måndag 31 augusti 2015

Stjärnhimlen, del 9 - Lejonet

  Kikarna har siktet inställt på Lejonets stjärnbild. Det latinska namnet är Leo. De flesta amatörastronomer är överens om att det är den konstellation som mest liknar vad den skall föreställa. Det går tydligt att se en liggande lejonhanne med sitt stora huvud och man.


  Det nemeiska lejonet var inom den grekiska mytologin en avkomma till monstret Tyfon och Echidna, "moder till alla monster". Lejonet levde i en grotta nära Nemea, därav namnet. Som unge sändes lejonet till månen och togs om hand av mångudinnan Selene som älskade att kela med det. När lejonet blev äldre blev det bara till besvär varför hon kastade ner det till jorden till Nemea där det började terrorisera den omgivande trakten. Det enda sättet man skulle kunna ta död på odjuret skulle vara ansikte mot ansikte utan några som helst vapen att skydda sig med. Herakles kramade ihjäl det nemeiska lejonet, vilket blev hans första stordåd. Källa: Wikipedia

***

  Även i detta avsnitt vänder jag mig till Karlfeldt för en dikt om stjärntecken.

Lejonets barn (två verser), av Erik Axel Karlfeldt (1864-1931)
(ur Fridolins visor och andra dikter. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 1898.)

Vi ha arv av vår fader, vi ha märg av hans märg, 
och en livsglöd som aldrig blir sval.
Det förnöjer oss att vistas på de stormdigra berg, 
men vi trivas ej i trångsinnets dal.

Våra egna förstå ej vår brinnande håg,
och de klaffare höja sina gnyn;
men vi blicka utan fruktan upp mot djurkretsens tåg, 
där det tecknar våra öden i skyn.

***

  Lejonets stjärntecken infaller mellan 23/7 och 22/8. Det sägs om dem att Lejonets rätta element är i solens glans. De har inget emot att visa upp sig inför allmän beskådning. Allt som görs ska göras i stor stil och gärna något dramatiskt. Lyx och överdåd är inte främmande för ett lejon. Inte heller generositet mot omgivningen när andan faller på. Till lejonets natur hör ett gott självförtroende. Med det kommer både en vilja och förmåga att leda andra. Baksidan är att det goda självförtroendet kan gå över i ren egoism och ett evigt sökande efter smicker. Källa: stjärntecken.se

  Jag tänker inte försöka uttala mig om författarnas personligheter den här gången. De två poeter jag valt för Lejonets stjärntecken är John Ashbery och Percy Bysshe Shelley. För ovanlighetens skull börjar jag med nutiden.

  John Ashbery (f. 1927) anses vara den poet som förkroppsligar den postmoderna poesin - oklar och obegriplig för många läsare, vacker, subtil och mångbottnad för många andra. Att tvunget efterlysa och söka betydelser och mening låter sig nu knappast göras i Ashbery dikter; det vore detsamma som att försöka förstå fågelns sång som många gånger kan vara verkligt vacker trots att vi inte kan fånga dess betydelse. "Mitt mål är att skapa en dikt som inte ens kritikern kan säga något om", har Ashbery formulerat det. Källa: Alex författarlexikon

  Jag är ingen beundrare av den här sortens poesi, men vill ändå ge er ett bidrag.

Like any leaves, by John Ashbery
(from Quick question : new poems. New York : Ecco, 2012.)

Thay said the birds didn't do any damage.
The life we row to the uneasy center,
mosquito by mosquito, loses the forest.

But that was a different tower, It won't fold
or digress. As confusing as a slap on the arm,
runners loop back to the confessional.


***

  Det blir två ytterligheter den här gången. Kvällens andra "Lejon-poet" står mig mycket närmare. Det gäller både språkligt och idémässigt. Dikten som avslutar det här inlägget åskådliggör en kunskapssyn som jag själv står bakom.

  Percy Bysshe Shelley är vid sidan av Keats och Byron romantikens stora engelska poet. De tre nämns ofta tillsammans förenade av vänskapsband och inte minst av sina tragiska livsöden. I likhet med Byron utmanade Shelley den allmänna opinionen och den vedertagna samhällsmoralen genom angrepp på kristendomen och genom sin tro på den fria kärleken. Medan Byron snarare positionerade sig som en romantisk outsider riktade Shelley sin kritik mot orättvisor och begränsningar i det sociala och emotionella livet.

  Upplysningens idéer, som myndigförklarade människan i förhållande till auktoriteter och hävdade hennes rätt att tänka fritt, kom till uttryck i hans politiska och religiösa kritik. I motsats till upplysningens rationalitet och förnuftstänkande använde han motiv från romantisk naturmystik och jagets begär och längtan efter frihet genomströmmar hans diktning. Källa: Alex författarlexikon


Till en ballong lastad med kunskap, av Percy Bysshe Shelley (1792-1822)
(ur En katedral av färgat glas : Shelley, Byron, Keats och deras epok / urval och presentation av Gunnar Harding ; dikttolkningar: Gunnar Harding. Stockholm : Gedin, 1997.)

Du klot av eld som över jorden glider
I kvällens tystnad genom eterns dimmor,
Mot blåa djup där solnedgångens strimmor
Tycks blekna för det klara ljus du sprider -
Snart skall du störta likt en meteor
Och släckas ut, men elden som du bär
Kan inte kvävas; fastän rätten är
Död och begraven nu, din glöd består:
Du bär en strimma ljus till de förtryckta,
En hoppets gnista tänds på hyddans härd.
Den glimmar likt en nytänd frihets lykta;
Och Sanningen, förkvävd i mörkrets värld,
Skall lysa likt en praktfull morgonglöd
Över en jord där Falskheten är död.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar