tisdag 9 maj 2017

"It is all about the dress"

  Vi närmar oss upplösningen av årets Poem of the week. Idag redovisar jag den fjärde och näst sista omgången. Jag har varit hårdare i min bedömning i år för att om möjligt uppnå större skiftningar i "tabellen". Riktigt så har det väl inte blivit. En fullpoängare blev det i den här rundan och den gick faktiskt till Inpress Books och Kate Noakes för "Havisham à la Mode", en riktigt rolig dikt.


  Kate Noakes föddes i Guildford, Surrey av walesiska föräldrar. Hon har examina i geografi och engelsk litteratur från Reading University och en mastersexamen i kreativt skrivande från University of Glamorgan.

  Hon har deltagit och framfört sina verk vid Glastonbury Festival, Hay Festival, Nottingham Poetry Festival and Windsor Arts Centre. Källa: Boomslang Poetry


Havisham à la Mode, by Kate Noakes
(From A mutual friend : poems for Charles Dickens. Edited by Peter Robinson. 
Reading : Two Rivers with the English Association, 2012.)

No one has got it, so to satisfy my critics:
it is really all about the dress.
Few brides can wear theirs thirty years on
without stinking of cedar.

Theirs lie tissued like my untouched shoe,
but I can fasten pearl buttons
every day, if I choose.

No feeding family, no babies have pushed me
out of shape and it's surprising
how lasting wedding cake can be.

It's all about my silk-and-lace cocoon,
a second skin skimming my bones.
I love its yellowed ivory
resisting time and laundry for a look,
a shimmer in narrow light beams.

Here's a tip - stay out of the sun.
Shadow and a well-draped veil
show complexion best, will give you skin
pale and papery as moon moth.

I may have overdone this.
I don't look good naked.


  Inför slutomgången i nästa vecka är läget följande:

7 poäng  Griffin Poetry Prize
7 poäng  Times Literary Supplement
6 poäng  Inpress Books
5 poäng  The Guardian
4 poäng  Vallum Magazine
2 poäng  Vinyl Poetry and Prose


  Ytterligare ett bidrag från veckans kandidater får ni. Jag delade ut två poäng till dikten "Rains", skriven av den nyligen bortgångne nobelpristagaren Derek Walcott.

Rains, by Derek Walcott (1930-2017)
(First published in Times Literary Supplement, 2004.)

In a green street of hedges and vermilion roofs,
and gates that creak open into banana yards
and doors that groan on the evocation of ginger
behind which are the hill with five cresting palms
whose long fingers are stirring tropical almanacs
darkened with rain over the grey savannahs
of zebu and bison and the small chalk temples
of an almost erased Asia, and the ovations of cane
through which turbaned horsemen carry feathering lances.
The cloud-white egret, the heron whose hue
is wet slate, move through a somnolence
as sweet as malaria to a child whose parched lips
are soothed by a servant or his own mother,
to the sudden great sound of rain on the roofs,
cloudburst of benedictions, dry seas in the ears.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar