Space, earth and a moonwalk

  Hittills i år har några av barnböckerna svikit en aning, eller så har förlagens beskrivningar gett mig fel indikationer. Även lektörerna hos Bibliotekstjänst använder ordet poetisk lite väl frekvent.
  Idag blir det en bilderbok som är mer faktabok än den är skönlitterär. Och så blir det ytterligare en sådan där samling av småroliga dikter av en manlig författare med gott renommé där glansen bleknar vid direkt syn.

***

  Boken The world's greatest space cadet är utgiven av Bloomsbury Education. Det gör att man som läsare har stora anspråk på innehållet.
  Författaren James Carter är en frekvent besökare av brittiska skolor och deras skolbibliotek. Det ska han ha en stor eloge för. Det sägs att han har besökt 1200 skolor på 14 år.
  Jag har inte läst något av honom tidigare så jag har inga tidigare verk att jämföra med. Men jag kan säga så mycket som att jag gillade fjolårets "Carry me away" av Matt Goodfellow bättre.

  Temat för verserna är huvudsakligen universum och vår planet, även om Carter gör några avstickare. Två exempel bjuder jag er.

Play it again, by James Carter
(From The world's greatest space cadet : poems / James Carter ; illustrated by Ed Boxall. London : Bloomsbury Education, 2017.)

Earth is an orchestra,
haven't you heard?
What are you waiting for?
Play me the world!

Play me the wind,
its whine and its whistle,
an egg as it cracks,
a sausage, its sizzle.

Play me the chatter
of children in class,
the plink of a pencil,
the chink of a glass.

A snap of a twig,
two wings in a flap.
Play me the drip
of a drop of a tap.

The rustle of paper,
the crash of a wave,
an echo (yes, echo),
from far in a cave.

If time is our rhythm,
then life is our song -
inviting us all
to go play along...

***

A hill, by James Carter
(From The world's greatest space cadet : poems / James Carter ; illustrated by Ed Boxall. London : Bloomsbury Education, 2017.)

A hill if you will

is where times stands still

is where land kisses sky

is where kites learn to fly

is where clouds start to cry

where we walk you and I

to escape for a while

up the street now the stile

up a steep jagged mile

then we stop then we sit

at the top for a bit

and we chat this and that

looking down at the town

such a thrill it's brill is a hill

***

  Upplägget för dagens andra bok påminner om sagan "Hej på dig, Måne! ur sagosamlingen som jag skrev om för tre veckor sen. Med den skillnaden att faktatexten tar större plats. Den är så signifikativ att boken bör räknas som facklitteratur.

  Så här kan det se ut.

(Ur If you were the moon, by Laura Purdie Salas. Illustrated by Jaime Kim. Lerner Publishing Group 2017.)

If you were the moon, you would ...

light a pathway to the sea.

{  When sea turtle eggs hatch onshore, the hatchlings
      instinctively scurry toward the brightest light. That
      is usually moonlight sparkling on the ocean, calling
      the tiny turtles to their home in the sea.                        }