***
Det blir en riktigt fullspäckad sommarsäsong i bloggen. Innehållsdeklaration: "Det är inget för blyga violer. I år ska dikterna synas och höras."
Fast violerna får plats de också, i mitten av juli.
Måndagar: Sjölivets alfabet (v.21-25), Ö-världen (v. 26-30)
Tisdagar: Tio Förlag återkommer. Denna gång med några utländska publicister.
Onsdagar: Ecopoetry - Nature Poetry
Torsdagar: 50-listan, i kombination med Utblick (v.21-25) och Aforismer (v. 26-30).
Fredagar: Estradpoesi
Lördagar: Veckans blomma är tillbaka, denna gång med riktigt poetiska växtnamn ; Frangipani, Förgätmigej och Gulmåra finns med i rabatten.
Söndagar: Förra året fick rubriken London-Hong Kong många läsare. Det följs upp med, Paris-Quebec i år.
***
Nu till alfabetet. Missa inte S-ordets bakgrundshistoria.
P som i Pråm - (medellågtyska prâm, ett ord av slaviskt ursprung), flatbottnad farkost avsedd för transport av gods; vanligen avses en sådan utan egen motor. Den enklaste formen av pråm förflyttas genom dragande bogsering med bogserbåt och vajer. Genom utveckling av kopplingsanordningar för påskjutningsteknik har pråmbogsering blivit säkrare och kommit att användas inte bara i flod- och kusttrafik utan också över större öppna vatten såsom Östersjön. Källa: NE
Gruspråm, av Paul Celan (1920-1970)
(Ur Den stora tidlösan : dikter i urval ; översättning, kommentarer och efterskrift: Lars-Inge Nilsson. Lund : Ellerström, 2011.)
Vattentimme, gruspråmen
för oss till kvällen, vi har,
som den, ingen brådska, ett dött
varför står i aktern.
***
Q som i Quay - är det engelska ordet för 'kaj'. Dess bakgrund är intressant. Från 1690-talet, en variant av medeltidens key, keye, caye "wharf" (c. 1300; i namn på platser), från äldre normandiska cai (Äldre franska chai, 1100-talet, modern franska quai) "sandbank", från gaeliska caium (400-talet), från Old Celtic *kagio- "att omsluta, inhägna". Source: Online etymology
On the quay (extract), by John Joy Bell (1871-1934)
(Published in Rampant Scotland Directory.)
I've never traveled for more'n a day,
I never was one to roam,
But I likes to sit on the busy quay,
Watchin' the ships that says to me -
"Always somebody goin' away,
Somebody gettin' home."
I likes to think that the world's so wide -
'Tis grand to be livin' there,
Takin' a part in its goin's on. . . .
Ah, now ye're laughin' at poor old John,
Talkin' o' works o' the world wi' pride
As if he was doin' his share!
***
R som i Rev - friliggande eller från land utskjutande långsträckt undervattensgrund, eller en bank som byggts upp av material som transporterats av vågor och strömmar. Revets överyta (topp) ligger så nära vattenytan att bränningar uppstår redan vid måttlig sjöhävning. Man skiljer mellan klipp-, (klapper)sten-, grus-, sand- och korallrev.
HIST.: sedan 1577; ursprung samma ord som - styckningsdel kring revbenen på slaktat nötkreatur: högrev
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. rif 'revben'; gemensamt germanskt ord, trol. besl. med grek. orophe 'tak'.
Källa: NE
*
Torpedsången (tre verser), av Dan Andersson (1888-1920)
(Ur Dikter. 1920)
Vår vandrings väg var grön av skum,
vi gått den år och år.
Tills havs vi voro i isig höst,
till havs i den sjungande vår.
Vid eldstadsluckan stekte vi
vår hud så svart som sot,
och blinda av ånga och brända av eld
vi trotsade dödens hot.
Vår väg var lång och stormigt svår,
och den klipptes av en dag.
Och vid den leken en blev kvar,
och denne ende var jag.
Så ung jag var men så nära att dö
och bäddas i bröders grav,
sen jag kämpat hårt för min kära och mig
på nattligt och svallande hav.
Vi fruktade aldrig för rev och skär,
vi trotsade snö och orkan,
på Ishavens vidder, i bränningars skum,
på sydlig och ljum ocean.
I pannrummets hetta och brännande kvalm
vi stridde vår tysta strid
mot havets och himmelens vredes skål
i töcknets och ångestens tid.
***
S som i Skrov - inom skeppsbyggnad den skalkonstruktion som innehåller lastrum, maskin- och besättningsutrymmen.
HIST.: sedan 1648; sv. dialektalt skrov 'skrov; mage; ihålig kropp', besl. med skrova 'skrymma; stapla huller om buller'. Källa. NE
*
Hemmakväll, av Sara Paborn (f. 1972)
(Ur Vilken tur att vi träffades innan vi dog : [dikter]. Stockholm : Orosdi-Back, 2014.)
Där är du
och här är jag
En gång var det vi
TV:n på och barn i säng
med tillit inuti
Här gnisslar drömmar
här tickar tid
Här är det tyst
i domnad frid
Här nöter skrov mot skrov
här slipas gamla stenar
Vi är enmansjollar bundna
vid opålitliga grenar
Samma vågor maler
skaver långsamt genom färgens fjäll
Men i fönstrets spegel liknar det
en vanlig hemmakväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar