***
A som i Ankare - anordning avsedd att ge fäste i havsbottnen och tillsammans med kätting eller rep hålla en båt på plats. Båten sägs ligga för ankar om ankaret utgör enda förtöjning. Med ankaret i lovart svänger då båten sidledes för vinden; man säger också att båten ligger på svaj. Ankare utformas olika med hänsyn till hantering och funktion. I fritidsbåtar finner man ofta hopfällbara ankare. Ankaret på ett stort handelsfartyg kan väga 25 ton.
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. ankar(e); av lat. ancora, grek. ankyra med samma bet.; trol. besl. med lat. uncus 'krok'. Källa: NE
**
Ett ställe i Kansas, av Ted Kooser
(Ur Det här är alltså Nebraska : dikter / Ted Kooser ; i svensk tolkning av Per Helge. Linderöd : Ariel, 2014.)
Nånstans i Kansas fann en vän till mig
ett ensamt övergivet stenhus mitt i en veteåker.
Över dörren hade någon skurit in ett ankare.
Ingen fanns att fråga
vad det ankaret hade för sig i Kansas,
miltals från vatten.
Inte minsta vita segel till förklaring
bröt horisonten, fast han stod där i timmar.
Det är så det är i Kansas, i all evighet.
***
B som i Bogsvall - bog, de avrundade sidorna i fören på ett fartyg. När fartyget går genom vattnet uppstår bogvågor, vilkas storlek beror av fart och fyllighet hos fartyget.
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. bogher; gemens. germ. ord med motsvarighet i sanskrit bahu- 'arm; framben'.
I betydelsen fartygets för sedan 1620.
Svall ~ häftig rörelse hos större vattenmassa. HIST.: sedan 1554; bildningsform till verbet 'svälla'. Källa: NE
*
Vals på Mysingen (utdrag), av Evert Taube
(Text & Musik: Evert Taube, 1936.)
Vinden från havet har friskat
och Mysingen möter med sjögång,
håller sig brisen så här,
sträcker vi till Mysingsholm!
Hör du hur bogsvallet brusar
och kölvattnet porlar och skummar?
Se, varje brytande våg
spolar vårt blänkande däck!
Solen, som skimrar ur diset kring Nåtarö, Ålö och Utö,
målar i blått och i violett
hela din kust, Södertörn.
Båten den knarrar och kränger
och seglen står spända som sköldar!
Här ha vi Danziger Gatt!
hör hur det dånar från sjön!
***
C som i Cruise - engelska uttrycket för kryssning, med ursprung i verbet med samma stavning ('att korsa'). Från kruis "cross", härledning till latinets 'crux'. Substantivet har använts sedan 1706 medan verbet började användas kring 1650. Källa. Online Etymology
*
Jag hade tänkt mig ett utdrag ur Derek Mahons fantastiska dikt, inspirerad av Ibsen. Men varför undanhålla er litterär skönhet? Den här dikten tycker jag gott kan användas i undervisningssyften.
The Lady from the sea, by Derek Mahon
(From Life on earth. New York : The Gallery Press, 2014.)
(after Ibsen)
She Born in a lighthouse, I still find it hard
as wife to a doctor ten miles from the coast.
My home is a pleasant one but I get bored;
the mountains bother me. Now, like a ghost,
you show up here, severe and adamant.
What are you anyhow? What do you want?
He I am a simple man upon the land,
I am a seal upon the open sea.
Your eyes are of the depths. Give me your hand,
give me your heart and come away with me.
to the Spice Islands, the South Seas; anywhere.
Only the force of habit keeps you here.
She Even up here, enclosed, I sniff the brine,
the open sea out there beyond the beach;
my thoughts are waves, my dreams are estuarine
and deeper than an anchor chain could reach.
I knew you’d come, like some demonic fate
glimpsed at a window or garden gate.
He How can you live here with no real horizon,
someone like you, a mermaid and a Muse,
a figment of your own imagination,
the years elapsing like a tedious cruise?
Your settled life is like this summer glow;
dark clouds foreshadow the approaching snow.
She Sometimes,emerging frommy daily swim
or gazing from the dock these quiet nights,
I know my siren soul; and in a dream
I stare astonished at the harbour lights,
hugging my knees and sitting up alone
as ships glide darkly past with a low moan.
He If our mad race had never left the sea,
had we remained content with mud and rock,
we might have saved ourselves great misery;
though even this evening we might still go back.
Think of the crashing breakers, the dim haze
of a salt sun rising on watery days.
She My wild spirit unbroken, should I return
to the tide, choosing at last my other life,
reverting to blue water and sea-brine,
or do I continue as a faithful wife?
If faithful is the world for one who clings
to the lost pre-existence of previous things.
He do you remember the great vow you made
to the one man you chose from other men?
The years have come between, with nothing said,
and now the stranger has appeared again
to claim your former love and make it new.
You ask me what I am; but what are you?
She I am a troubled woman on the land,
I am a seal upon the open sea,
but it’s too late to give my heart and hand
to someone who remains a mystery.
Siren or not, this is my proper place;
go to your ship and leave me here in peace.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar