**
Två som hamnade utanför var de här ...
Löven faller sent, av Patti Smith (f. 1946)
(ur Oskuldens tecken ; översättning: Niclas Nilsson och Marie Silkeberg. Stockholm : Brombergs, 2010.)
Löven faller sent, platanerna
är klädda att föra luften i dans.
De håller ut i det kalla ljuset,
från stjärna till stjärna, där musiken silas.
För två händer sedan var fingrarna dina
och höll en gitarr som räckts dig av vår son.
Han blundade, en metronom
slog takten som en vilsen vind
medan ögonlocken rytmiskt slöts
som årets minne och minnets slut.
I stigande cirklar valsar
luftströmmar kring den ostyriga stammen,
klänningarna lossas, de faller
skimrande, en efter en,
som för att ge sitt ord:
någonstans är du bortom allt ont.
***
(ur verket Gitanjali. [Mitt hjärta dansar ; dikter i översättning och urval av Kristian Carlsson ; med förord av Anisur Rahman och efterord av Kristian Carlsson. Malmö : Smockadoll, 2014.]. Engelskt original: Gitanjali (1912).)
Ljus, åh var finns ljuset? Antänd det med begärets ljungande eld!
Fotogenlampan står där men inte en enda låga vill fladdra - är det ditt öde, mitt hjärta? Åh döden vore långt bättre för dig!
Misären knackar på din dörr med budskapet att din herre håller ett vakande öga och att han kärleksfullt ska möta dig på andra sidan nattens mörker.
Molnen har höljt himlen och regnet faller oupphörligt. Jag vet inte vad det är som rör sig i mig - förstår inte innebörden.
Ett plötsligt blixtnedslag sänker ett djupare svårmod över mitt synfält och mitt hjärta trevar efter stigen som leder mig i riktning mot nattens lockande toner.
Ljus, åh var finns ljuset? Antänd det med begärets ljungande eld! Vid åskan skyndar sig den vrålande vinden genom tomrummen. Natten är mörk som svart sten. Timmarna får inte förrinna i svärtan. Antänd kärlekens lampa med ditt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar