***
Jag börjar med att citera från SVT Dalarna. På deras sajt kunde man läsa om ett hyllat teater projekt.
"I Horndal utanför Avesta sätter en grupp ungdomar upp en egen musikteater. I ungdomens år heter skådespelet som nu framförs för andra året. Det bygger på en bok som skrevs av en lokal smed och författare i slutet av 1800-talet.
Just nu pågår repetitionerna för fullt. En av nyckelpersonerna är Linnea Nygren som har arbetat om den gamle brukssmeden Johan Olov Johanssons poesi till teatermanus och nu regisserar pjäsen.
Tillsammans med Alice Andersson, som även hon är med och spelar i föreställningen, har Linnea också skrivit pjäsens musik." Publicerad 13 juli. SVT Dalarna
Jag har ingen koll på vilka dikter som inspirerat Linnea Nygren i manusskrivandet. Men jag väljer att publicera en dikt från boken Bergslagsvers.
Du har det allt bra, du!, av Johan-Olov Johansson (1874-1955)
(ur Bergslagsvers : dikter. Stockholm : Tiden, 1936.)
Du har det allt bra, du, på allt sätt och vis.
Du äter, du sover, du mår som en gris.
Du stiger i värde för var dag som går,
men jag, fattig fan, sjunker år ifrån år.
Du har det allt bra, du. Med benen i hon
du slavsar dig mätt som en annan patron.
Fast jag ber vår herre välsigna var bit
jag går mest från bords lika hungrig som dit.
Du har det allt bra, du. Ja, du har det bäst,
är smällfet och bukig och däst som en präst.
Men så är jag mager så att det förslår,
så pass att det skramlar i mig när jag går.
Du har det allt bra, du. Så bra att det känns.
För dig finns båd' kompensation och licens.
Men präster, patroner och länsmän har jag
och rackare på mig av hundrade slag.
Du har det allt bra, du. Förutan besvär
så blir du på ändan en finfin affär.
När jag lägger upp blir det lagom med lön.
På sin höjd rabblar prästen en långtråkig bön.
Du har det allt bra, du, på allt sätt och vis.
Det är nån'ting värt till att vara en gris.
Men oss gamla smeder man ger själva hin.
Blott landet är fullt av patroner och svin.
***
Den 13 juli kunde man läsa i Sydsvenskan om aktiviteten LitteraTur, anordnad av Sommarscen Malmö. Den består av en cykeltur genom Malmö kombinerad med poesiuppläsning. Producent för arrangemanget är Ulrika Selring. Inspirationskälla för evenemanget var tyska författaren Nelly Sachs.
 |
| Nelly Sachs, 1966 |
Precis innan det är dags för cyklisterna att starta
tvåtimmarsturen plockar Ulrika Selring, producent på Sommarscen Malmö, upp megafonen och förklarar kort vem Nelly Sachs var och läser upp hennes dikt ”Än hyllar döden livet”. Hon berättar att Nelly Sachs var en tysk författare vars böcker brändes på bål i trettiotalets Tyskland. Året 1940 flydde hon till Sverige med hjälp av Selma Lagerlöf ...
(Citat ur "Sachs navet i rullande poesitur", Hanna Rydén, Sydsvenskan 2016-07-13.)
*
Än hyllar döden livet, av Nelly Sachs (1891-1970)
(ur Än hyllar döden livet : dikter ; tolkade av Erik Lindegren. Stockholm : Bonnier, 1964.)
Än hyllar döden
livet i dig
du narr i brådskans spiral
vart steg allt längre från de barnsliga uren
och närmare och närmare greppet av vinden
rånaren av din längtan -
I vördnad häva sig stolar och sängar
ty oron har blivit som havet
och dörrar -
nyckeln inställd på motvärn
ändrar riktningen till ingång utåt -
De vita systrarna stjärnbadade
efter beröring av de främmande tecknen
från honom som här fyller ådrorna
ur sin underjordiska källa av törst
där visionerna måste dricka sitt lystmäte -
***
I oktober återkommer Karlskrona Musikteater med sin föreställning "Det är något bortom bergen", i vilken de tolkar Dan Anderssons låtskatt. Premiären ägde rum i november förra året. Medverkar gör: Skådespelarna Joachim Mostberg och Anna Lahmer, konstnär Åke Franzén, musikerna Peter Nilsson och Pia Daun. Källa: Visit Karlskrona
Jag kom på att jag inte har publicerat Dan Anderssons mest kända text.
Omkring tiggarn från Luossa, av Dan Andersson (1888-1920)
(ur Svarta ballader : dikter. Stockholm : Bonnier, 1917.)
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:
"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
och jag fördes bort av anden att få ro.
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'
Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar