tisdag 23 maj 2017

Knopf Publishing has many lives

  Tio nya förlagspresentationer bildar tema för tisdagarna framöver. Den här gången väljer jag att inte gå så långt tillbaka i deras utgivning, utan jag kommer att hålla mig till de senaste 10-15 åren. Flera av dem är små aktörer men jag inleder med en större, Knopf Doubleday Publishing Group.

***

  Alfred A. Knopf, Inc. är ett New York-förlag som grundades av Alfred A. Knopf Sr. 1915. Förlaget har rykte om sig att sträva efter perfektion och elegant smak. Det förvärvades av Random House 1960 och är nu en del av Knopf Doubleday Publishing Group. Källa: Wikipedia

  På svenska bibliotek, såsom Stockholms stadsbibliotek, har man på senare år köpt in poesiantologier från Knopfs som ingår i den återuppväckta (1991) serien "Everyman's library". Poesiantologierna har ett speciellt format och kallas därför "Everyman's Library : Pocket Poets".
  De är indelade efter en rad olika teman och jag har redan använt ett flertal av dem i min blogg. Det har handlat om titlarna: "Blues poems", "Motherhood: Poems about mothers" och "Sonnets: From Dante to the present".


  Även ikväll läggs fokus på tre antologier ur pocket-serien. Den första har ett bedårande innehåll, det rör sig om katt-dikter.



Black cat, by Rainer Maria Rilke (1875-1926)
(From The great cat : poems about cats. Selected by Emily Fragos. Translated by Stephen Mitchell. London : Knopf 2005.)
A ghost, though invisible, still is like a place
your sight can knock on, echoing; but here
within this thick black pelt, your strongest gaze
will be absorbed and utterly disappear:

just as a raving madman, when nothing else
can ease him, charges into his dark night
howling, pounds on the padded wall, and feels
the rage being taken in and pacified.

She seems to hide all looks that have ever fallen
into her, so that, like an audience,
she can look them over, menacing and sullen,
and curl to sleep with them. But all at once

as if awakened, she turns her face to yours;
and with a shock, you see yourself, tiny,
inside the golden amber of her eyeballs
suspended, like a prehistoric fly.

***

  Det som intresserar mig mest i deras antologiutgivning är att flera av titlarna berör olika versformer och versfötter. Det finns en bok om haiku, ett par olika med sonetter, och på senare år har det tillkommit två mycket intressanta titlar. De två får avsluta mitt inlägg om Knopfs utgivning. 
  Först en bok som främst innehåller villaneller.

[- ursprungligen italiensk diktform som infördes till Frankrike på 1400-talet och standardiserades på 1600-talet. Antalet rader är vanligen 19, fördelade på treradingar och en avslutande fyrrading. Av första strofens rader återvänder den första som slutrad i jämna strofer, den tredje som slutrad i udda strofer, medan bägge tillsammans bildar slutrader i sista strofen. Rimmen är bara två med rimschemat aba, i slutstrofen abaa. I modern tid har villaneller skrivits av bl.a. W.H. Auden och Dylan Thomas, i Sverige av Göran Printz-Påhlson och Majken Johansson (”Villanella på en spik”).]

  Den här samlingen höll en ojämn kvalitet, en del av de modernare bidragen borde nog fått stå åt sidan och redaktörerna Annie Finch och Marie-Elizabeth Mali kunde gott ha lyft fram fler typexempel från 1600-talet istället. Men överlag är jag ändå nöjd, för jag hade väldigt dålig koll på denna diktform. Trots min kritik så väljer jag en text med ursprung 2005.



Villanelle, by Mimi Khalvati (f. 1944)
(From Villanelles
New York, N.Y. : Knopf 2012. Originally from "The Chine" [Carcanet Press, 2005].)

No one is there for you. Don’t call, don’t cry.
No one is in. No flurry in the air.
Outside your room are floors and doors and sky.

Clocks speeded, slowed, not for you to question why,
tick on. Trust them. Be good, behave. Don’t stare.
No one is there for you. Don’t call, don’t cry.

Cries have their echoes, echoes only fly
back to their pillows, flocking back from where
outside your room are floors and doors and sky.

Imagine daylight. Daylight doesn’t lie.
Fool with your shadows. Tell you nothing’s there,
no one is there for you. Don’t call, don’t cry.

But daylight doesn’t last. Today’s came by
to teach you the dimensions of despair.
Outside your room are floors and doors and sky.

Learn, when in turn they turn to you, to sigh
and say: You’re right, I know, life isn’t fair.
No one is there for you. Don’t call, don’t cry.
Outside your room are floors and doors and sky.

***

  I deras utgivningshistorik finner man 47 Pulitzer-vinnare och åtminstone 17 Nobelpristagare. Listan på berömda författare som getts ut av förlaget kan göras lång, några exempel:  Albert Camus, John Banville, Bret Easton Ellis, James Ellroy, Kazuo Ishiguro, Anne Rice, Jack London, Cormac McCarthy, Toni Morrison, Haruki Murakami, Ezra Pound och Anne Tyler.
  Den senaste poesiframgången stod Sharon Olds för som tilldelades Pulitzer-priset 2013 för Stag's Leap.


  Den tredje antologin från Pocket Poets berör olika versfötter och innehåller exempel på daktyler, trokéer, jamber, m.fl. I slutet av boken förekommer metriska begrepp som jag hade sämre koll på; amfibracker (=kort+lång+kort stavelse, ex. ordet 'kanhända'), och hendecasyllabics (jag vet inte ens vad de kallas på svenska, men varje diktrad består av elva stavelser - fyra trokéer och en daktyl i andra versfoten, till skillnad mot sapfisk vers som har daktylen i tredje versfoten och dessutom har en kort slutrad daktyl+troké).

  Men jag har hållit mig på känd mark i mitt urval; jambisk pentameter (ta-TUM-ta-TUM-ta-TUM-ta-TUM-ta-TUM) à la William Butler Yeats.

*

When you are old, by W.B. Yeats (1865-1939)
(From Measure for measure : an anthology of poetic meters. Edited by Annie Finch and Alexandra Oliver. New York, N.Y. : Knopf 2015.)


When you are old and grey and full of sleep, 
And nodding by the fire, take down this book, 
And slowly read, and dream of the soft look 
Your eyes had once, and of their shadows deep; 



How many loved your moments of glad grace, 
And loved your beauty with love false or true, 
But one man loved the pilgrim soul in you, 
And loved the sorrows of your changing face; 

And bending down beside the glowing bars, 
Murmur, a little sadly, how Love fled 
And paced upon the mountains overhead 
And hid his face amid a crowd of stars. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar