektar i vänstra strandens hjärta är den populäraste parken i hela Paris. Trädgårdsanläggningen är centrerad runt Luxembourgpalatset och domineras av en underbar åttakantig damm (Le Grand Bassin). Förutom symmetriska terrasser, breda avenyer och statyer av franska drottningar lite här och var i parken, finns här en imponerande figur av den heliga Genoveva, Paris skyddshelgon. Källa: Wikipedia


*

Utan dig i Paris (utdrag), av Kerstin Thorvall

(Ur Jag är en grön bänk i Paris : dikter 1965-1991 / Kerstin Thorvall ; efterord av Göran Greider. Stockholm : Bonnier, 2005.)

...

I Paris
min älskade
kan tusen män se på mig
och aldrig vara du
och deras ögon är tomma
och meningslösa
jag hör inte vad dom säger.
I Paris finns inga ögon
jag vill ha.
Å, min älskade.
I Paris finns inte du.
Vad har jag då här att göra?


Jardin du Luxembourg

I Jardin du Luxembourg,
mon amour,
där är kärleken nära.
Den luktar mjukt och grönt
och smakar som din hud.
Den kvittrar i lyckliga träd
och åker i små löjliga segelbåtar
över dammens vatten.
Den stänker och glittrar i solen
och sitter på två stolar
bakom den stora statyn
(där ingen ser om man kysser varandra).
Den är i mitt hjärta
mitt sköte
och mina handflator
när jag sitter ensam på en bänk
och känner din kärlek.


(...)

lördag 27 maj 2017

Fragrance from Frangipani

  Rubriken "Veckans blomma" är tillbaka med tio nya avsnitt. Man kan säga att det är växternas namn som gett dem en plats i årets säsong. De är lite poetiska. Men en och annan överraskning kommer jag att bjuda på.

***


  Frangipani, Plumeria Rubra, även kallad tempelblomma, en art i familjen oleanderväxter som förekommer naturligt från Mexiko till Guyana och Ecuador. Arten har planterats och naturaliserats på många håll i tropikerna och odlas även som krukväxt i Sverige. Källa: Wikipedia


*

Frangipani, by Carolyn Smart
(From The Way To Come Home. London, Ontario : Brick Books, 1992.)

The body embalmed
by odours
from this waxen flower


If I were a girl
I would marry you again
with garlands of this
at my breast
in my hair

The heavy petals
bruising
like skin
on the sand

And always
the ocean at night
undulating
like a tree on fire

***

  Frangipani var ursprungligen en italiensk adelsfamilj där en av familjens medlemmar skapade en parfym som gick till historien som Frangipanidoft. När sedan Columbus gjorde sina resor och upptäckte den nya världen så var en av Frangipanis familjemedlemmar med och hittade den växt som fick namnet Frangipani. Under 17- och 1800-talet så hade nästan alla parfymörer en egen Frangipanidoft, den innhöll dock sällan växten utan var pudrigt jasmindoftande.
Källa: Gents.se

*


Frangipani, by David Mason
(From San Diego Reader, september 2015.)

Cut blossoms floating in a bowl of water
are what they are. Someone saw and gathered
the pale white and yellow stars and leaned

intimately down. To know the fragile blooms
with breathing color is to be reborn
astir, astray and happier than before.

They float to survive now, a mystery like the dead
wake up to in the cradle of the night,
flesh of frangipani sweetening the bed

between the mown grass and the Southern Cross,
and if the memory bleeds at such a loss
it’s only the cost of living with desire.

So let the sphinx moths hunting nectar there
where none exists be go-betweens for life,
purposefully duped. Let the perfume rise.

***

  Frangipani är Laos nationella träd, där det kallas dok jampa. Det betraktas som ett heligt träd i Laos och varje buddhistiskt tempel i det landet har dem planterade i sina gårdar.
  Frangipani är stadsblomma för Palermo på Sicilien, Italien.
  Frangipani är den nationella blomman i Nicaragua och den finns på några av deras sedlar. Källa: allthingsfrangipani.com

Breakfast in Bali

  I Indien och Sydostasien kallas Frangipani ofta för Champa flower.

*

(From The Golden Threshold, by Sarojini Naidu.)

Mother mine, to the wild forest I am going, 
Where upon the champa boughs the champa buds are blowing; 
To the ksil-haunted river-isles where lotus lilies glisten, 
The voices of the fairy folk are calling me: O listen

fredag 26 maj 2017

Tänk om man väntar för länge

  Fredagsscenen är framöver tänkt åt estradpoeterna. En blandning av Spoken Word-poesi från ljudspår och dikter från poeternas bokutgivning. Först ut Solja Krapu. Det visade sig vara svårt att hitta intressanta videoklipp med henne, så det får bli tre utdrag från hennes senaste diktbok "Jag skriver till er för en väninnas räkning".


***

  "Solja Krapu föddes i Finland, där hon växte upp i en stor familj vid en sjö i Savolax. Som femtonåring flyttade hon till Sverige, tillsammans med sin fem år äldre syster. Hon bosatte sig i Umeå, och arbetade där deltid som bildlärare, deltid med författande, men numera skriver hon på heltid. "Stenar och moln, kontraster : bildlyrik" (1993) är hennes debutverk. Hon uppträder med sina dikter, och andra texter, på scen, och startade Poetry Slam i Umeå. Till verksamheten hör också författarbesök, med tonåringar och vuxna som målgrupp. 1997 och 1998 vann hon SM i Poesi." Citat ur Alex författarlexikon. Texten författad av Åsa Österlöf.

*

Tänk om det är försent (utdrag), Solja Krapu (f. 1960)
(Ur Jag skriver till er för en väninnas räkning : dikter. Skellefteå : Ord & visor, 2016.)

Tänk om mjölken har fått en hinna
innan du hunnit blanda i chokladen
Och du som alltid önskat dig en Barbie
får en sån när du fyller tretton

Tänk att äntligen ha råd att köpa V-jeans
precis när de gått ur mode
och mamma och pappa går med på att skaffa hund
just när du ska flytta hemifrån

Du kliver in i badet när vattnet har hunnit kallna
börjar studera och märker att alla på kursen är mycket yngre
Du hinner med tåget men inser att du inte längre vill resa
Du får jobbet när du bestämt dig för att resa i alla fall

Tänk om det är för
sent
Tänk om man missar nåt
viktigt
för att man kommit i otakt
för att man väntat för
länge


(...)

***

  Ett betydligt större genomslag fick hennes andra samling "Jag behöver busschauffören" (2002). Den boken, liksom hennes romandebut "Mogen för skrubben" präglas av vardagliga situationer som upplevs som ovanliga. Den beskrivningen skulle utan problem kunna appliceras på hennes senaste bok, också.

  Fast följande diktrader vittnar väl mer om det absurda i tillvaron, än det ovanliga.

*

Händelser (utdrag), av Solja Krapu
(Ur Jag skriver till er för en väninnas räkning : dikter. Skellefteå : Ord & visor, 2016.)

Saker händer hela tiden
de bara kommer
var kommer de ifrån


Baggböleforsen

Är det någon som står uppströms
och slänger sitt bråte i älven
Nu är det väl färdighänt
tänker man
och då kan man ge sig den på
att det kommer ett rostigt bilvrak nedför forsen

Är det inte annat så är det
lösa plankor
en halv ko
en utredning
en indragning
pappkartonger med gulnade tidningar
en borttappad yxa
Kan det hända mer?
och en stickad kofta
Kan inte händandet sätta punkt snart?
ett ägg


(...)

***

  Min favorit i samlingen är en dikt som avslöjar en hel del om författaren; att hon har barn i tonåren, att hon ser saker i bilder (hon har jobbat som bildlärare) och att hon har en skön självdistans. 


Solja Krapu

*

Fjortis (utdrag), av Solja Krapu
(Ur 
Jag skriver till er för en väninnas räkning : dikter. Skellefteå : Ord & visor, 2016.)

Mamma! Fjortis är ingen ålder
det är en attityd


... och ibland är jag nära att tro
att man aldrig blir något annat!

Isblåst och svålhal trottoar
och håret alldeles förstört
och i huvudet gallskriker det
att i den här åldern borde man veta lite bättre
När ens barn leker med det där lösa köttet
man har under hakan
och tar ens smink
och stjäl ens kläder
och på ett plan erkänner man att det inte vore helt fel
med lite vuxenkontakt
inte helt fel

(...)

torsdag 25 maj 2017

En hymn för livet

  Dags för ytterligare två verk på 50-listan, skrivna av två författare som båda tycks dela läsarskaran i för och emot. Den ena, Adonis, läste jag redan när jag var 21 år gammal men sen dröjde det 25 år tills jag läste honom igen. Den andra, Anne Sexton, fascineras jag mer och mer av. Hon har fått stor betydelse för mig efter min psykiska ohälsa 2014. Jag känner igen en del av de tankar som hon beskriver i sitt verk "Live or die". Kanske borde jag ha placerat hennes samling högre upp på min lista.
  Men jag inleder med veckans Utblick.

***

Utblicken (v. 21)

  Det är faktiskt en tillfällighet att gårdagens "Save the earth"-introduktion följs upp med ett barnbokstips och ett ljudklipp som bär titeln "Make the earth your companion".

  J. Patrick Lewis är just nu Children's Poet Laureate of USA. Han har varit väldigt aktiv i den rollen, både när det gäller bokutgivning och arrangörsdelaktighet vid poesievenemang. Jag äger inte den nya boken (därav ljudklippet) men vill passa på och rekommendera en annan av hans editioner.

Book of animal poetry :
200 poems with photographs that squeak, soar, and roar!
Washington : National Geographic, 2012.

  När jag studerar olika amerikanska webbplatser för barnpoesi eller sajter med lektionstips för primary school så händer det att ovanstående bok dyker upp. 
  Titeldikten till hans nyutgivna bok Make the Earth Your Companion finns med i Book of animal poetry och uppläsningen i ljudklippet är från den publiceringen (2012).


***

Dikten bär tillbaka gråten
till den plats där den uppstod.

Marie Lundquist (2017)

***

  Jag är oftast mer intresserad av inledningen på en dikt än av dess slutord. Men just Anne Sexton var fenomenal på avslutningar, det märks inte minst i nedanstående text som är tillägnad yngsta dottern Joyce. Jag har gjort ett undantag för den här boken som utkom 1966 och tilldelades Pulitzer 1967. Jag räknar in den under mitt födelseår.


50-listan : Plats 42

Live or die / Anne Sexton
Boston : Houghton Mifflin, cop. 1966

A little uncomplicated hymn (the end part), by Anne Sexton (1928-1974)

(...)

And I can only say
a little uncomplicated hymn
is what I wanted to write
and yet I find only your name.

There was such a song,
but it's bruised.
It's not mine.

You will jump to it someday
as you will jump out of the pitch of this house.
It will be a holiday, a parade, a fiesta!
Then you'll fly.
You'll really fly.
After that you'll, quite simply, quite calmly
make your own stones, your own floor plan,
your own sound.

I wanted to write such a poem
with such musics, such guitars going;
I tried at the teeth of sound
to draw up such legions of noise;
I tried at the breakwater
to catch the star off each ship;
and at the closing of hands
I looked for their houses
and silences.
I found just one:

            you were mine
            and I lent you out.

I look for uncomplicated hymns
but love has none.


***

50-listan : Plats 41

En tid mellan askan och rosorna
antologi / Adonis ; tolkningar av Hesham Bahari ...
 förord av Alain Jouffroy ; efterskrift av Sigrid Kahle

Detta är mitt namn (Utdrag), av Adonis
(tolkning av Sigrid Kahle)

Säg inte att jag har blivit galen. Min galenskap
är dina drömmar; vi kom, nedsteg i mörkret,
sprängde dess lyktor och kom
som en jord törstande efter regn: och kom
som åska skylande sig med moln - ett löfte
Du skall bli en sol
Tiden skall bli våra drömmars ballonger -

Mitt vansinne är dina drömmar: vi kom
och målade palmernas ansikten och apelsinträdens
vingar. Och målade ängarna -
en blomstrande kropp. Vi brukade säga:
O om vi endast kunde komma
kunde förföra universum! - Vi har kommit

Den som ser dig ser mig - jag är urtidsrosen
I kvällens aska bröt jag den
Med dagg parfymerade jag mina gryningsblad
Samlade i en steges skepnad                       Rösten
av någon som närmar sig - eller steg som rör sig bort?

Förvandla naturens bild
Blanda klippan med tingen, extas med tragedi
Allt är nytt på jorden
Mitt ansikte en rymd
och avstånd det första i varje blick

onsdag 24 maj 2017

"The poetry of earth is never dead"

  En ny rubrik ska introduceras. Ett av de hetaste ämnena i samtidens poesi är ecopoetry, men begreppet i sig har ingen självklar definition. Jag har samlat på mig (och lånat in) antologier och enskilda poeters diktsamlingar i ett försök att få till en representativ spridning av genren. Det kommer också förekomma ren naturlyrik som inte primärt handlar om människans påverkan, eller som har miljövårdsfrågor i centrum.

***

  Jag valde i ett tidigt skede av planeringen att utgå ifrån ett litteraturvetenskapligt verk för mitt första inlägg. Boken heter Can poetry save the earth? och är skriven av John Felstiner. I vår nationella biblioteksdatabas fick den bland annat följande ämnesord (engelska): Ecology in literature
Conservation of natural resources in literatureEnvironmental protection in literature.
  Det lät helt suveränt. Det var det jag var ute efter. Det visade sig att Felsteiner gör textanalyser av ett stort antal dikter och författarskap utifrån en tes som jag formulerar till "Naturen är en helgedom, och hur har poeterna lyft fram den aspekten i sina verk".

  Ni som känner mig, eller ni som följt min bloggs framväxt, förstår så klart att det är ett perspektiv som ligger långt ifrån min utgångspunkt. Boken lägger rätt lite vikt vid de vinklar som ämnesorden gav en hint om att den skulle göra.
  Jag tänker inte gå djupare in på min kritik av Felsteiners bok. Det känns extra meningslöst med tanke på att han dog för tre månader sedan.

  Vår planet är fantastisk och den är självklart värd att bevara, men jag anser inte att den är EDEN. Vårt solsystem, jordens atmosfär (förutsättningen för liv), vattenresurser, organismernas utveckling, ekosystemet som helhet. Inget av detta har krävt ett gudomligt hantverk.

  Men jag är tacksam för att planeten finns och att jag finns, och att kallblodsrasen finns, och att svalorna finns, och att geparden jagar på savannen, och att rosorna doftar som de gör och att sånglärkan låter som den gör. 

  Jag är rädd för de utrotningshotade arternas skull, alltifrån bin och fjärilar till isbjörn och noshörning. Vad händer om korallreven försvinner? Vad händer om glaciärerna smälter?

  Det går att tänka på miljöns bästa utan att göra den till en skapelsemyt.


***

  Värdet jag fann i Felsteiners bok bestod av hänvisningar till viktiga enskilda dikter, och tre av dessa tar plats i mitt introduktionsinlägg.

*



On the Grasshopper and Cricket, by John Keats (1795-1821)
(Written December 30, 1816. Published in The Poetical Works of John Keats, 1884.)

The Poetry of earth is never dead:    
  When all the birds are faint with the hot sun,    
  And hide in cooling trees, a voice will run    
From hedge to hedge about the new-mown mead;    
That is the Grasshopper’s — he takes the lead       
  In summer luxury, — he has never done    
  With his delights; for when tired out with fun    
He rests at ease beneath some pleasant weed.    
The poetry of earth is ceasing never:    
  On a lone winter evening, when the frost      
    Has wrought a silence, from the stove there shrills    
The Cricket’s song, in warmth increasing ever,    
  And seems to one in drowsiness half lost,    
    The Grasshopper’s among some grassy hills.

***

  [Banjan, Ficus benghalensis, ingår i fikonsläktet och familjen mullbärsväxter. Arten växer vild i östra Indien men odlas över hela landet. De luftrötter som växer från trädet grenar kan bilda stora pelarsalar. 
Den unga banjanen växer som epifyt, det vill säga uppe i andra träd, i grenklykor och dylikt. Med tiden förkvävs emellertid värdträdet och dör.]
Källa: Wikipedia

*


Roots in the air, by Shirley Kaufman (1923-2016)
(From Roots in the air : new & selected poems. Port Townsend, Wash. : Copper Canyon Press, 1996.)

Over my head
the Bengal ficus
dangles its roots like seaweed
out of the sea, licking
the ashes from the air.

Sure of which way is down
but unable to get there,
one tree makes a hundred
out of the steaming soil it comes from,
replanting itself.

Not here.
The roots are shaggy
with trying in this land.
No earth, no water,
What are they doing
in the light?


***

  Ibland räcker det med bara ett fåtal rader för att förstå beroendeförhållandena i vår samexistens. William Carlos Williams har hyllats stort för denna korta dikt.



The red wheelbarrow, by William Carlos Williams (1883-1963)

(From  Spring and All ; original title of poem, "XXII". New York: Contact Editions / Dijon: Maurice Darantière, 1923.)

so much depends
upon

a red wheel

barrow

glazed with rain

water

beside the white

chickens

tisdag 23 maj 2017

Knopf Publishing has many lives

  Tio nya förlagspresentationer bildar tema för tisdagarna framöver. Den här gången väljer jag att inte gå så långt tillbaka i deras utgivning, utan jag kommer att hålla mig till de senaste 10-15 åren. Flera av dem är små aktörer men jag inleder med en större, Knopf Doubleday Publishing Group.

***

  Alfred A. Knopf, Inc. är ett New York-förlag som grundades av Alfred A. Knopf Sr. 1915. Förlaget har rykte om sig att sträva efter perfektion och elegant smak. Det förvärvades av Random House 1960 och är nu en del av Knopf Doubleday Publishing Group. Källa: Wikipedia

  På svenska bibliotek, såsom Stockholms stadsbibliotek, har man på senare år köpt in poesiantologier från Knopfs som ingår i den återuppväckta (1991) serien "Everyman's library". Poesiantologierna har ett speciellt format och kallas därför "Everyman's Library : Pocket Poets".
  De är indelade efter en rad olika teman och jag har redan använt ett flertal av dem i min blogg. Det har handlat om titlarna: "Blues poems", "Motherhood: Poems about mothers" och "Sonnets: From Dante to the present".


  Även ikväll läggs fokus på tre antologier ur pocket-serien. Den första har ett bedårande innehåll, det rör sig om katt-dikter.



Black cat, by Rainer Maria Rilke (1875-1926)
(From The great cat : poems about cats. Selected by Emily Fragos. Translated by Stephen Mitchell. London : Knopf 2005.)
A ghost, though invisible, still is like a place
your sight can knock on, echoing; but here
within this thick black pelt, your strongest gaze
will be absorbed and utterly disappear:

just as a raving madman, when nothing else
can ease him, charges into his dark night
howling, pounds on the padded wall, and feels
the rage being taken in and pacified.

She seems to hide all looks that have ever fallen
into her, so that, like an audience,
she can look them over, menacing and sullen,
and curl to sleep with them. But all at once

as if awakened, she turns her face to yours;
and with a shock, you see yourself, tiny,
inside the golden amber of her eyeballs
suspended, like a prehistoric fly.

***

  Det som intresserar mig mest i deras antologiutgivning är att flera av titlarna berör olika versformer och versfötter. Det finns en bok om haiku, ett par olika med sonetter, och på senare år har det tillkommit två mycket intressanta titlar. De två får avsluta mitt inlägg om Knopfs utgivning. 
  Först en bok som främst innehåller villaneller.

[- ursprungligen italiensk diktform som infördes till Frankrike på 1400-talet och standardiserades på 1600-talet. Antalet rader är vanligen 19, fördelade på treradingar och en avslutande fyrrading. Av första strofens rader återvänder den första som slutrad i jämna strofer, den tredje som slutrad i udda strofer, medan bägge tillsammans bildar slutrader i sista strofen. Rimmen är bara två med rimschemat aba, i slutstrofen abaa. I modern tid har villaneller skrivits av bl.a. W.H. Auden och Dylan Thomas, i Sverige av Göran Printz-Påhlson och Majken Johansson (”Villanella på en spik”).]

  Den här samlingen höll en ojämn kvalitet, en del av de modernare bidragen borde nog fått stå åt sidan och redaktörerna Annie Finch och Marie-Elizabeth Mali kunde gott ha lyft fram fler typexempel från 1600-talet istället. Men överlag är jag ändå nöjd, för jag hade väldigt dålig koll på denna diktform. Trots min kritik så väljer jag en text med ursprung 2005.



Villanelle, by Mimi Khalvati (f. 1944)
(From Villanelles
New York, N.Y. : Knopf 2012. Originally from "The Chine" [Carcanet Press, 2005].)

No one is there for you. Don’t call, don’t cry.
No one is in. No flurry in the air.
Outside your room are floors and doors and sky.

Clocks speeded, slowed, not for you to question why,
tick on. Trust them. Be good, behave. Don’t stare.
No one is there for you. Don’t call, don’t cry.

Cries have their echoes, echoes only fly
back to their pillows, flocking back from where
outside your room are floors and doors and sky.

Imagine daylight. Daylight doesn’t lie.
Fool with your shadows. Tell you nothing’s there,
no one is there for you. Don’t call, don’t cry.

But daylight doesn’t last. Today’s came by
to teach you the dimensions of despair.
Outside your room are floors and doors and sky.

Learn, when in turn they turn to you, to sigh
and say: You’re right, I know, life isn’t fair.
No one is there for you. Don’t call, don’t cry.
Outside your room are floors and doors and sky.

***

  I deras utgivningshistorik finner man 47 Pulitzer-vinnare och åtminstone 17 Nobelpristagare. Listan på berömda författare som getts ut av förlaget kan göras lång, några exempel:  Albert Camus, John Banville, Bret Easton Ellis, James Ellroy, Kazuo Ishiguro, Anne Rice, Jack London, Cormac McCarthy, Toni Morrison, Haruki Murakami, Ezra Pound och Anne Tyler.
  Den senaste poesiframgången stod Sharon Olds för som tilldelades Pulitzer-priset 2013 för Stag's Leap.


  Den tredje antologin från Pocket Poets berör olika versfötter och innehåller exempel på daktyler, trokéer, jamber, m.fl. I slutet av boken förekommer metriska begrepp som jag hade sämre koll på; amfibracker (=kort+lång+kort stavelse, ex. ordet 'kanhända'), och hendecasyllabics (jag vet inte ens vad de kallas på svenska, men varje diktrad består av elva stavelser - fyra trokéer och en daktyl i andra versfoten, till skillnad mot sapfisk vers som har daktylen i tredje versfoten och dessutom har en kort slutrad daktyl+troké).

  Men jag har hållit mig på känd mark i mitt urval; jambisk pentameter (ta-TUM-ta-TUM-ta-TUM-ta-TUM-ta-TUM) à la William Butler Yeats.

*

When you are old, by W.B. Yeats (1865-1939)
(From Measure for measure : an anthology of poetic meters. Edited by Annie Finch and Alexandra Oliver. New York, N.Y. : Knopf 2015.)


When you are old and grey and full of sleep, 
And nodding by the fire, take down this book, 
And slowly read, and dream of the soft look 
Your eyes had once, and of their shadows deep; 



How many loved your moments of glad grace, 
And loved your beauty with love false or true, 
But one man loved the pilgrim soul in you, 
And loved the sorrows of your changing face; 

And bending down beside the glowing bars, 
Murmur, a little sadly, how Love fled 
And paced upon the mountains overhead 
And hid his face amid a crowd of stars.