"Jag önskar mig ett famntag", Gott Nytt År

  Den avslutande femte krönikan (fast det blir en nattsexa kring tolvslaget) fokuserar på kärleken. Ni får tre textrepriser som ni kan bära med er in i 2016. Poesin har fått mig på fötter under deppiga dagar, så sprid de vackra verserna och krama den som står dig närmast.

***

La vie en rose, song of Edith Piaf
(engelsk text: Mack David  och Frank Eyton)

Hold me close and hold me fast
The magic spell you cast
This is la vie en rose

When you kiss me heaven sighs
And though I close my eyes
I see la vie en rose.

When you press me to your heart
I'm in a world apart
A world where roses bloom

And when you speak, angels sing from above
Everyday words seem to turn into love songs

Give your heart and soul to me
And life will always be la vie en rose.

***

(Ur Salamandersol, av Pia Tafdrup ; översättning: Jonas Rasmussen. Lund : Ellerström, 2013.)

Jag är timglaset i vilket sanden
inte lägger sig för att sova.
Jag önskar att få vila på en vild ström,
lyssna till ditt blods rytm,
    ditt hjärtas slag.
Jag önskar mig ett famntag
som inte formar den famnades väsen
    efter den som omfamnar.
Önskar tro på det
som inte kan tillintetgöras
    och som inte tillintetgör.
Jag är vinge och uppbrott
från ett avstannat liv.
Drömmen om ett möte
    finns,
vallmons eld på ett vetefält.
Drömmen om att uppnå
kollektivt minne
    utan att förlora sig själv.
Jag vill gärna tro att det är möjligt,
men det är det kanske
    bara i en dikt?
Till att börja med nöjer sig tunga och läppar
med att viska det
    genom en reva i tiden.

**

Rosen, av Edith Södergran (1892-1923)

Jag är skön, ty jag har vuxit i min älskades trädgård.
Jag stod i vårregn och fick dricka längtan,
jag stod i solen och fick glöd -
nu står jag öppen och väntar.