Bortom farlederna

  Ekopoesin i Storbritannien och Nordamerika följer inte riktigt de mönster som jag hade förväntat mig. I de "ekopoetiska" antologierna förekommer det en hel del texter som jag klassificerar som ren naturlyrik, skriven i en form som inte särskiljer den från det som skrivits under de senaste seklerna. Så här långt imponeras jag inte av mina ekopoesi-källor. Nåväl, det blir i alla fall tre dikter ur antologin "Entanglements : New ecopoetry".

***

  Andy Brown har publicerat sju diktsamlingar. Han var redaktör för The Writing Occurs As Song: A Kelvin Corcoran Reader (Shearsman, 2014). Han är chef för kreativ skrivning vid Exeter University och en handledare för poesiskolan.
  Boken A Body of Work: Poetry and Medical Writing [tillsammans med Dr. Corinna Wagner] från förlaget Bloomsbury kom ut förra året. Källa: Poetry Teignmouth

*

  [Pen y Fan /pɛn.ə.væn/ är den högsta toppen i södra Wales, belägen i Brecon Beacons National Park. Med sina 886 meter över havet är det också den högsta brittiska toppen söder om Cadair Idris i Snowdonia.]

Pen y Fan, by Andy Brown
(From Entanglements : new ecopoetry / edited by David Knowles and Sharon Blackie. Isle of Lewis : Two Ravens Press, c2012.)

We have been climbing since well before dawn
and now we're alone: the couloir unclouded,
no skirl of wind, and all around a budding
riotousness. Astray in the mountainous heart.

We make the peak and try to fit a landscape
into notebooks. Things emerge out of the blue:
loose ribbons of side-tracks; the glint of gneiss;
a beehive cairn at the precipice edge.

Can anything answer the reason we're here;
the things outside that silhouette the inner?
A cricket chirrs, a raven krekks

caught in the shadow of a simple thought -
wherever we go we are guests to the world
like tufts of sheep's wool snagged on stands of whin.

***

  Följande dikt är den särklassigt vackraste texten i boken. Författaren John Glenday (f. 1952) lever i de skotska högländerna. Hans dikter har synts i Times Literary Supplement, London Review of Books, Poetry (Chicago), The Scotsman, The Guardian, Financial Times, Wascana Review, Plowshares och Magma för att bara nämna några.
  Han vann XE Nathan Prize 1994 för After Versalius (from Undark).
  År 2010 blev han nominerad för Ted Hughes-priset för Excellence in New Poetry och för Griffin Poetry Prize 2010 för sin samling Grain. Källa: Wikipedia

*

[Only a leaf for a sail], by John Glenday
(From Entanglements : new ecopoetry / edited by David Knowles and Sharon Blackie. Isle of Lewis : Two Ravens Press, c2012.)

Only a leaf for a sail, and before us,

look, the impossible ocean of it all;

squall and storm; lash and flail; the

unnavigable, the hungry, the whole

perfect unstarred bleakness of the

world, as though a dark we feared had

been made real and cold and tidal, and

the lifted green black ragged face of

its hand to pull us, pull us down, and

what chance would you say we had, so

small, only the two, my love. Just me.

Just you. But give us a leaf for a sail,

and suddenly, somehow, everywhere's

possible.

***

  Dee Hobsbawn-Smiths prisbelönta poesi, essäer och kortprosa har dykt upp i publikationer i Kanada, USA och Skottland. Hon tog en MFA i skrivande på Saskatchewan University i Saskatoon. Hon är frilansjournalist och pensionerad kock. Hon bor väster om Saskatoon med sin partner, poeten och författaren Dave Margoshes. Hennes debutsamling, Wildness Rushing In, publicerades 2014. Källa: Författarens webbplats

*

  [Hejira är en transkription av det arabiska ordet hijra, vilket betyder ungefär "utvandring".]

Hejira (third stanza), by dee Hobsbawn-Smith
(From Entanglements : new ecopoetry / edited by David Knowles and Sharon Blackie. Isle of Lewis : Two Ravens Press, c2012.)

III
The beach is a sandy palm gesturing
at vanishing rocks and rivulets. We drop anchor,
our bare feet padding down the wooden gangplank,
leave our footprints in the smooth shingle.

I see in your face the explorer's dream
of the uncharted, your hope reflected
in the stream we follow. In a shallow pond,
we see four salmon, ghosts,
water brown and green upon translucent ribs,
almost motionless. They know it's not
the unknown we have found, but home.