söndag 21 februari 2016

Med vidgade vyer

  Diktarkeologens återstående fyra avsnitt kommer att beröra lite mindre kända författare. I år fyller söderkisen Gösta Friberg, 80 år. Han debuterade 1964 med diktsamlingen Furia

Södra Latins gymnasium

***

  Gösta Friberg är född och bosatt på Söder i Stockholm. Fadern hette också Gösta och var trumpetare och jazzmusiker. Efter studentexamen på Södra Latin tänkte Friberg först bli lärare, men gick till sjöss istället. Tillsammans med Peter Curman och Siv Arb startade han Författarcentrum 1967 och engagerade sig aktivt i kulturveckor över hela landet. På 70-talet reste han mycket i Nord- och Sydamerika och påverkades starkt av den indianska kulturen och den amerikanska beatnikrörelsen. Från 1971-74 var han andreredaktör på Lyrikvännen. Han är gift med skådespelerskan Helena Brodin och har tre döttrar. Källa: Alex författarlexikon
*


Vidgad cirkel, av Gösta Friberg (f. 1936)
(från Furia. Stockholm : Bonnier, 1964.)

         Rephopparen i det kala rummet
  studsande i sin vinande cirkel,
        medan handlederna omärkligt roterar.
Som en boll
        som i allt lägre och snabbare nedslag
    till slut darrande förlorar kontur . .
                                 ökar han tempo
            tills ansiktet glänser
   som dagg
                    långt in i en mörk cyklon.
       Det är i denna förtätning, piskande mörker
                               och förtrollning
   han plötsligt står i solen, i vingslag
                                         virvlande horisonter
           och i en lätthet
                   börjar dra repet runt jorden . .


***

  Gösta Friberg reste under 1970-talet i Nord- och Sydamerika. Även i debutboken finns texter som hämtat inspiration från resor, då främst från kontinenten Europa, och dess historia.

Imperatorer, av Gösta Friberg
(från Furia. Stockholm : Bonnier, 1964.)

Deras hästar har framåtböjda huvuden
        och högra hoven lyft.
Imperatorer i brons rider
                                 över torgen i Europa,
    rider ljudlöst bland soldyrkare
        och vita duvor.


Marcus Aurelius,
Piazza del Campidoglio, Rom.

Hemligt sporrar de tiden,
    pekar ur alla väderstreck
        mot varandra.

                                  Stum sång
        väller
    ur deras bronsansikten.
Sporrar hemligt tiden,
        som om okända klockslag var beräknade
                         på deras långa skuggor.

    Och var och en vrider sin skugga
        i lögnens stora solur: l'Histoire.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar