 |
| Pajala kommun 6275 invånare (2015) |
Självklart är fiske en viktig sysselsättning i en kommun med två stora älvar och 150 sjöar. Det går att fånga öring, sik, abborre, harr och lax.
Även i andra avseenden är matkulturen betydelsefull i Pajala kommun. Det gäller renköttet från rennäringen och hjortronen från skogens djup, och åker du till Kangos julmarknad (norr om Pajala) kan du förtära kaffeost och Kangoskaka.
I Pajala huserar den unika Tornedalsteatern. Den är trespråkig och har framföranden på svenska, finska och meänkieli.
Två viktiga symboler för kommunen är det stora soluret (38 meter i diameter, ett av världens största) på Soltorget och Lappugglan.
Den sympatiske författaren Mikael Niemi är född och uppvuxen i Pajala i Tornedalen, nära finska gränsen. Hans mormor var same och hans far finskspråkig tornedaling som lärde sig svenska först i skolan. Som 18-åring flyttade Mikael Niemi till Luleå där han läste elteleteknik på gymnasiet. Efter gymnasiet hade han en mängd olika anställningar vid sidan av skrivandet. Han jobbade på verkstad, som lärarvikarie, elevassistent och på ett litet bokförlag.
Efter en kurs i skapande svenska och flera refuseringar debuterade han 1988 med diktsamlingen "Näsblod under högmässan". I sin diktning hämtar Mikael Niemi näring ur den Tornedalska kulturen med dess myller av skrönor och konflikter. Det gäller också hans båda ungdomsromaner "Kyrkdjävulen" (1994), om tre ungdomar i Pajala och kampen mellan ont och gott, samt uppföljaren "Blodsugarna" (1997). Språket är konkret och korthugget, ofta lakoniskt.
Det stora genombrottet kom med "Populärmusik från Vittula" (2000), en bok som satte Tornedalen på den litterära världskartan. Jagberättaren Matti, som är fem år när det hela börjar, berättar om livet i Pajala under 60- och början av 70-talet.
*
Första dikten av Mikael Niemi tycker jag mycket om. Den passar väl in på bygden och kommunsymbolen: lappugglan.
(ur "Änglar med mausergevär : dikter" av Mikael Niemi. Stockholm : Norstedt, 1989.)
Kölden svingar sin kätting över bygden
fingrarna vitnar till stearinljus
en örn av istappar sticker klor i min näsa
jag anar spår av djur i det starka mörkret
pulsar styvbent genom en skog vaktad av ugglor
avlossar ett skott så stjärnorna rasar från träden
och där ser jag stugan
fönsterluckorna är stängda, men i springorna
anar jag skenet från en instängd sommar
som när en kamera bär sina semesterbilder
genom vintern, oframkallade
***
Nästa betraktelse utspelar sig vid ett besök i Tärnaby.
(ur "Änglar med mausergevär : dikter" av Mikael Niemi. Stockholm : Norstedt, 1989.)
Duggregn vid Gäutans kvällslugna rygg
uppe i stugan sover mormor
jag lyser med ficklampan, rengör kontaktlinserna
tvättar mig i strandvattnet
ute i bläckdjupet ligger näten
som de tunna linjerna i ett skrivhäfte
i morgonljuset ska vi lyfta dem
läsa dem med vilande åror
silvriga, sprattlande dikter
***
Den avslutande dikten är hämtad från debutboken "Näsblod under högmässan".
Det är natt i alla väderstreck
jag lyfter min vita skalle
pressar in den som en gatlykta bland stjärnorna
något osynligt veckar sig
som när man doppar en hand i ett stilla vatten
sprider mjuka svävningar mot avlägsna horisonter
tystnaden lägger sina hårfina rötter
runt mitt marmorbleka kranium
jag somnar i min tyngd
som en sten i ett potatisland
där daggmaskarna skälver och viskar
på sina lågmälda frekvenser
(Ur "Näsblod under högmässan" av Mikael Niemi. Stockholm : Norstedt, 1988.)
Även i andra avseenden är matkulturen betydelsefull i Pajala kommun. Det gäller renköttet från rennäringen och hjortronen från skogens djup, och åker du till Kangos julmarknad (norr om Pajala) kan du förtära kaffeost och Kangoskaka.
I Pajala huserar den unika Tornedalsteatern. Den är trespråkig och har framföranden på svenska, finska och meänkieli.
Två viktiga symboler för kommunen är det stora soluret (38 meter i diameter, ett av världens största) på Soltorget och Lappugglan.
***
Den sympatiske författaren Mikael Niemi är född och uppvuxen i Pajala i Tornedalen, nära finska gränsen. Hans mormor var same och hans far finskspråkig tornedaling som lärde sig svenska först i skolan. Som 18-åring flyttade Mikael Niemi till Luleå där han läste elteleteknik på gymnasiet. Efter gymnasiet hade han en mängd olika anställningar vid sidan av skrivandet. Han jobbade på verkstad, som lärarvikarie, elevassistent och på ett litet bokförlag.
Efter en kurs i skapande svenska och flera refuseringar debuterade han 1988 med diktsamlingen "Näsblod under högmässan". I sin diktning hämtar Mikael Niemi näring ur den Tornedalska kulturen med dess myller av skrönor och konflikter. Det gäller också hans båda ungdomsromaner "Kyrkdjävulen" (1994), om tre ungdomar i Pajala och kampen mellan ont och gott, samt uppföljaren "Blodsugarna" (1997). Språket är konkret och korthugget, ofta lakoniskt.
Det stora genombrottet kom med "Populärmusik från Vittula" (2000), en bok som satte Tornedalen på den litterära världskartan. Jagberättaren Matti, som är fem år när det hela börjar, berättar om livet i Pajala under 60- och början av 70-talet.
*
Första dikten av Mikael Niemi tycker jag mycket om. Den passar väl in på bygden och kommunsymbolen: lappugglan.
(ur "Änglar med mausergevär : dikter" av Mikael Niemi. Stockholm : Norstedt, 1989.)
Kölden svingar sin kätting över bygden
fingrarna vitnar till stearinljus
en örn av istappar sticker klor i min näsa
jag anar spår av djur i det starka mörkret
pulsar styvbent genom en skog vaktad av ugglor
avlossar ett skott så stjärnorna rasar från träden
och där ser jag stugan
fönsterluckorna är stängda, men i springorna
anar jag skenet från en instängd sommar
som när en kamera bär sina semesterbilder
genom vintern, oframkallade
***
Nästa betraktelse utspelar sig vid ett besök i Tärnaby.
 |
| Gäutan |
(ur "Änglar med mausergevär : dikter" av Mikael Niemi. Stockholm : Norstedt, 1989.)
Duggregn vid Gäutans kvällslugna rygg
uppe i stugan sover mormor
jag lyser med ficklampan, rengör kontaktlinserna
tvättar mig i strandvattnet
ute i bläckdjupet ligger näten
som de tunna linjerna i ett skrivhäfte
i morgonljuset ska vi lyfta dem
läsa dem med vilande åror
silvriga, sprattlande dikter
***
Den avslutande dikten är hämtad från debutboken "Näsblod under högmässan".
Det är natt i alla väderstreck
jag lyfter min vita skalle
pressar in den som en gatlykta bland stjärnorna
något osynligt veckar sig
som när man doppar en hand i ett stilla vatten
sprider mjuka svävningar mot avlägsna horisonter
tystnaden lägger sina hårfina rötter
runt mitt marmorbleka kranium
jag somnar i min tyngd
som en sten i ett potatisland
där daggmaskarna skälver och viskar
på sina lågmälda frekvenser
(Ur "Näsblod under högmässan" av Mikael Niemi. Stockholm : Norstedt, 1988.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar