söndag 24 september 2017

Kors och tvärs genom Bloom's Dublin

  Idag är det dags för ett mycket populärt resmål, Dublin. Om man skulle rangordna världens städer efter deras "litterära" tyngd så skulle den irländska huvudstaden definitivt konkurrera om toppositionen.

***

Sweny's Pharmacy


  Det finns mängder av valmöjligheter för Dublin-turisten att göra litteraturhistoriska upptäckter i stadsmiljön.
  Från Dublins litterära Pub Crawl, som kombinerar det litterära arvet i staden med några av sina kända pubar, till George Bernard Shaws födelseplats och guidade litterära promenader i samband med Oscar Wilde, Bram Stoker, Brendan Behan och andra Dublinförfattare.

  Besökare kan spåra Leopold Blooms berömda promenad från Ulysses genom att följa 14 bronsplattor i gångstigar.
  Belägen nära stadens berömda Trinity College är Sweny's Pharmacy, där James Joyces litterära skapelse Leopold Bloom köpte sin berömda citronsaft.

  Minnet av Dublins författare hålls även levande genom olika byggnationer, inklusive James Joyce Center och Yeats Memorial Building, den senare är en viktigt knutpunkt i Dublin för bevarandet av det litterära kulturarvet eftersom det är hemvist för The Yeats Society. Källa: UNESCO

  James Joyce skrev även en del poesi och gav ut två diktböcker. Jag har läst den först utgivna. 

 Ha'penny Bridge & River Liffey

(From Chamber music, by James Joyce. Fifth edition. London : J. Cape, 1934. First published in 1907.)

I

Strings in the earth and air 
     Make music sweet; 
Strings by the river where 
     The willows meet.

There's music along the river 
     For Love wanders there, 
Pale flowers on his mantle, 
     Dark leaves on his hair.

All softly playing, 
     With head to the music bent, 
And fingers straying 
     Upon an instrument.

***

  Dublin är hem för en mängd dynamiska litterära festivaler, den mest prestigefyllda är The International Literary Festival Dublin, som har ett packat program av samtal och läsningar med irländska och internationella författare. The Dublin Book Festival är lika populär och firar sitt tioårsjubileum 2016.

  Det finns en lockande lista över andra litterära fester som spänner över årets månader: Poetry Now (March), Seachtain na Gaeilge (March), Dublin: One City One Book (April), Franco-Irish Literary Festival (April), Dublin Writers’ Festival (June), Bloomsweek (June), Mountains to Sea (September), BOOKS 2010 (September), IMRAM – Irish language literature festival (September), and the Children’s Book Festival (October).

*

  Dublin har producerat några av världens största författare, inklusive Oscar Wilde, Bram Stoker, James Joyce, W.B. Yeats, Samuel Beckett, Jonathan Swift och Sheridan Le Fanu, bland många andra. Dessa litterära storheter firas både visuellt - i statyer, plack, minnesmärken och gravar - och fantasifullt i hela staden. George Bernard Shaw, W.B. Yeats, Samuel Beckett och Seamus Heaney är alla också Nobelprisvinnare.

  I vår samtid har Dublin-baserade författare gjort exceptionellt bra ifrån sig och nått stora framgångar: Colum McCann har vunnit National Book Award (2009), Sebastian Barry har tagit hem Costa Book of the Year två gånger (2008, 2017) och Anne Enright tilldelades Man Booker Prize (2007). Källa: UNESCO

16 juni 1954
Poets Patrick Kavanagh and Anthony Cronin at the church in Monkstown with the carriage in which they'd been proceeding about Dublin in the footsteps of Leopold Bloom, the main protagonist in Ulysses - 50 years after Bloom traversed the city in James Joyce's novel.

[NOT: Sebastian Barry föddes i juli 1955 (alltså året efter fotot är taget) och växte upp i Monkstown, Dublin.]

*

Call, by Sebastian Barry
(Published in The Irish Times, Tuesday, April 22nd, 1975.)

Sitting in an armchair I recalled
the cloth-like heat of summer,
the room with its pencils sharpened
looking out on the waving garden
with a seat of blue,
where I could rest upon a colour
and wood hid, a soft secret;
the dividing hedge and rose-bush
a wind-rolling shape or
rambler with his thorns;
green apples on the tree’s tapestry,
the artist’s proud eccentric fruit
brought in his rosy age
in boxes to his house;
the brick house,
the hot granite ledges,
jars upon them, late of jam,
to tempt and tune the wasp;
and I could smell it all
like an ordinary man.
This was lovely childhood,
the garden of my grandfather.

***

  Dublins litterära scen förstärks genom flera imponerande samlingar hos bibliotek och museer, vilka samtidigt är värdar för litterära händelser, inklusive läsningar, författarmöten, paneler, diskussioner och utställningar. De förvaltar och hyllar vikten av Dublins litterära förflutna.

  Irlands nationalbibliotek har världens mest omfattande urval av irländska litterära material, särskilt W.B. Yeats, där en samling på över 2000 objekt donerades av hans familj. Källa: UNESCO

  I samband med "Poetry Projections" i Kraków och Edinburgh som jag skrev om för två veckor sedan, så projicerades även bidrag från Dublin-författarinnan Jessica Traynor. Hon är aktuell med en dikt i den helt färska boken "A bittern cry", en antologi för att hedra minnet av krigspoeten Francis Ledwidge som dog i första världskriget 1917.

Ledwidge Memorial, Ieper, Belgien

*

Nocturne, by Jessica Traynor
(From A bittern cry : in honour of Francis Ledwidge ; Edited by Tom French ; with an introduction by Gerald Dawe. The Francis Ledwidge Museum, Poetry Ireland / Éigse Éireann & Meath County Council, 2017.)


I remember the poppy -
the poppy you still see everywhere,
but there were none in the war,

only mud and tunnels making cities
and men in them digging in the dark,
shells screaming in the earth.

*


They wanted me
to go back,
see the graves
like little matchsticks.
I couldn't.

*

Sometimes in the night
I think of them - the lads
all waking in the dark
with no one to talk to them at all.

And if I was to go there,
I wouldn't know what to say
and I couldn't bear to leave them
when the night came.

lördag 23 september 2017

Next to the impossible

  Kvällens barnpoesi bjuder på ytterligare en stark versroman från säsongens utgivning, samt en antologi med rim och ramsor från Irland.

***

  Dagens första bok är för tonåringar. Det är en versroman om femtonåriga Ivy som brottas känslomässigt med en frånvarande mamma (efter skilsmässan från hennes pappa), prestationsångest, och därtill en ätstörningsproblematik.


  Lily Myers som skrivit "This impossible light" är en slam poet som bland annat vunnit Best Love Poem vid 2013 års College Unions Poetry Slam Invitational för sin dikt "Shrinking Women”. Hon har också skrivit för NEDA's (National Eating Disorders Association) ungdomssajt Proud2BMe, och deras magasin, Making Connections. Lily Myers är bosatt i Seattle, WA. Källa: Penguin Random House

  Det här är på många sätt en bra bok om ett angeläget ämne. Frågan är dock om inte versromanens flow kunde ha spetsas till lite genom en annan prioritering. Boken innehåller en hel del dikter om skolan, läxorna och kompisarna medan familjerelationerna får lite mindre utrymme (främst i mittpartiet av de dryga trehundra sidorna).
  Skälet till att jag har den invändningen är styrkan som jag upplevde i bokens första dikt. Det är en av de bästa inledningarna jag läst på länge och som direkt sätter versromanen i rätt tonläge.

*

My mother, by Lily Myers
(From This impossible light. Penguin Young Readers Group 2017.)

is made of the bones of birds.
I look at her and hear the sound of twigs snapping.
Next to her I am giant
                               clumsy
                               obtuse.

She drifts through our house,
delicate wineglass in hand,
            filled pink and translucent.

Silver rings circle her knuckles;
Bangles clang together on her thin wrists.
She smiles at me
            a friendly ghost
when we pass each other on the stairs.

There's been more drifting
                         more pink liquid
                         less smiling
since my dad left three months ago.

Or

since she made him leave.

I don't have the story straight.
Don't want to know.

In this house we are planets in constant orbit,
tracing front door

             to kitchen
             to bedroom
             and back again.
Alone together,
a silent dance for two.

It feels like I haven't seen her in months.


***

  Som jag skrev ovan finns det ett längre utsnitt ur boken som jag upplever lite grann som transportsträcka. Författaren upprepar lite väl ofta, i olika verser, problematiken och Ivy's våndor. Å andra sidan kan anorexi vara en sjukdom som pågår länge innan insatser sätts in. Konkretionen från Lily Myers är det inget fel på. Den blir tydlig i nedanstående vers.

  Boken blir den tredje versromanen som kommer med på min korta lista till Fågel Blå. Den petar därmed bort den dokumentära "To stay alive" av Skila Brown, eftersom jag försöker fördela nomineringarna mellan åldersgrupper och format (versromaner, bilderböcker, diktsamlingar, etc.).

*

That night, by Lily Myers
(From This impossible light. Penguin Young Readers Group 2017.)


I go into the kitchen
stare at the open fridge

               the half-bare cabinet,
try to pick something for dinner.

Mom's in her room
with the door shut.

             Wisps
of conversation
play on repeat
in my head:
             No carbs at all.
                           It's awesome.


Nothing looks good.
I'll eat something later.

I head upstairs
finish all my calculus homework for the week
turn out the light by 10:00

and only then remember
I still haven't had dinner.

Strange
that I'm not even hungry.

I close my eyes
and dream.


***



  Dagens andra boktips kommer från Irland. Antologin "A sailor went to sea, sea, sea" innehåller redaktören Sarah Webbs urval av favoritverser och ramsor från sin irländska barndom. Det innebär förstås att den inte är aktuell för barnpoesi-priset men att den ändå gav mig en mycket lustfylld upplevelse. Bland de berömda storheter som hon hämtat verser ifrån finns: Oscar Wilde, William Butler Yeats, James Joyce, m.fl. Men många av bidragen är ramsor eller kortare verser med okända upphovsmän. Två sådana bidrag får ni här nedan.

Limerick
(From A sailor went to sea, sea, sea. Edited by Sarah Webb. Illustrated by Steve McCarthy. Dublin : The O'Brien Press, 2017.)

There once was a small girl called Maggie
Whose dog was enormous and shaggy,
The front end of him
Looked vicious and grim,
But the tail end was friendly and waggy.


**



On top of spaghetti
(From A sailor went to sea, sea, sea. Edited by Sarah Webb. Illustrated by Steve McCarthy. Dublin : The O'Brien Press, 2017.)


On top of spaghetti,
all covered with cheese,
I lost my poor meatball,
when somebody sneezed.

It rolled off the table,
and onto the floor,
and then my poor meatball
rolled out of the door.

It rolled out to the garden,
and under a bush,
and then my poor meatball
was nothing but mush.

So if you eat spaghetti,
all covered with cheese,
hold on to your meatball,
whenever you sneeze.

A cure for a hopeless style

  Det fjärde kapitlet i Adam Bradleys "Book of rhymes : the poetics of hip hop" var inte lika lärorikt som de tre föregående. Det behandlar ämnet "style". Han går igenom den geografiska genreutvecklingen i USA som började med stilriktningarna i de olika stadsdelarna av New York för att sedan bli till signifikanta skillnader mellan hip hop i öst (NY) och väst (Los Angeles), och sedermera söder (Atlanta). Det var egentligen först på mitten av 1990-talet som ett album blev en hit i båda kustmetropolerna samtidigt, nämligen "The Chronic" av Dr. Dre.

  Därefter flyttar Bradley fokus till mångsidigheten hos olika MC's som utgör skiljelinjer i deras stilar: Tupac's prophetic baritone; Biggie's graveyard humor; Jay-Z's understated complexity; etc.
  Han dissekerar de olika beståndsdelarna som kan ingå i en artists stilart. Han börjar med det svåraste elementet: rösten. Sedan blir det teknik, tematik och ideologi.



  Han lyfter fram mönsterbrytaren Kanye West som sökte sig bort från de traditionella ämnena "girls", "cars" och "clothes" i sitt debutalbum "The college dropout".
  Låten "All Falls Down" beskriver/undersöker självmedvetenheten och osäkerheten inom samhället, särskilt det svarta samhället, och hur dessa egenskaper hänför sig till ekonomisk materialism.

All falls down (extract), performed by Kanye West feat. Syleena Johnson
(Låtskrivare: Kanye West, Lauryn Hill. Album: The college dropout. Roc-A-Fella Records, 2004.)

Cause that's enough money to buy her a few pairs of new Airs
Cause her baby daddy don't really care
She's so precious with the peer pressure
Couldn't afford a car so she named her daughter Alexus
She had hair so long that it looked like weave
Then she cut it all off now she look like Eve
And she be dealing with some issues that you can't believe
Single black female addicted to retail and well

**



**

  Därefter följer ett längre avsnitt i Bradleys bok som inte är lika intressant. Kapitlet avslutas med två intressanta aspekter; relationen mellan artistisk frihet och imitation samt "ghostwriting". Det sistnämnda var länge otänkbart inom hip hop men blir allt vanligare. "Ghostwriting" innebär förstås att rap-lyriken är författad av en annan person än den artist som framför den. Big Daddy Kane är en framgångsrik ghostwriter.

  När det gäller artistisk frihet och imitation exemplifierar Bradley genom hänvisning till Lil Waynes låt "Dr Carter", och han konstaterar att medveten imitation kan åstadkomma lyrisk uppfinningsrikedom. I låten intar artisten rollen av hip hop-läkare och diagnosticerar olika "sjukdomar" inom genren.



Dr. Carter (Extracts), performed by Lil Wayne
(Album: Tha Carter III. Cash Money Records, 2008.)

Where's my coffee?
Good morning doctor carter (hey sweetie)
Looks like its going to be a long day. (another one what we got?)
Your first patient (yeah)
Is suffering from a lack of concept (uh-huh)
Originality (ugh)
His flow is weak (another one)
And he has no style (ugh)
What'cha got for um?

(...)

Good afternoon doctor carter
Nurse
I don't know about this one
His confidence is down
Vocab and metaphors needs work
And he lost respect for the game
Ah let me see
Think you can save him?

torsdag 21 september 2017

Höstvandring i berg och slott

  Nu återgår torsdagarna till ordinarie Utblick-modell, d.v.s. tre nyhetsnedslag världen runt. Idag gör vi besök i Wrightwood, Kalifornien. Därefter välkomnar vi höstens skördar. Slutligen skyler vi oss från höstregnet med en visit hos Kalmar Läns Museum.

***

  Om en dryg vecka anordnas den tredje upplagan av The Wrightwood Literary Festival i San Bernardino County, Kalifornien. Wrightwood är ett litet samhälle med drygt 4000 invånare. Inför årets festival publicerade poeten Timothy Green en tidningskolumn som berättade hur de introducerade poetry slam vid fjolårets festival, och hur uppmärksammat det blev. Naturligtvis blir det en ny slam-omgång i år.

Jackson Lake, in Wrightwood, California 

  Följande går att läsa om festivalen: 
"The Wrightwood Literary Festival seeks to foster participation in the arts in and around Wrightwood, and to share the beauty of the San Gabriel Mountains with the broader arts community. Staffed by local artists and volunteers, we offer literary readings, workshops, and forums for all ages, set high among the big pines, providing inspiration and a day to create, tell our stories, and experience nature that will have a lasting impact year-round.

Our vision is a mountain full of art and artists.

The Wrightwood Literary Festival is presented by the Rattle magazine and the Rattle Foundation ..."

*

  Förra årets Poetry Slam vanns av Kelly Grace Thomas. Hon hade tidigare under året fått dikten "And the woman said" publicerad i Rattle, och i år tilldelades samma dikt Neil Postman Award.

And the woman said, by Kelly Grace Thomas
(Published in Rattle #51, Spring 2016.)

And the women said watch as men call us lottery tickets
watch as they cash register us into gamble into played
out combinations of sweaty bills and pocket want
watch as they lick their lips for that better life
watch as they pout, when we don’t pay out.
When the bling of our breasts don’t make them
Cheshire cat the same. When we got our own debts
that gotta be paid, to mirrors, to mammas, to the way our hearts
traffic light in the closet after we sold ourselves whole.

And the women said feel the way we became campfire
how we ghost storied into this dangerous beauty.
How them men can’t scrub out our smoke, how our blue learned
to burn slow, standstill like the moment between beggin and maybe.
Feel the way we soil into shovel, how we let ourselves be held even
after a matchbox tongue misspoke of our flames, even after we told flint, you don’t live here no more. The women said feel how we are not open fields waiting for their strike. They cannot not bury us deep, call us things of war and be surprised when we land mine.

***

  Hösten är i antågande över riket. I förra veckan hade den nått södra Dalarna. Med anledning av det så blir det en höstdikt hämtad från Pan Macmillans webbplats.
  Pan Macmillan är ett av de största bokförlagen i Storbritannien. Macmillan grundades 1843 av Daniel och Alexander Macmillan, två bröder från den skotska Isle of Arran. Daniel var affärshjärnan, medan Alexander grundlade de litterära fundamenten och de publicerade så stora författare som Charles Kingsley, Thomas Hughes, Lewis Carroll, Alfred Lord Tennyson, Henry James, Thomas Hardy, Rudyard Kipling och H. G. Wells.

  Den 12 september presenterade förlaget tio favoritdikter på temat hösten. Följande dikt hade jag läst förut och fick också för mig att den varit med i bloggen, men så var det inte.

*


Plums, by Gillian Clarke
(From Gillian Clarke : selected poems. London : Picador, 2016.)

When their time comes they fall
without wind, without rain.
They seep through the trees’ muslin
in a slow fermentation.

Daily the low sun warms them
in a late love that is sweeter
than summer. In bed at night
we hear heartbeat of fruitfall.

The secretive slugs crawl home
to the burst honeys, are found
in the morning mouth on mouth,
inseparable.

We spread patchwork counterpanes
for a clean catch. Baskets fill,
never before such harvest,
such a hunters’ moon burning

the hawthorns, drunk on syrups
that are richer by night
when spiders pitch
tents in the wet grass.

This morning the red sun
is opening like a rose
on our white wall, prints there
the fishbone shadow of a fern.

The early blackbirds fly
guilty from a dawn haul
of fallen fruit. We too
breakfast on sweetnesses.

Soon plum trees will be bone,
grown delicate with frost’s
formalities. Their black
angles will tear the snow.

***

  Vi avslutar med några historiska vingslag från Kalmar. På Kalmar läns museums webbplats går det att läsa allt om deras pågående och kommande utställningar. De lyfter även fram sina profilutställningar: Rugstorparn (Träsnidaren Helge Carlsson); Regalskeppet Kronan; samt utställningen om Jenny Nyström. 
  Varje månad lyfter de fram något specifikt föremål ur sina samlingar. Den här månaden har de valt miniatyrporträttet av lärarinnan och författaren Agnes Engström, och en diktsamling av densamma.
  Agnes Fredrika Engström bedrev undervisning för flickor i Kalmar långt innan den allmänna undervisningen genom folkskolan tog sin början 1842. Engström var verksam med undervisning i varje fall under åren 1816 till 1834. Verksamheten var känd som en av de mer ansedda flickpensionerna. Källa: Kalmar Läns Museum

  Diktsamlingen som hon publicerade 1843 heter "Några poetiska försök, författade vid ensliga stunder". Merparten av texterna i boken skrevs mellan 1824 och 1829.
  Jag har varit på Kungliga Biblioteket och studerat hennes poetiska försök. Jag har valt ut en dikt om Kalmar Slott.

Kalmar Slott
1397 stod slottet i centrum för en av de viktigaste politiska händelserna i Nordens historia: bildandet av Kalmarunionen - en union av de nordiska länderna skapad av den mäktiga drottning Margareta.

*

Calmar Slott, av Agnes Engström (1790-1859)
(Ur Några poetiska försök, författade vid ensliga stunder. Kalmar : Förf., 1843.)

Lik en vålnad i den hemska natten,
står du stum af saknans bittra sorg.
Verldens barn från dig har röfvat skatten,
stoltheten utaf din fordna Borg.
Mången Kungaslägt har döden njutit,
endast du står qvar på platsen änn!
Mångas blod kring dina murar flutit,
utaf både fiende och vän.

Hvilken Borg kan man med dig jemföra?
Du, som Margaretha hyllat har.
Dina salars echo låto höra
den triumph, af qvinnan vunnen var.
Hon förenade de trenne kronor,
på den stora Unionens dag.
Men ej döden Diademet skonar:
Allt ju vika må för ödets lag.

Hvad är nu af dina fordna salar
qvar? - Den prakt, som herrskade hos dig,
under dina Konungsliga balar;
Är då detta allt förstördt af krig?
Nej! Sjelf fienden sin aktning skänkte
åt den thron, som Wald'marsdottren bar.
Dumheten dock ej så skonsamt tänkte,
men åt glömskan henne offrat har.

Der man fordom hörde glädjen stoja,
och mången ädel tärnas ljufva sång,
skakar fången nu sin tunga boja,
oförskyldt han bär den mången gång.
Kajor sina bo i tornen bygga,
ufven och sitt nästa rest åt sig.
I ditt sköte de sig finna trygga.
Gamla Borg! Du vill ej hämna dig.

Ensam i den mörka hemska natten
står du sörjande en vålnad lik.
Vaksam, som en drake öfver skatten;
och din borg, på fordna minnen rik.
Spegla dig i vattnets klara bölja,
medan änn' du der din hjessa ser:
Snart du skall din syster Borgholm följa,
hvars ruiner klaga: "Är ej mer!"

onsdag 20 september 2017

From cradle to the end of the road

  Jag var lite grann i valet och kvalet om jag skulle hoppa över veckans Pulitzer-inlägg. Jag har tidigare skrivit om extra goda läsupplevelser som gynnats av tidpunkten i livet när jag läste böckerna. Den här gången tog jag fram "The age of anxiety" (Pulitzer-vinnare 1948) vid helt fel tidpunkt. Det är en bok som kräver absolut koncentrerad uppmärksamhet och det har jag inte lyckats uppbringa den senaste veckan. Det får bli ett kortare inlägg om boken, författaren W.H. Auden och två mini-utdrag från det långa poemet.

***

  "W.H. Auden (1907-1973) räknas som den kanske betydelsefullaste poeten i generationen efter Yeats och T.S. Eliot. Han började skriva dikter redan som 15-åring och fick sin första samling, "Poems", publicerad 1930. Då hade han fått sin första samling dikter refuserad av T.S. Eliot på Faber& Faber. Hans tidiga diktning kännetecknas bl.a. av sina många referenser till tidens sociala och politiska problem. Klassamhället och usla sociala förhållanden var för Auden orsaker till tidens onda.
Han är en obeveklig och elegant satiriker, med ett öppet öga för mänskliga svagheter liksom för humbug och frasmakeri, inte minst på det politiska planet. Han blev en mästare på att blanda högt och lågt, abstrakt och konkret. Bildspråket är komplicerat, men tydligt, ofta med invävda lån från vardagslivets, teknikens och vetenskapens områden." Citat ur Tony Samuelsson artikel i Alex författarlexikon.

  Boken "The age of anxiety" ('Ångestens tid') utgörs av ett poem i sex delar, i vilket fyra personer diskuterar existentiella problem medan krigstid råder.
  De olika delarna är: "a prologue, a life-story, a dream-quest, a dirge, a masque and an epilogue".

  I andra delen beskriver karaktärerna livet genom "The seven ages". Här framkommer barndomens och klassamhällets baksidor på olika sätt.

Omslaget är från den redigerade utgåvan från 2011
med en introduktion av Alan Jacobs.

(Extract from The age of anxiety : a baroque eclogue / W. H. Auden. New York : Random House, cop. 1947.)

MALIN began:

Behold the infant, helpless in cradle and
righteous still, yet already there is
dread in his dreams at the deed of which
he knows nothing but knows he can do,
the gulf before him with guilt beyond,
whatever that is, whatever why
forbids his bound ; till that ban tempts him ;
he jumps and is judged: he joins mankind,
the fallen families, freedom lost,
Love become Law. (...)


***

  När verket såg dagens ljus blev det både hyllat och sågat.
T.S. Eliot beskrev det som "his best work to date" medan the Times Literary Supplement dömde ut verket: "his one dull book, his one failure". Källa: The Guardian

  Han beskrev själv sin stil som "ironisk och monokrom". Det märks inte minst i slutrepliken av "The age of anxiety", kanske det avsnitt som fastnade bäst i minnet efter mina något desillusionerade lästimmar.

(Extract from The age of anxiety : a baroque eclogue / W. H. Auden. New York : Random House, cop. 1947.)

MALIN thought:

For the others, like me, there is only the flash
of negative knowledge, the night when, drunk, one
staggers to the bathroom and stares in the glass
to meet one’s madness, when what mother said seems
such darling rubbish and the decent advice
of the liberal weeklies as lost an art
as peasant pottery, for plainly it is not.
To the Cross or to Clarté or to Common Sense
our passions pray but to primitive totems
as absurd as they are savage; science or no science,
it is Bacchus or the Great Boyg or Baal-Peor,
Fortune’s Ferris-wheel or the physical sound
of our own names which they actually adore as their
ground and goal. (...)

tisdag 19 september 2017

Jessies eskimodersprog

  Äntligen har det nordiska återtåget växlat in på ett spår mot samtiden. Typiskt nog så går det inte att få tag i Jessie Kleemanns debutbok Taallat, inte ens via fjärrlån då Östersjöns författarcentrum inte tillåter sådana. De äger det enda exemplaret. Jag får nöja mig med diktexemplen som presenteras via Lyrikline.org.

***

  Jessie Kleemann (född i Upernavik, Grönland 1959) är en poet, dansare och performance-artist. Hon bor och arbetar i Köpenhamn.
  I hennes dikter möter de traditionella eskimå-motiven den globaliserade nutiden. Mystiska naturbilder kolliderar med riktiga sociala problem, havsmödrar med Brigitte Bardot, hundsläden med fyrhjuliga terrängfordon.
  På så sätt får Kleemanns poesi, skriven på grönländska och danska, bildskärmens värld av eskimåerna uppdaterad för 2000-talet. Hennes författarskap söker efter arv och identitet i det postmoderna brutna språkmaterialet och skapar texter där det vackra och det fula inte utesluter varandra. Källa: Lyrikline

  Jag brukar oftast välja engelskan framför det danska språket för att underlätta för mina läsare. Men dagens första text är så mycket bättre på danska än i engelsk tolkning. Originalet är skrivet på grönländska.

*

Jessie Kleemann

I værelset, af Jessie Kleemann
(Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2012. www.lyrikline.org)

I værelsets tyste mørke grå
står du
som et spøgelse ved vinduet ved siden af min seng 
du agerer som en død, med allerede stive lemmer 
der er blevet blå og banker frem og tilbage
og
leder efter min krop

Jeg er her ikke
slet ikke
jeg kigger bare
er som en lille myg der flyver rundt og rundt
rundtosset prøver jeg at finde et sted og lande
for at suge blod
mere blod
jeg vil leve

I det grå, som ikke er lys
af lyde og lugte
skærer du igennem til dette hylster
som ser ud til at være mit
du skærer mig langsomt op, flænser mig som et dyr
du har nedlagt
du tager mit hjerte, lunger, lever
ja alt tager du bort, som skulle holde mig
i live
jeg er dit dyr, dit bytte
som du senere
som en stor mand, deler stolt ud til andre
trængende

Jeg er her ikke
drømmer bare og om dagen opfinder jeg
løgne, der skal holde mig i live
jeg bliver virkelig god til at holde mig i live

Om natten bliver mit kød parteret, stykke for
stykke
Langsomt rådner jeg op i din mave
fortæret og forbrugt
indtil jeg kommer ud af den anden ende
ildelugtende som dødt affald ingen vil røre med en ildtang

Nu er værelset altfor lyst og solen skinner
jeg må blænde vinduet
lukke verden ude
lydene og lugtene
samle mine parterede dele sammen
se om det lykkes i det mindste at få kroppen til at fungere
igen

hvor er min lille myg der flyver rundt 
og rundt og rundt og rundt?

***

  Efter att ha genomgått utbildning till litografisk konstnär studerade Kleemann vid Tuukkaq-teatern i Fjaltring, Jütland, 1978-1979 och från 1984 till 1991 var hon direktör för konstskolan i Nuuk. Förutom hennes många sociala åtaganden har hon etablerat en poesifestival i Grönland och skrivit filmmanuskript och har sin egen TV-show. Källa: Lyrikline

Qinngorput, Nuuk - Grönland

*

Eskimoder-øvelse, af Jessie Kleemann
(www.lyrikline.org)


Min eskimoder
Er som min baby
Jeg bærer på ryggen
Oprejst
Stolt
Som en ægte orsoq-inuit
Jeg lugter godt og
Stærkt som min skønne eskimoder

Min eskimodersprog
R skrevet på pæredansk
Orville lærer det på engelsk
Fordi det er så godt som Levende
Det er så levende at det bliver
Betragtet som et af de truede arter
Som dna’et du ikke kan læse
Dig ind til

Min eskibaby
Lugter og smager godt
Som orsoqbacon 
Ovenpå sælstegen
Der ikke er ydryddelsstruet

Eeri er her skrevet på grønlandsk
Bare så du ved det
Min eskimodersprog siger det der står at læse.

måndag 18 september 2017

The Journal and encounters with "shark"

  Ny studenttidskrift i måndagsinlägget. Den här gången har jag kikat i magasinet med den något anonyma titeln, "The Journal". Den ges ut av Ohio University.

***


  De presenterar ingen deklaration på sin hemsida utan uppger i stort sett bara följande:

"The Journal is a magazine of literature published four times yearly and supported by the Department of English, private contributions, advertisements, and sales. The magazine is endorsed by The Ohio State University."

Poesiredaktörer är: Jessica Lieberman och Ally Talbot. De tycks vara studenter på universitetet och inte undervisande personal.

Trots en blygsam presentation och en orutinerad redaktion innehåller magasinet intressanta uppkomlingar inom poet-skrået. I vårnumret för 2017 hittade jag ...

**


  "Xandria Phillips is the author of Reasons For Smoking, which won the 2016 The Seattle Review chapbook contest judged by Claudia Rankine. She hails from rural Ohio where she was raised on corn, and inherited her grandmother’s fear of open water. Xandria received her BA from Oberlin College, and her MFA from Virginia Tech. Xandria is Winter Tangerine's associate poetry editor, and the curator of Love Letters to Spooks, a literary space for Black people." Citat från The Journal, 41.2 Spring, 2017.

  Det finns något lockande i hennes bidrag som jag inte kan sätta fingret på. Hon kan nog ha en intressant karriär framför sig.

*

Beached Shark as a Blues Poem, by Xandria Phillips
(Published in The Journal, 41.2 Spring, 2017.)

Photoshop manipulation from Pixabay

before / I said / if touch didn’t mean ownership I’d swim with
more women / I’d bare down into the surf if pressing my belly to land
didn’t express sovereignty / I’d flop down with my jugular exposed to
love if it didn’t insist on mapping my tender points with a blade /
since I learned no one’s ever gonna love me enough to fill this hull /
I swim bare / sinuous as a cup brimming with fangs / a chalice
overfilled / an impact like knees buckling / my last words /
fuck me up / ocean / fuck me / up / you’ve got the kind of lips that
could swallow a slave ship whole / drag me to death’s waistline and
yank me back / bring me bodies / to entourage / give me a page to cursive
with blood / I’ll be your prolific body catcher till I run aground

***

  Det andra bidraget är författat av en talang som kommit längre i sitt författarskap. Följande biografiska noteringar är hämtade från hennes webbplats: 
http://www.kathleenossip.com


  "Kathleen Ossip is the author of The Do-Over, a New York Times Editors' Choice; The Cold War, which was one of Publishers Weekly's best books of 2011; The Search Engine, which was selected by Derek Walcott for the American Poetry Review/Honickman First Book Prize; and Cinephrastics, a chapbook of movie poems. Her poems have appeared in Best American Poetry, Best American Magazine Writing, the Washington Post, Paris Review, Poetry, The Believer, A Public Space, and Poetry Review (London). She teaches at The New School in New York, and she is the editor of the poetry review website SCOUT. She has received a fellowship from the New York Foundation for the Arts.

*

From the sixth floor, by Kathleen Ossip
(Published in The Journal, 41.2 Spring, 2017.)

The church spire’s a grandmother, crafted, hoping.
The chimney’s a grandfather, tense and solid.
The slate roof’s a mother, spread out and open.
The mansard a father, blind, helmeted.
The gray trees are children, their fingers velveted.
The leaves their ideas, broken and broken.