söndag 9 augusti 2015

Bladen skingras i Januarifloden

  Kvällens översatta verk är skrivet av den brasilianske poeten Ferreira Gullar. Det innebär att originalspråket är portugisiska, ett språk jag studerade på basnivå i samband med mina U-landsstudier vid Valla folkhögskola 1988/89. Det finns tre diktsamlingar av Gullar på svenska, samtliga med tolkningar av Ulla M. Gabrielsson.


  Poeten Ferreira Gullar (f. 1930), med portugisiskt påbrå, kommer från hamnstaden São Luís i delstaten Maranhão i norr. 1951 flyttade han till Rio de Janeiro där han försörjde sig som journalist och konstkritiker samtidigt som han undervisade.
  Den politiska verkligheten, med militärdiktatur och förtryck, påverkade Ferreira Gullar som också själv drabbades av terrorn. I början av 70-talet tvingade han gå i exil och hamnade i Buenos Aires, där han levde under svåra förhållanden. Efter hemkomsten greps han och torterades.

  Ferreira Gullar debuterade med A luta corporal (1954). Bland hans övriga verk märks Quem matou aparecida (1962), diktsviten Poema Sujo (1975) - som skrevs under exilen - och Muitas Vozes (1999). Källa: Världslitteratur.se

*

  Jag har läst diktsamlingen Någonstans i ingenstans (Em alguma parte alguma), utgiven 2013 på förlaget Edition Diadorim. Dikterna är indelade i fyra sektioner. Den första handlar mycket om vår gröna planet, del 2 om universum, i del tre får vi några poem om konstverk (ekfrasis) och sen avslutas boken med två något längre betraktelser om Santiago de Chile och Rainer Maria Rilke.
  Jag blev inte så begeistrad i den andra delen, men i övrigt är det en habil samling. Jag inleder med en dikt som ger utrymme för flera alternativa tolknngar.

Ett kronblad, av Ferreira Gullar
(Ur Någonstans i ingenstans. Göteborg : Edition Diadorim, 2013.)

Någonstans
                           gnistrar blommans kronblad
                           i en färg som är bränd i rött
                                                                                 metallisk

den står inte i någons trädgård


                                         inte i någon vas
                                         inte i ett rum
                                         inte i ett fönster

den doftar inte
den lockar inga bin
den kommer aldrig att vissna


                                         blossar bara
                                         någonstans i ingenstans
                                         i livet


***

  Följande är plockat från Ulla M. Gabrielssons presentation hos Översättarcentrum.
  Född 1956 i Göteborg. Barndom nära skogar och ängar i Västergötland. Intresserad av konst, musik, ekologi, flora och fauna. Studier i konst och musik. Tidvis bosatt i Brasilien sedan 1981. Grundare av Edition Diadorim Arts. Översättare av poesi, dramatik, essäer och prosa. Kulturjournalistik. 
  Intervjuer med Lygia Bojunga, José Saramago, Ferreira Gullar, Paulo Coelho och Polarpristagaren Gilberto Gil. Essäer. Recensioner. Illustratör och konstnär.  
  Hennes senaste projekt är Det poetiska Brasilien 2012-2014, med utgivning av poesi och essäer av Ferreira Gullar.

  Ulla M. Gabrielsson har gett ut en egen diktsamling, Liten & svart ö (2009). Den inleds med en diktsvit kring årets skiftningar och är inspirerad av Rio de Janeiro ('Januarifloden'). Vi hoppar in i juli månad.


(ur Liten & svart ö / Ulla M. Gabrielsson. Göteborg : Edition Diadorim, 2009.)

Julis timmar lägger vi i vågens tomma skål.
Vågor sänder vågor utan mål
Till en strand och Januariflodens glitter.
Du bestiger kullen. Lilla kropp i gräs och klitter.

Djupt under dig, som vill mot himmel
Stranden under himmelvimmel.
Havet blommar. Bladen krusas. Tid.
Havet blommar. Frid.

Bladen vänds av vinden i min flora. Vill försvara
Lyckan. Vill förklara
Lyckan. Linneans lilla tunga.
Ekorrbärens bjällra: Klinga, gunga.

Slända. Pärlbesatta vatten.
Som i augusti: Stjärnbeströdda natten.


***

  De avslutande raderna går till Ferreira Gullar, alldeles innan vi skiljs för natten.

Alldeles innan, av Ferreira Gullar
(Ur Någonstans i ingenstans. Göteborg : Edition Diadorim, 2013.)


När du inte längre kan finna mig
någonstans i staden
eller på jorden
                            tänk då
                                         på horisonten som du ser
                                         över Copacabanas vatten
                                                                      en blå strimma



              tänk då på att någonting av mig finns kvar
              kanske är här
                            Det är ingen konst för dig att fantisera
                            se mig le i strimman
                            av himmel
                            alldeles innan jag skingras för alltid

1 kommentar:

  1. Tack för din vackra text om Ferreira Gullars poesi och om min bok Lite och svart ö. Vänliga hälsningar Ulla Gabrielsson

    SvaraRadera