A last journey with Versopolis

  Ett av de syften som driver min blogg framåt är att finna och ge röst åt poeter som annars inte skulle nå svenska läsare. Flera av mina stående rubriker bygger på den målsättningen. Det gäller för: Poesifestivaler ; Cities of literature ; PMC ; Split this rock ; Litterära tidskrifter ; Utblicken ; Versopolis ; Modersmål ; Tio Förlag ; och i viss mån för Tria Carmina.
  "PMC" upplever jag som ett enda stort trålfiske som inbringar en och annan exotisk godbit. Jag hade aldrig funnit Agnieszka Studzinska utan den fiskelyckan.

  I år har den rollen tagits över av rubriken "Versopolis". Sergei Stratanovski, Ana Blandiana, Abdellatif Laâbi, Yekta, Ron Winkler, Jakobe Mansztajn, Tony Hoagland och Natasha Kanapé Fontaine är alla exempel på skickliga författare som jag förmodligen inte hade valt att läsa, om det inte hade varit för "Versopolis". Glädjande nog har även mina läsare uppskattat dessa inslag. Mycket talar för att kategorin blir den mest lästa under perioden "The Birth".
  Samtidigt vill jag påstå att mitt största talangfynd kommer i afton. Jag kan inte erinra mig att jag någonsin har läst en albansk poet förut, men vilken upplevelse det var att läsa Luljeta Lleshanaku. De övriga två författarna i inlägget är Nikola Madzirov, Makedonien och Maris Salejs, Lettland.

***

  Först några ord om rubrikens sista Versopolis-festival. I oktober hålls den tjugoåttonde upplagan av Druskininkai Poetic Fall i Litauen. Det är alltså en sammankomst med lång tradition. Ännu är det fjolårets program som ligger ute på den officiella hemsidan. Det är också bland fjolårets gästpoeter som jag valt ut mina diktbidrag. 
  Överlag verkar det vara en väldigt ambitiös festival med flera uttalade diskussionsteman per år. Så här lät det 2016:

"The festival begins in Vilnius with presentation of Anthology. A day later we are leaving to Druskininkai where all other Festival activities are held.
Last years there were themes:

“Local and Global Contexts”
“Writer’s Block”
“What Isn’t Poetry?”
“The Social Contexts of Creative Works: poetry and politics?”
“Political Correctness and Poetry”

There are few traditional events of the Festival every year – readings of Festival guests and Lithuanian poets, performances, mini book fair, Presentation of Anthology, conference, seminar, young poets’ evening readings, Presentation of the photo exhibition, Presentation of the Yotvingian and Young Yotvingian prizes, anonymous single poem competition." Source: Versopolis.com

***

  Luljeta Lleshanaku föddes 1968 i Elbasan, Albanien. Lleshanaku vann National Silver Pen Prize 2000 och Internationalla Kristal Vilenica-priset 2009. Hon var utvald mottagare av International Writing Program vid University of Iowa 1999 och sedan deltagare i Black Mountain Institute vid University of Nevada, Las Vegas, 2008. Hennes samling Child of Nature var en finalist till Best Translated Book Award, 2011. Källa: New Directions Press
  Och den boken har jag läst med mycket stor behållning.

*

Understanding a journey, by Luljeta Lleshanaku
(From Child of nature. Translated from the Albanian by Henry Israeli and Shpresa Qatipi. New York : New Directions Pub., 2010.)

Like eels reaching the sea
or elephants returning to the smooth humus of riverbanks
we embark on a long journey
to decide where to bury you.

When I die, which door
will be slammed loudest by the stormy wind?
There is no death between need and excess.
Our last bed will be but a pair of eyes.
The soul, the last to go,
separates the walnut tree
from its shadow.

Look how deeply you sleep!
The sleep of an infant
ill-fitted for old age . . .

The spectacles placed crosswise by the bed
are waiting for someone's breath to fog them.
Beyond their rims objects are magnified, palpable,
clear, and raw
as on the world's first day.

I am a heavy and lazy beast
digging up soil with my nails.
And if this is my last resting place
then I will never hear a twig break
hundreds of kilometers away.
The magnificent rituals of the forest in winter will continue
with an ice-cold heart
with a heart of snow.

***

  Den makedonska poeten, redaktören och översättaren Nikola Madzirov föddes i Strumica till en familj av flyktingar från Balkankriget. Madzirovs poesi granskar både en personlig inre vilsenhet och en kulturgeografi i förändring. Källa: Poetry Foundation
  Det sägs att Madzirov är den poet ur sin generation som blivit översatt till flest språk i världen. Han finns åtminstone på svenska.

*

Hem, av Nikola Madzirov
(Ur Rester från ett annat sekel ; översättning: Miodrag Stankovski. Malmö : Rámus, 2013.)

Jag levde i stadens utkant
likt en gatlykta som ingen
någonsin byter lampa på.
Spindelväv höll ihop väggarna,
och svetten våra händer.
I mellanrummen på de klumpigt murade stenarna
gömde jag min nalle
för att rädda honom från drömmen.

Czar's Tower in Strumica, Macedonia

Dag och natt återupplivade jag tröskeln
och återvände liksom ett bi som
alltid kommer tillbaka till föregående blomma.
Det var stilla när jag gick hemifrån:

det bitna äpplet hade inte mörknat,
på kuvertet satt ett frimärke med ett gammalt
övergivet hus.

Sedan födseln har jag rört mig mot tysta platser
och under mig har tomheten fått fäste
likt snö som inte vet om den tillhör
jorden eller luften.

***

  Māris Salējs (är pseudonym för Marians Rizijs) föddes 1971 i Riga. Han är poet, konstnär och forskare. Salējs publicerade sin första samling av poesi 1999, Mamin es redzeju dziesmu. Källa: Arc Publications

(From All birds know this : selected contemporary Latvian poetry / compiled by Kristīne Sadovska ; ed. by Astrīde Ivaska, Māra Rūmniece. Rīga : Tapals, 2001.

the turn of seasons approaches
crowds living within me
turn their heads towards the moon
that grows dark at the moment
when autumn turn into winter

even moths for a moment stop eating their wool

    (translated by Inguna Jansone)

Dagar med vin och födelsedagssång

  Bloggens födelsedagsinlägg handlar om en festival i Slovenien, med det passande namnet "Days of poetry and wine". Ett snarlikt namn till festivalen i Krems, Österrike men med ett smakrikare innehåll.

  I år anordnas festivalen i Ptuj för tjugoförsta gången och den äger rum 23-26 augusti. Helt nyligen har man offentliggjort delar av programtablån. Varje år har man så kallade "Guests of honors", och i år utvaldes den slovenske poeten Andrej Brvar samt den chilenske poeten Raúl Zurita till det ärofyllda uppdraget.
  Varje år har man dessutom ett speciellt fokus-land. I år blir det Ungern, i fjol var det Kanada.

  Eftersom jag planerar mina inlägg i väldigt god tid (oftast!?) så hade jag inte ovanstående information att utgå ifrån. Istället tittade jag närmare på deltagarna vid 2016 års festival i Ptuj. Därför blir det en kort text av kanadensiska Natasha Kanapé Fontaine, samt dikter av Veno Taufer och Vlada Urošević.

*

  Veno Taufer (f. 1933) är en slovensk poet, essayist, översättare och dramatiker. Under den kommunistiska regimen var han drivande bakom de alternativa kulturella och intellektuella projekten i socialistiska Slovenien. Källa: Wikipedia

(From Waterlings / Veno Taufer ; translated from the Slovene by Milne Holton and Veno Taufer. [The Prayers and Games of the Waterlings]. Evanston, Ill. : Northwestern University Press, 2000.)

3

all fall down with your names so high
all rise up with your names so deep
open up with mouths so wide
your eyes glitter
your teeth bleach white
we'll keep drinking to your name
but we'll not drink it up
we'll not speak it in vain

***

  Vlada Urošević föddes i Skopje 1934. Han studerade litteraturvetenskap vid Skopje universitet, där han arbetar som heltidsprofessor vid institutionen för generell och jämförande litteratur. Han har publicerat ett stort antal samlingar av poesi, noveller och litterär kritik. Han är även författare av flera antologier. Källa: Macedonian Cultural and Information Centre

Fear, by Vlada Urošević
(From Something indecent : poetry recommended by Eastern European poets. Edited by Valzhyna Mort. Translated by Zoran Ancevski. Pasadena, CA : Poetry Foundation/Red Hen Press, [2014].)

The hearing is held outside without many attorneys.
The crime has not been defined, the defendant still absent.
The first one to approach will accept the code of silence.
The shadows will approach and surround him.

There is a street outside which ends with a high wall and no entrance.
There are black jugglers in slimy carriages.
There are lost children carrying toys of lime.
There are gossip-mongers with mouths full of ashes.

Someone tries to unlock the lock of night.
The key slips from his hands and becomes a violin bow.
Violins of glass tremble in the arms of clumsy musicians.
The sheets of music are written over with the sentence.

***

  Av en tillfällighet upptäckte jag att Natasha Kanapé Fontaine har ett textbidrag med i den svenskprudcerade "Canada-boken", Village : Kanata - Canada. Det är en helt enastående fotobok, och den slår ut allt som jag någonsin beskådat i den genren tidigare. Jag kan varmt rekommendera den fotoboken. 
  Dessutom var Natasha inte bara i Ptuj 2016 utan också helt nyligen i Stockholm, så hon är dubbelt högaktuell. 

  Natasha Kanapé Fontaine (född 1991) är en poet med innuit-bakgrund. Hon föddes i Pessamit, Quebec. Hon blev uppmärksammad under 2012 som en del av Montreals poesiscen. Hennes första diktsamling, Do not Enter My Soul in Your Shoes, belönades med 2013 års utmärkelse för Society of Francophone Writers of America. Hennes andra, Manifeste Assi, släpptes 2014 och premiärlästes på Étonnants Voyageurs festival. Källa: Wikipedia

  Så här går hennes meditativa text som förekommer i boken.

*

(From Village : Kanata - Canada / Klara Källström & Thobias Fäldt ; [textes de/texts by Alexis Desgangés ...] ; [traduction/translation: Timothy Barnard, Anne-Marie Proulx]. Québec : Vu - Centre de diffusion et de production de la photographie, 2014.)

Rocher Percé or Percé Rock in Quebec, Canada. (Wikimedia Commons)
OBS! Inte från den aktuella fotoboken.

**

Suns

rise

over the country of my birth

nipimutenan

there is the summer as there are reservations

between us

by Natasha Kanapé Fontaine

Excitements from upcoming Ledbury

  Dags för åttonde nedslaget bland Versopolis olika festivaler. Fast idag är det ingen ny bekantskap som jag släpper in. Ledbury Poetry Festival har redan fått en kortare genomgång (2015). Dessutom tilldelades urvalsantologin Hwaet! : 20 years of Ledbury Poetry Festival utmärkelsen "Årets antologi" vid blogg-galan fjol.

***

  Bara genom att studera nedanstående introduktion från arrangörernas sida så inser man att detta är Poesifestivalen med stort P. I år går den av stapeln 30/6 till 9/7. Något år ska jag besöka den, det har jag lovat mig själv. Det framgår av stycket att årets utnämnda festivalpoet är Fiona Sampson. Mitt första diktexempel blir en fin dikt av henne som nyligen publicerades i Irish Times.

  [International poetry is ever a strong feature of the programme, with a focus on Romanian women poets lead by the Festival poet in residence Fiona Sampson including legendary poet Ana Blandiana.
  Acclaimed Kurdish poet Bejan Matur reads with T.S. Eliot award winner Jen Hadfield, American poets Thomas Lynch and Tony Hoagland read together and poet Choman Hardi, a Kurdish poet who sought asylum in the UK in 1993 will perform from her new collection.
  Annual festival highlight Versopolis will showcase emerging European poets, in performance and translation including Charlotte Van de Broeck (Belgium), Nikolina Andova (Macedonia), Veronika Dintinjana (Slovenia) with two of their UK counterparts, Kayo Chingonyi and Helen Mort.]
Källa: Ledbury Poetry Festival

***

  Fiona Sampson är publicerad på mer än trettio språk, genom tjugofem volymer poesi, kritik och språkfilosofi. Hon var tidigare redaktör för Poetry Review men gör fortfarande arbeten som kritiker inom dagspress och på nationell radio. Hon är professor i poesi vid University of Roehampton, där hon också redigerar the international quarterly Poem. Källa: University of Roehampton

*

Rise and fall, by Fiona Sampson
(Published in Irish Times, 2017-03-25.)

"The Rooks Have Returned" (1871)
Alexei Savrasov

On grey days rooks bounce
slowly on thermals above the trees
opposite the house they rise
and fall without seeming to care

it’s all a fallacy of course
because without human life
the house stills like something dead
and throws that stillness out of window

after window its blank stare
deadening the fields around it
what story could have you walk
into this deserted valley

one morning like the first who
came this way after something
broke in the old life did you
live here then the time of iron

posts and axles time of stone
barns time of planting fruit
in clearings where the first trees
were hauled down and burned the house

was busy then between wars
that came and went like weather were you
equal to it so much labour
squandered by the thing that broke

the old life down they are not calm
these ruined and empty houses
that used to fly their roofs like banners
of occupation or of hope

***

  Tony Hoagland föddes 1953 i Fort Bragg, North Carolina. Han tog en BA från University of Iowa och en MFA från University of Arizona. Hoaglands poesi är känd för sina akrobatiska, kvicka anspelningar på det moderna livet. Källa: Poetry Foundation

*

Description, by Tony Hoagland
(From Unincorporated persons in the late Honda dynasty : poems. Minneapolis, MN : Graywolf Press, 2010.)

A bird with a cry like a cell phone says something
to a bird which sounds like a manual typewriter.

Out of sight in the woods, the creek trickles
its ongoing sentence; from treble to baritone,

from dependent clause to interrogative.

The trees rustle over the house: they are excited
to be entering the poem

in late afternoon, when the clouds are creamy and massive,
as if to illustrate contentment.

And maybe a wind will pluck off the last dead leaves;
and a cold rain will splash

dainty white petals from the crab apple tree
down to the ground,

the pink and the brown mingled there,
like two different messages scribbled over each other.

In all of this a place must be
reserved for human suffering:

the sick and unloved, the chemically confused;
the ones who believe desperately in insight;
the ones addicted to change.

How our thoughts clawed and pummeled the walls.
How we tried but could not find our way out.

In the wake of our effort, how we rested.
How description was the sign of our acceptance.


***

  Jag avslutar med en begravningsentrepenör. 

  Thomas Lynch (född 1948 i Detroit, Michigan) är en amerikansk poet, essäist och begravningsentrepenör.
  Lynch utbildades av nunnor och kristna bröder vid Brother Rice High School i Bloomfield Hills, Michigan. Lynch gick sedan till universitet och mortician school, från vilken han tog examen 1973. Han tog över sin faders begravningsbyrå i Milford, Michigan 1974, ett jobb som han haft sedan dess. Källa: Wikipedia

*

The Grandmothers, by Thomas Lynch
(From Poetry Magazine, March 1982.)

A hundred sixty years of lucid memory sit
under a plump umbrella on the patio -
two widows nursing whiskey sours argue politics:

my grandmothers. When they turned 80 we began
to mark their changes as we might a child's
in terms of sight, mobility and appetite,

teeth and toilet habits, clarity of speech
a thousand calibers of round flight
by which my children make their distance now from me.

Sometimes I think of them as parts of me . . .
I think their ageless quarrels come to roost
like odd birds with an awkward plumage in my blood.

The one says tend your own twigs, peep & preen.
The other wings beyond the kindly orbit here
and sings, and sings, and sings.

Vorstellungen aus Hausach

  Om jag hade behärskat det tyska språket flytande så hade jag nog redan besökt litteraturfestivalen i Hausach. I år anordnas den för tjugonde gången. Det som gör den extra attraktiv för en skolbibliotekarie är det faktum att de lyfter fram barn- och ungdomslitteraturen. Bland programpunkterna finns högläsningsstunder för olika åldersgrupper. Uppläsningen utförs av författarna själva!!

Hausach

  Här i bloggen fokuserar vi på poeterna som uppträder på festivalen. Årets upplaga äger rum 5-14 juli, men programmet är inte helt spikat. Så dikterna nedan är skrivna av poeter som besökte festivalen 2016.

***

  År 1998 väckte poeten José F. A. Oliver, född i Hausach och Gisela Scherer idén till festivalen och i kreativ samverkan med staden Hausach, i hjärtat av Schwarzwald, anordnades premiärupplagan.
  Sedan dess erbjuder Hausacher LeseLenz spännande möjligheter att uppleva litteratur. Festivalens olika program lockar en bred publik.
  Ett speciellt fokus har arrangörerna för eleverna på de olika skolorna i staden Hausach och hela Schwarzwald. Därför kopplas författarnas offentliga framträdanden alltid med möjligheten att läsa på skolor och/eller skrivarkurser.
  Framgångarna med ett ungdomsfokus har lett till en annan programpunkt i LeseLenz: Ungdomslitteraturveckan "kinderleicht & lesejung", som besöks av skolgrupper från hela regionen. År 2016 kom över 2500 studenter till Hausach för att besöka uppläsningarna och seminarierna. Källa: Versopolis

  Bär i minnet att Hausach har bara drygt 5000 invånare.

***

  Först blir det norskt.

  Sigbjørn Skåden, född 4 januari 1976 i Tromsø i Norge, är en samiskspråkig författare. Han växte från fyra års ålder upp i byn Planterhaug i Skånland. Han utbildade sig i litteraturvetenskap på Universitetet i Tromsø och i brittisk litteratur på University of York i Storbritannien.
  År 2007 blev Skuovvadeddjiid gonagas (Skomakernes konge) nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Källa: Wikipedia

*

The King of Shoemakers, part 4, by Sigbjörn Skåden
(English translation published in versopolis.com. Sami original in Skuovvadeddjiid gonagas. Skániid girjie, 2004.)

Thea, my Thea,
you cannot imagine
the mildness
Jusup’s imaginary
noted at your side
as I watched you sleeping at night,
as I dwelled in the palm of your breath,
as the scent of your skin sent me
to Thea’s kingdom,
to Jusup’s kingdom;
the gaze in your eyes
and your squeaky voice singing
songs you did not know:
you brought me peace,
and I,
mindless Jusup,
crawled into a southern girl’s heart
and went to rest.

“Joseph, I think you can hear my thoughts”
and so I could.
Kitchen,
attic,
chapel,
dinghy,
shoulders,
fingers,
hamstrings,
thingy,
Jusup’s able hands brightened
the soul of the charmer
and tied the fingers harder to the sinews.
Grandfather’s wise voice:
“Never venture south…!”
but so I did;
discounting the crapmouthed elders
“I am Jusup,
I am Jusup,
I am Jusup,”
and so I ventured.

Honored Terra South,
within you I floated in the sweetest sleep;
your descentress
a soft mattress,
the outside world nowhere in sight,
draped as I was inside a cocoon,
but good Terra South,
a man does not sleep forever
and when morning came
I finally glimpsed
the vast horizon of Terra North,
and on the watery membrane of the eyepool awakened
the spirit.

***

  Tysk poesi går väldigt bra just nu. Tyska författare omtalas till höger och vänster. En av de som hyllats är Ron Winkler.
  Ron Winkler föddes 1973 och bor i Berlin och Jena. Han slog igenom som poet 2004 med samlingen vereinzelt Passanten (Here and There Passers-by). Berlin Verlag publicerade hans samling Fragmentierte Gewässer 2007, följt av Frenetische Stille (Frenetic Silence) 2010.
  Han har fångat intresset hos smartphone-generationen och hans användning av gemena bokstäver i inledningen av meningar är ett fullt medvetet val.
  Han definierar sina verk så här: “the security protocols meant to guarantee the regular paths of communication have been disabled”, as poems which are “hyperlinks to a reality of one’s own making”.
  I denna självgjorda verklighet arbetar Winkler med humor och ironi. Källa: Poetry International

  Om jag hade haft ett pris till årets roligaste dikt vid galan i december så hade följande dikt garanterat blivit nominerad.

*

little house on the Saale, by Ron Winkler
(From Fragmented waters. Translated from German by Jake Schneider. Bristol : Shearsman Books, 2016.)

for itself

the sandbox was where we built our first Mount Hyperbole.
we huffed and puffed and kissed it down.
in that chalk circle's co-kingdom, we could still stand
in Heaven and Hell at the same time.
and no one suspected the hackbird.
__

mother was the first variable constant we encountered.
her life an inequation with her husband.
we claimed the pasture as our own private lawn.
for rounds of ramstones, Batman badminton, and so on.

__

apron was a border as porous as twilight.
we could sense kisses behind it like mute crickets
though that quiet cream hardly trickled.
__

I had evangelephant ears on a buzzard head.
maybe I really was an animal pilot.
__

when I prayed through Jehovah's Windows
in that unquantifiable epoch of night,
I'd form an atheist barn with my hands
complete with dream goats, that special milk.
__

now and then we'd settle in for a civic visit.
the near and dear relations, our aunts with their hangers-on.
teabirds, we dubbed them. beak streets.
__

those may have been Mercedes-flavored
afternoons of excellence, taken to heart and yet to pen.
until a hand smashed in somewhere. categorical error.
then ruckus, then Pyrrhic silence.
__

sometimes we'd hand in ideals like model citizens. other times
we were party poopers. played war as the bad guys.
only base stations for the sequel.

***

  Slutligen ytterligare en talangfull poet från Polen. Vart kommer alla de polska poeterna ifrån? Hur odlas de fram?

Jakobe Mansztajn

  Jakobe Mansztajn (född 1982) är poet och bloggare. Han är redaktör för bloggen Make Life Harder och författare till diktsamlingen Wiedeński High Life (Vienna High Life, 2009), som tilldelades 2010 Silesius Wrocław Poetry Award för "Årets debut" och även blev nominerad till Gdynia Literary Prize. Källa: Versopolis

*

Nothing personal, by Jakobe Mansztajn
(From Studium przypadku. Poznan, 2014. Translated by Marek Kazmierski.)

the world of connotations is cruel – a sign is lit
over the apartment, or to be precise it isn't
lit, but instead blinks neurotically like a bulb
over a liquor store (though this isn't the happiest

of connotations). outside the apartment, dariusz,
our accident of the imagination and victim
of loose associations, all of which hurt dariusz's
head and all of dariusz hurts, as if it was gripe

or some little regret that though he sort of knows
the narrator of this poem, he is not elsewhere,
or more precisely: he's not on a beach close to
bikini, with a prettier view and kinder connotations.

På spaning i Genuas gränder

  Förra veckan saknade jag språkkunskaper i flamländska när jag presenterade Felix Poetry Festival. Om min flamländska är dålig, så är det ingenting mot vad min italienska är. Tyvärr har inte heller Genua International Poetry Festival översatt sin programtablå till engelska. Istället håller jag mig till sajten Versopolis beskrivning av festivalen.

***

  Genua International Poetry Festival grundades av poeten Claudio Pozzani och organiseras av Circolo dei Viaggiatori nel Tempo (CVT) sedan 1995. Festivalen som pågår över nio dagar anses vara den viktigaste händelsen i Italien om poesi.

  Varje år erbjuder festivalen 120 gratisevenemang såsom läsningar, föreställningar, utställningar, konserter, workshops, guidade turer, filmvisningar på mer än 30 platser i Genua och i andra städer längs Rivieran, för uppskattningsvis 30.000 åskådare.

  Scener för evenemanget är stränder, historiska byggnader, klubbar, bokhandlare, bibliotek, parker, etc.

  Till de tjugo upplagor som redan organiserats har mer än 1200 poeter från 83 länder deltagit, inklusive nobelpristagarna Walcott, Soyinka, Coetzee och Milosz och andra författare som Montalban, Gelman, Mutis, Darwish, Adonis, Ondaatje, Houellebecq, Walesiska, Ferlinghetti, Jodorowsky, Ben Jelloun, Harrison, Armitage, Luzi, Sanguineti, Benni.

  Festivalen presenterar poesin i förhållande till andra konstformer (musik, video och bio, teater, bild- och bildkonst, dans) och de nya medierna, den utvecklar sitt program och skapar nya avsnitt och evenemang.

  Inläggets tre diktexempel är skrivna av poeter som deltog i festivalen 2016.

***

  Tal Nitzán är en prisbelönt poet, redaktör och en stor israelisk översättare av latinamerikansk litteratur. Född i Jaffa, Israel, av argentinsk härkomst, har hon bott i Buenos Aires, Bogota och New York, och bor nu i Tel Aviv. Nitzán har översatt över 70 böcker till hebreiska, huvudsakligen från spanska, inklusive två antologier med latinamerikansk poesi, och anpassat en hebreisk version av Don Quixote för ungdomar. Källa: Poetry International Web

Hit, by Tal Nitzán
(From At the end of sleep : poems. New York : Restless Books, 2015.)

In Buenos Aires I didn’t go
looking for my childhood home.
Why roam in streets whose names had changed,
disturb an old couple or a boy in bed
just to peer listlessly at the dark rooms
that even then seemed like gloomy holes
and in any case I can’t recall –
No, I renounce
nostalgia’s phony charms
to which so many succumb, mostly, it seems,
radio producers and mostly on holiday eves,
pulling out a forgotten hit
by a singer who had already quit
for Canada or went into real estate
and I discover with distaste
I haven’t forgotten a single line to a song
that once I sang with girlish zeal, unaware
of the lust that lurked behind each word
and I shiver to hear the clear voice singing along
that isn’t a specter of my childhood voice
for it is the voice of my daughter.

***

  Jag använder ibland ordet fabulös (i betydelsen 'helt otrolig', lat. fabulosus 'fabelaktig') om enskilda texter eller om författares stilart. Jag tror inte det finns någon författare som bär upp den beskrivningen bättre än Vénus Khoury-Ghata gör i sina diktsamlingar.

  Vénus Khoury-Ghata, född 1937 i Libanon, är sedan snart fyrtio år bosatt i Paris. I sitt författarskap förenar hon sin kärlek till den arabiska kulturen med en starkt personlig behandling av det franska språket. Khoury-Ghata har gett ut ett tjugotal romaner och lika många diktsamlingar för vilka hon har tilldelats en rad priser, bland andra Franska akademiens Stora poesipris 2009 och det prestigefyllda franska Goncourt-priset för poesi 2011. Källa: Elisabeth Grate Bokförlag

*
(Ur Variationer kring ett körsbärsträd och andra dikter / Vénus Khoury-Ghata ; översättning av Jeana Jarlsbo och Inger Johansson. Stockholm : Elisabeth Grate bokförlag, 2011.)

Språket på den tiden tog vara på minsta ljud
det gick av och an över betesmarkerna
       på spaning efter ljudliga skott
       som det betade av från höger till vänster
       alltefter tonhöjd
Aldrig mer än ett bete i taget
       före den stora betesvandringen
       på alfabetets höjder där talet glesnar

Bsharreh, Libanon

Kaprifolens söta doft drog till sig
       späda bokstäver och bin

B fick bli björnbärsklibbig mun
F flätade benen efter att ha rökt djävulsgräs
och H med stegen på ryggen
       sa sig ha klättrat över ljudvallen

I de kalla länderna var hanbokstäverna ludna
Vattnet var jordens begrundan
dess innersta tankar uppenbarade
dess steniga tal
Bäcken lästes högt
havet sa samma ord om och om igen
       från kontinent till kontinent

Det fanns behornade ord och befjädrade
och ord i anständig dräkt
nakna var de som jagats ur paradiset
       för att de inte hade skam i kroppen
De irrar omkring på jakt efter efter en spegel
       att gå in i med silverhinnans samtycke
deras närvaro märks som en ljusdallring
       och ett glasklirr när de radar upp sig
       på fönsterräcket
rädda barn kallar dem vittror
Man förmäls med orden i sitt språk
för att stadga sig
resandet är för de andra
som lånar rader som man tar tåget

***

  Slutligen en dikt av den serbiske poeten och romanförfattaren Zvonko Karanović.

Zvonko Karanović

Melancholy, by Zvonko Karanović (f. 1959)
(From New european poets. Saint Paul, Minnesota : Graywolf Press, 2008. Translation: Tomislav Kuzmanović.)

It is almost painless
like loneliness
like the smell of blond, just-washed hair
caught accidentally while passing
water flowers keep on dying
until one
lives to see the morning
and then they disappear
I'll tell you once
about the wreaths of dried up flowers
we left
on every birch tree
lost in the fog
on a muddy road somewhere in the country
about the girl whose hands shiver in the rain
for seven long years
I was looking for my sister
and found her one afternoon
behind the first row of books
on plants
her voice was metal
she swallowed coins
and joints
with chocolate
we never met
she slept in the walnut shell
and said that conversations are
nothing but long good-byes
she used to enter my room often
and touch my hair until
she turned into dust
into hands that shiver
in the rain

An open book in Antwerp

  Femte festivalen i min genomgång av Versopolis-projekten är Felix Poetry Festival i Antwerpen.

  De har ännu inte lagt ut någon information om årets upplaga. Den brukar gå av stapeln i juni månad och pågå under tre dagar. Dessutom är deras webbplats helt på flamländska, vilket jag definitivt inte behärskar.

  I fjol var följande Versopolis-poeter inbjudna: Laura Accerboni (Italien), Andre Rudolph (Tyskland), Yekta (Frankrike), Adam Pluszka (Polen) och Katja Perat (Slovenien). 
  Det fanns naturligtvis andra programpunkter under festivalen men jag kan inte utläsa vad de handlade om.


***

  Laura Accerboni föddes 1985 i Genua, och bor i Lugano, Schweiz. Hon har en examen i modern litteratur från Universitetet i Genua. Hennes poesi har publicerats i åtskilliga litterära tidskrifter. Hon är dessutom en av organisatörerna bakom Genoa International Poetry Festival, som också ingår i Versopolis. Den festivalen återkommer jag till i nästa vecka. Källa: Versopolis

Laura Accerboni

Everything about you, by Laura Accerboni
(First published in Poetry International Web, 2016)

Everything about you
is friendly and perfect.
If I were someone
I would purchase
your eyes,
if I had a house
I would use you as an antenna
to stalk my neighbours.
I would become
respectable and good
If I only had your back,
straight as a man’s,
buying new clothes
and always in the limelight
noticeably made up.

***

  Andre Rudolph föddes 1975 i Warszawa och växte upp i Tyskland. Han studerade tysk språkvetenskap i Leipzig och Freiburg, som han avslutade med en Ph.D. examen 2005. Efter några år av forskning och undervisning på Martin-Luther-universitetet i Halle började han publicera och översätta böcker av poesi; hans dikter och översättningar publiceras i flera tidningar och tidskrifter. Källa: Versopolis

Andre Rudolph

("Those daughters", by Andre Rudolph. Published in Versopolis.com.)

those daughters are windows of mothers’ houses, through
which they glance outside;
those sons are strings, in tune
with their fathers – all of them looking
a little strung out.
those stepmothers’ pansies are in fact
ugly, in their boxes on balconies
outside (even as an allegory); “someone
ought to do some digging over here.”
chalices of petals cite angels
and bees – saturdays when
beetles are grooming the house
is filled with the scent of chitin

***

  Yekta föddes 1979 i la Vallée aux Loups, nära Paris, och är poet och musiker.
  Från 1998 till 2002 uppträdde han på scenen med Actuel Free Théâtre och arbetade med regissören Claude Bernard. Han ingick också i bandet Librorbite, som blandar poesi, fotografi, måleri, musik och teater i sina framträdanden.
  Han första dikter publicerades 2006 i publikationer såsom Pyro (Editions du Grand Incendie), Avel IX, Bacchanales, Borborygmes, Commune, La Passe, Le Sabord, Sarrazine och Voix d'encre. Källa: Versopolis

Yekta

Internal rhyme, by Yekta
(Published in Versopolis.com.)

at every page its aspect changes
its mouth always has the dark charm
of proffered lips of shared saliva
it mostly shows teeth mined by silence
and the white throat of those who inhale the wind
it pants like a dying marathon runner
breathes like hell’s ambassador
its singular voice has only my heart
to be born and disappear in a brief shipwreck
on the reef of sentences where time bleeds
where the soul unfolds where the being is armed
I alone make it speak as a nameless friend
in the darkness of an empty room
but its tongue is the flame of a sacred fire whiplash storm
and if on the book I nod off the poem invades
my dreams like a memory from long ago
and if I leave the book open on the table
and I stand up the poem follows me with its gaze