Vorstellungen aus Hausach

  Om jag hade behärskat det tyska språket flytande så hade jag nog redan besökt litteraturfestivalen i Hausach. I år anordnas den för tjugonde gången. Det som gör den extra attraktiv för en skolbibliotekarie är det faktum att de lyfter fram barn- och ungdomslitteraturen. Bland programpunkterna finns högläsningsstunder för olika åldersgrupper. Uppläsningen utförs av författarna själva!!

Hausach

  Här i bloggen fokuserar vi på poeterna som uppträder på festivalen. Årets upplaga äger rum 5-14 juli, men programmet är inte helt spikat. Så dikterna nedan är skrivna av poeter som besökte festivalen 2016.

***

  År 1998 väckte poeten José F. A. Oliver, född i Hausach och Gisela Scherer idén till festivalen och i kreativ samverkan med staden Hausach, i hjärtat av Schwarzwald, anordnades premiärupplagan.
  Sedan dess erbjuder Hausacher LeseLenz spännande möjligheter att uppleva litteratur. Festivalens olika program lockar en bred publik.
  Ett speciellt fokus har arrangörerna för eleverna på de olika skolorna i staden Hausach och hela Schwarzwald. Därför kopplas författarnas offentliga framträdanden alltid med möjligheten att läsa på skolor och/eller skrivarkurser.
  Framgångarna med ett ungdomsfokus har lett till en annan programpunkt i LeseLenz: Ungdomslitteraturveckan "kinderleicht & lesejung", som besöks av skolgrupper från hela regionen. År 2016 kom över 2500 studenter till Hausach för att besöka uppläsningarna och seminarierna. Källa: Versopolis

  Bär i minnet att Hausach har bara drygt 5000 invånare.

***

  Först blir det norskt.

  Sigbjørn Skåden, född 4 januari 1976 i Tromsø i Norge, är en samiskspråkig författare. Han växte från fyra års ålder upp i byn Planterhaug i Skånland. Han utbildade sig i litteraturvetenskap på Universitetet i Tromsø och i brittisk litteratur på University of York i Storbritannien.
  År 2007 blev Skuovvadeddjiid gonagas (Skomakernes konge) nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Källa: Wikipedia

*

The King of Shoemakers, part 4, by Sigbjörn Skåden
(English translation published in versopolis.com. Sami original in Skuovvadeddjiid gonagas. Skániid girjie, 2004.)

Thea, my Thea,
you cannot imagine
the mildness
Jusup’s imaginary
noted at your side
as I watched you sleeping at night,
as I dwelled in the palm of your breath,
as the scent of your skin sent me
to Thea’s kingdom,
to Jusup’s kingdom;
the gaze in your eyes
and your squeaky voice singing
songs you did not know:
you brought me peace,
and I,
mindless Jusup,
crawled into a southern girl’s heart
and went to rest.

“Joseph, I think you can hear my thoughts”
and so I could.
Kitchen,
attic,
chapel,
dinghy,
shoulders,
fingers,
hamstrings,
thingy,
Jusup’s able hands brightened
the soul of the charmer
and tied the fingers harder to the sinews.
Grandfather’s wise voice:
“Never venture south…!”
but so I did;
discounting the crapmouthed elders
“I am Jusup,
I am Jusup,
I am Jusup,”
and so I ventured.

Honored Terra South,
within you I floated in the sweetest sleep;
your descentress
a soft mattress,
the outside world nowhere in sight,
draped as I was inside a cocoon,
but good Terra South,
a man does not sleep forever
and when morning came
I finally glimpsed
the vast horizon of Terra North,
and on the watery membrane of the eyepool awakened
the spirit.

***

  Tysk poesi går väldigt bra just nu. Tyska författare omtalas till höger och vänster. En av de som hyllats är Ron Winkler.
  Ron Winkler föddes 1973 och bor i Berlin och Jena. Han slog igenom som poet 2004 med samlingen vereinzelt Passanten (Here and There Passers-by). Berlin Verlag publicerade hans samling Fragmentierte Gewässer 2007, följt av Frenetische Stille (Frenetic Silence) 2010.
  Han har fångat intresset hos smartphone-generationen och hans användning av gemena bokstäver i inledningen av meningar är ett fullt medvetet val.
  Han definierar sina verk så här: “the security protocols meant to guarantee the regular paths of communication have been disabled”, as poems which are “hyperlinks to a reality of one’s own making”.
  I denna självgjorda verklighet arbetar Winkler med humor och ironi. Källa: Poetry International

  Om jag hade haft ett pris till årets roligaste dikt vid galan i december så hade följande dikt garanterat blivit nominerad.

*

little house on the Saale, by Ron Winkler
(From Fragmented waters. Translated from German by Jake Schneider. Bristol : Shearsman Books, 2016.)

for itself

the sandbox was where we built our first Mount Hyperbole.
we huffed and puffed and kissed it down.
in that chalk circle's co-kingdom, we could still stand
in Heaven and Hell at the same time.
and no one suspected the hackbird.
__

mother was the first variable constant we encountered.
her life an inequation with her husband.
we claimed the pasture as our own private lawn.
for rounds of ramstones, Batman badminton, and so on.

__

apron was a border as porous as twilight.
we could sense kisses behind it like mute crickets
though that quiet cream hardly trickled.
__

I had evangelephant ears on a buzzard head.
maybe I really was an animal pilot.
__

when I prayed through Jehovah's Windows
in that unquantifiable epoch of night,
I'd form an atheist barn with my hands
complete with dream goats, that special milk.
__

now and then we'd settle in for a civic visit.
the near and dear relations, our aunts with their hangers-on.
teabirds, we dubbed them. beak streets.
__

those may have been Mercedes-flavored
afternoons of excellence, taken to heart and yet to pen.
until a hand smashed in somewhere. categorical error.
then ruckus, then Pyrrhic silence.
__

sometimes we'd hand in ideals like model citizens. other times
we were party poopers. played war as the bad guys.
only base stations for the sequel.

***

  Slutligen ytterligare en talangfull poet från Polen. Vart kommer alla de polska poeterna ifrån? Hur odlas de fram?

Jakobe Mansztajn

  Jakobe Mansztajn (född 1982) är poet och bloggare. Han är redaktör för bloggen Make Life Harder och författare till diktsamlingen Wiedeński High Life (Vienna High Life, 2009), som tilldelades 2010 Silesius Wrocław Poetry Award för "Årets debut" och även blev nominerad till Gdynia Literary Prize. Källa: Versopolis

*

Nothing personal, by Jakobe Mansztajn
(From Studium przypadku. Poznan, 2014. Translated by Marek Kazmierski.)

the world of connotations is cruel – a sign is lit
over the apartment, or to be precise it isn't
lit, but instead blinks neurotically like a bulb
over a liquor store (though this isn't the happiest

of connotations). outside the apartment, dariusz,
our accident of the imagination and victim
of loose associations, all of which hurt dariusz's
head and all of dariusz hurts, as if it was gripe

or some little regret that though he sort of knows
the narrator of this poem, he is not elsewhere,
or more precisely: he's not on a beach close to
bikini, with a prettier view and kinder connotations.