Greta och Tristan i Montmartre

  Kvällens huvudperson umgicks med kultureliten i Paris från tidigt 1920-tal och tre decennier framåt. Hon var en svensk modernistisk bildkonstnär, poet och konstkritiker, som var en del av både Dada-rörelsen och senare surrealismen. Hennes första make var Tristan Tzara, avantgardepoeten. Diktarkeologen har studerat Greta Knutsons prosadikter.

Tristan Tzara och Greta Knutson

***

  Greta Knutson (1899-1983) studerade vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och flyttade i början av 1920-talet till Paris där hon kom att studera vid André Lhotes målarskola. 1923 eller 1924 träffade hon Tristan Tzara och gifte sig med honom 8 augusti 1925. Paret fick en son, Christophe, som föddes 15 mars 1927.

  Med pengar från Knutsons arv byggde paret ett hus på Montmartre, ritat av arkitekten Adolf Loos. Detta hus kom under en period att bli en samlingspunkt för författare och konstnärer, och speciellt då surrealisterna. Under denna period publicerade hon bland annat dikten "Främmande land" i surrealistgruppens tidskrift La Révolution surréaliste. Källa: Wikipedia

Paret Knutson-Tzaras hus i Montmartre.
Ritat av Adolf Loos.

*

Främmande land, av Greta Knutson
(ur Månstycken / Greta Knutson ; urval, översättning och efterord: Lasse Söderberg. Lund : Ellerström, 2006.)

Varför avbryta
samtalet mellan klockor som går i sömnen
för att fråga om vägen full av faror

När de har nämnt
segelbåtarna isbergen sockret och ebenholtsen
och månens ödmjuka siden
som vet hur man knyter vindstöten till gryningen
i all denna andhämtning
skall skogsrösten rinna

Vägens berättelse invid klippan
blir en väg mellan statyerna och duvorna
och plantan som slickar stenplattan
kommer att lyfta handen mot järnet
Väg med krossad portal där den förföljde tar skydd
natten som kommit morgonen som gett sig av
med den ljumma flocken och den sovande roddbåten

mot strandens tinning
med det bittra trädets bark
mellan flickans tänder
väg under blod under klippa
Var det hjorten slaktad av törntaggen
som jagar bort den svarta natten
som ropade låt oss vakna
var är morgonen

***

  Tillsammans med Gunnar Ekelöf översatte Greta Knutson svensk litteratur till franska och fransk till svenska. Ett exempel på det senare är den första svenska antologin med surrealistiska poeter i ett nummer av Spektrum 1933. Källa: Wikipedia
  En sorgedikt, signerad Greta Knutson.

Greta Knutson, "Composition", 1973

Regn av aska, av Greta Knutson
(ur Månstycken / Greta Knutson ; urval, översättning och efterord: Lasse Söderberg. Lund : Ellerström, 2006.)

Eländiga dagar: inte långt från stigen faller en tung skymning. Jag ser inte längre dina händer röra sig framför din lampa, ingen ropar längre till dig från vägen. Svartklädda män har utplånat ditt namn.
  Dina händer lossade båtens förtöjningar så att den långsamt gled mot landet där jag sörjer. Elden brann oförändrad i mig följande morgon: efter min korta sömn vaknade jag som en ödelagd stad.
  Av alla ansikten i tusentals städer skall inget längre vara ditt - du som är ensam om att inte veta hur jorden tynger ditt bröst.
  Algerna växer under alens rötter, vattnets drömmar blir allt mörkare under klippan. Än mörkare är din ensamhet under den rimfrosttäckta stenen. Ingen ropar längre ditt namn.

Sedan dess faller aska till jorden, sommar som vinter. Tiden förrinner onyttig, ingen räknar längre dagar eller år.

***

  Gretas förhållande till föräldrarna var mycket komplicerat. Pappan var sträng och mycket dominant, men han uppskattade när hon utmanade honom intellektuellt. Dock avstyrde han hennes planer på universitetsstudier i språk och bestämde istället att hon skulle bli konstnär.
  Mamman var vänsterliberal och en tidigt uttalad feminist. 
  Källa: Nu brinner bergen : Greta Knutson och modernismen i Paris / [Hans Holst] ; [foto: Berenice Abbott ...]. Ystad : Holtres, 2001.

  Det finns en hel del skrivet mellan raderna i dikten "Det döende barnet".

"Nature morte"
av Greta Knutson-Tzara

Det döende barnet, av Greta Knutson
(ur Nu brinner bergen : Greta Knutson och modernismen i Paris / [Hans Holst] ; [foto: Berenice Abbott ...]. Översättning: Hans Holst. Ystad : Holtres, 2001.)

Mor jag ville sova under det svarta vattnet
ställ det brinnande ljuset vid min bädd under vattnet, mor,
var inte ond på mig, vagga mig till sömns

Måne, jag ville sova på måsarnas ö,
ställ ditt ljus på klippkanten vid måsens bo,
måne, vagga mig till sömns

Juninatt, jag ville sova mellan två rosor,
mellan afton- och morgonrodnaden,
rosor vagga mig till sömns.

Eka, jag ville sova i din drivande vagga,
mitt i den gröna vassen,
eka vagga mig till sömns

Mor, om du vetat skulle du inte ha varit ond på mig,
då skulle du låtit mig sova, mor, i den djupa bädden
under vattnet