söndag 23 april 2017

I tystnaden föds Hjalmars verk

  Det blir självklart tvära kast när bloggen byter tema varje dag. Men även inom samma rubrik kan avgrunder passeras. Förra söndagen tog avantgarde-författaren Bernadette Mayer plats i Tria Carmina och idag avlöses hon av Hjalmar Gullberg. Går det att tänka sig större kontraster inom genren poesi? 

Hjalmar Gullberg, målning Agda Holst

Tria Carmina
med
Hjalmar Gullberg
(1898-1961)


***

  Det är svårare för mig att skriva om Hjalmar Gullberg än om många andra författare för han känns nära på något sätt, som om jag skrev om mig själv. Dessutom blir jag alltid berörd när jag påminns om hans levnadsöde.


  Hjalmar Gullberg (född i Malmö) blev fosterhemsplacerad direkt från födseln. De biologiska föräldrarna var inte gifta och de ansåg att de var för unga för att ta hand om honom. Under hela uppväxten vägrade mamman att erkänna släktskapet, medan pappan besökte honom i fosterföräldrarnas hem.
   Han tog studentexamen 1917 och bedrev därefter, med undantag för en tid då han gjorde militärtjänst, universitetsstudier i Lund med fil.mag. 1923 och fil.lic. 1927. Tillsammans med flera vänner var han under studietiden skribent och poet i studentkårens tidning Lundagård. 

  Innan han började skriva lyrik hade han komponerat musik till andras dikter. Man har funnit 23 färdiga kompositioner till texter av bland annat Goethe, Karlfeldt och Fröding. Det var violin som var hans instrument.
  Men så plötsligt skriver han en anteckning i sin dagbok (4 september 1919): "Jag vill, jag måste bli skald."

  Hans första diktsamling, I en främmande stad, publicerades 1927. I debutboken slår han an ett av de teman som sedan ständigt återkommer i hans författarskap; melankoli och känslan av främlingskap i tillvaron.
Källor: Alex författarlexikon, text av Anton Samuelsson samt "Konsten att övervinna döden", artikel av Bo Gentili, Sydsvenska Dagbladet, 2011-07-19.

  Men jag har valt att inleda med en kort enkel text som hittades bland hans otryckta manuskript, även den från sent tjugotal, eftersom den går att koppla till skapandeprocessen och hans musikaliska bakgrund.

*

(Ett ej publicerat manuskript, inlagd i Anders Palms efterord till: Dikter / Hjalmar Gullberg. Stockholm : Norstedt, 1985.)

Det händer att bland gråa hus
man hör en ton,
som inte fanns i gatans brus,
men kom från en region
av ljus.

Man glömmer var man går, man går
på måfå bara, i förbund
med detta som man ej förstår
och vet knappt riktigt vad man vill.
Det är en sådan stund
en sång blir till.


***


  Ett av hans mästerverk är dikten "Till en näktergal i Malmö" från diktsamlingen Fem kornbröd och två fiskar (1942). En bok som till stor del kretsar kring hans motstånd mot de totalitära systemen och för individens andliga frihet.
  Jag tycker textraden "jag älskar tystnaden som blir till sång" från första strofen länkar fint ihop med den inledande dikten i inlägget.

*

Till en näktergal i Malmö, av Hjalmar Gullberg
(Ur Fem kornbröd och två fiskar : dikter. Stockholm : Norstedt, 1942.)

Jag mötte vänner i så många länder -
men varför blev man ensam under skyn?
Jag älskar det som flyr ur våra händer;
jag älskar det som doldes för vår syn.
Här ligger jag, en fånge mellan lakan,
och lyssnar i en mörklagd paviljong.
Jag älskar mörkret och jag älskar vakan;
jag älskar tystnaden som blir till sång.

I sjukhusparken hänger månens lykta;
det glittrar genom rullgardinens dok.
Nu lyssnar alla sorgsna och betryckta
till Höga Visan ur naturens bok.
Den störste sångaren på denna jorden
har kommit för att skingra våra kval.
Jag hör musik och letar efter orden.
Sjung näktergal, min hemstads näktergal!

Från vilket paradis är stämman lånad
som tränger in i rummet där jag bor?
Så sjöng du, när jag föddes i din månad,
för en förtvivlad kvinna som blev mor.
En majnatt hände det som ingen visste;
vår stora hemlighet kom ingen åt.
Den som försökte spåra oss tog miste:
i toner dränkte du min första gråt.

Dig vill jag intill döden efterlikna,
o sångare som vägrar att bli sedd!
De sökte fånga dig och står besvikna:
på villospår blev jägarskaran ledd.
Dig känner ingen - ingen utom träden
har sett om du är vacker eller ful.
Snart hörs i toppen trastens sommarkväden
- då tiger du som sjöng i låga skjul.


Lär mig att inför världen vara liten!
Vad gör det att jag vandrar mot min höst,
att jag blir ensam, grå och väderbiten?
En majnatts melodi har sprängt mitt bröst!
O näktergal, jag var en gång din like -
nu är jag åter stum och sjunker matt
tillbaka i det anonymas rike...
Det skulle vara lätt att dö i natt.

***

  1958 diagnostiserades han med den förlamande muskelsjukdomen myasthenia gravis. Den tvingade honom att under vintermånaderna vara sängliggande på ett sjukhus i Stockholm. Först på våren och sommaren blev han starkare. Sjukdomen berövade honom också förmågan att tala och försämrade hans minne, han kunde inte heller skriva eller läsa längre. I juli 1961, på sin herrgård i Svedala med sin livskamrat grevinnan Greta Thott, drunknade Gullberg i sjön Yddingen. Det som först framstod som en drunkningsolycka visade sig, 1983, egentligen vara självmord. Gullberg hade känt sig svagare än på länge, och han ville inte tillbaka till sjukhuset där han tvingades använda respirator för att överleva. Med hjälp av Thott och en vän som var läkare tog Gullberg en dödlig dos läkemedel för att sedan simma ut i sjön. Självmordet hemlighölls så länge eftersom läkaren tillhandahållit aktiv dödshjälp, vilket var olagligt, och av respekt för vänner och familj. Källa: Alex författarlexikon, text av Anton Samuelsson


*


Häger på bryggan, av Hjalmar Gullberg
(Ur Terziner i okonstens tid. Stockholm : Norstedt, 1958.)

Jag låg på bryggan naken då en häger
stod ljudlöst, kommen som från ingenstans,
bakom och lät mig på mitt hårda läger

död som en sten bli kvar i solens glans.
Landskapet hade fått en annan mening.
Jag ägde inte bryggan. Den var hans.

Jag var en kvarglömd rest, en förorening.
Hans tid var inne där han stod på vakt -
min var ett vakuum, en tågförsening,

bortfall av syfte i en passiv akt.
Den sky som bar min dröm för vita segel
gick plötsligt i det blå med annan frakt,

och sjön jag hållit som min runda spegel
på bryggans skaft var lösgjord från min sjö.
Det sus som gick i vassen kom var regel

från förr att skälva utan kraft, ett rö.
Var det en fantasibild som blev kluven,
eller en verklighet som skulle dö.

En värld gick mig ur händerna. Var tjuven
den grå staty som till min sträckbänk kom
och utan avsikt långsamt drog åt skruven?

När hägern lyfte lika ljudlöst som
han stod på bryggan utan varning, hävde
jag mig på axlarna och såg mig om.

Förlamningen var borta och den kvävde
insöp en luft som återfick sin glans.
Var det sitt rike som den andre krävde?

Finns det en ordning bortom människans?
Ett tryck vek från mitt hjärta, en förhårdning.
Tre dagar kom hägern så. Jag såg i hans

ankomst ett varsel om en sådan ordning.

lördag 22 april 2017

Abrakadabra! Gör morot till ros!

  Tre bilderböcker på svenska, varav två översättningar, får introducera söndagens Världsbokdag.

Foto: Camilla Karlsson
Ekeredsvägens förskola

***

  I fjol kom första boken om Pyret och hans två pingvinpappor. Nu har Vombat förlag gett ut en uppföljare. Den här gången är texten än mer sparsmakad än föregångarens. Det har inte gynnat upplevelsen. Även illustrationerna känns lite baskurs 1, utveckling önskas till en eventuell bok 3.


  I boken har Pyret vaknat medan papporna alltjämt sover (vilken förälder känner inte igen den situationen). Pyret bestämmer sig för att göra frukost på sängen.


(Ur Pyret fixar frukost / Sara Berg och Karin Frimodig (text), Johanna Arpiainen (bilder). [Färjestaden] : Vombat förlag, 2017.)

Pyret klättrar upp på en pall,
i kylskåpet är maten kall.

Pyret hittar sylt så röd.
Den blir god på knäckebröd.

Pyret lägger allt på en bricka.
Papporna ska få saft att dricka.


***

  Dagens andra bok publicerades först i Tjeckien. Men författaren och illustratören Katarína Macurová är bosatt i Bratislava, Slovakien. På svenska heter boken Varför vill du inte blomma? och är utgiven av Tukan förlag.

  Den här söta sagan om lilla björn som odlar blommor tycker min dotter verkligen om. Det är fantastiskt att man kan bygga en hel historia kring en morot. Det är just den växten som inte vill blomma och lilla björn förstår inte varför.
  I underjorden får man samtidigt följa kaninerna som gottar sig åt den växande moroten.
  Även om boken kanske inte håller för att vinna "Fågel Blå" så är den kvällens pärla.


(Ur Varför vill du inte blomma? av Katarína Macurová ; översättning: Sara Bang-Melchior. Göteborg : Tukan förlag, 2017.)


I trädgården hos lilla björn
växer det blommor i alla hörn.

Men ...

... det finns en som minst sagt är lite knepig.
Den vill inte blomma! Den är bara grön och spretig.

Han tar hand om den på allra bästa sätt.
Varje morgon och varje kväll får den en vattenskvätt.

Han rensar ogräs från tidigt till sent.
Det är ett slitsamt jobb att hålla rent!

Växten får extra ljus när det är mörkt och grått.
"Varför vill du inte blomma?" frågar lilla björn och undrar vad han sått.


***

  Vi avslutar med en bok vars originalspråk är nederländska. Den har dessutom blivit en succé i såväl Nederländerna som i Belgien (utgivaren är ett flamländskt förlag).


  Boken handlar om flickan Flora (men kallar sig för Abrakadabra) som drömmer om att bli häxa, främst för att hon önskar lära sig att flyga på en kvast.
  Berättelsen sammanväver Floras strävanden med kända sagoklassikers. I handlingen förekommer såväl Törnrosa, Snövit som Hans och Greta. Med det greppet tycker jag nästan att författaren fått en framgång på en räkmacka. Jag är inte helt överförtjust i upplägget och jag tycker inte boken är så förträfflig som holländarna anser den vara.

  Den är inte på vers så den platsar inte i barnpoesi-kategorin. Bäst är stunderna då hon träffar på häxorna som hon vill ansluta sig till.

(Ur Vem är rädd för den elaka häxan? / Jonas Boets (text) & Richard Verschraagen (illustrationer) ; översättning: Birgit Lönn. [Sävedalen] : Speja, 2017.)

"Knaperi knaperi knus, vem är det som knackar 
på mitt hus?" sa en röst.
"Jag heter Abrakadabra. Jag vill bli häxa!"
Dörren öppnades.
En häxa såg nyfiket på henne:

"Kom in", sa häxan. "Jag heter Trollpacka."
Abrakadabra såg sig storögt omkring.
Överallt svävade spelkort, kvastar stod lutade mot
bord och stolar, här och där lyste en glaskula till.
Över elden puttrade häxbrygder som stank av
ruttna ägg, fisk och brända hårstrån.
En kvinna stod framför en spegel och ropade:
"Spegel, spegel på väggen där,
säg vem som skönast i landet är?"
"Snövit", svarade spegeln.
Kvinnan skrek och stampade i raseri.

Abrakadabra såg beundrande på henne.
"Vad ska jag göra för att bli en häxa?" frågade hon.

fredag 21 april 2017

In a lonely room with Supersonic Blues

  Musikfredag och Världspoesidag sammanfaller. Jag har alltid tyckt att det är olyckligt att poesidagen ligger så nära Världsbokdagen (23/4). Dessutom har exempelvis Storbritannien en nationell poesidag i september, och den får såklart större uppmärksamhet hos dem än UNESCO:s aprildag.


***

  Jag satsar istället på det nybildade gubbabandet Supersonic Blues Machine med min favorittrummis Kenny Aronoff.
  Kenny har dunkat på slagverk bakom John Mellencamp, John Fogerty, Eric Clapton, Jack White, Billy Gibbons, B.B. King, Bonnie Raitt, m.fl. De tre förstnämnda är några av mina favoriter.

  De övriga två medlemmarna i Supersonic Blues Machine är Fabrizio Grossi och Lance Lopez.

  Deras första skivsläpp är en aning ojämnt. Låtarna där Kennys beat är ledande är de mest lyssningsvärda. Den bästa sånginsatsen får vi i klassikern "Ain't No Love (In The Heart Of The City)". I spellistan får ni ett extranummer, nämligen Whitesnakes version av samma hit.




***


  "Ain't No Love in the Heart of the City" är en R & B sång från 1974, skriven av Michael Price och Dan Walsh, och först inspelad av Bobby Bland för ABC Dunhills album Dreamer. Även om Bland fick en mindre hit med sången, så är den kanske mest känd genom olika coverversioner och samplingar.
  En välkänd cover av låten spelades in av rockbandet Whitesnake, som inkluderade den på sin debut EP, Snakebite 1978. Källa: Wikipedia

***

Ain’t No Love (In the Heart of the City), performed by Supersonic Blues Machine
(Lyrics & Music: Michael Price and Dan Walsh. Album: West Of Flushing, South Of Frisco. Provogue Records, 2016.)


Ain't no love in the heart of the city
Ain't no love in the heart of town
Ain't no love and ain't sure ‘nough of pity
Ain't no love cause you ain't around

When you were mine oh I was feeling good
Cause you loved me of this old neighborhood
But now that you're gone you know the sun don't shine
From the city hall to the county line
I said

Ain't no love in the heart of the city
Ain't no love in the heart of town
Ain't no love and sure no pity
Ain't no love cause you ain't around
Ooohh

Every place that I go
Oh it seems so strange
Without you there you know things have changed
Nights are cold and there's a blanket of good
Another teardrop falls in that lonely room
I said

Ain't no love in the heart of the city
Ain't no love in the heart of town
Said that ain't no love and ain't it a pity
Ain't no love cause you ain't around

And now that you're gone ooh the sun don't shine
From the city hall to the county line
I said

Ain't no love in the heart of the city
Ain't no love in the heart of town
Ain't no love and there’s sure no pity
Ain't no love cause you ain't around
Ain't no love in the heart of the city
Ain't no love and it’s waiting in no town
Ain't no love and ain’t it a pity
Ain't no love cause you ain't around
Ain't no love in the heart of the city
Ain't no love in this big old town
And there ain't no love said there ain't no love
Cause you ain't around

torsdag 20 april 2017

En svunnen tid längs "Memory Lane"

  Sista ordinarie Utblick på ett tag. Från och med nästa torsdag går nedräkningen till min födelsedag igång. Under 21 veckor presenterar jag en lista med femtio verk av femtio poeter. I vecka 37 dras åldersrepet [i Katthult] och flaggan går i topp för femtioåringen.
  Men särskilt konventionell blir inte Utblicken ikväll.

***


  Det tycks som om Kwame Alexander har blivit frontman för både poesin och världsnaturen. Om några veckor kommer hans bok Out of wonder behandlas i ett lördagsinlägg, ett mycket intressant bidrag till barnpoesin.

  Men just nu är hans samarbete med National Geographic-fotografen Joel Sartore det hetaste projektet i bokhandeln. Tillsammans försöker de med poesi och fotografier sätta fokus på de utsatta djurens situation i världen. Tyvärr har jag inte hunnit få boken Animal Ark levererad. Istället får ni lyssna till en engagerad Kwame Alexander via ett videoklipp.


***

  Även nästa upphovsman, förlåt upphovskvinna, är mitt uppe i en händelserik period av sitt konstnärsliv.

  Maja Säfström, född 6 oktober 1987 i Stockholm, är en svensk illustratör och arkitekt. Hon har ett aktivt och mycket populärt Instagram-konto, över 100.000 följer henne på Majasbok.. Säfströms debutbok The Illustrated Compendium of Amazing Animal Facts [Fantastiska fakta om djur, svensk titel] gavs ut i mars 2016 och tog sig i maj samma år in på New York Times bestsellerlista.
  Den hyllades av såväl Ingalill Mosander i Aftonbladet som av Yukiko Duke i Gomorron Sverige.


  Nu har hon släppt en uppföljare; Fantastiska fakta om djur från förr. Gud vad jag längtar efter att få den levererad. I synnerhet efter att ha läst Ola Wihlkes recension på bearbooks.se. Han skriver bland annat följande:
"Fantastiska fakta om djur från förr kanske betraktas som en barnbok, men jag tycker att det är ett inskränkt sätt att se på saken. Säfströms teckningar – jag skulle gärna ha en på väggen – är oerhört ömsinta, humoristiska och gestaltar de olika djuren med distinkta och älskvärda karaktärer. Jag log mig igenom hela boken."

  Som om boksuccéerna inte vore nog så har hon även öppnat en liten butik på Norrbackagatan i Stockholm.

  Det börjar bli många kandidater till titeln "Årets Illustratör" och vi är bara i april månad. 

***

  Och så har en forskare i Aberdeen troligen löst ett hundraårigt mysterium. 
  Det har länge varit känt att tre av Storbritanniens största poeter under första världskrigets period träffades vid ett tillfälle. Mötet har beskrivits som "the most powerful meeting of English literature in the 20th century". Men fram tills nyligen har ingen känt till var mötet ägde rum.
  I ett brev, ur ett arkiv vid Southern Illinois University, författat av Siegfried Sassoon och med Robert Graves som mottagare kan man läsa sig till att de två samt Wilfred Owen träffades på Baberton Golf Club i Juniper Green. Siegfried Sassoon var en stor golfentusiast så platsen var säkert vald med stor omsorg.
  Jag har tidigare lyft fram Wilfreds poesi i bloggen så ikväll slår jag ett slag för Siegfried.


Memory, by Siegfried Sassoon
(From Picture-show. New York: E. P. Dutton & Company, 1920.)


When I was young my heart and head were light,
And I was gay and feckless as a colt
Out in the fields, with morning in the may,
Wind on the grass, wings in the orchard bloom.
O thrilling sweet, my joy, when life was free
And all the paths led on from hawthorn-time
Across the carolling meadows into June.

But now my heart is heavy-laden. I sit

Burning my dreams away beside the fire:
For death has made me wise and bitter and strong;
And I am rich in all that I have lost.
O starshine on the fields of long-ago,
Bring me the darkness and the nightingale;
Dim wealds of vanished summer, peace of home,
And silence; and the faces of my friends.

onsdag 19 april 2017

På spaning i Genuas gränder

  Förra veckan saknade jag språkkunskaper i flamländska när jag presenterade Felix Poetry Festival. Om min flamländska är dålig, så är det ingenting mot vad min italienska är. Tyvärr har inte heller Genua International Poetry Festival översatt sin programtablå till engelska. Istället håller jag mig till sajten Versopolis beskrivning av festivalen.


***

  Genua International Poetry Festival grundades av poeten Claudio Pozzani och organiseras av Circolo dei Viaggiatori nel Tempo (CVT) sedan 1995. Festivalen som pågår över nio dagar anses vara den viktigaste händelsen i Italien om poesi.

  Varje år erbjuder festivalen 120 gratisevenemang såsom läsningar, föreställningar, utställningar, konserter, workshops, guidade turer, filmvisningar på mer än 30 platser i Genua och i andra städer längs Rivieran, för uppskattningsvis 30.000 åskådare.


  Scener för evenemanget är stränder, historiska byggnader, klubbar, bokhandlare, bibliotek, parker, etc.


  Till de tjugo upplagor som redan organiserats har mer än 1200 poeter från 83 länder deltagit, inklusive nobelpristagarna Walcott, Soyinka, Coetzee och Milosz och andra författare som Montalban, Gelman, Mutis, Darwish, Adonis, Ondaatje, Houellebecq, Walesiska, Ferlinghetti, Jodorowsky, Ben Jelloun, Harrison, Armitage, Luzi, Sanguineti, Benni.


  Festivalen presenterar poesin i förhållande till andra konstformer (musik, video och bio, teater, bild- och bildkonst, dans) och de nya medierna, den utvecklar sitt program och skapar nya avsnitt och evenemang.


  Inläggets tre diktexempel är skrivna av poeter som deltog i festivalen 2016.


***

  Tal Nitzán är en prisbelönt poet, redaktör och en stor israelisk översättare av latinamerikansk litteratur. Född i Jaffa, Israel, av argentinsk härkomst, har hon bott i Buenos Aires, Bogota och New York, och bor nu i Tel Aviv. Nitzán har översatt över 70 böcker till hebreiska, huvudsakligen från spanska, inklusive två antologier med latinamerikansk poesi, och anpassat en hebreisk version av Don Quixote för ungdomar. Källa: Poetry International Web



Hit, by Tal Nitzán
(From At the end of sleep : poems. New York : Restless Books, 2015.)


In Buenos Aires I didn’t go
looking for my childhood home.
Why roam in streets whose names had changed,
disturb an old couple or a boy in bed
just to peer listlessly at the dark rooms
that even then seemed like gloomy holes
and in any case I can’t recall –
No, I renounce
nostalgia’s phony charms
to which so many succumb, mostly, it seems,
radio producers and mostly on holiday eves,
pulling out a forgotten hit
by a singer who had already quit
for Canada or went into real estate
and I discover with distaste
I haven’t forgotten a single line to a song
that once I sang with girlish zeal, unaware
of the lust that lurked behind each word
and I shiver to hear the clear voice singing along
that isn’t a specter of my childhood voice
for it is the voice of my daughter.

***

  Jag använder ibland ordet fabulös (i betydelsen 'helt otrolig', lat. fabulosus 'fabelaktig') om enskilda texter eller om författares stilart. Jag tror inte det finns någon författare som bär upp den beskrivningen bättre än Vénus Khoury-Ghata gör i sina diktsamlingar.


  Vénus Khoury-Ghata, född 1937 i Libanon, är sedan snart fyrtio år bosatt i Paris. I sitt författarskap förenar hon sin kärlek till den arabiska kulturen med en starkt personlig behandling av det franska språket. Khoury-Ghata har gett ut ett tjugotal romaner och lika många diktsamlingar för vilka hon har tilldelats en rad priser, bland andra Franska akademiens Stora poesipris 2009 och det prestigefyllda franska Goncourt-priset för poesi 2011. Källa: Elisabeth Grate Bokförlag

*

(Ur Variationer kring ett körsbärsträd och andra dikter / Vénus Khoury-Ghata ; översättning av Jeana Jarlsbo och Inger Johansson. Stockholm : Elisabeth Grate bokförlag, 2011.)

Språket på den tiden tog vara på minsta ljud
det gick av och an över betesmarkerna
       på spaning efter ljudliga skott
       som det betade av från höger till vänster
       alltefter tonhöjd
Aldrig mer än ett bete i taget
       före den stora betesvandringen
       på alfabetets höjder där talet glesnar


Bsharreh, Libanon

Kaprifolens söta doft drog till sig
       späda bokstäver och bin

B fick bli björnbärsklibbig mun
F flätade benen efter att ha rökt djävulsgräs
och H med stegen på ryggen
       sa sig ha klättrat över ljudvallen

I de kalla länderna var hanbokstäverna ludna
Vattnet var jordens begrundan
dess innersta tankar uppenbarade
dess steniga tal
Bäcken lästes högt
havet sa samma ord om och om igen
       från kontinent till kontinent

Det fanns behornade ord och befjädrade
och ord i anständig dräkt
nakna var de som jagats ur paradiset
       för att de inte hade skam i kroppen
De irrar omkring på jakt efter efter en spegel
       att gå in i med silverhinnans samtycke
deras närvaro märks som en ljusdallring
       och ett glasklirr när de radar upp sig
       på fönsterräcket
rädda barn kallar dem vittror
Man förmäls med orden i sitt språk
för att stadga sig
resandet är för de andra
som lånar rader som man tar tåget


***

  Slutligen en dikt av den serbiske poeten och romanförfattaren Zvonko Karanović.


Zvonko Karanović

Melancholy, by Zvonko Karanović (f. 1959)
(From New european poets. Saint Paul, Minnesota : Graywolf Press, 2008. Translation: Tomislav Kuzmanović.)

It is almost painless
like loneliness
like the smell of blond, just-washed hair
caught accidentally while passing
water flowers keep on dying
until one
lives to see the morning
and then they disappear
I'll tell you once
about the wreaths of dried up flowers
we left
on every birch tree
lost in the fog
on a muddy road somewhere in the country
about the girl whose hands shiver in the rain
for seven long years
I was looking for my sister
and found her one afternoon
behind the first row of books
on plants
her voice was metal
she swallowed coins
and joints
with chocolate
we never met
she slept in the walnut shell
and said that conversations are
nothing but long good-byes
she used to enter my room often
and touch my hair until
she turned into dust
into hands that shiver
in the rain

tisdag 18 april 2017

Inside Vallum Magazine

  I fjol studerade jag sex olika webbplatsers val av "Poem of the week". Det resulterade i att jag utsåg The Guardian till "Bäst i klassen". De närmaste fem veckorna gör jag nya stickprovskontroller. Två nykomlingar i sammanhanget är Vallum : contemporary poetry samt Vinyl : Poetry and Prose. Kommer mästarbältet stanna hos The Guardian?

Vallum Magazine

***

  Tidskriften Vallum grundades 2000 och är baserad i Montreal. Den kommer bara ut med två nummer per år, men har en mycket livlig webbplats. Vallum utgör ett forum för nya författare att interagera med mer etablerade kollegor och samtidigt ge dem möjlighet till exponering och förtroendet att fortsätta med sin konst. Vallum är en av Kanadas främsta poesitidskrifter med internationell inriktning.

*

  Och det började strålande för den kanadensiska tidskriften. I första omgången av min serie så tilldelades deras bidrag full pott, 3 poäng. Dikten handlar om galenskap ...


The Hospital of Bethlem (Bedlam), St. George's Fields, Lambe

*

Bedlam spring, by Amanda Earl
(Published in Vallum magazine of contemporary poetry, 2017.)

write in ink
as green as
arsenic wallpaper that
killed Napoleon

take photo of azure
hole in clouds
inebriate your
eye
chartreuse leaves
their new spring

leap into fresh untamed
season but bide a
while bide a while burn
your Russian amber
drink your Irish tea
stay away from strange
men on the internet who
want you only for your body
not your kink–a lust for agility
with language–nor your
madness, this insanity of
growing old, instant flare
your sun into seed your ardour
blackens flesh to bone & devouring

Titeln är hämtad från Sylvia Plaths “Spinster” in The Colossus (Faber & Faber, 2008), och de kursiverade textraderna är hämtade från Sylvia Plath, “Epitaph for Fire and Flower” in Collected Poems (Faber & Faber, 1981).

Amanda Earl är en poet, utgivare och fictionförfattare från Ottawa. Hennes senaste verk är Kiki (Chaudiere Books, 2014), firstwalks of the year (In/Words Magazine, 2016), samt en bok om Sveriges Queen Christina (Ghost City Press, 2016). Amanda är också redaktionschef för Bywords.ca. Källa: Vallum

***

  En annan färsk författare imponerade för det regerande lagets räkning, The Guardian.


  Rhiannon Hooson fick två poäng för sin dikt "Daughters of the dust". 

  Dr Rhiannon Hooson är en walesisk poet och författare. Hon föddes i centrala delarna av Wales 1979, och där bodde hon tills hon flyttade till norra England 1998. Hon studerade och senare undervisade hon vid Lancaster University, där hon först tog en MA i kreativt skrivande, och sedan en PhD i poesi.
  Hon har vunnit stora utmärkelser för sina verk, bland annat en Eric Gregory utmärkelse från Society of Authors för sin novellsamling, Un. Hennes första pamflett, This Reckless Beauty, publicerades 2004 och hennes dikter har sedan dess publicerats i litterära tidskrifter och antologier. Hennes första fullängdssamling, The other city, publicerades av förlaget Seren i november 2016. Källa: Rhiannon Hoosons webbplats
  Om hon redan har fångat redaktör Carol Rumens intresse så är det nog läge att lägga hennes namn på minnet. Diktens fond hittar vi på den mongoliska stäppen.

*

Daughters of the dust, by Rhiannon Hooson
(From The other city. Bridgend : Seren, 2016.)



There can be no mermaids of the steppe
though its bare hills roll and boom like the sea. Only
some strange creature, lithe in the gelid dust
and furred like a fox: silent, accusing in the eyes,
a deep wind parting fur down to bone coloured skin.
Horizons pile thin as paper one atop the next
and they spin their story into the pinched air: a woman,
and a wish, and a corsac fox. Nights

of the great white zud they might dance away the snow,
leaving paths of grass for the herd to eat, or else
rise like walls to blow across the landscape
stately and slow and sickening, only the chiming ice
singing their welcome with its spare high notes,
each like the prick of a needle. And in the city,
where the nights smell of sweet smoke and milk
and idling traffic, they go walking now:

silent over the glaze of blood frozen to the ground
around the wrestling palace. Silent in the alleys
where stray dogs sleep in the warmth from sewer grates.
Silent past the cafes where soldiers thaw their brows
over salt milk tea. Silent, until they are singing,
each alone in the dim reaches of the night,
each pale as an unlit candle, up through the gers
where the roads falter and the lights go out; up to the mountain
where the wind sings back; towering, and tidal, and old.

***

Ställning:

Vallum, 3 poäng
Guardian, 2 poäng
Times Literary Supplement, 1 poäng
Griffin Poetry Prize, 1 poäng
Inpress Books, 0 poäng
Vinyl, 0 poäng

måndag 17 april 2017

Kasta loss eller ankra upp?

  Förutom choklad och kyssar så finns det tre saker som får igång mina må bra-hormoner: bildning, etymologi och vacker poesi. De tre ingredienserna ligger bakom tillkomsten av alfabet i min poesiblogg. Mitt tionde alfabet går till sjöss.

***


A som i Ankare - anordning avsedd att ge fäste i havsbottnen och tillsammans med kätting eller rep hålla en båt på plats. Båten sägs ligga för ankar om ankaret utgör enda förtöjning. Med ankaret i lovart svänger då båten sidledes för vinden; man säger också att båten ligger på svaj. Ankare utformas olika med hänsyn till hantering och funktion. I fritidsbåtar finner man ofta hopfällbara ankare. Ankaret på ett stort handelsfartyg kan väga 25 ton.

HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. ankar(e); av lat. ancora, grek. ankyra med samma bet.; trol. besl. med lat. uncus 'krok'. Källa: NE


**

Ett ställe i Kansas, av Ted Kooser

(Ur Det här är alltså Nebraska : dikter / Ted Kooser ; i svensk tolkning av Per Helge. Linderöd : Ariel, 2014.)

Nånstans i Kansas fann en vän till mig
ett ensamt övergivet stenhus mitt i en veteåker.
Över dörren hade någon skurit in ett ankare.
Ingen fanns att fråga
vad det ankaret hade för sig i Kansas,
miltals från vatten.
Inte minsta vita segel till förklaring
bröt horisonten, fast han stod där i timmar.
Det är så det är i Kansas, i all evighet.


***

B som i Bogsvall bog, de avrundade sidorna i fören på ett fartyg. När fartyget går genom vattnet uppstår bogvågor, vilkas storlek beror av fart och fyllighet hos fartyget.

HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. bogher; gemens. germ. ord med motsvarighet i sanskrit bahu- 'arm; framben'.
I betydelsen fartygets för sedan 1620.



Svall ~ häftig rörelse hos större vattenmassa. HIST.: sedan 1554; bildningsform till verbet 'svälla'. Källa: NE

*

Vals på Mysingen (utdrag), av Evert Taube
(Text & Musik: Evert Taube, 1936.)


Vinden från havet har friskat
och Mysingen möter med sjögång,
håller sig brisen så här,
sträcker vi till Mysingsholm!
Hör du hur bogsvallet brusar
och kölvattnet porlar och skummar?
Se, varje brytande våg
spolar vårt blänkande däck!


Solen, som skimrar ur diset kring Nåtarö, Ålö och Utö,
målar i blått och i violett
hela din kust, Södertörn.
Båten den knarrar och kränger
och seglen står spända som sköldar!
Här ha vi Danziger Gatt!
hör hur det dånar från sjön!

***

C som i Cruise - engelska uttrycket för kryssning, med ursprung i verbet med samma stavning ('att korsa'). Från kruis "cross", härledning till latinets 'crux'. Substantivet har använts sedan 1706 medan verbet började användas kring 1650. Källa. Online Etymology

*

  Jag hade tänkt mig ett utdrag ur Derek Mahons fantastiska dikt, inspirerad av Ibsen. Men varför undanhålla er litterär skönhet? Den här dikten tycker jag gott kan användas i undervisningssyften.



The Lady from the sea, by Derek Mahon

(From Life on earth. New York : The Gallery Press, 2014.)

(after Ibsen)

She  Born in a lighthouse, I still find it hard
as wife to a doctor ten miles from the coast.
My home is a pleasant one but I get bored;
the mountains bother me. Now, like a ghost,
you show up here, severe and adamant.
What are you anyhow? What do you want?

He  I am a simple man upon the land,

I am a seal upon the open sea.
Your eyes are of the depths. Give me your hand,
give me your heart and come away with me.
to the Spice Islands, the South Seas; anywhere.
Only the force of habit keeps you here.

She  Even up here, enclosed, I sniff the brine,

the open sea out there beyond the beach;
my thoughts are waves, my dreams are estuarine
and deeper than an anchor chain could reach.
I knew you’d come, like some demonic fate
glimpsed at a window or garden gate.

He  How can you live here with no real horizon,

someone like you, a mermaid and a Muse,
a figment of your own imagination,
the years elapsing like a tedious cruise?
Your settled life is like this summer glow;
dark clouds foreshadow the approaching snow.

She  Sometimes,emerging frommy daily swim

or gazing from the dock these quiet nights,
I know my siren soul; and in a dream
I stare astonished at the harbour lights,
hugging my knees and sitting up alone
as ships glide darkly past with a low moan.

He  If our mad race had never left the sea,

had we remained content with mud and rock,
we might have saved ourselves great misery;
though even this evening we might still go back.
Think of the crashing breakers, the dim haze
of a salt sun rising on watery days.

She  My wild spirit unbroken, should I return

to the tide, choosing at last my other life,
reverting to blue water and sea-brine,
or do I continue as a faithful wife?
If faithful is the world for one who clings
to the lost pre-existence of previous things.

He  do you remember the great vow you made

to the one man you chose from other men?
The years have come between, with nothing said,
and now the stranger has appeared again
to claim your former love and make it new.
You ask me what I am; but what are you?

She  I am a troubled woman on the land,

I am a seal upon the open sea,
but it’s too late to give my heart and hand
to someone who remains a mystery.
Siren or not, this is my proper place;
go to your ship and leave me here in peace.