Lust och morgonlugn när kärleken lättar

  Det blev som jag förvarnat, en framskjuten planering för PMC-semifinal två (okänt när). Istället sätter jag igång en ny rubrik som var schemalagd för nästa vecka. 

  I år är det 40 år sedan förlaget "En bok för alla" startades. Jag kommer att presentera åtta av deras utgivna diktantologier. Vi börjar med kärleken!

***

  En av de första antologierna som förlaget gav ut var Kvinnors dikt om kärlek (1978), i urval av Elisabet Hermodsson. Jag har läst boken och valt ut tre diktexempel. Boken inehåller ett brokigt urval, från Drottning Kristinas aforismer till Eva Runefelts "vinddikter". Jag tycker att Eva Runefelts dikter är tidlösa medan många av de andra dikterna i boken har förlorat sin charm och sin färg.

  Jag inleder med en vacker dikt om de älskande, författad av Ann Smith (f. 1930). Jag kan redan nu berätta att Ann Smith får en välförtjänt plats i nästa säsong av Tria Carmina.

  Hon föddes på västkusten men familjen flyttade till Stockholm när Ann var tolv år. Hon är mest känd för sina erotiska kärleksdikter. En utökad biografi får anstå till nästa års Tria Carmina.

Vad du blir vacker av lust, av Ann Smith

(ur Kvinnors dikt om kärlek : en antologi / av Elisabet Hermodsson ; medarb.: Greta Renborg ; inl. essä: Elisabet Hermodsson. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1978. Originaltext ur Två i stjärnan, 1963.)

Vad du blir vacker av lust

ditt ansiktes stora fält fyllda

ända ut av strömmande myrra

Vad du är vacker

när du tar emot

som ett barn

Vad du är vacker

med armarna utslagna

som en solande

Då vill jag strömma över dig

myrra och spirr

nå alla hålor

nå alla munnar

alla öppna brunnar

***

  Nästa exempel är skrivet av en bortglömd författare. Astrid Pettersson (1909-1998) är mest känd för den romanserie vilken inleds med Ingri vallpiga (1958), en berättelse om livet i en halländsk by på 1750-talet. Huvudperson är det unga "tjänstehjonet" Ingri Henricsdotter. Källa: Alex författarlexikon

Foto från Berglunds bageri

Långskorpor, av Astrid Pettersson

(ur Kvinnors dikt om kärlek : en antologi / av Elisabet Hermodsson ; medarb.: Greta Renborg ; inl. essä: Elisabet Hermodsson. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1978. Originaltext ur I tidlös tid, 1975.)

Kvinnor i äktenskapet
är som långskorpor
vi blöter oss ibland i tårar
Vi var en gång vetebullar
Mjuka runda, som delades
och fick färg
i kärlekens första
heta låga
Sen torkades vi
sakta
för att bli hållbara
som
långskorpor
Risken finns alltid
att vi skall bli
för torra

***

  Så kommer vi till min diktfavorit i antologin, "Mörk blåst" av Eva Runefelt (f. 1953). Den publicerades första gången 1978 i hennes samling Åldriga och barnsliga trakter. Alltså var texten ganska ny när Elisabet Hermodsson tog med den i kärleksantologin. 

Mörk blåst, av Eva Runefelt
(ur Kvinnors dikt om kärlek : en antologi / av Elisabet Hermodsson ; medarb.: Greta Renborg ; inl. essä: Elisabet Hermodsson. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1978. Originaltext ur Åldriga och barnsliga trakter, 1978.)

Någon, du, blåser sin sömn
ångande mörk mot min rygg
Hisnar in i det ljumma lägret
av drömvaka, ordkänsel
- som när en hand, din, seglar
genom mitt hår

Morgonlugn, blundande:
en betande ko, väldig
och gaslågeblå, vinterhimmelsblå
omsluter mig med sin lätta kropp

Vänder mig om
Talar med tungan, ljudlöst
i din mun, försiktigt
Det jag säger, det jag hör
vaggande
formas i de två halvsovande, vi,
till en ljusrundel
som vecklar ut sig
till en varelse
med uppåtsträckta armar
Sviktar i en grumlig morgon, gungar
som är den tidiga dagen ett blad
som sjunker, stiger
vägrar fästas vid marken