De har nått bloggtoppen 2015

 Jag har tyvärr haft en fruktansvärd huvudvärk under hela dagen så jag redovisar de två sista utmärkelserna i diplomformat. Det gäller alltså Årets Översättare och Årets Barnpoesi.

Niclas Nilsson får diplomet,
rosetten och en diktsamling på engelska.

***

  Priset för årets barnpoesi, "Hellsings gurka", går till Grethe Rottböll för hennes tre böcker om de tio vilda hästarna. Den senaste med titeln "Tio vilda hästar till toppen".

Grethe Rottböll får diplomet och en barnbok,
samt en gurkväxt med godistillbehör (om hon så önskar).

Den röda och den vita rosetten

  I kvällens åttaminutersfilm presenteras vinnarna av kategorierna Årets Dikt och Årets Rim.

Blå rosetten tilldelas ...

  År 2014 tilldelades följande rader utnämningen "Årets Metafor".

Fog, by Carl Sandburg
(Ur diktsamlingen "Chicago Poems", 1916)

The fog comes
on little cat feet.

It sits looking
over harbor and city
on silent haunches
and then moves on.

**

  I filmen nedan berättar jag vilka rader som erhåller utmärkelsen den blå rosetten för "Årets Metafor 2015". Efter mitt filmklipp kan ni se "The London Story", av och med Årets Poet 2015.

***

The London Story

And the winner is ...

  Idag blir det två korta inlägg. I nedanstående film presenteras Årets Poet för 2015. Om en timme lägger jag upp en film med vinnaren av kategorin "Årets Metafor 2015". God fortsättning alla trogna läsare.

"Jag önskar mig ett famntag", Gott Nytt År

  Den avslutande femte krönikan (fast det blir en nattsexa kring tolvslaget) fokuserar på kärleken. Ni får tre textrepriser som ni kan bära med er in i 2016. Poesin har fått mig på fötter under deppiga dagar, så sprid de vackra verserna och krama den som står dig närmast.

***

La vie en rose, song of Edith Piaf
(engelsk text: Mack David  och Frank Eyton)

Hold me close and hold me fast
The magic spell you cast
This is la vie en rose

When you kiss me heaven sighs
And though I close my eyes
I see la vie en rose.

When you press me to your heart
I'm in a world apart
A world where roses bloom

And when you speak, angels sing from above
Everyday words seem to turn into love songs

Give your heart and soul to me
And life will always be la vie en rose.

***

(Ur Salamandersol, av Pia Tafdrup ; översättning: Jonas Rasmussen. Lund : Ellerström, 2013.)

Jag är timglaset i vilket sanden
inte lägger sig för att sova.
Jag önskar att få vila på en vild ström,
lyssna till ditt blods rytm,
    ditt hjärtas slag.
Jag önskar mig ett famntag
som inte formar den famnades väsen
    efter den som omfamnar.
Önskar tro på det
som inte kan tillintetgöras
    och som inte tillintetgör.
Jag är vinge och uppbrott
från ett avstannat liv.
Drömmen om ett möte
    finns,
vallmons eld på ett vetefält.
Drömmen om att uppnå
kollektivt minne
    utan att förlora sig själv.
Jag vill gärna tro att det är möjligt,
men det är det kanske
    bara i en dikt?
Till att börja med nöjer sig tunga och läppar
med att viska det
    genom en reva i tiden.

**

Rosen, av Edith Södergran (1892-1923)

Jag är skön, ty jag har vuxit i min älskades trädgård.
Jag stod i vårregn och fick dricka längtan,
jag stod i solen och fick glöd -
nu står jag öppen och väntar.

Vi tumlar runt kring kustlandskapen

  Den fjärde årskrönikan skärskådar det geografiska landskapet och landar i det ex-danska "riget". Därefter fördjupar vi oss i oceanografi. I morgon står kärleken framför nyårsdörren!

***

  Under sommaren gjorde bloggen en resa genom Sveriges minsta kommuner. Den började i skånska Perstorp, Artur Lundkvists födelsekommun och slutade i Pajala hos Mikael Niemi. Så jag måste helt enkelt utse Årets Landskap. Och jag måste följa mitt hjärta.

Årets Landskap 2015: Skåne

  "De va möed fra slätta au kloga poäter, och lillpågen to fåste fjeden hos Nils Ludvig i Höör."

  Artur Lundkvist är redan nämnd, Hjalmar Gullberg gav oss en kyssande vind, och Jacques Werup öppnade sitt sommarhem. Vi plockade prästkragar och vandrade längs kornfälten himmavid Vilhelm Ekelunds.

  Sen återvände vi till höstskörden och tröskans surr, i sällskap med Emil Kleen. Vi gjorde en avstickare till Ålabodarna i Glumslöv och besjöng Flickan från Backafall. Vi tog in på Ingrid Arvidssons badhotell och smuttade flädervin.

  "Ja, si de ä en granner trakt, mitt Skåneland."

*

Det första hjärtat (två strofer), av Gabriel Jönsson
(ur Arv och eget : ett urval från sju diktböcker ; [teckningar: Emil Johanson-Thor]. Malmö : Bernce, 1982.)

Än klingar vägens vattenplurr
av vit och vattrad is,
och det är långt till humlans surr
kring ängens ärenpris.
Men alla diken rinner ren

så långt som Skåne når,
och alla kvällar brinner ren
som röda hjärtesår.

Sju svanar sträcker emot norr
i rödan solnedgång,
och ögonvrån vill ej stå torr
vid deras sträva sång.
Och somnar du vid traneskrik
så väcks du av en spov
vars flöjt förklingar veropslik
med långa mellanskov.

***

  Världshaven, de stora oceanerna, tog plats i bloggen under våren och sommaren. De hade, liksom blommorna, en trogen läsarskara. Men vilken våglängd väcker vår sympati?

Årets Hav 2015: Östersjön

  Östersjön, även kallat Baltiska havet eller Baltiska sjön, är ett cirka 413 000 kvadratkilometer stort och upp till 459 meter djupt innanhav med bräckt vatten.
  Östersjön är ett grunt hav med ett medeldjup av knappt 60 m. De trånga utloppen genom Öresund samt Stora och Lilla Bält i kombination med flodtillförsel från ett landområde som är fyra gånger större än Östersjön gör att salthalten är betydligt lägre än i Atlanten i övrigt. Den trånga förbindelsen med resten av världshavet medför även att tidvattnet i Östersjön är mycket svagt utvecklat med en tidvattenhöjd på endast några centimeter. Källor: Wikipedia och NE

  Den fantastiska Britt G. Hallqvist växte upp i Visby och lät den bygden återkomma i sina texter. Bloggen publicerade bland annat hennes dikt "Skymnings", från 1955.

  Och så doftade konvaljen hos Alf Henriksson:

(ur Motsols : om väderlekar, vattnens liv och horisontens moln. Huskvarna : Alf Henrikson-sällskapet, 2009.)

Narcisserna blommar i dag till vår fägnad och njutning.
Svalornas höga flykt ger vårt hjärta frid.
Det luktar björklöv, det doftar skolavslutning
och Den blomstertid.
Den försvinnande dagen då droppen i daggkåpan glimmar
och det svävar konvaljdoft i brisen mot Ålands hav
borde vi alla ha plikt att i åtta timmar
njuta av.

**

  I följetongen Poeten och Översättaren porträtterades den lettiska poeten Vizma Belševica och de båda Österjöländerna  Polen och Lettland nådde finalen i PSTC 2015.

  En annan Östersjö-poet som publicerades i bloggen var Agneta Enckell. Dikten ur "Inte ett ord, (jag är naken)" låg bra till för att bli Årets Dikt, men hamnade till slut utanför kandidatlistan. Samlingen "Inte ett ord, (jag är naken)" utkom 2014. År 2010 gav hon ut en samling vars dikter kretsar kring Östersjön, den heter "anteckningar (intill ett nordligt innanhav)".

Anteckningar : [intill ett nordligt innanhav]
Helsingfors : Söderström, 2010

  Ett litet textfragment från den tidigare publicerade dikten.

(Ur Inte ett ord, (jag är naken), av Agneta Enckell
(Helsingfors : Schildts & Söderströms ; 2014.)

i en hemlig öppning, naken
det är på djupet av det man inte förstår
det är ett liv som under vatten, ljud
åker omkring

Sorgfyllda toner

  Idag summerar jag musikåret i "Poetry with Blues". Min långa serie om musikinstrument fick en sorgkant i maj när B.B. King tog av sig bluesgitarren för gott. Fast de övriga 18 inläggen var vansinnigt roliga att arbeta med. Vilket instrument ska tituleras "Årets instrument"? Gitarren, eller kanske saxofonen (mitt favoritinstrument). Nej, jag väljer ett stråkinstrument.

Årets Musikinstrument 2015: Violin

  Violinreferenser förekom vid åtskilliga tillfällen i bloggen, inte enbart i samband med Musikinstrument-serien, och det var femstjärniga formuleringar. Anna Greta Wide var mycket nära att nomineras till "Årets Rim" för sin Sonatin.

Sonatin, av Anna Greta Wide
(ur Nattmusik : dikter. Stockholm : Norstedt, 1942.)

Doft kom i vågor ifrån roskvarteret,
sol flöt i strömmar genom middagsron,
och violinens samtal med klaveret
var fritt från varje smärtsam underton.

Motivet flög i höjden som en svala,
och hettan kunde inte stämma ner
den mest bekymmerslösa C-durskala
som någonsin har spelats på klaver.

Men plötsligt kom en skymningsmättad kåre -
då slutade klaver och violin
andante grazioso con amore
sin sommarljusa, korta sonatin.

*

  I årets ena saxofoninlägg spelades jazzlåten "Misty". Gissa vilket instrument som nästlat sig in i andra versen?

Walk my way
And a thousand violins begin to play
Or it might be the sound of your hello
That music I hear
I get misty the moment you're near

*

  Jag porträtterade den danske poeten Henrik Nordbrandt i en Tria Carmina-svit. Ett av hans mest hyllade verk heter "Violinbyggernes by".

*

  Sorgligt nog är väl det starkaste violinminnet knutet till Tomas Tranströmers bortgång. I sin dikt "Schubertiana" har han skrivit.

De fem stråkarna spelar. Jag går hem genom ljumma skogar
   med marken fjädrande under mig
kryper ihop som en ofödd, somnar, rullar viktlös in i
   framtiden, känner plötsligt att växterna har tankar.

  Inlägget avslutades med Schubert's Serenad, framförd av violiniststjärnan Joshua Bell. Jag klarar fortfarande inte av att lyssna till den utan att tårarna flödar.

***

  Under veckorna 41-50 ägnades fredagarna åt låtskrivare som varit på lyran. Nej, jag menar, som testat att skriva lyrik.
  Ni fick läsa dikter av Art Garfunkel, Mats Paulson, Regina Lund, Rod McKuen, m.fl. Men det blir en countrystjärna som utnämns till "årets songwriter".

Årets Låtskrivare 2015: Emmylou Harris

  Jag inledde musikåret med att skriva om Lucinda Williams och hennes genombrottsalbum "Car wheels on a gravel road". Vem gästspelar på den skivan? Emmylou, så klart.

  Dagen efter Lucinda-inlägget arrangerades en hyllningskonsert för Emmylou Harris. Den skrev jag också om och publicerade två verser ur First Aid Kit's hit "Emmylou". 

  Fem månader senare stod hon på scen i Stockholms konserthus och tog emot årets Polarpris, och vilka uppträdde vid ceremonin. Det fanns liksom ingen konkurrens om Årets Låtskrivare.

  Två av hennes stora hits handlar om Gram Parsons, hennes stora kärlek, "Boulder to Birmingham" från 1975 och "The Road" från 2011. Jag ger er två videoklipp samt sångtexten till den senare.

**

The Road, performed by Emmylou Harris (f. 1947)
(Text & Music: Emmylou Harris ; Album: Hard Bargain (Nonesuch, 2011.)

I can still remember
Every song you played
Long ago when we were younger
And we rocked the night away

How could I see a future then
Or you would not grow old
With such a fire in our belly
Such a hunger in our souls

I guess I probably loved you
When those words rolled off your tongue
Seemed that we were traveling
Under some old lucky sun

I know I couldn't save you
And no one was to blame
But the road we shared together once
Will never be the same

Hey, gone a long way
Won't be coming 'round again
Hey, with a song I pray
And on wings of a song I'll fly away

I wandered in the wilderness
For a while, I was so lost
To everything there is a season
And every blessing has its cost

So I took what you left me
Put it to some use
When looking for an answer
With those three chords and the truth

I come down from the mountain
I come walking in your shoes
I was taken for a gambler
When I had no more to lose

For you put me on that pathway
How could I refuse
And I've spend my whole life out here
Working on the blues

Hey, hey, hey
Hey, hey, hey

So I've carried on
You can't be haunted by the past
People come, people go
And nothing ever lasts

But I still think about you
Wonder where you are
Can you see me from some place
Up there among the stars?

But down here under heaven
There never was a chart
To guide our way across
This crooked highway of the heart

And if it's only all about
The journey in the end
On that road I'm glad
I came to know you, my old friend

Hey, gone a long way
Won't be coming 'round again
Hey, with a song I pray
And on wings of a song I'll fly away

I'll fly away
I'll fly away
I'll fly away
Oh, oh

Barmhärtigheten sträcker ut sig

  Barnpoesin har fått mer utrymme i bloggen under 2015 och planen är att det ska bli än mer under nästa år. Med tanke på det kan det vara på sin plats att utnämna årets sagofigur. Det magiska landet Oz förekom som referens i ett av de populäraste inläggen, det som handlade om vallmoblomman. Det är ju så att figurerna i Trollkarlen från Oz passerar ett sövande vallmofält.
  Men inte nog med det; till filmatiseringen av boken 1939 skrevs en klassisk ballad, som i filmen sjungs av huvudrollsinnehavaren Judy Garland (flickan Dorothy Gale). Detta skrev jag om i mitt inlägg om trombonen.

Judy Garland som Dorothy Gale
(1939)

Årets sagofigur 2015: 
Dorothy Gale ur Trollkarlen från Oz

**

[Somewhere] Over the rainbow
Text: E. Y. Harburg (1896-1981), Musik: Harold Arlen (1905-1986).

Somewhere over the rainbow, way up high
There's a land that I've heard of once in a lullaby.
Somewhere over the rainbow, skies are blue
And the dreams that you dare to dream,
Really do come true. 

Someday I'll wish upon a star
And wake up where the clouds are far behind me.
Where troubles melt like lemon drops,
Way above the chimney tops,
That's where you'll find me. 

Somewhere over the rainbow, blue birds fly
Birds fly over the rainbow
Why then, oh why can't I? 

Somewhere over the rainbow, blue birds fly
Birds fly over the rainbow
Why then, oh why can't I? 

If happy little bluebirds fly beyond the rainbow
Why, oh why can't I?

***

  Ni har säkert noterat att min adventskalender innehöll bilder på porslinsfigurer. Det gjorde den för att porslin har förekommit en hel del i årets dikter. Ja, faktiskt började det redan i december 2014. Den fina visan "Dockans man" (Text: Fanny Alving, Musik: Alice Tegnér) handlar ju om en porslinsdocka. Sedan bidrog Lukas Moodysson med en dikt som heter "Porslin" och som avslutas med textraden "så står jag här i tusen bitar som en ihoptejpad porslinsfigur".

  Till dessa dikter (och flera andra med porslinsinslag) kan vi också lägga den fina dikten "El Florida Room" av Richard Blanco. Här får ni ett kortare reprisavsnitt ur den:

Årets Konstverk/Hantverk 2015: en Porslinsfigur

*

El Florida Room (third stanza), by Richard Blanco (f. 1968)
(from Looking for a Gulf Motel. Pittsburgh, Pa. : University of Pittsburgh Press, 2012.)

Angel from Lladró figurines

Not a sitting room, but El Florida, where
I sat alone for hours with butterflies
frozen on the polyester curtains
and faces of Lladró figurines: sad angels,
clowns, and princesses with eyes glazed
blue and gray, gazing from behind
the glass doors of the wall cabinet.

***

  Slutligen måste jag skriva några rader om den stora överraskningen bland mina kategorier. "Veckans blomma" överträffade mina förväntningar fullständigt. De tolv inläggen om blommor har varit mycket populära. Så självklart utser jag årets blomma, och det blir en växt som ännu inte haft ett eget "kapitel" i bloggen. 

Årets blomma 2015: Näckros

  Jag visste inte att näckrosen kunde bistå med sådan ödesmättnad som den gör hos Eeva Kilpi och Sedigheh Vasmaghi. Dessutom förekommer näckrosor i Nabokovs dikt "Lilith". Jag bjuder er hela Kilpis dikt i repris men också ett kortare utdrag från Vasmaghis politiska dikt.

**

Even nature gives you no choice, by Eeva Kilpi (f. 1928)

When you have seen a cloud 
in the lap of a pond; 
and the moon 
between the waterlilies; 
inevitably you are at the mercy 
of your own soul.

*

Till och med i skallarna utan hjärnor ska jag så ordet (de avslutande stroferna), av Sedigheh Vasmaghi (f. 1962)
(ur Smälta smärtor : dikter / Sedigheh Vasmaghi ; redaktion: Jasim Mohamed & Magnus Ringgren ; översättning: Tobias Bernander. Uppsala : Edda, 2013.)

Jag kommer från en bränd generation
idag har dött i mig
de rena ögonblicken har brunnit upp i mig
om morgondagen får leva
ska jag gro
ska jag växa
Som en näckros,
ska jag slingra mig
mot solens långa stråle
och den grå himlen
ska jag göra grön

Om morgondagen dör i mig
finns inget kvar
utom de brända stenarna på marken
och den brända näckrosen
i gölen

Rubriken väver samman och förtrollar

  Jag tycker att rubrikerna är viktiga för att locka till läsning av inläggen. Det är också flera som har uttryckt att de gillar mina poetiska komprimeringar. I ett fall snodde jag barnfigurens lattjo-namn och fick till en övergång från w till w. Jag utnämner den till Årets Rubrik. Andra rubriker som inspirerade till läsning var ...

* Ett plagg, en knuten näve och en ko
* Cutting off prejudices!
* Åskan slår för älvor och småtroll
* "I have spread my dreams under your feet"
* Svagt vårljus och ett isblock i Scotiahavet
* På eldslätten spritter änglamyrorna
* Glädjekällan ger en bitter eftersmak

  Årets Rubrik 2015: "Dainty Doily Dill Weed whispers in my ear"

  Och så här gick dikten som inspirerade mig. 

Dainty Doily Dill Weed
dances in the breeze,
waving yellow bossoms´,
calling to the peas.

"Ready for the holiday?
It's coming in July.
Pop! Pop! Dazzle fireworks
lighting up the sky."

Dainty Doily Dill Weed
dances in the breeze,
blurting out the news to
everyone she sees.

(Ur I heard it from Alice Zucchini : poems about the garden.
Text: Juanita Havill, illustratör: Christine Davenier. San Francisco : Chronicle Books, 2006.)

***

  Även under 2015 har jag satt samman tre alfabet, ett om vädret, ett om kläder och ett om stål och järn. Jag är väldigt intresserad av etymologi och det är därför som alfabetskategorin kom till. Den är väl inte lika populär som en del andra följetonger och jag kommer inte att göra tre nya alfabet under 2016. Det blir ett eller möjligen två.

  Årets bokstav G: som i Galileo Galilei, Garderob och Gjuta; eller G som i Gunnar [Harding], [Andrea] Gibson och Gitarr; men framför allt G som i Britt G. Hallqvist vars G står för Gerda men som Ingmar Bergman gjorde om till Genial.

**

Sidovägen, av Britt G. Hallqvist (1914-1997)
(ur Gräset skrattar : dikter ; Margareta Schildt har gjort urvalet. Stockholm : Bonniers juniorförl., 1991.)

Den sidoväg vi aldrig körde in på,
vart förde den?
Det tänkte jag så ofta på i somras
och gör så än.

Jag bad och bad, men nej,
vi hade jämt så brått!
Nu tror jag att den vägen ledde
till ett förtrollat slott.

Ett slott dit aldrig någon kommer,
en vild och snärjig park att smyga i,
en underjordisk gång, en grotta ...
Åh, varför körde vi förbi?

En väg som slank iväg bland gröna snår ...
De stora sa:
"Kanske ett annat år!"

Men nej, jag vet
att sidovägens hemlighet
den får jag aldrig reda på,
och aldrig, aldrig får jag gå
i en förvildad park, till ett förtrollat slott
 ... för vi har jämt så brått!

Vem blir Årets Poet 2015?

  Lite oväntat så var "Årets Poet" den utmärkelse där de tre kandidaterna tidigast utkristalliserades. Det var betydligt svårare att välja ut metaforerna. 
  Förra året hade jag inga kandidater utan utnämnde Durs Grünbein direkt, till 2014 års poet i bloggen. Den här gången håller jag spänningen vid liv till Nyårsdagen. Jag avslöjar inga "runners-up" från långa listan, utan ni får nöja er med den avslutande nomineringsfilmen för Årets Poet 2015.

  I morgon får ni min första (av fem) årskrönika. Den fokuserar på "Årets rubrik" och "Årets bokstav".

The Nominees for Poem of the year

  Jag blev lite försenad med dagens presentationer. Mycket tack vare att de nominerade dikterna är ganska långa och samtliga är på engelska. Jag har gjort mitt urval genom att välja kandidater från de populäraste av mina inlägg, en kandidat ur varje månad. Därefter har jag kortat ner antalet till tre. Tua Forsström och Shailja Patel fanns med på den långa listan. De går i repris efter videoklippet.

**

(Ur En kväll i oktober rodde jag ut på sjön, av Tua Forsström. [Helsingfors] : Schildts & Söderströms, 2012.)

Det lönar sig inte att gråta så mycket
Snart har du glömt vad det handlade om
Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar "titta",
   pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön

Jag är ovan vid att vara så lycklig
Fåren går och betar som milda stjärnor
Fåren som liknar fårens stjärnbild
Den lilla klockan ringer ännu genom blåsten
Det finns drömmar som varnar och tröstar oss,
   städerna som blinkande kartor djupt under vingen,
en plötslig destination utan namn.

***

Var god vidrör ej, av Shailja Patel
(ur Migritude ; översättning av Meta Ottosson. Lund : Celanders, 2012.)

En dag ska jag skapa ett museum
där man får röra vid
alla konstverk:

lystna fingrar kan
sjunka in i skulpturer, smeka
skrovliga dukar, följa
handstilen
i manuskript

former konturer
kan svälla i en hand

där man kan lukta på
konst om man vill
slå armar
runt den, rulla den

över golvet, bita
i konst om man får lust
sparka på ett föremål
som väcker ilska, slita sönder
det som provocerar och slicka på
de verk som utlöser glädje

Konst som förblir intakt
kommer att plockas bort

Rhyme award, a fight in tune but no sword

  En del julklappar förärades med rim för att höja "spänningsnivån". Hos "Poetry with Blues" premieras andra sorters rim. Alla tre kandidaterna har blomtema och samtliga författare levde för ett tag sedan. Det är så att utmärkelserna Årets Metafor och Årets Rim kan vinnas av en dikt vars original publicerades för väldigt länge sedan. 

  Efter filmen får ni ytterligare två bidrag på rimmad vers.

**

The Chinese Nightingale (three stanzas), by Vachel Lindsay (1879-1931)
(from Poetry Magazine. February, 1915.)

“How, how,” he said. “Friend Chang,” I said, 
“San Francisco sleeps as the dead— 
Ended license, lust and play: 
Why do you iron the night away?

Your big clock speaks with a deadly sound,         
With a tick and a wail till dawn comes round. 
While the monster shadows glower and creep, 
What can be better for man than sleep?” 

“I will tell you a secret,” Chang replied; 
“My breast with vision is satisfied,         
And I see green trees and fluttering wings, 

And my deathless bird from Shanghai sings.”
Then he lit five fire-crackers in a pan. 
“Pop, pop,” said the fire-crackers, “cra-cra-crack.” 
He lit a joss stick long and black.         
Then the proud gray joss in the corner stirred; 
On his wrist appeared a gray small bird, 
And this was the song of the gray small bird: 
“Where is the princess, loved forever, 
Who made Chang first of the kings of men?”         

And the joss in the corner stirred again; 
And the carved dog, curled in his arms, awoke, 
Barked forth a smoke-cloud that whirled and broke. 
It piled in a maze round the ironing-place, 
And there on the snowy table wide         
Stood a Chinese lady of high degree, 
With a scornful, witching, tea-rose face … 
Yet she put away all form and pride, 
And laid her glimmering veil aside 
With a childlike smile for Chang and for me.
...

***

My shadow, by Robert Louis Stevenson (1850-1894)
(from A child's garden of verses. London : Longmans, Green, 1885.)

I have a little shadow that goes in and out with me,
And what can be the use of him is more than I can see.
He is very, very like me from the heels up to the head;
And I see him jump before me, when I jump into my bed.

The funniest thing about him is the way he likes to grow—
Not at all like proper children, which is always very slow;
For he sometimes shoots up taller like an india-rubber ball,
And he sometimes gets so little that there's none of him at all.

He hasn't got a notion of how children ought to play,
And can only make a fool of me in every sort of way.
He stays so close beside me, he's a coward you can see;
I'd think shame to stick to nursie as that shadow sticks to me!

One morning, very early, before the sun was up,
I rose and found the shining dew on every buttercup;
But my lazy little shadow, like an arrant sleepy-head,
Had stayed at home behind me and was fast asleep in bed.