I mellanrummet flyter pontonen

  "Det är någonstans i mellanrummet mellan livet och det andra som poesin skapas." Det citatet har jag hämtat från baksidan av En bok för allas antologi Mellanrum. Den består av en samling dikter ur tidskriften ponton. Ponton är en sorts tidskrift som inte fanns när jag var i sena tonåren, en möjlighet för ungdomar mellan 15 och 21 år att få sina dikter och prosatexter publicerade. Ponton startades 1998 i samband med att Stockholm var europeisk kulturhuvudstad.

Mellanrum : en samling dikter ur tidskriften Ponton
 / urval och förord: Charlotte Qvandt ; illustrationer: Karin Gafvelin.
Stockholm : En bok för alla, 2005

***

  I antologin har Charlotte Qvandt, själv en av pontons unga poeter och sedermera etablerad författare, och tidskriftens redaktion valt ut dikter från åren 1998-2004.

  Jag citerar fyra av dem. Ett av bidragen är skrivet av en talang som sedan dess förädlats till författardebutant.

**

Planeter, av Anna Thulin, 17 år (Ponton, nr 2 : 2003)
[Anna Thulin är numera journalist vid Sydsvenskans webbredaktion.]

för egen del tycker jag nog
att man kan avskaffa rymden
och återgå till den tid då jorden låg i centrum
för vem bryr sig om svarta hål därute
när det finns så många
inombords

jag menar alla vet ändå
att de enda stjärnor som räknas
är de på flagga eller i TV
vad exakt finns för skäl
till att tro på gud och hela alltet
- räcker det inte med
att tillbe årets miss universum?

vill man nu lägga ner pengar
på att undersöka planeter
så var så god
vi har drygt sex miljarder människor
cirkulerande kring egna axlar

**

Ragnarök, av Sara Andreasson, 17 år (Ponton, nr 3 : 2001)

Det började med dimman i förorterna.
I tunnelbanan var det lite suddigt,
fukten kondenserade på pendeltågens glasrutor.

En morgon låg det tång på gatorna.
Någon rafsade ihop ruskorna i högar
men måsarna spridde snart ut dem igen.

En bäver försökte fälla en lyktstolpe.
Det otäcka ljudet av tänder mot metall
fick mannen på bänken att titta upp från sin tidning.
Vattnet nådde honom till anklarna.
En vitskummig kvist hade fastnat i skosnöret.

Man byggde skyddsvallar på dagen.
På natten stal uttrarna drivveden
och styrde om strömmarna.
Sjögurkorna åt sig igenom sandsäckarna.

I börshuset skrynklades pressvecken ner i gummistövlar.
Kontaktuttagen monterades upp ett par centimeter
till från golvet.

De tropiska fiskarna rymde
från försäkringsbolagets entré.
Sekreteraren skruvade upp sin kontorsstol.

I tandläkarmottagningens väntsoffa
gömde sig krabbor under dynorna.

Barnen lekte i cyklop och regnställ.
De satt i träden i parken,
sjösatte sina mjukdjur i barkbåtar.

Kvinnan på fjärde våningen i hyreshuset
bjöd sin man på ostron
hon fiskat från balkongen.

Finansministern rodde till riksdagshuset.
- Hur blir det med budgetunderskottet?
undrade journalisten som åkte snålskjuts i aktern.
Han hade vattentätt anteckningsblock.

När takplattorna lyfte kom valarna.

**

ballader
blues
bakgrundsmusik i mitt
framgångsliv

(av Maja Liljedal, 17 år. Ponton, nr 2 : 2004)

**

  Johanna Wester (1984) är född och bosatt på Södermalm i Stockholm, där hon arbetar som föreläsare och skribent inom människorättsfrågor, med bakgrund hos UNICEF, Amnesty-akademin och ECPAT. Hon arbetar för regeringsinitiativet Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa och sitter med i Palmecentrets expertgrupp för medverkan i internationella uppdrag. Källa: Natur & Kultur
  2013 debuterade hon med romanen Nattsagor för sömnlösa. Hennes bidrag i antologin mellanrum står för mognad.

*

Årstaviken 21:42, av Johanna Wester, 20 år (Ponton, nr 3 : 2004)

Vi smög undan Ringvägens
obevekliga kvällstrafik
Ner längs tussilagoslänter
till det dunkla oljevattnet
Björkarnas fräna doft
fick oss att nysa och skratta
i tystnaden
men vi gick förbi de förfallna båthusen
i mörkröd reservation

På avstånd
röken från en försenad valborgseld
I en ljuskägla låg en man
målandes skrovet på sin segelbåt
Rytmen av våra fotsteg
tillät lågröstade hemligheter
I lukten av slagg och kåda
Ska de dröja kvar där nere
också när vi gått hem
också när vi blivit vuxna

"Ordets ljuva räckvidd"

  Ikväll blir det ett tudelat inlägg. Jag börjar med att sammanfatta Trädgårdsalfabetet och därefter blir det tre dikter ur min favorit bland En bok för allas antologier.

***

  Årets andra alfabet innehöll tre verk från poesins egen trädgårdsmästare, Werner Aspenström. Men jag är lite besviken över att jag inte kunde fylla det med fler kvinnliga poeter.
  Vi lärde oss att ordet för potatis härstammar från Haiti och att murgrönan kallas rindi på Gotland.
  Vi konstaterade att kastanj är bloggredaktörens favoritträd och att han älskar såväl vinbär som hallon.
  Och så lärde vi oss att gräslök ska skäras inte klippas.

  Efter tabellen med orden och upphovspersonerna följer en dikt om tusensköna.

Trädgårdsalfabetet	Upphovspersoner
Astrakan	Werner Aspenström
Buxbom	Ola Hansson
Cypress	Anders Österling
Dill	Werner Aspenström
Eternell	Lotten von Kraemer
Flitiga Lisa	Ivar Lo-Johansson
Gräslök	Lena Anderson
Hallon	Erik Bergqvist
Igelkott	Nils Ferlin
Järnek	Karl Gustav Ossiannilsson
Kastanj	Pablo Neruda
Lärkträd	Agnieszka Wolny-Hamkalo
Murgröna	Julio Cortazar
Nyponros	Werner Aspenström
Ormbunke	Hjalmar Gullberg
Potatis	Elsie Johansson
Quiescence	Ravi Shankar
Rabarber	Marcus Birro
Salvia	Marzanna Bogumila Kielar
Tomat	Kornelijus Platelis
Underblomma	Carl Snoilsky
Vinbär	Tove Jansson
Waldsteinia	Dave Bonta
Flox	Amy Lowell
Yucca	Jean Pendleton
Zinnia	Valerie Worth
Åbrodd	Annika Wikström
Ängsull	Gunnar Ekelöf
Ölandstok	Erik Axel Karlfeldt

**

De badande barnen, av Viktor Rydberg

(Ur Dikter. Stockholm : Bonnier, 1914.)

Tusenskönor och konvaljer växa ända intill randen 

av en liten bäck, som glider genomskinlig över sanden; 

häggen, höljd av vita blommor, doftar där invid på ängen, 

och mot vattenliljan sänker lönnen sina gyllne hängen.

Liten pilt och liten flicka sitta där på blomstertuva, 

sedan de på ängen länge flugit kring som hök och duva. 

Gossen säger: »jag vill bada, ty här är så varmt och soligt.» 

»Sval är bäcken,» säger flickan; »låt oss bada! det blir roligt.»

Gossen lämnar sina strumpor och de andra näpna plaggen 

kastade omkring i gräset, lögat nyss av morgondaggen. 

Byxorna med de av mamma sydda granna axelremmar 

visa ännu, där de ligga, rundningen av piltens lemmar.

Vid den slarvens sida lägger liten tös med ordningssinne 

ned sin vackra skära klänning, silkesduk och kjol och linne, 

lägger sedan allra överst bandbeprydda sommarhatten. 

Och med glädjerop nu båda springa i det klara vatten.

Se, de muntra barn till mötes bäckens klara bölja hoppar, 

smyger sig med smek och kyssar kring de täcka, friska kroppar, 

flyger upp i stänk omkring dem, så att tusen pärlor glimma, 

när den glade pilt försöker lära lekkamraten simma.

Lär hon det, så har han lovat fylla hennes korg med nötter. 

Hur hon sprattlar nu och sparkar med de knubbigt nätta fötter, 

hur hon sträcker ut den ena och den andra trinda armen, 

medan hon på gossens händer vilar med den späda barmen.

Sparvemamman, som i lönnen nyligen sin boning fäste, 

tittar kvittrande på barnen över kanten av sitt näste, 

tycker: »fast de ej ha vingar, ha de ändå samma gamman, 

som då jag och sparvepappa plaskade som ungar samman.»

Och när lärkan, som i rymden vilar på de sträckta vingar, 

ser det oskuldsfulla paret, slår hon till en drill, som klingar 

likt ett eko av det jubel, som i tidens första stunder 

höjdes av den första lärkan över paradisets lunder.

*********************************************************

   Antologin Orden brinner i hjärnan från En bok för alla tycker jag mycket om, och den återvänder jag regelbundet till.

  Samlingen publicerades 2004 och hade Malin Isaksson som redaktör. Urvalskriteriet var att välja ut moderna svenska dikter från de senaste femton åren. Vidare så hoppades Isaksson enligt sitt förord att "dikterna ska kunna visa dig någon plats du aldrig varit på förut". Det löftet håller den med råge.

  Den är uppdelad i sju avdelningar där avsnittet med kärleksdikter tar störst plats. De sidorna går under rubriken "Vi är kärlekskannibaler!"

  Var så goda, tre dikter ur antologin Orden brinner i hjärnan.

Natt, av Maria Larsson (f. 1968)

(Ur Orden brinner i hjärnan. Stockholm : En bok för alla, 2004. Originaltext från diktsamlingen Den tredje. Norstedts, 1995.)

Nu går jag mellan husen
känner
detta svarta panterskinn,
natten kittlande längs vaden,
stryker med sitt lena sammetshuvud upp längs låret,
öppnar sitt gap
liten röd flamma
flämtar.
I denna enda lilla eld
kan man se
dessa kvinnors törstiga hud
dessa män med sina fuktiga tungor
och det mörka vecket mellan andedräkt och ansikte
drar dem närmare.
Skaka hårets silkestrådar
över dessa nakna strimmor av ensamhet,
skyler ändå inte,
krökta klor klöser revor i tunt tyg
och djupt innanför revbenen spinner det,
darrar under handflatan,
liten röd flamma
flämtar
innanför.
Nattens tunga huvud vilar nu,
dess ögon aldrig riktigt slutna,
ser allt som ingen säger
hör denna hud som talar
säger
Hud.

***

(Ur Orden brinner i hjärnan. Stockholm : En bok för alla, 2004. Originaltext från diktsamlingen Röda stjärna, av Mattias Alkberg. Wahlström & Widstrand, 1997.)

hit kommer ingen annan
bara jag i många ensamma år
och nu
har du
       krupit
så nära
nu har
       du
krupit så nära
intill mitt skinn
och ända in

                               Mattias Alkberg (f. 1969)

***

DU, av Katarina Frostenson (f. 1953)

(Ur Orden brinner i hjärnan. Stockholm : En bok för alla, 2004. Originaltext från diktsamlingen Joner. Wahlström & Widstrand, 1991.)

                     (jag är fixerad vid dig)

Du
förmörkar ord

du är min tanke
solen
jag kan inte tänka
i din närhet  bländad -

när du ljuger
växer skugga. Lågar - rosen

möjligheter
Allt är inte törn
och sanning

stort är ordets
ljuva räckvidd

när ljuger du inte
det är ingen dom

Du kom från ingenmansland

  Kvällens antologi är kanske inte den bästa ur En bok för allas utgivning men den är definitivt en av de mer efterfrågade. Även på skolbibliotek får vi emellanåt frågor om dikter för speciella högtider. Då tar jag fram Den svenska högtidsboken. Den innehåller många fina pärlor.

***

  Det är inte konstigt att den håller hög kvalitet när man tittar på vilka som ingick i redaktionen och vilka ytterligare personer som deltog i urvalsprocessen.
  Redaktionen bestod av Göran Palm, Marie Lundquist och Carl-Johan Kleberg. I den bistående kommittén ingick bland flera: Hans Alfredson, Bengt af Klintberg, Suzanne Osten, Arne Ruth, Bo Strömstedt och Gösta Åberg.

  Boken är uppdelad i flera mindre avdelningar. Det går att hitta dikter för namngivningsfesten, bröllopet, skilsmässan, minnesstunden, Alla hjärtans dag, Valborgsmässoafton, Mors dag, Midsommarafton, FN-dagen, Alla helgons dag, julhelgen, m.fl.

  Jag har valt ut tre dikter, en för namngivningen och två för begravningen / minnesstunden, som jag tycker mycket om.

*

Ord till Johanna, av Margareta Ekström
(Ur Den svenska högtidsboken / redaktion: Göran Palm, Marie Lundquist, Carl-Johan Kleberg. Stockholm : En bok för alla ; 2000. Originaldikt från Ord till Johanna, FIB:s lyrikklubb, 1973.)

Du tar på min hand
sakta
eftersinnande
som bara en mor eller en älskare.

Du är mitt barn i världen
en förlängning av det jag inte
känner
in i det jag inte vet.

Som evighetskikare
hopskjutna i varandra
vilar kvinnoödena:
färdiga att skåda det osedda,
blinda bakåt mot det ofödda.

När du sköts ut ur mig
som en oljad fisk
ropade jag av skratt och häpnad.
Sen dess har du aldrig upphört
att förvåna mig.

Du drillade som en trast
medan jag ännu blodig
skämtade med barnmorskan.

Du höll mitt finger
i ett stadigt grepp.
Jag kände mig trygg:
Du skulle nog ta hand om oss!

Och när jag vaknar dyster
bjuder du på fantasiglass
och solkatter.

Därför skriver jag allt det här till
dig
och för att minnas
att en gång var jag en port för dig,
och vi möttes
trötta och nedblodade
vid gränsstationen
Du kom från ingenmansland
Jag kom från inga barns land.
Sen gick vi bort
tillsammans.

(Johanna är så klart Margaretas och Pär Wästbergs dotter. Johanna Ekström, f. 1970, är poet och bildkonstnär. Hon har bland annat gett ut sex diktsamlingar.)

***

  Nästa dikt publicerades första gången 1990 och är skriven av Elisabeth Rynell. I hennes författarporträtt hos Alex författarlexikon går att läsa följande:
  "Genomgående i både Elisabeth Rynells prosa och poesi är hennes starka känslomässiga intensitet som kännetecknas av öppenhet och sinnlighet i såväl skildringar av människors inre känsloliv som naturens olika uttrycksformer."

  Det tycker jag avtecknas i hennes dikt "Det finns människor som ..."

"Det finns människor som ...", av Elisabeth Rynell
(Ur Den svenska högtidsboken / redaktion: Göran Palm, Marie Lundquist, Carl-Johan Kleberg. Stockholm : En bok för alla ; 2000. Originaldikt från Nattliga samtal, Bonnier 1990.)

Det finns människor som långsamt
skrumpnar och försvinner
stegvis in i döden

Du bara gick
ut ur rummet
och var förlorad

Din döda kropp
vittnade
om ett övermått av liv
som gett upp andan

med en plötslighet
som lämnar avtrycken från dina händer
likt brännsår
över hela min kropp

***

  Jag avslutar sorgetemat med årets kanske hetaste poet, Ann Jäderlund. Följande dikt publicerades först i Vimpelstaden från 1985.

Efter katastrofen, av Ann Jäderlund
(Ur Den svenska högtidsboken / redaktion: Göran Palm, Marie Lundquist, Carl-Johan Kleberg. Stockholm : En bok för alla ; 2000. Originaldikt från Vimpelstaden, Bonnier 1985.)

Över takåsarna hänger mitt svarta
hjärta
I hjärtat finns åtta hål
Allt blåser där,
En liten vind
tar tag
I hela den oerhörda sorgen
Så dunkar det
Så dunkar det

Dikternas rötter

  Idag blir det en något mindre omfångsrik diktantologi från En bok för alla. Det som gör den intressant är istället de beskrivande ord som dikternas författare bidrar med när de förklarar hur en dikt vuxit fram. Jag väljer att publicera bokens första och sista exempel.

***

  Siv Arbs dikt publicerades 1975 och växte fram efter en tung tid i hennes liv. Jag tycker att dikten lyckas beskriva hur författaren kommer tillbaka till livet efter depressionen.
  Ett intressant faktum är att dikten använts i andra sammanhang och då fått representera tankar om naturen och miljövård.

Naturen drar sig tillbaka, av Siv Arb
(Ur En dikt av- ; en antologi av Göran Skogberg ; [författarporträtt: Göran Skogberg]. Stockholm : Litteraturfrämjandet : 1992.)

Träden fanns här alldeles nyss
jag hörde regnet sjunga i löven
och forsa ner längs stammarna
men nu är träden på väg bort
rötternas mörka slingor skjuter upp
och förenas i paniska omfamningar
Likaså gräset fanns här nyss
jag hörde regnet plaska mot marken
men nu är gräset på väg bort
varje strå tvinnas samman
till häftigt rullande klot

Jag ser att naturen drar sig tillbaka
jag står vid fönstret alldeles stilla
sekunderna slår hårt under huden
    nu vet jag
    att det absurda
    är ett faktum
Landskapet skövlas utan rimlig anledning
och ännu står jag som fastnaglad
men jag vet
att jag snart måste ut ur mitt hus
    och tala om rädsla och uppror.

(Ur Dikter i mörker och ljus, 1975)

***

  I antologin för Magnus Wiliam-Olsson ett intressant resonemang kring hur han ser på sina dikter och på poesi i allmänhet.

  "... Men om jag inte kan säga vad dikten handlar om, så kan jag kanske åtminstone säga hur jag vill att man läser den.
---
  För mig ter sig poesin som ett språk vioket i högre grad utspelar sig som ljud än som "betydelse". det som står att läsa i mina dikter uppenbaras, inbillar jag mig, först då man lyssnar till dem."

*

O', av Magnus William-Olsson
(Ur En dikt av- ; en antologi av Göran Skogberg ; [författarporträtt: Göran Skogberg]. Stockholm : Litteraturfrämjandet : 1992.)

Magnus William-Olsson
Foto: Anders Wiklund

Kort självbiografisk notis

60 11 06

Jag är född

Jag är född under vändpunktens stjärna
Tecknet för min tillblivelse
sluter sig

I dess mitt står en spegel

Symmetrisk vilar jag bland tecknen
Balanserad i vändpunktens
tomrum;

vitt och o-
tvetydigt

som dimma

(ur samlingen till, 1989)

Glädjen bär gula volanger

  1990-talet är utan tvekan det bästa decenniet i mitt liv. Det var då jag utbildade mig till SO-lärare och bibliotekarie. Det var då jag fick mina största schackliga framgångar. Och det var då som vi grävde guld i USA. 
  1992 utkom kvällens antologi Den nyaste ordmusiken hos En bok för alla.

Foto: beccadesign.se

***

  Mitt 80-tal slutade i en obesvarad kärlek till musikern Nina. Kvällens första dikt är skriven av Svante Foerster.

  Svante Foerster (1931-1980) gick i läroverk, Södra Latin, men prövade sedan i ungdomen på en rad olika yrken, bl.a. bokhandelsbiträde, och framträdde som en av 1950-talets få proletärförfattare. Från 1954 och fram till tidningens nedläggning två år senare var han kulturredaktör i Aftontidningen. Därefter medarbetade han från 1958 i Morgontidningen och vikarierade som redaktör för ABF-tidningen Fönstret. I hela sitt skrivarliv var han medlem i Socialdemokratiska partiet, något som skymtar först i hans sista diktsamling, "Schackspelarna i Gorkijparken" (1969). Källa: Alex författarlexikon

Ballad till Nina, av Svante Foerster
(Ur Den nyaste ordmusiken : en antologi / sammanställd av Göran Hassler. [Först publicerad i Schackspelarna i Gorkijparken, 1969.] Stockholm : En bok för alla, 1992.)

Du luktar nyss mogna plommon
som fallit ned i fuktigt gräs.
Det är natt. Det är nästan
ingen vind.
Världen är ett inre rum.

Utanför sjunger orden, de når oss inte.
De talar
om timmar vi lämnat.

***

  Slätterna hör intimt samman med det skånska landskapet. Jag tycker fortfarande att ett moget rapsfält är en vacker syn. Men slätter finns även på andra håll i vårt avlånga land. En av få bondepoeter i den moderna svenska litteraturen var Margareta Ekarv (1936-2014).

  Hon föddes i Danmarks socken, Uppsala län. Hon växte upp i en jordbrukarfamilj som ett av fyra syskon. Fadern Thure W Eriksson var politiskt aktiv och var bland annat ordförande i kommunfullmäktige, ledamot av skolstyrelsen och landstinget. Margareta började vid läroverket i Uppsala och studerade vidare till folkskollärare och adjunkt. 1967-84 arbetade hon som producent på Riksutställningar. Därefter var hon författare på heltid.

  Genom Jordbrukarnas Föreningsblad kom Margareta Ekarv i kontakt med poesin. Där publicerades dikter varje vecka och hon blev inspirerad till att själv skriva. Hon började läsa Lyrikvännen och brevväxlade en tid med redaktören Stig Carlson. På 1960-talet deltog hon också på Biskops-Arnö i skrivarkurser som han och Sandro Key-Åberg ledde.

  Margareta Ekarv debuterade 1966 med diktsamlingen "Jag gul & blå". Nästa diktsamling "Katthjärtat" (1978) behandlar kulturkrocken mellan den lantliga uppväxten och skolans miljö. Källa: Alex författarlexikon

Sommar, av Margareta Ekarv
(Ur Den nyaste ordmusiken : en antologi / sammanställd av Göran Hassler. [Först publicerad i Katthjärtat, 1978.] Stockholm : En bok för alla, 1992.)

Det doftar barndom om ordet sommar
Jag tar det i mun och känner smaken av
landsvägsdiken beskådade från hölassets branter
En sol stirrar dagarna i ända
som i ett exotiskt land där regnet aldrig faller
och värmen bränner bilder i de öppna kropparna

Uppsalaslätten

Slätten och gårdarna lever förtroligt med varandra
Mellan människorna och slåtterknattret
finns ett hemligt språk som inte överröstar gräset
Glädjen går hemliga vägar
därför att inga andra finns
En barndoms sommar är ett land
där ångesten slog upp sitt tält för gott

***

  Antologins mysigaste dikt är skriven av Kristina Lugn. Hon är förresten högaktuell med en föreställning på Kulturhuset Stadsteatern, 13 september kl. 19:00.

[Nyskriven musik och poesi vävs samman när poeten Kristina Lugn och sångerskan Sarah Riedel möts i en gemensam, unik föreställning på Stora scenen.]

(Ur Den nyaste ordmusiken : en antologi / sammanställd av Göran Hassler. [Först publicerad i Till min man, om han kunde läsa, 1976.] Stockholm : En bok för alla, 1992.)

Himlen glänser
över dom höga husen
och morgonsolen strålar
på våta rabatter och rostiga cykelställ

Foto: Leffehp

höstens alla färger
alla höstens färger
smyckar parken nu
och bakom tunt glas och gula volanger
dricker dom efterlevande morgonte
lågmält samtalande
ännu prasslande
av nattens drömmar

Längtan efter en kind

  Idag fick jag ett paket från Eyewear Publishing. Jippi tänkte jag, nu kan jag förbereda avslutningen på PMC. Så öppnade jag försändelsen och fann en bok av Floyd Skloot, inte Agnieszka Studzinska som jag förväntade. Otroligt hur den felleveransen kom till. Nu blir PMC ytterligare försenad.
  Tur att jag har En bok för alla att ta till.

***

  Veckans val av antologi, Kärlek och uppror : 210 dikter för unga människor är sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén och publicerades första gången 1989. Boken tar upp ämnen som: ungdomsåren, kärlek, vänskap, känslor, skolan, naturen, föräldrarna, droger, våld, sorg, och glädje, död och ensamhet ...
  Den är indelad i nio sektioner, var och en har en något särpräglad rubrik. Det finns flera kända klassiska dikter med i samlingen men de har förekommit i åtskilliga antologier genom åren, inte minst i skolornas läroböcker. Jag har istället valt följande favorit ur den första sektionen, "Törneodlare, taggodlare, hudömsare", som beskriver ungdomsåren.

Längst inne i mitt huvud, av Barbro Lindgren
(Ur Kärlek och uppror : 210 dikter för unga människor : en antologi / sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1989. Först publicerad i Gröngölingen är på väg. Rabén & Sjögen, 1974.)

Längst inne i mitt huvud
står hästar under träden
och molnen flyger fort
där lyser vallmon röd i säden
Det har den alltid gjort

Längst inne i mitt huvud
är livet skönt och utan slut
och göken gal varenda timma
Jag ligger stilla i en båt
och driver långsamt ut
fast det är dimma

Längst inne i mitt huvud
är allting ofattbart och svårt
och skratten dånar 
som kanoner
och gräs är mjukt
men sten är hårt 
och jorden rymmer millioner

Längst inne i mitt huvud
finns det en tystnad
stor och tung
och tankar som man inte orkar tänka
Längst inne i mitt huvud
är jag alltid ung
och kan se dina ögon blänka

***

  Nästa text är författad av Tina Holmberg och är placerad under den ljuvliga rubriken "Jag behöver din kind".
  Tina Holmberg vet jag inte mycket om. Jag har för mig att hon är finlandssvensk.

(Ur Kärlek och uppror : 210 dikter för unga människor : en antologi / sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1989. Först publicerad i Sexton till nitton. Helsingfors : Boklaget, 1982.)

Kanske längtar inte
bara jag
efter beröring
utan också du
som sitter så nära mej,
men inte vågar flytta dej närmare

***

  Jag avslutar med bokens mest kända bidragsgivare, Karin Boye. Hon har fått med hela åtta dikter i samlingen, bland dem återfinns "I rörelse", "Ja visst gör det ont" och "Jag vill möta ...". Men jag har valt dikten "Hur kan jag säga ...", som liksom Tina Holmbergs dikt är placerad under rubriken "Jag behöver din kind".

Hur kan jag säga ..., av Karin Boye
(Ur Kärlek och uppror : 210 dikter för unga människor : en antologi / sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1989. Först publicerad i De sju dödssynderna. Bonniers, 1941.)

Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

Lust och morgonlugn när kärleken lättar

  Det blev som jag förvarnat, en framskjuten planering för PMC-semifinal två (okänt när). Istället sätter jag igång en ny rubrik som var schemalagd för nästa vecka. 

  I år är det 40 år sedan förlaget "En bok för alla" startades. Jag kommer att presentera åtta av deras utgivna diktantologier. Vi börjar med kärleken!

***

  En av de första antologierna som förlaget gav ut var Kvinnors dikt om kärlek (1978), i urval av Elisabet Hermodsson. Jag har läst boken och valt ut tre diktexempel. Boken inehåller ett brokigt urval, från Drottning Kristinas aforismer till Eva Runefelts "vinddikter". Jag tycker att Eva Runefelts dikter är tidlösa medan många av de andra dikterna i boken har förlorat sin charm och sin färg.

  Jag inleder med en vacker dikt om de älskande, författad av Ann Smith (f. 1930). Jag kan redan nu berätta att Ann Smith får en välförtjänt plats i nästa säsong av Tria Carmina.

  Hon föddes på västkusten men familjen flyttade till Stockholm när Ann var tolv år. Hon är mest känd för sina erotiska kärleksdikter. En utökad biografi får anstå till nästa års Tria Carmina.

Vad du blir vacker av lust, av Ann Smith

(ur Kvinnors dikt om kärlek : en antologi / av Elisabet Hermodsson ; medarb.: Greta Renborg ; inl. essä: Elisabet Hermodsson. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1978. Originaltext ur Två i stjärnan, 1963.)

Vad du blir vacker av lust

ditt ansiktes stora fält fyllda

ända ut av strömmande myrra

Vad du är vacker

när du tar emot

som ett barn

Vad du är vacker

med armarna utslagna

som en solande

Då vill jag strömma över dig

myrra och spirr

nå alla hålor

nå alla munnar

alla öppna brunnar

***

  Nästa exempel är skrivet av en bortglömd författare. Astrid Pettersson (1909-1998) är mest känd för den romanserie vilken inleds med Ingri vallpiga (1958), en berättelse om livet i en halländsk by på 1750-talet. Huvudperson är det unga "tjänstehjonet" Ingri Henricsdotter. Källa: Alex författarlexikon

Foto från Berglunds bageri

Långskorpor, av Astrid Pettersson

(ur Kvinnors dikt om kärlek : en antologi / av Elisabet Hermodsson ; medarb.: Greta Renborg ; inl. essä: Elisabet Hermodsson. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1978. Originaltext ur I tidlös tid, 1975.)

Kvinnor i äktenskapet
är som långskorpor
vi blöter oss ibland i tårar
Vi var en gång vetebullar
Mjuka runda, som delades
och fick färg
i kärlekens första
heta låga
Sen torkades vi
sakta
för att bli hållbara
som
långskorpor
Risken finns alltid
att vi skall bli
för torra

***

  Så kommer vi till min diktfavorit i antologin, "Mörk blåst" av Eva Runefelt (f. 1953). Den publicerades första gången 1978 i hennes samling Åldriga och barnsliga trakter. Alltså var texten ganska ny när Elisabet Hermodsson tog med den i kärleksantologin. 

Mörk blåst, av Eva Runefelt
(ur Kvinnors dikt om kärlek : en antologi / av Elisabet Hermodsson ; medarb.: Greta Renborg ; inl. essä: Elisabet Hermodsson. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1978. Originaltext ur Åldriga och barnsliga trakter, 1978.)

Någon, du, blåser sin sömn
ångande mörk mot min rygg
Hisnar in i det ljumma lägret
av drömvaka, ordkänsel
- som när en hand, din, seglar
genom mitt hår

Morgonlugn, blundande:
en betande ko, väldig
och gaslågeblå, vinterhimmelsblå
omsluter mig med sin lätta kropp

Vänder mig om
Talar med tungan, ljudlöst
i din mun, försiktigt
Det jag säger, det jag hör
vaggande
formas i de två halvsovande, vi,
till en ljusrundel
som vecklar ut sig
till en varelse
med uppåtsträckta armar
Sviktar i en grumlig morgon, gungar
som är den tidiga dagen ett blad
som sjunker, stiger
vägrar fästas vid marken