torsdag 25 maj 2017

En hymn för livet

  Dags för ytterligare två verk på 50-listan, skrivna av två författare som båda tycks dela läsarskaran i för och emot. Den ena, Adonis, läste jag redan när jag var 21 år gammal men sen dröjde det 25 år tills jag läste honom igen. Den andra, Anne Sexton, fascineras jag mer och mer av. Hon har fått stor betydelse för mig efter min psykiska ohälsa 2014. Jag känner igen en del av de tankar som hon beskriver i sitt verk "Live or die". Kanske borde jag ha placerat hennes samling högre upp på min lista.
  Men jag inleder med veckans Utblick.

***

Utblicken (v. 21)

  Det är faktiskt en tillfällighet att gårdagens "Save the earth"-introduktion följs upp med ett barnbokstips och ett ljudklipp som bär titeln "Make the earth your companion".

  J. Patrick Lewis är just nu Children's Poet Laureate of USA. Han har varit väldigt aktiv i den rollen, både när det gäller bokutgivning och arrangörsdelaktighet vid poesievenemang. Jag äger inte den nya boken (därav ljudklippet) men vill passa på och rekommendera en annan av hans editioner.

Book of animal poetry :
200 poems with photographs that squeak, soar, and roar!
Washington : National Geographic, 2012.

  När jag studerar olika amerikanska webbplatser för barnpoesi eller sajter med lektionstips för primary school så händer det att ovanstående bok dyker upp. 
  Titeldikten till hans nyutgivna bok Make the Earth Your Companion finns med i Book of animal poetry och uppläsningen i ljudklippet är från den publiceringen (2012).


***

Dikten bär tillbaka gråten
till den plats där den uppstod.

Marie Lundquist (2017)

***

  Jag är oftast mer intresserad av inledningen på en dikt än av dess slutord. Men just Anne Sexton var fenomenal på avslutningar, det märks inte minst i nedanstående text som är tillägnad yngsta dottern Joyce. Jag har gjort ett undantag för den här boken som utkom 1966 och tilldelades Pulitzer 1967. Jag räknar in den under mitt födelseår.


50-listan : Plats 42

Live or die / Anne Sexton
Boston : Houghton Mifflin, cop. 1966

A little uncomplicated hymn (the end part), by Anne Sexton (1928-1974)

(...)

And I can only say
a little uncomplicated hymn
is what I wanted to write
and yet I find only your name.

There was such a song,
but it's bruised.
It's not mine.

You will jump to it someday
as you will jump out of the pitch of this house.
It will be a holiday, a parade, a fiesta!
Then you'll fly.
You'll really fly.
After that you'll, quite simply, quite calmly
make your own stones, your own floor plan,
your own sound.

I wanted to write such a poem
with such musics, such guitars going;
I tried at the teeth of sound
to draw up such legions of noise;
I tried at the breakwater
to catch the star off each ship;
and at the closing of hands
I looked for their houses
and silences.
I found just one:

            you were mine
            and I lent you out.

I look for uncomplicated hymns
but love has none.


***

50-listan : Plats 41

En tid mellan askan och rosorna
antologi / Adonis ; tolkningar av Hesham Bahari ...
 förord av Alain Jouffroy ; efterskrift av Sigrid Kahle

Detta är mitt namn (Utdrag), av Adonis
(tolkning av Sigrid Kahle)

Säg inte att jag har blivit galen. Min galenskap
är dina drömmar; vi kom, nedsteg i mörkret,
sprängde dess lyktor och kom
som en jord törstande efter regn: och kom
som åska skylande sig med moln - ett löfte
Du skall bli en sol
Tiden skall bli våra drömmars ballonger -

Mitt vansinne är dina drömmar: vi kom
och målade palmernas ansikten och apelsinträdens
vingar. Och målade ängarna -
en blomstrande kropp. Vi brukade säga:
O om vi endast kunde komma
kunde förföra universum! - Vi har kommit

Den som ser dig ser mig - jag är urtidsrosen
I kvällens aska bröt jag den
Med dagg parfymerade jag mina gryningsblad
Samlade i en steges skepnad                       Rösten
av någon som närmar sig - eller steg som rör sig bort?

Förvandla naturens bild
Blanda klippan med tingen, extas med tragedi
Allt är nytt på jorden
Mitt ansikte en rymd
och avstånd det första i varje blick

onsdag 24 maj 2017

"The poetry of earth is never dead"

  En ny rubrik ska introduceras. Ett av de hetaste ämnena i samtidens poesi är ecopoetry, men begreppet i sig har ingen självklar definition. Jag har samlat på mig (och lånat in) antologier och enskilda poeters diktsamlingar i ett försök att få till en representativ spridning av genren. Det kommer också förekomma ren naturlyrik som inte primärt handlar om människans påverkan, eller som har miljövårdsfrågor i centrum.

***

  Jag valde i ett tidigt skede av planeringen att utgå ifrån ett litteraturvetenskapligt verk för mitt första inlägg. Boken heter Can poetry save the earth? och är skriven av John Felstiner. I vår nationella biblioteksdatabas fick den bland annat följande ämnesord (engelska): Ecology in literature
Conservation of natural resources in literatureEnvironmental protection in literature.
  Det lät helt suveränt. Det var det jag var ute efter. Det visade sig att Felsteiner gör textanalyser av ett stort antal dikter och författarskap utifrån en tes som jag formulerar till "Naturen är en helgedom, och hur har poeterna lyft fram den aspekten i sina verk".

  Ni som känner mig, eller ni som följt min bloggs framväxt, förstår så klart att det är ett perspektiv som ligger långt ifrån min utgångspunkt. Boken lägger rätt lite vikt vid de vinklar som ämnesorden gav en hint om att den skulle göra.
  Jag tänker inte gå djupare in på min kritik av Felsteiners bok. Det känns extra meningslöst med tanke på att han dog för tre månader sedan.

  Vår planet är fantastisk och den är självklart värd att bevara, men jag anser inte att den är EDEN. Vårt solsystem, jordens atmosfär (förutsättningen för liv), vattenresurser, organismernas utveckling, ekosystemet som helhet. Inget av detta har krävt ett gudomligt hantverk.

  Men jag är tacksam för att planeten finns och att jag finns, och att kallblodsrasen finns, och att svalorna finns, och att geparden jagar på savannen, och att rosorna doftar som de gör och att sånglärkan låter som den gör. 

  Jag är rädd för de utrotningshotade arternas skull, alltifrån bin och fjärilar till isbjörn och noshörning. Vad händer om korallreven försvinner? Vad händer om glaciärerna smälter?

  Det går att tänka på miljöns bästa utan att göra den till en skapelsemyt.


***

  Värdet jag fann i Felsteiners bok bestod av hänvisningar till viktiga enskilda dikter, och tre av dessa tar plats i mitt introduktionsinlägg.

*



On the Grasshopper and Cricket, by John Keats (1795-1821)
(Written December 30, 1816. Published in The Poetical Works of John Keats, 1884.)

The Poetry of earth is never dead:    
  When all the birds are faint with the hot sun,    
  And hide in cooling trees, a voice will run    
From hedge to hedge about the new-mown mead;    
That is the Grasshopper’s — he takes the lead       
  In summer luxury, — he has never done    
  With his delights; for when tired out with fun    
He rests at ease beneath some pleasant weed.    
The poetry of earth is ceasing never:    
  On a lone winter evening, when the frost      
    Has wrought a silence, from the stove there shrills    
The Cricket’s song, in warmth increasing ever,    
  And seems to one in drowsiness half lost,    
    The Grasshopper’s among some grassy hills.

***

  [Banjan, Ficus benghalensis, ingår i fikonsläktet och familjen mullbärsväxter. Arten växer vild i östra Indien men odlas över hela landet. De luftrötter som växer från trädet grenar kan bilda stora pelarsalar. 
Den unga banjanen växer som epifyt, det vill säga uppe i andra träd, i grenklykor och dylikt. Med tiden förkvävs emellertid värdträdet och dör.]
Källa: Wikipedia

*


Roots in the air, by Shirley Kaufman (1923-2016)
(From Roots in the air : new & selected poems. Port Townsend, Wash. : Copper Canyon Press, 1996.)

Over my head
the Bengal ficus
dangles its roots like seaweed
out of the sea, licking
the ashes from the air.

Sure of which way is down
but unable to get there,
one tree makes a hundred
out of the steaming soil it comes from,
replanting itself.

Not here.
The roots are shaggy
with trying in this land.
No earth, no water,
What are they doing
in the light?


***

  Ibland räcker det med bara ett fåtal rader för att förstå beroendeförhållandena i vår samexistens. William Carlos Williams har hyllats stort för denna korta dikt.



The red wheelbarrow, by William Carlos Williams (1883-1963)

(From  Spring and All ; original title of poem, "XXII". New York: Contact Editions / Dijon: Maurice Darantière, 1923.)

so much depends
upon

a red wheel

barrow

glazed with rain

water

beside the white

chickens

tisdag 23 maj 2017

Knopf Publishing has many lives

  Tio nya förlagspresentationer bildar tema för tisdagarna framöver. Den här gången väljer jag att inte gå så långt tillbaka i deras utgivning, utan jag kommer att hålla mig till de senaste 10-15 åren. Flera av dem är små aktörer men jag inleder med en större, Knopf Doubleday Publishing Group.

***

  Alfred A. Knopf, Inc. är ett New York-förlag som grundades av Alfred A. Knopf Sr. 1915. Förlaget har rykte om sig att sträva efter perfektion och elegant smak. Det förvärvades av Random House 1960 och är nu en del av Knopf Doubleday Publishing Group. Källa: Wikipedia

  På svenska bibliotek, såsom Stockholms stadsbibliotek, har man på senare år köpt in poesiantologier från Knopfs som ingår i den återuppväckta (1991) serien "Everyman's library". Poesiantologierna har ett speciellt format och kallas därför "Everyman's Library : Pocket Poets".
  De är indelade efter en rad olika teman och jag har redan använt ett flertal av dem i min blogg. Det har handlat om titlarna: "Blues poems", "Motherhood: Poems about mothers" och "Sonnets: From Dante to the present".


  Även ikväll läggs fokus på tre antologier ur pocket-serien. Den första har ett bedårande innehåll, det rör sig om katt-dikter.



Black cat, by Rainer Maria Rilke (1875-1926)
(From The great cat : poems about cats. Selected by Emily Fragos. Translated by Stephen Mitchell. London : Knopf 2005.)
A ghost, though invisible, still is like a place
your sight can knock on, echoing; but here
within this thick black pelt, your strongest gaze
will be absorbed and utterly disappear:

just as a raving madman, when nothing else
can ease him, charges into his dark night
howling, pounds on the padded wall, and feels
the rage being taken in and pacified.

She seems to hide all looks that have ever fallen
into her, so that, like an audience,
she can look them over, menacing and sullen,
and curl to sleep with them. But all at once

as if awakened, she turns her face to yours;
and with a shock, you see yourself, tiny,
inside the golden amber of her eyeballs
suspended, like a prehistoric fly.

***

  Det som intresserar mig mest i deras antologiutgivning är att flera av titlarna berör olika versformer och versfötter. Det finns en bok om haiku, ett par olika med sonetter, och på senare år har det tillkommit två mycket intressanta titlar. De två får avsluta mitt inlägg om Knopfs utgivning. 
  Först en bok som främst innehåller villaneller.

[- ursprungligen italiensk diktform som infördes till Frankrike på 1400-talet och standardiserades på 1600-talet. Antalet rader är vanligen 19, fördelade på treradingar och en avslutande fyrrading. Av första strofens rader återvänder den första som slutrad i jämna strofer, den tredje som slutrad i udda strofer, medan bägge tillsammans bildar slutrader i sista strofen. Rimmen är bara två med rimschemat aba, i slutstrofen abaa. I modern tid har villaneller skrivits av bl.a. W.H. Auden och Dylan Thomas, i Sverige av Göran Printz-Påhlson och Majken Johansson (”Villanella på en spik”).]

  Den här samlingen höll en ojämn kvalitet, en del av de modernare bidragen borde nog fått stå åt sidan och redaktörerna Annie Finch och Marie-Elizabeth Mali kunde gott ha lyft fram fler typexempel från 1600-talet istället. Men överlag är jag ändå nöjd, för jag hade väldigt dålig koll på denna diktform. Trots min kritik så väljer jag en text med ursprung 2005.



Villanelle, by Mimi Khalvati (f. 1944)
(From Villanelles
New York, N.Y. : Knopf 2012. Originally from "The Chine" [Carcanet Press, 2005].)

No one is there for you. Don’t call, don’t cry.
No one is in. No flurry in the air.
Outside your room are floors and doors and sky.

Clocks speeded, slowed, not for you to question why,
tick on. Trust them. Be good, behave. Don’t stare.
No one is there for you. Don’t call, don’t cry.

Cries have their echoes, echoes only fly
back to their pillows, flocking back from where
outside your room are floors and doors and sky.

Imagine daylight. Daylight doesn’t lie.
Fool with your shadows. Tell you nothing’s there,
no one is there for you. Don’t call, don’t cry.

But daylight doesn’t last. Today’s came by
to teach you the dimensions of despair.
Outside your room are floors and doors and sky.

Learn, when in turn they turn to you, to sigh
and say: You’re right, I know, life isn’t fair.
No one is there for you. Don’t call, don’t cry.
Outside your room are floors and doors and sky.

***

  I deras utgivningshistorik finner man 47 Pulitzer-vinnare och åtminstone 17 Nobelpristagare. Listan på berömda författare som getts ut av förlaget kan göras lång, några exempel:  Albert Camus, John Banville, Bret Easton Ellis, James Ellroy, Kazuo Ishiguro, Anne Rice, Jack London, Cormac McCarthy, Toni Morrison, Haruki Murakami, Ezra Pound och Anne Tyler.
  Den senaste poesiframgången stod Sharon Olds för som tilldelades Pulitzer-priset 2013 för Stag's Leap.


  Den tredje antologin från Pocket Poets berör olika versfötter och innehåller exempel på daktyler, trokéer, jamber, m.fl. I slutet av boken förekommer metriska begrepp som jag hade sämre koll på; amfibracker (=kort+lång+kort stavelse, ex. ordet 'kanhända'), och hendecasyllabics (jag vet inte ens vad de kallas på svenska, men varje diktrad består av elva stavelser - fyra trokéer och en daktyl i andra versfoten, till skillnad mot sapfisk vers som har daktylen i tredje versfoten och dessutom har en kort slutrad daktyl+troké).

  Men jag har hållit mig på känd mark i mitt urval; jambisk pentameter (ta-TUM-ta-TUM-ta-TUM-ta-TUM-ta-TUM) à la William Butler Yeats.

*

When you are old, by W.B. Yeats (1865-1939)
(From Measure for measure : an anthology of poetic meters. Edited by Annie Finch and Alexandra Oliver. New York, N.Y. : Knopf 2015.)


When you are old and grey and full of sleep, 
And nodding by the fire, take down this book, 
And slowly read, and dream of the soft look 
Your eyes had once, and of their shadows deep; 



How many loved your moments of glad grace, 
And loved your beauty with love false or true, 
But one man loved the pilgrim soul in you, 
And loved the sorrows of your changing face; 

And bending down beside the glowing bars, 
Murmur, a little sadly, how Love fled 
And paced upon the mountains overhead 
And hid his face amid a crowd of stars. 

måndag 22 maj 2017

Ett skepp kommer lastat

  Värmen har hittat till Stockholm. Det passar perfekt när bloggen går in i ny period. Från och med idag och tio veckor framåt är det "The Bloom" som gäller. Nedan får ni en beskrivning av vad jag planterat för säsongen. Men alfabetet har inte nått slutmålet ännu. Idag lägger vi till bokstäverna P, Q, R och S.

***


  Det blir en riktigt fullspäckad sommarsäsong i bloggen. Innehållsdeklaration: "Det är inget för blyga violer. I år ska dikterna synas och höras."

  Fast violerna får plats de också, i mitten av juli.

Måndagar: Sjölivets alfabet (v.21-25), Ö-världen (v. 26-30)

Tisdagar: Tio Förlag återkommer. Denna gång med några utländska publicister.


Onsdagar: Ecopoetry - Nature Poetry

Torsdagar: 50-listan, i kombination med Utblick (v.21-25) och Aforismer (v. 26-30).

Fredagar: Estradpoesi


Lördagar: Veckans blomma är tillbaka, denna gång med riktigt poetiska växtnamn ; Frangipani, Förgätmigej och Gulmåra finns med i rabatten.


Söndagar: Förra året fick rubriken London-Hong Kong många läsare. Det följs upp med, Paris-Quebec i år.

***


  Nu till alfabetet. Missa inte S-ordets bakgrundshistoria.


P som i Pråm - (medellågtyska prâm, ett ord av slaviskt ursprung), flatbottnad farkost avsedd för transport av gods; vanligen avses en sådan utan egen motor. Den enklaste formen av pråm förflyttas genom dragande bogsering med bogserbåt och vajer. Genom utveckling av kopplingsanordningar för påskjutningsteknik har pråmbogsering blivit säkrare och kommit att användas inte bara i flod- och kusttrafik utan också över större öppna vatten såsom Östersjön. Källa: NE



Gruspråm, av Paul Celan (1920-1970)
(Ur Den stora tidlösan : dikter i urval ; översättning, kommentarer och efterskrift: Lars-Inge Nilsson. Lund : Ellerström, 2011.)

Vattentimme, gruspråmen
för oss till kvällen, vi har,
som den, ingen brådska, ett dött
varför står i aktern.


***

Q som i Quay - är det engelska ordet för 'kaj'. Dess bakgrund är intressant. Från 1690-talet, en variant av medeltidens key, keye, caye "wharf" (c. 1300; i namn på platser), från äldre normandiska cai (Äldre franska chai, 1100-talet, modern franska quai) "sandbank", från gaeliska caium (400-talet), från Old Celtic *kagio- "att omsluta, inhägna". Source: Online etymology



On the quay (extract), by John Joy Bell (1871-1934)
(Published in Rampant Scotland Directory.)


I've never traveled for more'n a day, 
   I never was one to roam, 
But I likes to sit on the busy quay, 
   Watchin' the ships that says to me - 
"Always somebody goin' away, 
   Somebody gettin' home."

I likes to think that the world's so wide - 

   'Tis grand to be livin' there, 
Takin' a part in its goin's on. . . . 
   Ah, now ye're laughin' at poor old John, 
Talkin' o' works o' the world wi' pride 
   As if he was doin' his share!

***

R som i Rev - friliggande eller från land utskjutande långsträckt undervattensgrund, eller en bank som byggts upp av material som transporterats av vågor och strömmar. Revets överyta (topp) ligger så nära vattenytan att bränningar uppstår redan vid måttlig sjöhävning. Man skiljer mellan klipp-, (klapper)sten-, grus-, sand- och korallrev.

HIST.: sedan 1577; ursprung samma ord som - styckningsdel kring revbenen på slaktat nötkreatur: högrev
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. rif 'revben'; gemensamt germanskt ord, trol. besl. med grek. orophe 'tak'.
Källa: NE

*


Torpedsången (tre verser), av Dan Andersson (1888-1920)
(Ur Dikter. 1920)


Vår vandrings väg var grön av skum,
vi gått den år och år.
Tills havs vi voro i isig höst,
till havs i den sjungande vår.
Vid eldstadsluckan stekte vi
vår hud så svart som sot,
och blinda av ånga och brända av eld
vi trotsade dödens hot.

Vår väg var lång och stormigt svår,

och den klipptes av en dag.
Och vid den leken en blev kvar,
och denne ende var jag.
Så ung jag var men så nära att dö
och bäddas i bröders grav,
sen jag kämpat hårt för min kära och mig
på nattligt och svallande hav.


Vi fruktade aldrig för rev och skär,
vi trotsade snö och orkan,
på Ishavens vidder, i bränningars skum,
på sydlig och ljum ocean.
I pannrummets hetta och brännande kvalm
vi stridde vår tysta strid
mot havets och himmelens vredes skål
i töcknets och ångestens tid.

***

S som i Skrov - inom skeppsbyggnad den skalkonstruktion som innehåller lastrum, maskin- och besättningsutrymmen.

HIST.: sedan 1648; sv. dialektalt skrov 'skrov; mage; ihålig kropp', besl. med skrova 'skrymma; stapla huller om buller'. Källa. NE


*

Hemmakväll, av Sara Paborn (f. 1972)
(Ur Vilken tur att vi träffades innan vi dog : [dikter]. Stockholm : Orosdi-Back, 2014.)

Där är du
och här är jag
En gång var det vi

TV:n på och barn i säng
med tillit inuti

Här gnisslar drömmar
här tickar tid
Här är det tyst
i domnad frid

Här nöter skrov mot skrov
här slipas gamla stenar
Vi är enmansjollar bundna
vid opålitliga grenar

Samma vågor maler
skaver långsamt genom färgens fjäll

Men i fönstrets spegel liknar det
en vanlig hemmakväll

söndag 21 maj 2017

Cees needs his poetry

  Årets sista Tria Carmina-avsnitt behandlar en stor författare. Cees Nooteboom har länge omnämnts i Nobelprisdiskussionerna. Han är inte främst en poet men har gett ut flera diktsamlingar. Jag har inget exempel från hans två första diktböcker utan vi flyttar direkt till 1960.


Tria Carmina
med
Cees Nooteboom
(f. 1933)

***

  "Nooteboom är ingen historieberättare i konventionell mening, utan bygger sina romaner utifrån en egen logik där tidsperspektiv inte följs kronologiskt. Förutom romaner har han också publicerat diktsamlingar, essäer och åtskilliga reseskildringar. Under ett femtontal år efter debuten skrev han inte skönlitterärt utan reste runt i världen och publicerade sedan reseböcker med stark historisk prägel, utan turistguidens krav på aktualitet." Källa: Alex författarlexikon

  Även i diktsamlingarna märker man av upplevelserna som resorna gett honom.

*


calera y chozas, by Cees Nooteboom
(From "The black poem" [Het zwarte gedicht]. Querido, 1960. 
Light everywhere : selected poems / Cees Nooteboom ; translated by David Colmer. London : Seagull Books, 2014.)

The afternoon is a long fire
hung over an endless expense of brown.


Calera y Chozas, Spanien

Calera y Chozas
expired farmers sleep in their beds
with gaping mouths the sound
of the afternoon slinks between the sickly houses.
At the end of the landscape
the mountains bare their teeth.

It never rains here
filthy dogs whimper
scratch and turn
in the dust.

No one gets on
the old man on the bench
leers at the life on the train
with avaricious eyes

it must be like this every day
the stationmaster rings the bell three times
and waves his red flag
the train shudders and shrieks
in the languishing landscape,

why would I ever come back
to Calera y Chozas?


***



  I slutet av 90-talet och början av 2000-talet skrev han ett par filosofiska romaner, som kritiker och läsare fann svårtuggade. Jag tycker man kan ana lite av den stilen, "det inre samtalet", i dikterna som skrevs tjugo år tidigare.

*


afternoon, by Cees Nooteboom
(From "Open like a shell, closed like a stone" [Open als een schelp - dicht als een steen]. Arbeiderspers, 1978. Light everywhere : selected poems / Cees Nooteboom ; translated by David Colmer. London : Seagull Books, 2014.)

Sometimes it doesn't take much.
An afternoon of burnished hours
that don't go together,
and him disbanded by himself,
sitting in various chairs,
but with a body or soul in each.

In a part of the room it is night.
Elsewhere, the past, holidays and war.
On the ceiling the sea touches the luminous beach,
and no hand guiding all this,
no ringmaster, no computer,
just him, that same self-same
someone, the disassembled
unreunited man,
in conversation with himself, dreaming and thinking,
present, invisible.


Someone who would eat and sleep later.

Someone with a watch and shoes.
Someone who left.
Someone who was going to leave.


Someone who would not go yet.


***

  "I sin roll som tidskriftsredaktör har Nooteboom tolkat och presenterat en rad, främst spanskspråkiga och italienska poeter som Eugenio Montale, Pablo Neruda, Cesare Pavese, till nederländska. Själv har han alltid skrivit poesi, hans första diktsamling kom ut strax efter hans första roman. Det har med åren blivit över dussinet diktsamlingar och Nooteboom säger att han inte kan leva utan att skriva poesi, det är essentiellt för hans övriga författarskap." Källa: Alex författarlexikon

*

self, by Cees Nooteboom
(From "It could be like that" [Zo kon het zijn]. Atlas, 1999. Light everywhere : selected poems / Cees Nooteboom ; translated by David Colmer. London : Seagull Books, 2014.)

And what if we leave our selves
behind?


Amsterdam

There they go, no goodbyes,
pouting and brooding,
in search of something better.
Not even looking back.

And us?
We have to get used
to this radiant landscape
of past and future,

time, bright and shining,
without a now.

lördag 20 maj 2017

Viloläge i bloggbersån

  Snart är det sommarlov för skolbarnen. I bloggen tar barnpoesin ut ledighet efter dagens inlägg och återkommer först i augusti igen
  Idag blir det ett kombinerat utbud, två böcker på svenska och en bok på engelska. Först en ABC-bok som kom ut redan i fjol och sedan blir det två starka vårnyheter.

***

Lilla bokstavsboken, av Maja Lindberg
Stockholm : Hippo, 2016

  Lilla Bokstavsboken av Maja Lindberg är på ett sätt en traditionell ABC-bok, men den är också väldigt annorlunda. Det unika med den här boken är valet av "uppslagsord" för verserna i boken. Ordet xylofon är kanske inte helt sällsynt i sådana här böcker, men ord som joker, universum, vampyr och yoga ser man inte varje dag. 

  Tyvärr håller verserna inte samma "rara" klass. Den vassaste och samtidigt den kusligaste är just vampyrversen.

Vampyrerna spanar över hela sin by
planerar blodtörstigt kvällens meny.


och på I fick vi lite geometri ...

Igloon är ett snöhem som saknar hörn
där finns också plats för en liten björn


***

  Redan i samband med boken Animal Ark berättade jag om ett annat Kwame Alexander-projekt som var på gång. Det handlar om hyllningsboken Out of wonder, i vilken Kwame Alexander tillsammans med Chris Colderley och Marjory Wentworth har skrivit dikter för barn som ska spegla andra kända författares verk. I slutet av boken får man riklig information om de storheter som föräras en nytolkning. Några av författarna som det berättas om är: Maya Angelou, Gwendolyn Brooks, e.e. cummings, Emily Dickinson, Robert Frost, Nikki Giovanni, Langston Hughes, Pablo Neruda, Naomi Shihab Nye och Mary Oliver.

Out of wonder : poems celebrating poets
by Kwame Alexander with Chris Colderley and Marjory Wentworth
; illustrated by Ekua Holmes.
Somerville, Massachusetts : Candlewick Press, 2016.

  Inte konstigt att jag gillar boken. Ni vet vad flera av dessa författarna betyder för mig.

  Texterna är riktade till mellanåldern och tonåren, men eftersom den har tre upphovspersoner blir det knepigt att värdera den för Årets barnpoesi. Följande dikt hyllar Nikki Giovannis poetiska stil.

*

Snapshots, by Chris Colderley
celebrating Nikki Giovanni

people forget ... poetry is not just words on a page ... it is ...
a snowflake on your tongue ... a tattoo on the inside of your arm ... a dashiki and a kaftan ...
tripping down the streets of Lincoln Heights ... shouting from the hills of Knoxville, Tennessee ...

poetry is ... barbecue ... cotton candy ... purple skin beets from Daddy's garden ...
blues ... the Birdland jazz club ... Sunday morning gospel ... chasing justice ... freedom ...

poetry is remembering the things that matter ... the ones you love ...
when night comes softly ... like ripples on a pond

***

  Mina barn är tio och sju år gamla men de älskar fortfarande stunden när pappa bibliotekarien ligger emellan dem i de sammanfösta sängarna, och läser högt ur någon bok. Finns det någon åldersgräns för högläsning?
  Det känns väldigt skönt att vara riktigt bra på någonting som barnen verkligen uppskattar. De blir enormt fokuserade och kräver att jag använder olika röster för karaktärerna.

Kritorna protesterar / av Drew Daywalt ;
bilder av Oliver Jeffers ;
översättning av Marcus Olsson
Stockholm : Bonnier Carlsen, 2017

  Vår nya favoritbok heter Kritorna protesterar, en bok som åtminstone Ryan är alldeles för gammal för. Men det värmde gott i pappahjärtat när han spontanskrattade åt min röstpåläggning för den besvärade, aprikosfärgade kritan.

  Ibland behöver en barnbok inte innehålla broderad poesi eller ögonvärmande illustrationer för att den ska uppnå högläsningseffekt. Ibland räcker det med en engagerad och kärleksfull röst.

  Berättelsen handlar om Hugo och hans kritor. De har nämligen fått nog av hur Hugo behandlar dem och skriver klagobrev till honom. Den rosa kritan används nästan inte alls och hon är ledsen för det. Samtidigt som den blå kritan är fullständigt utsliten och numera blott en bråkdel av sin forna längd. Och så var det den aprikosfärgade kritans tur att skriva ett brev till Hugo.

HALLÅ HUGO,
Det är jag. APRIKOSFÄRGADE KRITAN.
Varför skalade du av mitt papper?
Nu är jag NAKEN och så generad
att jag inte vill komma fram
ur kritasken.
Jag har inte ens några
underkläder! Vad skulle
DU tycka om att gå ut naken?
Jag behöver kläder. HJÄLP!

Din nakna vän,
Aprikosfärgade kritan

fredag 19 maj 2017

Young master Quinn

  I musikpressen kallas Quinn Sullivans album Midnight Highway för ett debutalbum. Men redan som femtonåring gav han ut en skiva, Getting there (2014). Jag får inte riktigt ihop det. Däremot är jag övertygad om att bluesen hittat en efterträdare till B.B. King. Mitt påstående backas upp av slingan som ingår i låten "She gets me", och av följande videoklipp. I videon är han 14 år gammal.


(Psst! Sist i inlägget får ni ett avslutande argument för att bluesen kommer att låta fantastisk i många år till.)

"We had The King, now we have master Quinn."
"Shit, jag vet inte om mina nackhår kommer att lägga sig igen."




  Åter till albumet som släpptes i mars, tio dagar före hans artonårsdag. 

  Första spåret på skivan, "Something for me", är nog den låt jag gillar bäst. Texten går så här:


I don't want your money
I've got money on my own

I don't want your car

I've got a ride that gets me down the road
You're pretty flower
I'm a buzzin' bee
And you've got you've got something for me

Way down in Mephis

A long time ago
I started to buzz
And I'm still buzzin' don't you know

You're a pretty flower

I'm a buzzin' bee
And you've got
You've got something for me

When I'm in the garden

I like to take my time
Take it easy baby
Cause I got all that buzzin on my mind

Way down in Mephis

A long time ago
I started to buzz
And I'm still buzzin' don't 'chu know





***