True stars in universe

  Idag tar jag en sista titt i teleskopet. Jag zoomar in på Andromeda, Cassiopeia och Perseus.

***

  Andromeda, en stjärnbild på norra stjärnhimlen synlig från hela Sverige under en stor del av året. Den ljusaste stjärnan i Andromeda, Alpheratz (även kallad Sirrah), bildar den s.k. Kvadraten i Pegasus tillsammans med tre stjärnor i Pegasus. I Andromeda finns även Andromedagalaxen, en av Vintergatans närmaste granngalaxer.

  Andromeda, var i grekisk myt dotter till kung Kefeus av Etiopien och Kassiopeia. Andromeda bands vid en klippa som offer åt ett havsodjur som förhärjade landet, men blev räddad av Perseus.

  Aktörerna i denna myt har fått ge namn åt var sin stjärnbild. Källa: NE

*

  Ur den 22 sidor långa dikten "Our Andromeda" av Brenda Shaughnessy har jag valt ut ett kortare avsnitt.

(from Our Andromeda, by Brenda Shaughnessy. Port Townsend, Wash. : Copper Canyon Press, 2012.)

We will find our kind in Andromeda,
we will become our true selves.
I will be the mother who

never hurt you, and you will have your
childhood back in full blossom,
whole hog. We might not know

who we are at first, there, without
our terrible pain.

***

  Cassiopeia [-pɛiʹa], Cassiopeja (latin Cassiopeia, efter den grekiska sagogestalten Kassiopeia, se nedan), stjärnbild på norra stjärnhimlen, synlig från Sverige året runt. De fem ljusaste stjärnorna bildar ett utdraget W. Vintergatan genomkorsar Cassiopeia. Därför finns här många stjärnhopar och nebulosor, men få galaxer.

by Sidney Hall, Cassiopeia, 1825

  Kassiopeia var i sagan maka till kung Kefeus (Cepheus) av Etiopien och skröt så med sin skönhet att det fick förödande följder för folket. 
  Kassiopeia skröt med att hon var vackrare än nereiderna, havsguden Nereus’ sköna döttrar. Dessa beklagade sig hos Poseidon, vilken sände ett havsvidunder som bedrev rov på Kefeus folk och boskap. Ett orakelspråk utlovade räddning om kungaparets dotter Andromeda offrades till odjuret. Så skedde, men flickan räddades av Perseus. Källa: NE

On Reading Crowds and Power (first part), by Geoffrey Hill (f. 1932)
(Published in Poetry Magazine, March 2007.)

1 

Cloven, we are incorporate, our wounds 
simple but mysterious. We have 
some wherewithal to bide our time on earth. 
Endurance is fantastic; ambulances 
battling at intersections, the city 
intolerably en fête. My reflexes 
are words themselves rather than standard 
flexures of civil power. In all of this 
Cassiopeia's a blessing 
as is steady Orion beloved of poets. 
Quotidian natures ours for the time being 
I do not know 
how we should be absolved or what is fate.

***

  Perseus, en stjärnbild på norra stjärnhimlen. Den är synlig från Sverige året runt och står högt på himlen om hösten.
  Konstellationen genomkorsas av Vintergatan och är därför rik på öppna nebulosor och stjärnhopar.

  Perseus var grekisk sagohjälte, son till Zeus och Danaë. Sedan Perseus och hans mor räddats ur havet av Polydektes, kung på Serifos, skickade denne Perseus på det livsfarliga uppdraget att hämta gorgonen Medusas huvud för att ostörd kunna uppvakta Danaë. Med hjälp av de bevingade sandaler och den osynlighetshjälm som Hermes och Athena försåg honom med kunde Perseus lösa uppgiften (jämför graier, gorgoner och Medusa).

  På hemväg räddade han Andromeda och äktade henne, varefter han undsatte modern genom att med Medusas huvud förstena Polydektes och hans hov. Efter att ha råkat döda sin morfar Akrisios med ett missriktat diskuskast bytte Perseus kungatiteln i Argos mot den i Tiryns med kusinen Megapenthes, grundade Mykene och blev anfader till en rad hjältar, däribland Herakles. Källa: NE

*

Perseus, by Robert Hayden (1913-1980)
(from Collected poems. New York : Liveright, 1985.)

Her sleeping head with its great gelid mass
of serpents torpidly astir
burned into the mirroring shield--
a scathing image dire
as hated truth the mind accepts at last
and festers on.
I struck. The shield flashed bare.

Yet even as I lifted up the head
and started from that place
of gazing silences and terrored stone,
I thirsted to destroy.
None could have passed me then--
no garland-bearing girl, no priest
or staring boy--and lived.

Vi flyger bland de luminösa stjärnorna

  Det blir en buffé av extramaterial under vecka 51 i bloggen. Först två inlägg om stjärnbilder som inte ingår i Zodiaken. På onsdag studerar vi Anna Karenina i poesins värld. På torsdag får ni en lite "smalare" Utblick. Fredagen bjuder på nostalgiska stenkakor. Lördagen ägnas åt Jacob Rakovan och söndagen ger plats åt Margaret Atwood. 
  Sen är vi redo för klapparna under granen i vecka 52 och 53, då bloggen summerar året i form av utmärkelser och årskrönikor.

***

  Vill du se Orions bälte på stjärnhimlen är januari en bra tid. 

  Orion, av många ansedd som den i särklass vackraste och mest iögonfallande stjärnbild som kan ses från Sverige. 

  Den röda Betelgeuse (Alfa Orionis, α i Orion) och den vita Rigel (Beta Orionis, β i Orion) är två av himlens ljusaste stjärnor. Nära varandra i rad ligger de ljusa stjärnorna Delta, Epsilon och Zeta Orionis (δ, ε och ζ i Orion) och markerar Orions bälte, som snett nedåt vänster pekar mot Sirius i Stora hunden, stjärnhimlens ljusaste stjärna.

  Enligt en myt var Orion en jättelik jägare, son till Poseidon och Euryale. Jaktgudinnan Artemis lurades av sin bror Apollon att döda Orion. När Artemis förstod vad hon hade gjort och att hon hade blivit lurad bad hon gudarna att återuppväcka Orion, men Zeus placerade honom i stället på himlen. Källa: NE

*

The Constellation Orion, by Ted Kooser (f. 1939)
(from Sure Signs: New and Selected Poems. Pittsburgh : University of Pittsburgh Press, 1980.)

I’m delighted to see you,
old friend,
lying there in your hammock
over the next town.
You were the first person
my son was to meet in the heavens.
He’s sleeping now,
his head like a small sun in my lap.
Our car whizzes along in the night.
If he were awake, he’d say,
“Look, Daddy, there’s Old Ryan!”
but I won’t wake him.
He’s mine for the weekend,
Old Ryan, not yours.

***

  En annan kämpe som kan ses på himlavalvet är Herkules.

  Herkules, stor nordlig stjärnbild väster (till höger) om Lyran, från Sverige bäst synlig på sommaren (juli). I södra kanten av Herkules ligger den mycket vackra dubbelstjärnan Ras Algethi (α Herculis, Alfa i Herkules) med en röd och en blågrön stjärna. Dess namn betyder ’den knäböjandes huvud’, varför Herkules avbildas med huvudet söderut.

  Stjärnbilden ansågs föreställa en man som knäade under tunga bördor. Mannen identifierades sedermera med Herkules i kamp med draken som vaktade hesperidernas äpplen (Herkules’ vänstra fot trampar på stjärnbilden Drakens stjärt). Källa: NE

Hercules (drawing a bow), by Paul Engle (1908-1991)
(from Poetry Magazine, 1962.)

The power in this sculpture of a man -
Archer and athlete, godlike in head and groin,
Whole body bending to the bow's bent span -
Is not in shoulders or the muscled loin,
Nor in the bulging bicep, the taut gut,
But in the eye looking at empty air,
Amazed it will never find the delicate
Feathered arrow that is no longer there.

***

  Dagen avslutas med den bevingade hästen, Pegasus.

  Pegasus, är en stor stjärnbild på norra stjärnhimlen, från Sverige bäst synlig på hösten (oktober).

  Enligt den grekiska myten var Pegasos en bevingad häst, som var son till Poseidon och Medusa och som sprang fram när hjälten Perseus högg av Medusas huvud. Senare tjänade Pegasos den unge hjälten Bellerofon, som efter några storverk drabbades av högmod och red till Olympen för att bli gudarnas jämlike. Zeus skickade då en broms som angrep Pegasos bakdel så att Bellerofon kastades av. Källa: NE

Pegasus och jag, av Olivia Bergdahl (f. 1989)
(från http://oliviabergdahl.se/)

Det var kväll.
Jag skulle hem.
Jag åkte buss.
När bussen förvandlades till Pegasus,
som störtade mot stjärnorna i vild galopp,
vem var jag att säga stopp?

och så stannade vi,
långt därnere glittrade stadens ljus
jag såg att vi flög över ett välbekant hus
och kände mig lite dum
när jag såg rätt in i mitt vardagsrum
för min vardagsvärld var inte mer än vykortstor
jag såg min far och min mor,
de skrattade, åt middag och drack vin
men var inte större än små dockor av porslin.

Men vi flög vidare
jag såg tonårsparken,
där jag har legat så många gånger på marken
med smaken av den första ölen i munnen
en känsla av att barndomen för alltid var försvunnen.
Jag såg hur det rörde sig därnere – det var lokaladeln,
mina tillsynes allsmäktiga gamla klasskamrater
nu raglade de runt som små tennsoldater på permission…

Och vi flög vidare,
jag med huden täckt av rysningar och hjärtat fyllt med sång
jag såg förortsvillorna och husen av betong
jag såg hur de studsade en boll framför en basketkorg
jag såg fyllona sitta på ett förortstorg
och jag såg hur människorna såg likadana ut som de i innerstan
mina fingrar i en silverman
när vi flög vidare genom natten
över land och över vatten
jag såg hela fosterlandet!
och jag kände hur jag övervann det
jag spände låren, spände knogarna
jag såg Stockholm i skenet från de norrländska skogarna
men jag såg inte var
Sverige blev till Finland
blev till Ryssland – väst blev öst
och jag kände i mitt bröst
att jag äntligen förstod;
På kartan är gränserna röda av blod,
men de är svåra att se från himmelen.

Så flög vi uppåt igen, uppåt igen
jag såg London, Bryssel, Paris
och de kändes obetydliga på något vis
hur mäktiga kan de egentligen vara
i förhållande till Victoriasjön och Sahara?

Men vi stannade inte – nej vi lämnade planeten
och den är kolossal, jag vet, men,
därutifrån liknade den mest en badboll

och vad spelar det då för roll
alla våra vardagsproblem
från överfall till vintereksem
Jag kände mig så cynisk att jag ville skrika,
men då gnäggade Pegasus: “i så fall är ju alla människor lika…”
och innan jag hunnit förstå tog han plötsligt sats
och så stod jag ensam igen vid min busshållsplats
Jag tyckte att jag hörde vingslag eka mellan gatorna,
men det var nog bara de smutssvartvita skatorna
det finns ju inga flygande hästar,
ändå viskade jag: Hejdå.

Och det var så jag lärde mig att alla människor är lika stora,
och framförallt lika små

Stjärnhimlen, del 12 - Skorpionen

  Zodiakens sista kapitel skrivs utifrån Skorpionens tecken. Den stjärnbilden är bland de lättaste att känna igen på himlavalvet. Det är också en av de äldsta stjärnbilderna, känd redan under den sumeriska civilisationen för mer än 5000 år sedan.

  Skorpionen (lat. Scorpius) är en stjärnbild som innehåller många ljusstarka stjärnor, bland annat Antares, som fått sitt namn av att den skiner ikapp med planeten Mars.
  Mytologiskt finns det olika berätelser till varför Skorpionen hamnade på himlavalvet. Den vanligaste lyder:

  När jägaren Orion skröt om att han skulle döda alla djur på jorden, och när det gick inte att stoppa honom på annat sätt, blev jordens gudinna, Gaia, till slut tvungen att skicka en skorpion, som skulle sticka honom i hälen. Och när skorpionen gjorde detta, dog Orion av dess gift. Efter det fick också den bli en stjärnbild, men på en annan del av stjärnhimmeln än Orion. Källa: Wikipedia

*

Scorpio passing, by John Kirnan
(published in his website: johnkirnan.com, 2011.)

Must you
Lace your love
With poison
Strike from above
Like a slumming angel?
An instant in your eyes
Is one look too long.
Your death dance
Is just a walk-on
A cameo disappearance
That leaves me lifeless
Stung.

***

  Skorpionens stjärntecken infaller mellan 23/10 och 21/11. Följande beskrivning om de som är födda i tecknet går att hitta hos astroguide.se.

"Skorpionen är, modig, mycket hemlighetsfull och på ytan bedrägligt lugn, men under ytan brinner passionen och skorpionen älskar och hatar med samma intensiva glöd. Skorpionen gör aldrig någonting halvgjort och det är alltid allt eller inget som gäller. Skorpionen är en riktig god människokännare och de har en stark medkänsla för ”verkliga” problem. Däremot så tål de inte människor som beklagar sig om oviktiga eller obetydliga problem."

  Jag vet inte så mycket om de båda "Skorpion-poeter" som jag valt ut till inlägget och kan därför inte uttala mig om de typiska dragen, även om mitt förstaval Ted Berrigan följde en expressionismtradition.

  Ted Berrigan (1934-1983) brukar räknas till den så kallade New York-skolans andra generation och debuterade med The Sonnets, en samling postmodernistiskt komponerade sonetter. Källa: Wikipedia

44th Birthday Evening, at Harris's, by Ted Berrigan
(published in Poetry Foundation)

East Village Second Avenue, New York

Nine stories high Second Avenue
On the roof there’s a party
All the friends are there watching
By the light of the moon the blazing sun
Go down over the side of the planet
To light up the underside of Earth
There are long bent telescopes for the friends
To watch this through. The friends are all in shadow.
I can see them from my bed inside my head.
44 years I’ve loved these dreams today.
17 years since I wrote for the first time a poem
On my birthday, why did I wait so long?
                                                                         my land a good land
its highways go to many good places where
many good people were found; a home land, whose song comes up
from the throat of a hummingbird & it ends
where the sun goes to across the skies of blue.
I live there with you.

***

Joanne Kyger

  Den andra författaren, född i Skorpionens tecken, är Joanne Kyger. 
  Joanne Kyger (f. 1934) är en amerikansk poet. Hennes poesi är influerad av Zen-Buddhism och den har kopplingar till poeterna i Black Mountain, "The San Francisco Renaissance", och till "The Beat generation". Källa: Wikipedia

Monday Before The Recall, by Joanne Kyger
(published in http://mcclure-manzarek.com/. Written in 2003)

                               Sun on the hand so deeply spotted
                           Yours for the duration, though

       Little allergy in the inhalation of the moment
       Liturgy of gold crown
                  or is it radio electronico

                     electric hedge trimmers
                       actually the acacia 
                           being clipped

                 In some kind of mantra of Glass 
               which surrounds and penetrates the air

Be deeply reverent as you move towards shore

It's getting pretty loud out here
  What happened between June and September this year
         was way too local to loaf
             just watched the deer change its spots
                and get older,  awww cute!
  Ate all the California poppies too

and if you want to go
                                  Go
                                                    Just Go

Stjärnhimlen, del 11 - Vågen

  Vi har kommit fram till avsnitt elva om zodiaken. Det handlar om den yngsta av stjärnbilderna, Vågen (lat. Libra) som ligger mellan Jungfrun i väst och Skorpionen i öst. Vågen är den enda av Zodiakens stjärnbilder som inte föreställer en levande varelse - alla de övriga är mytologiska figurer eller djur.

  För mer än 2000 år sedan fanns en av skärningspunkterna mellan himmelsekvatorn och ekliptikan i Vågens stjärnbild, den s.k. höstdagjämningspunkten. Då vägde dag och natt lika i vågskålarna.
  Romarna skapade den moderna stjärnbilden Vågen ur stjärnor som grekerna uppfattade som Skorpionens utsträckta klor. Romarna trodde att månen var i Vågen när Rom grundades och såg stjärnbilden som en symbol för balans och ordning.

Let me be Libra, by Nneka
(from Let Me Be Libra. Trafford Publishing, 2012.)

Let me Libra

Let me be patient
Let me love
Let my beauty shine

Let me show mercy
Let me create
Let me open doors

Let me dance
Let me give peace
Let me find order

Let me be Libra

***

 Vågens stjärntecken infaller mellan 23/9 och 22/10. Följande beskrivning om de som är födda i tecknet går att hitta hos astroguide.se.

"Vågen är en charmig sällskapsmänniska som älskar att träffa nya människor. Vågen är helt enkelt speciallist på att umgås med andra. Mycket därför att det ger vågen kunskap och erfarenhet vilket vågen törstar efter, detta kan också ta sig uttryck i att vågen (när de inte umgås med andra) slukar böcker eller filmer. Vågen älskar kärleken och tvåsamhet är viktig för vågen och utan en partner eller vänner runt sig känner sig vågen halv och ofullständig. Vågen lägger därför ner mycket kraft och energi på att ordna jämvikt i omgivningen, de avskyr gräl och är mycket diplomatiska och utmärkta medlare i olika situationer. De vill gärna ställa till rätta och lösa konflikter."

  Beskrivningen stämmer ganska väl in på den första av poeterna som jag valt, Amiri Baraka (1934-2014).
  Han föddes som Everett LeRoi Jones i Newark, New Jersey. Han var en afro-amerikansk poet, dramatiker, romanförfattare, essäist och musikkritiker. Amiri Baraka förknippades ursprungligen med beat-författarna i Greenwich Village. Tillsammans med sin fru poeten Hettie Jones grundade han bokförlaget Totem Press 1958, och gav ut författare som Jack Kerouac, Allen Ginsberg, Ed Dorn och Frank O'Hara. Förlaget drev även tidskriften Yugen (1958-62).
  På 1960-talet kämpade han för de svartas rättigheter och ingick i The Black Arts Movement. 1968 bytte LeRoi Jones namn till Amiri Baraka. Källa: Wikipedia

*

Ostriches & Grandmothers! (excerpt), by Amiri Baraka
(from Transbluesency : the selected poems of Amiri Baraka/LeRoi Jones : (1961-1995) / edited by Paul Vangelisti. New York : Marsilio, 1995.)

...

I

Summer's mist nods against the trees
till distance grows in my head
like an antique armada
dangled motionless from the horizon.



Unbelievable changes. Restorations.
Each day like my niña's fan
tweaking the flat air
back and forth till the room
is a blur of flowers.

Intimacy takes on human form ...
& sheds it like a hide.
                                         Lips, eyes,
tiny lace coughs
reflected on night's stealth.

***

  Arthur Rimbaud (1854-1891) var en fransk poet. Han föddes i den lilla franska landsortsstaden Charleville nära den belgiska gränsen. Han anses synnerligen nyskapande och originell som poet. Tillsammans med den äldre Charles Baudelaire ses han som en viktig föregångare till den franska symbolismen på 1880-talet, men även till modernismens litteratur och enskilda internationella poeter under hela 1900-talet. Källa: Wikipedia

  Flera av Rimbauds texter är svårdaterade och svårgrupperade. Många av hans tidiga dikter var skrivna på det stora franskklassiska och romantiska versmåttet alexandrin och ganska konventionellt hållna i en bitvis sentimental och efterromantisk stil. I början av 1870-talet bad han, missnöjd med vad han åstadkommit, en av sina vänner att bränna det som dittills sett ut att bli en första diktsamling. De drygt 20 texterna, t.ex. antologistycket ”Le Dormeur du val” (”Den sovande i dalen”), räddades dock till eftervärlden och tillåter oss i dag att se på vilket sätt Rimbaud skulle bryta med sitt lyriska förflutna. Källa: NE

Vinterdröm, av Arthur Rimbaud
(ur Samlade skrifter / Rimbaud ; i tolkning av Elias Wraak [pseudonym]. Malmö : Alastor Press, 2013.)

Om vintern reser vi i en liten skär kupé,
                           där kuddarna är blå.
Och kyssar har byggt bon i hörnen, ska du se,
                           men bara åt oss två.

Du blundar mot rutan där nattmörkret flyter,
                           en virvlande drömvärld,
där svarta demoner och vargar ryter;
                           monster ser på vår färd.

Och sedan känner du hur din kind kittlar till ...
Det är en liten kyss, som likt en spindel vill
                           klättra omkring på dig ...

Och du böjer dig fram, och ropar "Ta fast den!"
- och det dröjer innan vi ser till den igen
                           - så långt begav den sig ...

Stjärnhimlen, del 10 - Jungfrun

  Så har det blivit dags för mitt eget stjärntecken, den oskuldsfulla jungfrun. Hennes latinska namn är Virgo. Alla kulturer under antiken har betraktat stjärnbilden som en föreställning av en gudinna eller en jungfru. Det är en ganska stor stjärnkonstellation.

  Jungfrun är väl den stjärnbild som har flest möjliga tolkningar och förebilder. För egyptierna föreställde den Isis, modergudinnan. Sumererna såg henne som Inanna, himlens drottning. Grekerna lät bilden representera flera olika gudinnor, men vanligast var att betrakta den som Dike (rättvisans gudinna) eller Demeter (sädens gudinna). Romarna fastnade också för jordbrukskopplingen och namngav stjärnbilden efter skördegudinnan Ceres.

Jungfrun i det gröna, av Bernhard Elis Malmström (1816 - 1865)
(Ur Dikter - Romanser och visor. Stockholm : F. & G. Beijers Förlag, 1880.)

Det var en gång en jungfru - hon satt i rosengård:
   de rosorna hon hade jämt så kära:
och varje litet blomsterstånd hon tog uti sin vård;
   ty städs hon ville friska kransar bära.

Och hennes moder varnade sin unga dotter så:
   «det smyger ormar under blomsterstänglar!«
Men unga dottern aktade ej mycket däruppå:
   «för ormarna nog vakta mig Guds änglar«.

Den jungfrun hon var fager, ja fager som en dag,
   och ren hon var och vit liksom en lilja.
Så fann hon på ett rosenstånd utav så dejligt slag,
   att därifrån hon aldrig sig månd' skilja.

Hon blev uti sitt hjärta så underlig och varm,
   hon tog den rosen ut åt sig bland flera,
och gömde den så noga, så noga vid sin barm:
   se'n bar hon andra blommor aldrig mera.

Att ormen låg i rosenstånd, det säger icke jag;
   men nog var rosen giftig ibland flera;
ty sköna jungfrun tvättar sig i tårar natt och dag,
   men vit som förr hon bliver aldrig mera.

***

  Jungfruns stjärntecken infaller mellan 23/8 och 22/9. Följande brukar sägas om oss:

  Jungfrun är mycket analytiskt har god stilkänsla och är suveräna på att organisera men trivs bäst med att jobba i kulisserna och låter gärna någon annan vara frontfigur då de inte förväntar sig något erkännande av sitt hårda arbeta utan oftast är fullt upptagna att beta av nästa uppgift. Jungfruns strävan efter fulländning och perfektion gör att de stundtals ställer oerhörda krav på sig själva men också på omgivningen. De är mycket plikttrogna, kommer alltid i tid och sätter gärna upp regler och rutiner för hur saker och ting skall gå till och de vill helst att alla andra skall göra likadant. I gengäld ger de ovillkorligen och gärna sin tid och kraft till andra. 

  Eftersom det är mitt stjärntecken så har jag valt två författare som står mig mycket nära. Den ena skrev jag ett stort projektarbete om under gymnasieskoltiden och den andra har jag boktipsat åtskilliga gånger om, i min roll som skolbibliotekarie.

*

  Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) har redan florerat i bloggen. Självklart beror det på min stora beundran för hans författarskap. Nedan får ni ett utdrag ur Nationalencyklopedin som beskriver hans särställning.

  Goethe är den störste diktaren i tysk litteratur, men genom sin universalitet också en av de fullödigaste representanterna för begreppet ”världslitteratur”, som han själv skapat för att uttrycka vad han ansåg vara litteraturens väsentligaste funktion: att undanröja andliga gränser.
  En stor mängd av Goethes dikter och dramer har inspirerat kompositörer som Beethoven, Mendelssohn, Reichardt, Schubert och Schumann till tonsättningar. ”Werther”, ”Egmont”, ”Tasso”, ”Hermann und Dorothea”, ”Faust” m.fl. verk av Goethe har också skrivits om till operor. Källa: NE

  Dikten jag valt den här gången är skriven av en åldrad Goethe. Han var närapå 80 år när han från slottsrummet i Dornburg kunde njuta av utsikten över det omgivande landskapet. Det han upplevde inspirerade honom till följande dikt.

Slottet i Dornburg

Syns ej berg och dal, av Johann Wolfgang von Goethe
(ur I diktens strålglans : Goethedikter / tolkade och kommenterade av Nils Johansson. Stockholm : Rabén & Sjögren, 1978.)

Syns ej berg och dal i gläntan,
tidigt ur ett dis som svalkar,
spirar ej för spänd förväntan
blad som fyller blommors kalkar?

Har ej etern, strödd med skyar,
duster med den klara dagen,
gör ej östan, som förnyar,
solens bana blå och tvagen?

Tackar du för solens flöden,
ren till hjärtat, när hon hyllas,
skall vid sista aftonglöden
horisonten skönt förgyllas.

***

  Jag tycker det är smått oförklarligt varför Julia Donaldson inte erhållit ALMA-priset. Hon har varit nominerad flera gånger. Jag tycker hennes bilderböcker är helt fantastiska och illustrationerna (oftast av Axel Scheffler) är oförglömliga. Många är bekanta med hennes bok om Gruffalon. Min favoritbok heter "Den flottaste jätten i stan". Den handlar om en jätte som köper nya kläder men som sedan ger bort dem till djur som behöver dem bättre. Hans skor blir hus åt en musfamilj.
  Hon har även skrivit en kapitelbok som barnen uppskattar "Pollys djurpensionat". Och så har hon skrivit dikter, bland annat en om en bläckfisk.

Eight tentacles, by Julia Donaldson (f. 1948)
(From Crazy Mayonnaisy Mum. Macmillan, 2004.)

If only I had an octopus 
I'd soon get my housework done. 
I'd set him to work on the hoovering 
With tentacle numer one. 
Tentacle two would grab a mop 
And start on the kitchen floor 
While he dusted and polished the furniture 
With tentacles three and four. 
Tentacle five would turn on the tap 
And tackle the washing up 
While tentacle six took a well-earned break 
And curled round a china cup. 
Tentacle seven would make the beds 
And set all the pillows straight, 
And all the time he'd be balancing 
On tentacle number eight. 

Stjärnhimlen, del 9 - Lejonet

  Kikarna har siktet inställt på Lejonets stjärnbild. Det latinska namnet är Leo. De flesta amatörastronomer är överens om att det är den konstellation som mest liknar vad den skall föreställa. Det går tydligt att se en liggande lejonhanne med sitt stora huvud och man.

  Det nemeiska lejonet var inom den grekiska mytologin en avkomma till monstret Tyfon och Echidna, "moder till alla monster". Lejonet levde i en grotta nära Nemea, därav namnet. Som unge sändes lejonet till månen och togs om hand av mångudinnan Selene som älskade att kela med det. När lejonet blev äldre blev det bara till besvär varför hon kastade ner det till jorden till Nemea där det började terrorisera den omgivande trakten. Det enda sättet man skulle kunna ta död på odjuret skulle vara ansikte mot ansikte utan några som helst vapen att skydda sig med. Herakles kramade ihjäl det nemeiska lejonet, vilket blev hans första stordåd. Källa: Wikipedia

***

  Även i detta avsnitt vänder jag mig till Karlfeldt för en dikt om stjärntecken.

Lejonets barn (två verser), av Erik Axel Karlfeldt (1864-1931)
(ur Fridolins visor och andra dikter. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1898.)

Vi ha arv av vår fader, vi ha märg av hans märg, 
och en livsglöd som aldrig blir sval.
Det förnöjer oss att vistas på de stormdigra berg, 
men vi trivas ej i trångsinnets dal.

Våra egna förstå ej vår brinnande håg,
och de klaffare höja sina gnyn;
men vi blicka utan fruktan upp mot djurkretsens tåg, 
där det tecknar våra öden i skyn.

***

  Lejonets stjärntecken infaller mellan 23/7 och 22/8. Det sägs om dem att Lejonets rätta element är i solens glans. De har inget emot att visa upp sig inför allmän beskådning. Allt som görs ska göras i stor stil och gärna något dramatiskt. Lyx och överdåd är inte främmande för ett lejon. Inte heller generositet mot omgivningen när andan faller på. Till lejonets natur hör ett gott självförtroende. Med det kommer både en vilja och förmåga att leda andra. Baksidan är att det goda självförtroendet kan gå över i ren egoism och ett evigt sökande efter smicker. Källa: stjärntecken.se

  Jag tänker inte försöka uttala mig om författarnas personligheter den här gången. De två poeter jag valt för Lejonets stjärntecken är John Ashbery och Percy Bysshe Shelley. För ovanlighetens skull börjar jag med nutiden.

  John Ashbery (f. 1927) anses vara den poet som förkroppsligar den postmoderna poesin - oklar och obegriplig för många läsare, vacker, subtil och mångbottnad för många andra. Att tvunget efterlysa och söka betydelser och mening låter sig nu knappast göras i Ashbery dikter; det vore detsamma som att försöka förstå fågelns sång som många gånger kan vara verkligt vacker trots att vi inte kan fånga dess betydelse. "Mitt mål är att skapa en dikt som inte ens kritikern kan säga något om", har Ashbery formulerat det. Källa: Alex författarlexikon

  Jag är ingen beundrare av den här sortens poesi, men vill ändå ge er ett bidrag.

Like any leaves, by John Ashbery
(from Quick question : new poems. New York : Ecco, 2012.)

Thay said the birds didn't do any damage.
The life we row to the uneasy center,
mosquito by mosquito, loses the forest.

But that was a different tower, It won't fold
or digress. As confusing as a slap on the arm,
runners loop back to the confessional.

***

  Det blir två ytterligheter den här gången. Kvällens andra "Lejon-poet" står mig mycket närmare. Det gäller både språkligt och idémässigt. Dikten som avslutar det här inlägget åskådliggör en kunskapssyn som jag själv står bakom.

  Percy Bysshe Shelley är vid sidan av Keats och Byron romantikens stora engelska poet. De tre nämns ofta tillsammans förenade av vänskapsband och inte minst av sina tragiska livsöden. I likhet med Byron utmanade Shelley den allmänna opinionen och den vedertagna samhällsmoralen genom angrepp på kristendomen och genom sin tro på den fria kärleken. Medan Byron snarare positionerade sig som en romantisk outsider riktade Shelley sin kritik mot orättvisor och begränsningar i det sociala och emotionella livet.

  Upplysningens idéer, som myndigförklarade människan i förhållande till auktoriteter och hävdade hennes rätt att tänka fritt, kom till uttryck i hans politiska och religiösa kritik. I motsats till upplysningens rationalitet och förnuftstänkande använde han motiv från romantisk naturmystik och jagets begär och längtan efter frihet genomströmmar hans diktning. Källa: Alex författarlexikon

Till en ballong lastad med kunskap, av Percy Bysshe Shelley (1792-1822)
(ur En katedral av färgat glas : Shelley, Byron, Keats och deras epok / urval och presentation av Gunnar Harding ; dikttolkningar: Gunnar Harding. Stockholm : Gedin, 1997.)

Du klot av eld som över jorden glider
I kvällens tystnad genom eterns dimmor,
Mot blåa djup där solnedgångens strimmor
Tycks blekna för det klara ljus du sprider -
Snart skall du störta likt en meteor
Och släckas ut, men elden som du bär
Kan inte kvävas; fastän rätten är
Död och begraven nu, din glöd består:
Du bär en strimma ljus till de förtryckta,
En hoppets gnista tänds på hyddans härd.
Den glimmar likt en nytänd frihets lykta;
Och Sanningen, förkvävd i mörkrets värld,
Skall lysa likt en praktfull morgonglöd
Över en jord där Falskheten är död.

Stjärnhimlen, del 8 - Kräftan

  Kräftans stjärnbild är lätt att hitta och väl värd att söka efter då den innehåller några fina stjärnhopar. I dikten "I Krabban" har Erik Axel Karlfeldt inspirerats av bondepraktikan. Krabban är detsamma som Kräftans stjärntecken (lat. Cancer).

  Kräftan är en av de ursprungliga stjärnbilderna och hör ihop med historien om Herkules. När den store kämpen skulle utföra ett av sina tolv hjältedåd, nämligen döda den lerneiska hydran, sände Hera en kräfta för att försvåra Herkules uppgift. Detta lyckades dock inte. Herkules dödade kräftan genom att trampa på den. Trots att uppdraget misslyckades placerades kräftan på himlavalvet, av Hera.

***

I Krabban, av Erik Axel Karlfeldt (1864-1931)
(Ur Fridolins visor och andra dikter, Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1898.)

Uti Krabban skall man bruka 
argrimonia, laktuka,
ättika och ruteblad,
föra sig i nya kläder,
njuta fältens arla väder, 
källans dryck och svala bad,
item låta leverns åder;
så den gamla boken råder, 
vill du vara sund och glad.

Sommarkläder har jag dragit, 
jag har druckit, jag har tvagit, 
låtit vinterns tunga blod.
Ost och fläsk har jag föraktat 
samt för veklighet mig vaktat, 
och min sömn var ej för god. 
Dock, och trots den gröna maten 
rutebladen och spenaten,
är jag vid ett sorgset mod.

Bondepraktika, du kloka, 
marken vill jag genomsnoka, 
snäpparn vill jag låta gå:
säg, vad örter skall jag bruka 
mot mitt hjärtas sommarsjuka, 
vilken åder skall jag slå? 
Dägligt lysa berg och hagar,
säg, vi bleka himmerdagar 
härska i min håg ändå.

***

  Kräftans stjärntecken infaller mellan 22/6 och 22/7. De som är födda då sägs vara känsliga och mottagliga för intryck. Deras mottaglighet gör att deras sinnestämning kan växla snabbt. De är samtidigt reserverade och ibland rädda för att vissa upp sitt stora känsloregister. De har ett stort behov av att ta hand om andra, de bryr sig och fäster sig lätt vid andra, är försiktiga och mjuka. De är ofta beroende av bekräftelse på att de duger och de har ibland problem med självförtroendet eller att de tar sig själva på ett lite för stort allvar. Källa: Astroguide.se

  Det stämmer ganska dåligt in på mina två val av poeter. 

*

  Wole Soyinka, vars fullständiga namn är Akinwande Oluwole Soyinka, är kanske den mångsidigaste och den mest nyskapande av alla afrikanska författare och hans insatser inom dramatiken är banbrytande. 1986 fick han som förste afrikan ta emot Nobelpriset i litteratur. Han är en man med ett stort personligt mod och ett starkt rättspatos, omutligt fortsätter han att gissla politisk maktfullkomlighet och korruption i det nigerianska samhället. Källa: Världslitteratur.se

Night, by Wole Soyinka (f. 1934)
(from The Wadsworth Anthology of Poetry. Toronto, 2006.)

Your hand is heavy, Night, upon my brow.
I bear no heart mercuric like the clouds,
to dare.
Exacerbation from your subtle plough.
Woman as a clam, on the sea's cresent.
I saw your jealous eye quench the sea's
Flouorescence, dance on the pulse incessant
Of the waves. And I stood, drained
Submitting like the sands, blood and brine
Coursing to the roots. Night, you rained
Serrated shadows through dank leaves
Till, bathed in warm suffusion of your dappled cells
Sensations pained me, faceless, silent as night thieves.
Hide me now, when night children haunt the earth
I must hear none! These misted cells will yet
Undo me; naked, unbidden, at Night's muted birth.

***

  June Jordan (1936-2002) var en hyllad författare, aktivist och lärare känd för en rad böcker inom genrerna poesi, essäer och fiktion.

Poem for my love, by June Jordan
(from Directed by Desire: The Collected Poems of June Jordan. Port Townsend, Wash. : Copper Canyon Press, 2005.)

How do we come to be here next to each other 
in the night 
Where are the stars that show us to our love 
inevitable 
Outside the leaves flame usual in darkness 
and the rain 
falls cool and blessed on the holy flesh 
the black men waiting on the corner for 
a womanly mirage 
I am amazed by peace 
It is this possibility of you 
asleep 
and breathing in the quiet air