Iowa City open doors for creative writing

  Iowa City utgör dagens UNESCO-besök. Det är en stad som jag har väldigt dålig koll på. Förutom den omtalade bokhandeln Prairie Lights Books och deras reading series kände jag inte till så mycket om staden innan jag förberedde det här inlägget. Nu vet jag lite mer.

***

  Iowa City är en stad i Johnson County i delstaten Iowa, USA med 67 862 invånare (2010). Det är den femte största staden i Iowa. Här finns delstatens största universitet, University of Iowa (1847), till vilket också ett stort medicinskt centrum är knutet. Iowa City grundades 1839 och var 1846–57 delstatens huvudstad då Des Moines blev huvudstad. Källor: NE och Wikipedia

  Universitetet är världsberömt för sin högklassiga Iowa Writers Workshop, grundad 1936 som världens första mastergradsprogram i kreativt skrivande. Examenskonceptet har spridit sig till mer än trehundra amerikanska universitet och till universitet i många andra länder.

  Mer än 25 Pulitzer-pris i litteratur har vunnits av akademiker som varit knutna till University of Iowa sedan 1955.
  Författare som levt, undervisat och studerat i staden inkluderar Kurt Vonnegut, Philip Roth, Robert Penn Warren, Robert Lowell, Rita Dove, Jane Smiley, Robert Hass, John Irving, Flannery O'Connor och T.C. Boyle.

  Iowa City firar Paul Engles födelsedag årligen; en poet som är känd för sin bästsäljande poesibok, American Song. Engle arbetade beslutsamt för att bygga upp Writers Workshops rykte vid University of Iowa och lyckades med att få författare som Philip Roth till staden. År 2000 blev Paul Engle utnämnd till Iowa's Century Poet, och hans födelsedag utsågs till Paul Engle Day.

  Paul Engles popularitet ledde till att Iowa City of Literature inrättade två projekt i hans namn: Paul Engle-priset och Glory of the Senses High School Project. Källa: UNESCO

*

Door, by Paul Engle (1908-1991)
(Published in Poetry Magazine, July 1990.)

I walk around with a door in my hand.

It opens in all directions.
Whenever I want to go through,
I gently open it with my key.
The key is lovingly notched like a liar's tongue.
It turns without a sound at the softest touch.
Without the key, I would have to throw away my door.
In my pocket, the key beats like a living heart.

Sometimes I hear growling on the other side.
I never find a dog there.

Sometimes I hear weeping.
I never find a woman there.

Sometimes I hear rain.
Nothing is ever wet there.

Sometimes I smell fire.
Never smoke. Nothing burns there.

Sometimes I even knock on the door myself.
My key caresses the lock.
I never find myself there.

Sometimes the door is hard to hold,
wanting to run away,
haunted by its memory of hinges.

I hear a small sound, and one more time
I put the patient key in the lock.
The door trembles as it opens:

A boy's shadow grieves on the bare ground.
When I start to close the door,
its dark hand reaches toward me.
I bang the door on the hand.

***

  Iowa City är hem för flera spännande litterära festivaler, som alla tjänar till att stärka stadens litterära talang. Iowa City Book Festival körs över fyra dagar varje oktober och organiseras av Iowa City UNESCO City of Literature som en hyllning till böcker och skrivande.
  Även den årliga One Book Two Book-festivalen för barnlitteratur står Iowa City UNESCO City of Literature som värd för. Festivalen erkänner inte bara verk av framgångsrika barnboksförfattare, utan syftar också till att premiera barnens skrivande, som ett sätt att uppmuntra lokala barn att vara intresserade av böcker och konsten att skriva.
Källa: UNESCO

  Ett led i ovanstående uppmuntran är det unika projektet "Iowa City’s Poetry in Public Project" som är inne på sitt femtonde år. Varje år inbjuds stadens invånare att bidra med egna dikter till projektet, och sedan väljs ett antal ut för att smycka offentliga platser, bussar och byggnader.
  Ett sådant initiativ för att öka allmänhetens kreativa skrivande har jag aldrig tidigare stött på. Jag har valt två texter ur fjolårets skörd, en dikt av naturhistorikern och multikonstnären D.L. Pughe samt en limerick av trettonåriga Isis.

*

[I heard that entropy ...], by D.L. Pughe
(From "Iowa City’s Poetry in Public Project", 2016.)

I heard that entropy was like a
drop of ink falling into a white basin of clear water,
a measure of disorder in the universe,
absorbed, irretrievable—but also, possibly, beautiful.

I hold my brush of brown ink, made from stewing and
straining black walnuts, touch it to paper then wait,
wait for a thicket of a forest to grow in crooked lines.

***

Man from Mars, by Isis McClintock, Southeast Junior High, Grade: 8
(From "Iowa City’s Poetry in Public Project", 2016.)

There once was a man from Mars,
He liked to eat chocolate bars,
He didn’t understand,
that they melt in your hand,
So now he eats peppermint cars. 

Kors och tvärs genom Bloom's Dublin

  Idag är det dags för ett mycket populärt resmål, Dublin. Om man skulle rangordna världens städer efter deras "litterära" tyngd så skulle den irländska huvudstaden definitivt konkurrera om toppositionen.

***

Sweny's Pharmacy

  Det finns mängder av valmöjligheter för Dublin-turisten att göra litteraturhistoriska upptäckter i stadsmiljön.
  Från Dublins litterära Pub Crawl, som kombinerar det litterära arvet i staden med några av sina kända pubar, till George Bernard Shaws födelseplats och guidade litterära promenader i samband med Oscar Wilde, Bram Stoker, Brendan Behan och andra Dublinförfattare.

  Besökare kan spåra Leopold Blooms berömda promenad från Ulysses genom att följa 14 bronsplattor i gångstigar.
  Belägen nära stadens berömda Trinity College är Sweny's Pharmacy, där James Joyces litterära skapelse Leopold Bloom köpte sin berömda citronsaft.

  Minnet av Dublins författare hålls även levande genom olika byggnationer, inklusive James Joyce Center och Yeats Memorial Building, den senare är en viktigt knutpunkt i Dublin för bevarandet av det litterära kulturarvet eftersom det är hemvist för The Yeats Society. Källa: UNESCO

  James Joyce skrev även en del poesi och gav ut två diktböcker. Jag har läst den först utgivna. 

 Ha'penny Bridge & River Liffey

(From Chamber music, by James Joyce. Fifth edition. London : J. Cape, 1934. First published in 1907.)

I

Strings in the earth and air 
     Make music sweet; 
Strings by the river where 
     The willows meet.

There's music along the river 
     For Love wanders there, 
Pale flowers on his mantle, 
     Dark leaves on his hair.

All softly playing, 
     With head to the music bent, 
And fingers straying 
     Upon an instrument.

***

  Dublin är hem för en mängd dynamiska litterära festivaler, den mest prestigefyllda är The International Literary Festival Dublin, som har ett packat program av samtal och läsningar med irländska och internationella författare. The Dublin Book Festival är lika populär och firar sitt tioårsjubileum 2016.

  Det finns en lockande lista över andra litterära fester som spänner över årets månader: Poetry Now (March), Seachtain na Gaeilge (March), Dublin: One City One Book (April), Franco-Irish Literary Festival (April), Dublin Writers’ Festival (June), Bloomsweek (June), Mountains to Sea (September), BOOKS 2010 (September), IMRAM – Irish language literature festival (September), and the Children’s Book Festival (October).

*

  Dublin har producerat några av världens största författare, inklusive Oscar Wilde, Bram Stoker, James Joyce, W.B. Yeats, Samuel Beckett, Jonathan Swift och Sheridan Le Fanu, bland många andra. Dessa litterära storheter firas både visuellt - i statyer, plack, minnesmärken och gravar - och fantasifullt i hela staden. George Bernard Shaw, W.B. Yeats, Samuel Beckett och Seamus Heaney är alla också Nobelprisvinnare.

  I vår samtid har Dublin-baserade författare gjort exceptionellt bra ifrån sig och nått stora framgångar: Colum McCann har vunnit National Book Award (2009), Sebastian Barry har tagit hem Costa Book of the Year två gånger (2008, 2017) och Anne Enright tilldelades Man Booker Prize (2007). Källa: UNESCO

16 juni 1954
Poets Patrick Kavanagh and Anthony Cronin at the church in Monkstown with the carriage in which they'd been proceeding about Dublin in the footsteps of Leopold Bloom, the main protagonist in Ulysses - 50 years after Bloom traversed the city in James Joyce's novel.

[NOT: Sebastian Barry föddes i juli 1955 (alltså året efter fotot är taget) och växte upp i Monkstown, Dublin.]

*

Call, by Sebastian Barry
(Published in The Irish Times, Tuesday, April 22nd, 1975.)

Sitting in an armchair I recalled
the cloth-like heat of summer,
the room with its pencils sharpened
looking out on the waving garden
with a seat of blue,
where I could rest upon a colour
and wood hid, a soft secret;
the dividing hedge and rose-bush
a wind-rolling shape or
rambler with his thorns;
green apples on the tree’s tapestry,
the artist’s proud eccentric fruit
brought in his rosy age
in boxes to his house;
the brick house,
the hot granite ledges,
jars upon them, late of jam,
to tempt and tune the wasp;
and I could smell it all
like an ordinary man.
This was lovely childhood,
the garden of my grandfather.

***

  Dublins litterära scen förstärks genom flera imponerande samlingar hos bibliotek och museer, vilka samtidigt är värdar för litterära händelser, inklusive läsningar, författarmöten, paneler, diskussioner och utställningar. De förvaltar och hyllar vikten av Dublins litterära förflutna.

  Irlands nationalbibliotek har världens mest omfattande urval av irländska litterära material, särskilt W.B. Yeats, där en samling på över 2000 objekt donerades av hans familj. Källa: UNESCO

  I samband med "Poetry Projections" i Kraków och Edinburgh som jag skrev om för två veckor sedan, så projicerades även bidrag från Dublin-författarinnan Jessica Traynor. Hon är aktuell med en dikt i den helt färska boken "A bittern cry", en antologi för att hedra minnet av krigspoeten Francis Ledwidge som dog i första världskriget 1917.

Ledwidge Memorial, Ieper, Belgien

*

Nocturne, by Jessica Traynor
(From A bittern cry : in honour of Francis Ledwidge ; Edited by Tom French ; with an introduction by Gerald Dawe. The Francis Ledwidge Museum, Poetry Ireland / Éigse Éireann & Meath County Council, 2017.)

I remember the poppy -
the poppy you still see everywhere,
but there were none in the war,

only mud and tunnels making cities
and men in them digging in the dark,
shells screaming in the earth.

*

They wanted me
to go back,
see the graves
like little matchsticks.
I couldn't.

*

Sometimes in the night
I think of them - the lads
all waking in the dark
with no one to talk to them at all.

And if I was to go there,
I wouldn't know what to say
and I couldn't bear to leave them
when the night came.

Birth of blank verse and creative writing

  Vi reser vidare genom litteraturens starka fästen. Idag besöker vi grevskapet Norfolk och kanariefåglarnas hemstad, Norwich.

***

  Norwich är centrum i en rik jordbruksbygd. Huvuddelen av stadens näringslivs finns inom service- och tjänstenäringar. Staden är känd för sin senapstillverkning.
  Katedralen i Norwich är en av landets främsta normandiska kyrkobyggnader, påbörjad vid 1000-talets slut, med rikt formade sengotiska valv från 1400-talets senare del. 
  Norwich blev under medeltiden en av Englands mest betydande städer, främst på grund av produktionen av ylle. På 1700-talet minskade stadens betydelse till följd av att nya industriorter uppkom. Källa: NE

*

  Det finns flera litterära storheter med kopplingar till staden. Den kände abolitionisten och författaren till "Rights of man" Thomas Paine (1737-1809) föddes i Thetford, dryga fyra mil från Norwich. I nutid kan nämnas den kritikerhyllade författaren Ian McEwan som varit bosatt i staden. 
 Men jag vill lyfta fram Shakespeares föregångare, Henry Howard, Earl of Surrey (1517 – 1547), mannen som "uppfann" blankvers-dikten. År 1557 utgavs Howards översättningar av 2:a och 4:e böckerna i Vergilius Æneiden, och införde då den orimmade femfotade jamben, blankversen. Han antog titeln Earl of Surrey år 1524 när hans farfar dog och hans far blev hertig av Norfolk. Källor: UNESCO ; Wikipedia

Henry Howard, Earl of Surrey
Porträtterad av Hans Holbein (ca. 1541-43)

Brittle beauty, by Henry Howard, Earl of Surrey

Brittle beauty, that Nature made so frail,
Whereof the gift is small, and short the season;
Flowering to-day, to-morrow apt to fail;
Tickle treasure, abhorred of reason:
Dangerous to deal with, vain, of none avail;
Costly in keeping, past not worth two peason;
Slipper in sliding, as is an eel's tail;
Hard to obtain, once gotten, not geason:
Jewel of jeopardy, that peril doth assail;
False and untrue, enticed oft to treason;
Enemy to youth, that most may I bewail;
Ah! bitter sweet, infecting as the poison,
    Thou farest as fruit that with the frost is taken;
    To-day ready ripe, tomorrow all to-shaken.

***

  Norwich är hemvist för en blomstrande levande litteraturscen, med allt från vanliga diktföreläsningar till författarrecitationer på arenor över hela staden. Luke Wright, grundare av Spoken word-kollektivet Aisle 16, är en viktig förespråkare för Norwichs levande litteraturscen och inrättade Nasty Little Press 2009 för att publicera scenpoeter från Storbritannien, bland annat Molly Naylor, Martin Figura, Tim Clare , Hannah Walker och John Osborne. Förlaget las dessvärre ned 2015 efter sex års verksamhet. Källa: UNESCO

*

The back step, by Luke Wright
(From The Toll. London : Penned in the Margins, 2017.)

The invoice-chase of Autumn comes
while summer habits linger on.
I chain-smoke on the back step
under worn-out, ten-watt sun.

I know I've got to kick the fags
and get my trainers on again,
clear out this yard of summer junk
and sluice the wheelie bins.

Come Michaelmas the mulchy walks
will win me round to winsome death;
but now I ache for when the wind
had whiskey on her breath.

For fayre and fete and festival;
for when the dead of night was light,
inebriated clarity;
for when the wrongs felt right.

Some days I pass for twenty-five:
I'm ASOS, piss-ups, plans and rage,
a scattergun of quips and puns,
when every drink's a stage.

But other days I feel my age,
when all my cards have been declined,
and sins, like tin cans on a string,
come rattling behind.

***

Norwichs älskade universitet grundades 1963 och erbjuder förstklassiga kurser i Creative Writing för författare från hela världen.
  Under 2011 tilldelades UEAs Creative Writing MA, The Queen’s Anniversary Prize for Higher and Further Education, vilket erkände programmets innovativa karaktär och framgångar för studenterna. Det var också den första MA-kursen i Creative Writing som inrättades i Storbritannien, upprättad av romanförfattarna Malcolm Bradbury och Angus Wilson 1970. Genom åren har den etablerat sig som den främsta Creative Writing-kursen i Storbritannien och ett globalt nav för nationell och internationell litteratur. Bland de examinerade hittar vi Booker Prize-vinnarna Kazuo Ishiguro, Ian McEwan och Anne Enright. Källa: UNESCO

  Sedan 2014 är den brittiska poeten Tiffany Atkinson utnämnd till Professor of Creative Writing vid The University of East Anglia.

University of East Anglia

*

Two parts of rain, by Tiffany Atkinson
(From So many moving parts. Tarset, Northumberland : Bloodaxe Books, 2014.)

II The bodies of others

Walking out from the castle
casting off stone by stone
the small town of self; ground-
water whelming the track and the rain

spinning rain. A doe and her fawn
in the loom of soaked greens are there/
not there, as something unseen in a poem
will recoil on itself like a fern

and regrow for astonishment. Down
in the thrum of the blood in the doe's
lit face in the rain in the green of a poem
upholding the leafy right to be amazed

all of us walking out see them. None
can agree whether distance or proximity
moves first in the bodies of others; and
these are still things that can happen.

Poetkollegiet i Kraków

  Det sägs att kvällens UNESCO-stad har flest poeter per capita i världen. Jag tror faktiskt att det "statistiska" påståendet kan vara sant. Vi har nämligen landat i Polens förra huvudstad Kraków.

Universitetet i Kraków

  [Kraków upphöjdes 1320 till Polens huvudstad och kröningsstad och blev därefter landets ekonomiska, politiska och – sedan universitetet grundats 1364 – kulturella centrum. Krakóws storhetstid var förbi när Sigismund III Vasa 1596–1609 flyttade huvudstadsfunktionerna till Warszawa .. Källa: NE]

***

  Krakóws litterära och kulturella scen är en "kokande kittel" med många evenemang. Här arrangeras festivaler av olika slag som hyllar musik, film, teater, poesi och mycket annat.
  Två av de mer framträdande litterära festivalerna hedrar författarna Czesław Miłosz och Joseph Conrad.
  Miłosz-festivalen är en poesihändelse med ett varierat programutbud av uppläsningar, paneldiskussioner, utställningar och workshops.
  Conrad-festivalen inbjuder till i genomsnitt 150 författare och 100 programpunkter årligen. Conrad-utmärkelsen är också en del av festivalen, ett pris som belönar en framgångsrik debutförfattares arbete. Källa: UNESCO

*

in kraków, by Czesław Miłosz

on the border of this world, in kraków,
i hear tapping on the flagstones of churches,
one generation following another.
i came here to understand something about the habits of people.
i see that the nakedness of a woman meets the nakedness of a man,
and the two combine as in the song of songs,
part divine and part carnal, completing each other,
every pair nestling into the living scent
of apples, saffron, cloves, incense, and the taste of a wafer.
i see visions of the one who keeps coming swelling the brightness of candles,
and a glow becoming divisible, separate for each who beholds,
receiving every one into a new flame.
i see remarkable shadows thrown over the glow,
and everywhere masks of silk, porcelain, brass, silver.
ordinary women and men do not want to mislead themselves.
mere crosses on marble will adorn their tombs.

***

  Listan på begåvade författare som haft Kraków som födelseort eller bostadsort blir väldigt lång.
  Józef Konrad Korzeniowski (Joseph Conrad) kom från Krakow, liksom Stanisław Wyspiański, Konstanty Ildefons Gałczyński, Tadeusz Kantor, Stanisław Lem, Czesław Miłosz, Sławomir Mrożek, Adam Zagajewski och Wisława Szymborska. Det är också gravplatsen för de romantiska nationella poeterna Adam Mickiewicz och Juliusz Słowacki.

  Mer än någon annan litterär form är Krakow känt för sin poesi och poeterna som kallar staden sitt hem. Flera hundra poeter arbetar och skriver här, och de flesta är involverade i de många poesihändelserna och salongerna som regelbundet äger rum. Poetry Night startade i staden 2011 och äger rum i stadens många litterära institutioner. Det arrangeras läsningar, salonger och föreställningar.
  Nobelprisvinnarna Wisława Szymborska och Czesław Miłosz organiserade regelbundet de berömda mötena "Meetings of the Poets of the East and West". Källa: UNESCO

*

Vattenpöl, av Wisława Szymborska
(Ur Dikter 1945-2002 / Wisława Szymborska ; översättning och efterord av Anders Bodegård. Stockholm : FIB:s lyrikklubb, 2003.)

Den rädslan minns jag från barnsben.
Jag undvek vattenpölar,
särskilt de nya strax efter ett regn.
Någon av dem var kanske bottenlös
fast den såg ut som de andra.

Jag skulle kliva i och sjunka hela jag,
och sedan börja flyga neråt
längre och längre neråt,
ända ner till molnen som speglades i pölen,
och kanske ändå längre.

Sedan skulle pölen torka ut
och sluta sig över mig,
och jag skulle sitta för alltid inspärrad - var? -
med ett skrik som aldrig bars upp till ytan.

Först senare kom insikten:
inte alla missöden
ryms inom världens regelverk,
och inte ens om de ville
kan de någonsin hända.

***

  Förra året samarbetade elva av UNESCO-städerna i så kallade Poetry Projections. Det innebär att dikter av städernas författare projiceras på byggnader i städernas centrum. Ursprungsidén hämtades från Kraków. År 2002 lät den polske poeten och låtskrivaren Michał Zabłocki projicera en ny dikt varje dag på en vägg i centrala Kraków. Projektet gick under namnet "366 dikter under 365 dagar".

  Sedan 2013 har Kraków projicerat dikter på en byggnad i hörnet av Stora Torget och Bracka-gatan, skrivna av författare från andra UNESCO-städer. Ifjol hakade de andra städerna på och det gick bland annat att läsa dikter på väggen till Royal Bank of Scotland, Leith’s Constitution Street, i Edinburgh.
  Det senaste polska bidraget på väggarna i Kraków och Edinburgh (samt annorstädes) är den här texten av Marek Porąbka:

It must have come with spring
Whatever you may think
I started to want again
though I thought
I wanted all in vain

En söndag i Dunedinljuset

  Det blir en lång flygning från förra veckans UNESCO-stad (Prag) till dagens Oceanpärla. Vi landar på Sydön i Nya Zeeland och besöker den "skotska" staden Dunedin. Namnet betyder nämligen Edinburgh på gäliska, för att många av stadens nybyggare kom från den skotska huvudstaden. En staty av den skotske poeten Robert Burns upptar en framträdande plats i oktagonen i stadens centrum.

***

  Men maorifolket hade levt länge i området innan européerna anlände. Provinsnamnet Otago är hämtat från maorispråkets 'Ngāi Tahu' och högsta lärosätet heter University of Otago. Det anses för övrigt vara ett av världens vackraste universitet, om ni är intresserade av arkitektur.

  Jag inleder mitt inlägg om Dunedin med en dikt av Hone Tuwhare, som vid sin död 2008 omtalades som Nya Zeelands mest framstående Maori-författare. De sista 25 åren av sitt liv levde han i Otago-regionen.

*

Rain, by Hone Tuwhare (1922-2008)

(From An anthology of twentieth century New Zealand poetry. Wellington: Oxford University Press, 1979.)

I can hear you making

small holes in the silence

rain

If I were deaf

the pores of my skin

would open to you

and shut

And I should know you 

by the lick of you

if I were blind:

the steady drum-roll 

sound you make

when the wind drops

the something 

special smell of you

when the sun cakes

the ground

But if I should not

hear

smell or feel or see you

You would still

define me

disperse me

wash over me

rain

***

  Dunedin har varit hem för många av Nya Zeelands mest berömda författare och poeter sedan 1800-talet, inklusive: poeten Thomas Bracken, författare till Nya Zeelands nationalsång; Charles Brasch, grundare av Landfall, landets främsta litterära tidskrift; Janet Frame, internationellt respekterad för sin fiktion och poesi; och Hone Tuwhare Poet Laureate från 1999 till 2001. Källa: UNESCO

*

Otago Landscapes, by Charles Brasch

(From Collected poems / Charles Brasch ; edited by Alan Roddick. Auckland ; Oxford Univ. Press, 1984.)

2

Karitane

Sea-flower, seaweed, shell.
Hollow bells of the sea
ringing, ringing
for the red sea-anemone
swaying over the rock,
for the grasses tall as waves
that bow and sing to the wind,
and the black keep of pines
where day its sweetness stores,
that, loosened, loads
the strewn, shaken airs.
Brimming poppies nod,
clematis twines
closer in to the basking wall.
On the tall platform under the flag
laughing girls climb
to take the air and gaze,
and over the sea's breast
peering through blown hair
feel their breath come faster,
launching into the wind
thoughts that sigh and swell
with amber tresses of the sea,
drawn to the green caves under
the fluted wave,
to the singing among the rocks,
the echo in the twilit shell
of distant bells and muted thunder.

***

  Under 2011 inrättade University of Otago ett center för boken med syfte att tillhandahålla ett unikt kompetenscenter i bokhistoria, tryckkultur och utredningar om nya plattformar och modeller för bokpublikation och distribution. 

  Robert Burns Fellowship, Nya Zeelands äldsta och mest prestigefyllda litterära sammanslutning, är baserad vid University of Otago. I samarbete med Creative New Zealand är universitetet också den enda institutionen som erbjuder boende för författare av barnböcker; The University of Otago College of Education Writer in Residence programme. Källa: UNESCO

  Avslutningen blir egentligen en början. Janet Frame är utan tvekan den störste författaren från staden och hon har redan haft en dikt med i bloggen. Nu får hennes "Söndagsmorgon" runda av vårt besök i Otagos pärla, Dunedin.

Dunedin och Otago Peninsula

Söndagsmorgon, av Janet Frame

(Ur Hungrig bland orden : dikter ; i urval och översättning av: Jonas Ellerström & Elisabeth Mansén. Lund : Ellerström, 2015.)

Saltvatten är poesi.
Det var inte något jag bestämde,
inte ett uttalande jag förberedde
för att förvåna; det är alltid

mitt söndagsnöje
att se ut genom fönstret
mot det blombladsvita Dunedinljuset
och följa den gröna stjälken

till dess rötter i havet,
och sedan säga medan tentaklerna
suger sig fast och jag drunknar,
i avsaknad av tystnadens syre -

saltvatten är poesi
inte min utan deras, de som förser mig med den
som jag tackar genom att läsa
och önskar att jag aldrig mer behöver andas den tysta luften.

Prague - proud city of literature

  Något försenat kommer här säsongens andra stad i serien "Cities of literature". Min utgångspunkt och informationskälla är UNESCO:s sammanställning av de tjugo städer som tilldelats den ärofyllda titeln. Idag landar vi i Prag.

***

  Det råder väl ingen tvekan om vilken status Prags författare har: 
  Franz Kafka, Max Bod, författare och vän till Kafka, och Rainer Maria Rilke, den internationellt hyllade tyskspråkiga poeten. Satiristen Jaroslav Hašek beskrev Prag i sardonisk detalj i många av sina berättelser, och Milan Kundera, författare till  "Varats olidliga lätthet"  och som för närvarande bor i Frankrike, studerade och föreläste på Academy of Performing Arts i Prag.

  För mitt inlägg har jag fokuserat mer på hur staden beskrivs i olika verk. Den idén sprang ur vetskapen att det fanns en utgiven bok med titeln, From a terrace in Prague : a Prague poetry anthology (Litteraria Pragensia Books, 2011). Det är en fantastisk bok, redigerad av Stephan Delbos. Den är vida överlägsen de böcker om London som jag använde mig av 2015.
  Bland annat gläds jag åt att varje författare presenteras med en kortare biografi (men mycket informativ!) som en ingress till deras bidrag.

>>>

  Vi börjar med mannen som fått följande bro uppkallad efter sig.

Čechův Bridge

  Svatopluk Čech (1846-1908) var en tjeckisk poet, författare och journalist. Han var en av de främsta representanterna för revivalism i tjeckisk poesi, och förde fram tjeckernas "smala" litteratur, språk och kultur under Österrike-Ungerns välde. Källa: From a terrace in Prague : a Prague poetry anthology

  Det är lätt att förstå varför han har fått både en bro och en staty i staden.

(From Prague, by Svatopluk Čech. From a terrace in Prague : a Prague poetry anthology. Translated by Stephan Delbos and Hana Ondráčková. Prague : Univerzita Karlova v Praze, Filozofická fakulta : Litteraria Pragensia Books, 2011.)

Behold, Prague! - Vision sparkles, blearing - Prague!
The name alone sings. The mere sound of it
rapturously gets down into the strings of the Czech spirit
and sets the heart beating a thunderous throb.
Let foreign pilgrims take your modest measurements
and scorn, Prague, your graying robes:
to us in your beauty, ancient gloom
you are luscious Naples, you are proud Rome!

***

  Vad kunde ha blivit av nästa författare? Karel Hlaváček blev endast 23 år gammal, men hann ge ut tre diktsamlingar. Det är inte ofta jag väljer att ta med en text om en kyrkogård i min blogg. Men hans dikt "Evening at Libeň Cemetery" har något speciellt.

  Karel Hlaváček (1874-1898) var en av de mest framstående företrädarna för tjeckisk dekadens och symbolistisk poesi som blomstrade i slutet av 1800-talet. Född till en arbetarklassfamilj i Libeňs distrikt i Prag.

Evening at Libeň Cemetery, by Karel Hlaváček
(From a terrace in Prague : a Prague poetry anthology. Translated by Stephan Delbos and Hana Ondráčková. Prague : Univerzita Karlova v Praze, Filozofická fakulta : Litteraria Pragensia Books, 2011.)

A wedge of sunlight tipped on a bouquet,
every grave drowned in the brilliance,
a dark shadow cast by a row of crosses
climbed the low wall to a field of wheat.

Every ear shivered on that acre,
the stalks trembled in horror,
as at ocean depths, when the breath of storm
tears at a wisp of seaweed and clams...

The last ray dreamt in a cloud
in darkness the crosses' shadows wandered,
the wheat leaned ear to ear,
united in sacrifice with the cornflower.

Stars above the earth now emanating peace,
the wheatfield breathing in its sleep;
just flashes from a vortex of clouds in the distance
- heat lightning - out of the silence.

***

  Jag spar det bästa till sist. Jaroslav Seiferts dikt om Pragborgen, i vilken han väver in barndomsminnen, är skickligt utförd. Det är en lång dikt så jag nöjer mig med ett utdrag.

  Jaroslav Seifert (1901-1986), var en tjeckisk poet som förenade verstekniskt mästerskap med modernistisk förnyelse i sina dikter. Han var en av banbrytarna för modernismen i tjeckisk poesi.
  Genom sitt engagemang i Pragvåren 1968 ådrog han sig publiceringsförbud. År 1984 tilldelades han Nobelpriset i litteratur. Källa: Wikipedia

*

Prague castle (extract), by Jaroslav Seifert
(From a terrace in Prague : a Prague poetry anthology. Translated by Stephan Delbos and Zuzana Hronková. Prague : Univerzita Karlova v Praze, Filozofická fakulta : Litteraria Pragensia Books, 2011.)

The day was damp and wet snow was falling
on curls of fresh green
and spring was nearly at the door.
To this day I anxiously search
for that window where, in March, he watched,
the one I don't want to name.

Anxiety and curls, spring, wet snow.

Just a few more days,
the bush was about to burst
like a snowball on the castle wall.
We stood at the window lattice lost in thought
and while the Cardinal prayed,
we snuggled in our own blood.

The bush, a snowball, blood and the Cardinal.

But you could faster pull apart the lattice
like blades of grass and breaking in
to the triphorium, unravel the tight braids of stone
of Blanka from Valois
than guess, ah, how many springs
would bloom here only for our grief and tears.

The lattice, grass, Blanka from Valois and grief.

And in the days of sad, pleasureless winters,
when it seemed even the bald trees
were wringing their hands, I sometimes saw
a young man's skull in a white veil,
a black bird perched on it
pecking an agate from the opposite wall.

Agate and a veil, a skull, a black bird.

If I am silver - asks the Vltava,
is blood my sister? Yes, says a voice.
But morning still came as Petřín awoke
in a pile of fresh bridal bouquets,
and all the courtyards
changed instantly into stars.

A star and morning, bouquets and night.

(...)

Poesin cirkulerar i Granada, ännu en gång

  Även i år blir det besök i åtta av UNESCO:s utnämnda "Cities of literature". Ni kommer säkert inte att tro mig, men det ligger ingen medveten planering bakom det faktum att Granada förekommer två gånger i bloggen under samma vecka. När jag säsongsplanerade 2017 visste jag inte att Luis García Montero hade skrivit en diktcykel om sin födelsestad, och jag kunde inte förutsäga utvecklingen i PMC.

***

  Granada ligger 690 m ö.h. vid floden Genil på nordvästsluttningen av Sierra Nevada. Staden är ett av Spaniens främsta turistmål och rymmer en mångfald av kyrkor, kloster, sjukhus, palats och herrgårdar i renässans- och barockstil och i neoklassicistisk stil.

  Granada har i sin äldsta del, Albaicín, ännu moriska drag med trångt slutna gator, takterrasser och planterade gårdar. Det nuvarande stadscentrum med torget Puerta Real, huvudgatan Calle de los Reyes Católicos och affärsgatan Gran Via de Colón har renässanskvarter med räta gator. Från den moriska tiden kvarstår bl.a. borgen Alhambra.

  Alhambra byggdes under perioden från 1200-talets mitt till 1300-talets slut för det muslimska härskardömet i Spanien. Det är ett unikt välbevarat praktbygge inom västlig islamisk arkitektur. Det består av en serie gårdar och rum innanför en befästningsmur. Källa: NE

*

  Samtidigt är palatset unikt på ett annat sätt. Ingen annan byggnation i sten innehåller så många inristningar av dikter och verser. De invecklade arabiska inskriptionerna skurna in i tak, kolumner och väggar innehåller poesi och vers från Koranen. Källa: UNESCO

  På lejonfontänen finns följande rader (engelsk tolkning):

  Behold this mass of glistening pearl,

  falling within a ring of frothing silver,

  to flow amidst translucent gems

  than marbles whiter, than alabaster more translucent.

Ibn Zamrak (1333-93)

***

  Festival Internacional de Poesía de Granada (FIP) är den viktigaste poesifestivalen i Spanien, med över tiotusen människor som kommer till staden varje vår för att höra poesi, vilket gör att Granada har blivit den poetiska huvudstaden när det gäller toppkvalitet.

  Festivalen i Granada är sedan 2007 partner med HAY Festival som först började i den walesiska staden Hay-on-Wye 1988 och som sedan dess blivit internationell.

  Federico García Lorca-priset för poesi är det mest generösa poesipriset inom det spanska språkområdet och har blivit ett av de viktigaste på den internationella poesiscenen. Källa: UNESCO

  Här passar det bra att klämma in följande dikt av min älskade Lorca.

Dikt från festen, av Federico García Lorca (1898-1936)

(Ur Sviter ; tolkning: Marika Gedin ; efterskrift: Anders Cullhed. Stockholm : Themis, 2002.)

Under tubans sol
pågår festen
den suckar åt de gamla
fångna pegaserna.

Festen
är ett hjul.
Ett hjul av ljus
över natten.

Karusellens
koncentriska cirklar når fram,
gör vågor i atmosfären
ända till månen.

Och det går ett barn förlorat
i alla poeter
och en speldosa
i vinden.

***

  Bland de guidade besök som utförs av experter på Alhambra finns det alltid litterära teman, som i "Memoria poetica de la Alhambra", en poetisk historia av Alhambra eller García Lorca, som tillhandahålls av Junta de Andalucía. Det finns också litterära turer runt viktiga stadsdelar som Zaidín och Albayzín. Källa: UNESCO

  Men vi som nyligen läst "To be left without city" vet att den bästa ciceronen heter Luis García Montero.

To be left without city, by Luis García Montero (f. 1958)
(From Quedarse sin ciudad, 1994. Translated by Alice McAdams.)

IV

Libraries are also a definition of your cities. There are libraries that are soul mates of cities that pause at five in the afternoon to drink tea. Libraries that have heard the Marseillaise and have often opened their windows to see in the street the tumult of revolution. Libraries that are born in the frost of tall cathedrals, wounded by fog. Libraries that are accustomed to the sirens of ships and that submerge every dusk into a sailor’s nostalgia.

The passerby should ask the libraries of Granada about the disoriented and emphatic character of this city. A city of the South with cold moons and fog, a city that does not know the sea nor drinks tea at five in the afternoon but that knows how to shut itself in the interior of a sailor’s nostalgia and remembers the lost flags of its defeat, this history of centuries and silence that incarnates the water of the fountains and the murmur of leaves.