Tur att jag har En bok för alla att ta till.
***
Veckans val av antologi, Kärlek och uppror : 210 dikter för unga människor är sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén och publicerades första gången 1989. Boken tar upp ämnen som: ungdomsåren, kärlek, vänskap, känslor, skolan, naturen, föräldrarna, droger, våld, sorg, och glädje, död och ensamhet ...
Den är indelad i nio sektioner, var och en har en något särpräglad rubrik. Det finns flera kända klassiska dikter med i samlingen men de har förekommit i åtskilliga antologier genom åren, inte minst i skolornas läroböcker. Jag har istället valt följande favorit ur den första sektionen, "Törneodlare, taggodlare, hudömsare", som beskriver ungdomsåren.
Längst inne i mitt huvud, av Barbro Lindgren
(Ur Kärlek och uppror : 210 dikter för unga människor : en antologi / sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1989. Först publicerad i Gröngölingen är på väg. Rabén & Sjögen, 1974.)
Längst inne i mitt huvud
står hästar under träden
och molnen flyger fort
där lyser vallmon röd i säden
Det har den alltid gjort
Längst inne i mitt huvud
är livet skönt och utan slut
och göken gal varenda timma
Jag ligger stilla i en båt
och driver långsamt ut
fast det är dimma
Längst inne i mitt huvud
är allting ofattbart och svårt
och skratten dånar
som kanoner
och gräs är mjukt
men sten är hårt
och jorden rymmer millioner
Längst inne i mitt huvud
finns det en tystnad
stor och tung
och tankar som man inte orkar tänka
Längst inne i mitt huvud
är jag alltid ung
och kan se dina ögon blänka
***
Nästa text är författad av Tina Holmberg och är placerad under den ljuvliga rubriken "Jag behöver din kind".
Tina Holmberg vet jag inte mycket om. Jag har för mig att hon är finlandssvensk.
(Ur Kärlek och uppror : 210 dikter för unga människor : en antologi / sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1989. Först publicerad i Sexton till nitton. Helsingfors : Boklaget, 1982.)
Kanske längtar inte
bara jag
efter beröring
utan också du
som sitter så nära mej,
men inte vågar flytta dej närmare
***
Jag avslutar med bokens mest kända bidragsgivare, Karin Boye. Hon har fått med hela åtta dikter i samlingen, bland dem återfinns "I rörelse", "Ja visst gör det ont" och "Jag vill möta ...". Men jag har valt dikten "Hur kan jag säga ...", som liksom Tina Holmbergs dikt är placerad under rubriken "Jag behöver din kind".
Hur kan jag säga ..., av Karin Boye
(Ur Kärlek och uppror : 210 dikter för unga människor : en antologi / sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén. Stockholm : Litteraturfrämjandet, 1989. Först publicerad i De sju dödssynderna. Bonniers, 1941.)
Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar