Ikväll får ni istället diktarkeologens upptäckter om Gottfried Benn, den tyske expressionisten.
***
Den tyske författaren och läkaren Gottfried Benn föddes i den lilla byn Mansfeld (Prignitz) i en protestantisk prästfamilj. En kort tid efter hans födelse flyttade familjen till Sellin (idag Zelin i Polen). Efter studentexamen i Frankfurt/Oder började Benn 1903 sina universitetsstudier i teologi och filosofi i Marburg och fortsatte sedan i Berlin. Där fick han med faderns tillåtelse byta till en medicinsk utbildning; 1912 avlade han sin läkarexamen och började arbeta som patolog.
Gottfried Benn publicerade sina första dikter i expressionistiska tidskrifter. Situationer och iakttagelser från dissektionssalar och bårhus dominerar debutdiktsamlingen "Morgue" (1912). Detta morbida kretsande kring död och förruttnelse chockerade hans samtid.
Källa: Alex författarlexikon
Jag har letat upp en av de första publiceringarna i original (från 1910), "Rauhreif" ('Rimfrost'). Däremot står jag över bårhusdikterna från debutboken. Senare samma år (1912) publicerades flera omtalade dikter, bland annat "D-Zug" ('Express Train'). Den ger jag er på engelska.
Rauhreif, von Gottfried Benn
(Zuerst veröffentlicht in Der Grenzboten, Februar, 1910.)
Etwas aus den nebelsatten
Lüften löste sich und wuchs
über Nacht als weißer Schatten
eng um Tanne, Baum und Buchs.
Und erglänzte wie das Weiche
Weiße, das aus Wolken fällt,
und erlöste stumm in bleiche
Schönheit eine dunkle Welt.
***
Express Train, by Gottfried Benn
(from Poetry Magazine, March 2012. Translation: Michael Hofmann.)
Brown. Brandy-brown. Leaf-brown. Russet.
Malayan yellow.
Express train Berlin-Trelleborg and the Baltic resorts.
Flesh that went naked.
Tanned unto the mouth by the sea.
Deeply ripened for Grecian joys.
How far along the summer, in sickle-submissiveness!
Penultimate day of the ninth month!
Parched with stubble and the last corn-shocks.
Unfurlings, blood, fatigue,
deranged by dahlia-nearness.
Man-brown jumps on woman-brown.
A woman is something for a night.
And if you enjoyed it, then the next one too!
O! And then the return to one’s own care.
The not-speaking! The urges!
A woman is something with a smell.
Ineffable! To die for! Mignonette.
Shepherd, sea, and South.
On every declivity a bliss.
Woman-brown drapes itself on man-brown:
Hold me! I’m falling!
My neck is so weary.
Oh, the sweet last
fevered scent from the gardens.
***
Det ska tidigt sägas att Gottfried Benn gick bort sig genom att ansluta sig till de nationalsocialistiska tankarna. Men sin litterära heder återupprättade han under 1950-talet och erhöll faktiskt det prestigefyllda Georg-Büchner-Preis, 1951.
Jag gillar när jag hittar en signifikativ dikt (eller svit) som tydligt visar på författarens stil och styrkor. En sådan dikt finns det hos Gottfried Benn och diktarkeologen ger er Johannes Edfelts tolkning av "Der junge Hebbel" ('Den unge Hebbel').
[Christian Friedrich Hebbel, född 18 mars 1813 i Wesselburen, Dithmarschen, död 13 december 1863 i Wien, var en österrikisk författare och dramatiker.]
 |
| Gottfried Benn (1886-1956) |
Den unge Hebbel, av Gottfried Benn
(ur Dikter / Gottfried Benn ; i tolkning [från tyskan] av Johannes Edfelt. Stockholm : Bonnier, 1966. Originalet först publicerat 1913.)
Ni snidar; skulpterar: den viga mejseln
i fin och veklig hand.
Jag mejslar ut med hjärnan
formen ur marmorblocket.
Mina händer skapar för uppehällets skull.
Jag är ännu mig själv mycket fjärran.
Men jag vill bli jag!
Djupt i mitt blod bär jag någon
som ropar efter sina självskapade
gudarymder och människoland.
Min mor är en så fattig kvinna,
att ni skulle le, om ni såge henne.
Vi bor bak en trång avplankning
i byns utkant.
Min ungdom är mig som skorv:
ett sår därunder,
där dagligen blod sipprar fram;
och därav är jag så vanställd.
Sömn behöver jag inte,
mat bara så mycket, att jag inte dör.
Obeveklig är kampen
och världen fylld av stirrande svärdsspetsar:
var och en hungrar efter mitt hjärta,
var och en måste jag, vapenlöse,
smälta i mitt blod.
