***
Georg Trakl, (1887-1914), föddes i Salzburg och var en framträdande expressionistisk poet i Österrike-Ungern.
Modern sägs ha haft ett besvärligt förhållande till sina barn och beskrivs som medicinberoende, men utåt sett levde hon ett normalt borgerligt liv. Georg Trakl tillbringade sin barndom och ungdomstid i Salzburg där han tillsammans med sina syskon uppfostrades av en fransk guvernant vid namn Marie Boring. Hon tjänstgjorde i familjen under 14 år och spelade för barnen en viktig ställföreträdande roll som mor. Hon var en strängt troende katolik och lärde barnen franska, tillsammans var de flitiga läsare av fransk litteratur och franska tidskrifter. Vid denna tid vaknade Trakls intresse för fransk lyrik. Källa: Wikipedia
 |
| Georg Trakl |
Trakls första litterära försök ägde rum omkring 1904, vid 17 års ålder, då han blev en del av Salzburgs litterära gruppering "Apollo", senare omdöpt till "Minerva". 1906 uruppfördes ett par tidiga pjäser av Trakl på Salzburger Stadttheater. 1908 offentliggjordes den allra första dikten av honom (Das Morgenlied) i en av lokaltidningarna. Källa: Wikipedia
*
The Morning Song [Das Morgenlied], by Georg Trakl
(First published in Salzburg (daily press), 1906. Translation: Jim Doss and Werner Schmitt.)
Now stride down, titanic fellow,
And awaken the much-loved slumbering woman!
Stride down, and gird
The dreaming head with tender blooms.
Ignite the fearing sky with blazing torch,
So that the paling stars ring out dancing
And the flying veils of the night
Vanish flaming up,
So that the cyclopean clouds scatter,
In which the winter, escaping from the earth,
Still howling threats with icy showers,
And the celestial distances open in bright purity.
And then you climb, gloriously, with flying tresses
Down to earth, she receives the rutting suitor
With blessed silence, and trembling in deep showers
By your so wild, storm-racing embrace,
She opens her holy womb to you.
And the drunkard is seized by sweetest intuition,
When bloom-glowing you awaken for her
The germinating life, its high past presses
To a higher future,
That resembles you, as you resemble yourself,
Loyal to your will, ever moved,
So that in her an eternal mystery
Renews itself in high beauty again in the future.
***
Vid denna tid inföll även Trakls första experiment med droger. I september 1905 påbörjade han en treårig praktikplats på apoteket Zum weißen Engel i Salzburg. Genom denna anställning var det lätt för honom att komma över sådana medel som eter, opium och morfin. 1908 började han läsa farmakologi vid universitetet i huvudstaden Wien och slutförde senare en magisterexamen.
1909 ställde poeten samman en första diktsamling som inte blev antagen för utgivning, men utgavs tre decennier senare år 1939 under titeln Aus Goldenem Kelch.
Under denna tid fördjupades en depression hos Trakl och användandet av droger ökade. Mot slutet av sitt värnpliktsår försökte han etablera sig som apotekare utan att riktigt lyckas men hans ansträngningar förde honom 1911 till Innsbruck, där han lärde känna sin främste litteräre beskyddare Ludwig von Ficker (1880-1967). I dennes 14-dagarstidskrift Der Brenner publicerades Trakls dikter från och med nu regelbundet. Källa: Wikipedia
Flera av dessa återkom sedan (ibland i omarbetade versioner) i hans enda bokutgivning, Gedichte (1913). Bland annat den här:
Suburb in Foehn [Vorstadt im Föhn], by Georg Trakl
(first published in Der Brenner, Mai 1912. Translation: Jim Doss and Werner Schmitt.)
In the evening the site lies deserted and brown,
The air pervaded with a horrid stench.
The thunder of a train from the bridge curve -
And sparrows flutter about bush and fence.
Cowering huts, paths scattered woozily,
In the gardens confusion and movement,
Sometimes howls swell out of stuffy stirring,
In a group of children a red dress flies.
By the rubbish a rat's choir whistles amorously.
In baskets women carry entrails,
A vile procession full of filth and mange,
They emerge from the twilight.
And a canal suddenly vomits fat blood
From the slaughterhouse down into the still river.
The foehn winds tinge meager shrubs more colorfully
And the redness slowly creeps through the flood.
A whispering, that drowns in dim sleep.
Shapes juggle up on the drains,
Perhaps the memory of an earlier life
Which rises and sinks with the warm winds.
From clouds gleaming avenues surface,
Fulfilled with beautiful chariots, daring riders.
Then one also sees a boat failing on cliffs
And sometimes rose-colored mosques.
***
Då hans diktsamling Gedichte givits ut i början av 1913 på det nystartade, tyska förlaget Kurt Wolff Verlag i Leipzig, reste Trakl till Venedig där han sammanstrålade med Ficker. Mot slutet av året gjorde Trakl sin första och enda offentliga uppläsning i Innsbruck. Trots sin litterära framgång talade poeten om en "boja av sjukdom och förtvivlan" som hemsökte hans liv.
Sedan bröt första världskriget ut och Trakl fick tjänst vid fältsjukhuset nära Gródek, en övermäktig uppgift visade det sig. Trakl fick ett nervsammanbrott. Ett självmordsförsök förhindrades och Trakl fördes över för observation till ett garnisonshospital i Kraków.
På kvällen den 3 november 1914 dog Georg Trakl på hospitalet av hjärtstillestånd efter en överdos kokain.
Diktsamlingen Sebastian im Traum utkom postumt våren 1915. Källa: Wikipedia
Bland hans samlade dikter finns många mörka verk, några av de svartaste jag har läst. Jag har valt ljusare exempel för mitt inlägg. En som jag tycker om är "Music in Mirabell", även den från Gedichte (1913), som utspelar sig kring slottet Mirabell i Salzburg.
Music in Mirabell [Musik im Mirabell], by Georg Trakl
(Original in Gedichte. Leipzig : Kurt Wolff Verlag, 1913. Translation: Jim Doss and Werner Schmitt.)
A fountain sings. Clouds stand
In clear blueness, white, delicate.
Silent people wander thoughtfully
Through the old garden in the evening.
The ancestors' marble has turned grey.
A line of birds streaks into the distance.
A faun with dead eyes looks
On shadows that glide into darkness.
Leaves fall red from the old tree
And rotate inside through the open window.
Firelight glows in the room
And paints dim specters of anxiety.
A white stranger enters the house.
A dog leaps through decayed lanes.
The maid extinguishes a lamp.
At night the ear hears the sounds of sonatas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar