Nu blickar vi åt ett annat håll ...
***
Om tre veckor firar poesifestivalen i Queensland, Australien, tjugoårsjubileum och deras utbud går inte av för hackor. Följande går att läsa om festivalen på webbsajten The AU Review.
"This August, Queensland Poetry Festival will present their 20th event, with three days and four nights of poetry, spoken word, panels, film, performance, art installations, slam, comedy, and hip-hop. This year’s festival, Lost Language, Found, will have a particularly strong indigenous and first nation focus.
Some ninety artists will be present for the festival, both Australian and international. Highlights include national treasure Archie Roach, Black Comedy’s Steven Oliver, a screening of an exclusive interview & reading by Clive James, and Pulitzer Prize winner Tracy K. Smith and storyteller Ivan Coyote in their only Queensland appearances.
This year’s Arts Queensland Poet In Residence will be Booker Prize listed Indian author and poet Jeet Thayil, with the position of first ever Indigenous Poet In Residence going to Brisbane’s own Samuel Wagan Watson."
**
Jag har tidigare introducerat Samuel Wagan Watson i bloggen, i samband med PSTC. Kvällens suveräna text är en färsk dikt som publicerades i maj månads Poetry Magazine.
A one ended boomerang, by Samuel Wagan Watson (f. 1972)
(from Poetry Magazine. May, 2016.)
For once you have tasted flight you will walk the earth with your eyes turned skywards, for there you have been and there you will long to return.
— Leonardo da Vinci
An hourglass constricted, the whore inside of me who is watching the clock, monitoring the time, this wasted time to get off, get going, lunar cycle gauge of tide and meridian. How I can hear the sand slip downward in my body clock? I need to be here, could be there, and not long ago the only place you wanted me to be was by your side ... maybe?
I am a pencil that cannot sharpen,
ink that slides off paper,
outside of our time, I am lost,
a one ended boomerang.
***
Den 3 juli presenterade Svenska Dagbladet en artikel till vilken de intervjuat olika kända personer om deras förhållande till poesi. Rubriken för artikeln var: "När poesin förändrar livet". En av de intervjuade var vår nya vice statsminister, Isabella Lövin. Hon sa så här:
”När jag läste diktsamlingen ’Jag var en dålig hund’ av Thomas Tidholm talade den rakt till mig. Jag var ung då när den kom ut, i början av 1980-talet.
(...)
Den samlingen innehåller överhuvudtaget många halsbrytande dikter, från det allra vardagligaste i vår kommersiella verklighet till universum och existensen."
Nu har jag också läst boken, och jag fastnade för den här dikten.
Semester, av Thomas Tidholm (f. 1943)
(Ur Jag var en dålig hund. Stockholm : Alba, 1981.)
Sommaren skjuter först
och frågar sen aldrig mer
Livets gröna färg
målas över oss
antingen vi förstår eller ej
Fåglar kommer hit över haven
bygger bon i ravinerna
sjunger sånger i skuggan
skriker bland molnen
Insekter kläcks i jorden
kryper upp på bladen
förirrar sig in i husen
Människan
en nykomling
med redan tillbakabildade vingar
öppnar fönstret, vinkar sen efter dom
– Hej hej lilla du
vi har en fin blomma här
i rabatten som du kanske inte har luktat på…
Men språket räcker inte till
på långa vägar
och kaffet är det ingen av dom som vill ha
Endast myrorna infinner sig
och rullar sorgfälligt bort strösockret
utan att se sig om
Myrorna, fåglarna, fladdermössen
alla är så allvarliga, så uppriktiga
Dom vet vad det handlar om
Man tar det som finns
lägger ett ägg, sår ett frö
sen flyger man bort och dör
Så enkelt är det, men se människan!
snärjd i biavsikter
hemfallen åt missbruk
Gräset dör där hon kissar
men hon förstår inte vinken
Sommaren går som ett oändligt
bönemöte
men semesterpengarna vill inte räcka
till försoningen
Människan klär hjälplöst av sig sina kläder
på stränderna
plaskar i vattnet
Skymningen faller, tvättar hennes kläder vita
Fåglarna tystnar
deras sånger vilar
som stilla silvertrådar i trädrymderna
Kvar på stranden står människan
ensam med sitt usla språk
mellan makt och längtan
gräsklippare och midsommarstänger
Det ska trösta och smeka henne
i tider som dessa
av sommar och främlingskap
på jorden
***
Slutligen vill jag rapportera om årets vinnare av Kundiman Poetry Prize. Jag har lästa några dikter av Sharon Wang. Hon utnämndes den 11 juli till årets prismottagare.
 |
| Sharon Wang |
"The Kundiman Poetry Prize is dedicated to publishing exceptional work by Asian American poets at any stage of their career.
Det går bra för flera asiatisk-amerikanska författare just nu: Marilyn Chin, Amit Majmudar, Ravi Shankar och Ocean Vuong för att nämna några.
**
from Wasp ode (extract), by Sharon Wang
(Published in the website OmniVerse.)
The Other
When a signal sent collided with a signal from the receiver,
the peaks and valleys could easily skew,
and all of the frequencies occurred at all the wrong times.
Therefore I had trouble understanding her, the girl from beyond.
But I always knew
the tap of the rhythm, learned it in my sleep, could reproduce
it without really understanding. Tap tap tap. Tap tap tap tap.
A message like a mistake you make so many times
it becomes ritual rather than accident,
or something you appropriate into a private lexicon,
say, the eye of an iris, so bright and large
it comes to represent sorrow, or drowning.
A marble placed in the mouth.
When you look away it is once again iris.
Like that, but over and over.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar