Ur Tornedalens djup

  Sommarresan började i Perstorp i Skåne och nu sätter vi P i Norrbotten hos Pajala-borna. Inom kommunen rinner Norrbottens längsta flod Torne älv och även dess biflöde Muonio älv.

Pajala kommun
6275 invånare (2015)

  Självklart är fiske en viktig sysselsättning i en kommun med två stora älvar och 150 sjöar. Det går att fånga öring, sik, abborre, harr och lax.
  Även i andra avseenden är matkulturen betydelsefull i Pajala kommun. Det gäller renköttet från rennäringen och hjortronen från skogens djup, och åker du till Kangos julmarknad (norr om Pajala) kan du förtära kaffeost och Kangoskaka.

  I Pajala huserar den unika Tornedalsteatern. Den är trespråkig och har framföranden på svenska, finska och meänkieli.

  Två viktiga symboler för kommunen är det stora soluret (38 meter i diameter, ett av världens största) på Soltorget och Lappugglan. 

***

  Den sympatiske författaren Mikael Niemi är född och uppvuxen i Pajala i Tornedalen, nära finska gränsen. Hans mormor var same och hans far finskspråkig tornedaling som lärde sig svenska först i skolan. Som 18-åring flyttade Mikael Niemi till Luleå där han läste elteleteknik på gymnasiet. Efter gymnasiet hade han en mängd olika anställningar vid sidan av skrivandet. Han jobbade på verkstad, som lärarvikarie, elevassistent och på ett litet bokförlag.

  Efter en kurs i skapande svenska och flera refuseringar debuterade han 1988 med diktsamlingen "Näsblod under högmässan". I sin diktning hämtar Mikael Niemi näring ur den Tornedalska kulturen med dess myller av skrönor och konflikter. Det gäller också hans båda ungdomsromaner "Kyrkdjävulen" (1994), om tre ungdomar i Pajala och kampen mellan ont och gott, samt uppföljaren "Blodsugarna" (1997). Språket är konkret och korthugget, ofta lakoniskt.

  Det stora genombrottet kom med "Populärmusik från Vittula" (2000), en bok som satte Tornedalen på den litterära världskartan. Jagberättaren Matti, som är fem år när det hela börjar, berättar om livet i Pajala under 60- och början av 70-talet.

*

  Första dikten av Mikael Niemi tycker jag mycket om. Den passar väl in på bygden och kommunsymbolen: lappugglan.

(ur "Änglar med mausergevär : dikter" av Mikael Niemi. Stockholm : Norstedt, 1989.)

Kölden svingar sin kätting över bygden
fingrarna vitnar till stearinljus
en örn av istappar sticker klor i min näsa
jag anar spår av djur i det starka mörkret
pulsar styvbent genom en skog vaktad av ugglor
avlossar ett skott så stjärnorna rasar från träden
och där ser jag stugan
fönsterluckorna är stängda, men i springorna
anar jag skenet från en instängd sommar
som när en kamera bär sina semesterbilder
genom vintern, oframkallade

***

  Nästa betraktelse utspelar sig vid ett besök i Tärnaby.

Gäutan

(ur "Änglar med mausergevär : dikter" av Mikael Niemi. Stockholm : Norstedt, 1989.)

Duggregn vid Gäutans kvällslugna rygg
uppe i stugan sover mormor
jag lyser med ficklampan, rengör kontaktlinserna
tvättar mig i strandvattnet
ute i bläckdjupet ligger näten
som de tunna linjerna i ett skrivhäfte
i morgonljuset ska vi lyfta dem
läsa dem med vilande åror
silvriga, sprattlande dikter

***

  Den avslutande dikten är hämtad från debutboken "Näsblod under högmässan".

Det är natt i alla väderstreck
jag lyfter min vita skalle
pressar in den som en gatlykta bland stjärnorna
något osynligt veckar sig
som när man doppar en hand i ett stilla vatten
sprider mjuka svävningar mot avlägsna horisonter
tystnaden lägger sina hårfina rötter
runt mitt marmorbleka kranium
jag somnar i min tyngd
som en sten i ett potatisland
där daggmaskarna skälver och viskar
på sina lågmälda frekvenser

(Ur "Näsblod under högmässan" av Mikael Niemi. Stockholm : Norstedt, 1988.)

Vad vet du om Vännäs?

  Vår sommarresa genom de små kommunernas Sverige har nått Västerbotten och den näst sista anhalten, Vännäs. Orten ligger vid sammanflödet av Vindel- och Umeälvarna, och ungefär 30 km från Norrlands största stad, Umeå.

Vännäs kommun
8583 invånare (2015)

  Vännforsen och Långforsen är de nedersta forssträckorna i den vilda och vackra Vindelälven – en av Sveriges fyra oreglerade älvar. Här finns Vännforsens naturreservat och Långforsens strövområde, dessa är sammanlänkade av Vännforsleden som tillkommit på initiativ av byborna kring älven.

  Företaget By the River välkomnar dig på olika aktiviteter längs älven. Du kan ta en skön kajaktur längs Vindelälvens nedre, lite lugnare, del. Hyr kajak och paddla själv eller följ med på en guidad tur. Den guidade turen tar ca 3 h. Vid vackert sommarväder finns fina möjligheter till bad vid sanddynor som passeras under turen. 
  Eller följ med på en bäversafari. Du glider fram i träeka eller gummibåt på spaning efter bäver. Det blir en garanterat spännande kväll då du får lära dig »allt« om det mytomspunna djuret som har så många likheter med oss människor. 

  Strax väster om Vännäs, ute på en myr står bildskaparen Kent Karlssons kyrka, Hägring, och speglar sig i det omgivande landskapet. Konstvägen Sju Älvar är en 35 mil lång konstutställning, från kusten i Holmsund i öster till Borgafjäll i Södra Lapplandsfjällen i väster. Längs konstvägen finner du förutom fantastiska konstverk, också naturupplevelser och många kulturhistoriska sevärdheter.
Källa: Visit Umeå

***

  Poeten Pär Hansson är född och uppväxt i Vännäs, Västerbotten. Pappan var lärare och mamman sekreterare. Pär Hansson gick en kurs i skrivande på Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö. 1996-98 gick han utbildningen i Litterär Gestaltning vid Göteborgs Universitet. Från 2003 ingår Hansson i redaktionen för den Göteborgsbaserade kulturtidskriften Gräs. Han har också arbetat som handledare på skrivarkursen vid bland annat Nordiska Folkhögskolan i Kungälv och på Biskops-Arnö. Han är bosatt i Stockholm. Källa: Alex författarlexikon

Hans dikter med norrländska motiv andas stor kärlek och präglas ofta av en sorts sturig hemlängtan, som om poeten inte alls hör hemma där han numera uppenbarligen bor, i Stockholm. Citat ur "Suggestionen får sin kraft ur stoffet", Tommy Olofsson, Svenska Dagbladet 2012-11-12.

(Ur "Vi plockar bär i civilisationen" av Pär Hansson. Stockholm : Norstedt, 2012.)

Det jag säger, det jag gör, min mor och min far
uppfostrade mig, vi tog bilen och körde
längs grusvägar, Hjåggsjölia, Pengsjölia, Hamburg
och London, öde hemman, vi såg efter
om bären börjat mogna

i skogen sjöng fåglar och bävern slog med stjärten
mot Pengåns yta, sländor glittrade, då någon satte ut sin aska
i det klara vattnet, någon följde med strömmen, följde med
in under myrkanten, mellan nakna rötter, sand, lera, skuggor
och gryningar, jag silades
genom öringens gälar, ett vått pulver
innanför kippande brosk innanför käkar
och ut mellan stenarna virvlande askan ser
en blåklocka ett berg
likheterna skrämmer mig mer än skillnaderna, det jag säger
och aldrig får sagt, ska vi ta en sväng förbi
farbror Helmer, säger han
jag tar min faders hand

***

  Även om diktsamlingen Motorsågsminne innehåller en del texter där den urbana miljön kommer närmare läsaren, så har den också dikter med naturinspiration.

(Ur "Motorsågsminne" av Pär Hansson. Stockholm : Norstedt, 2009.)

Längst nere där jag är ett slamkorn
under en fjäril
sover jag ut hos dig

när jag vaknar silar ljuset genom fjärilens vinge
mina saker flyter avlägsnade högt däruppe

Tandborste rakhyvlar och biljetter
kvitton och medicin mina tänder av grus

min blick lever med löven handen vingen underifrån
en lång upphakad virvel

***

  Sista orden hämtar jag ur boken Lavinflaggor från 2005. I den första sviten, kallad "Det finns ett gräs", ingår dessa följsamma rader.

(Ur "Lavinflaggor" av Pär Hansson. Stockholm : Norstedt, 2005.)

Det finns ett gräs
det finns
sommar innanför smärtan
jag minns dagarna jag ville hetsa
gräshopporna
uppvigla dem och få dem att spela
en ny melodi utanför de stora husen
nu spelar de en annan
jag inte trodde var möjlig
bättre än ett hot och bättre än ett löfte
ängen
breder ut sig, dagarna är här
...

Vad vet du om Ånge?

  Jag har varit ute och ätit med schackvänner och kom tillbaka till mitt boende lite sent. Men jag försöker ändå slänga ihop ett torsdagsinlägg. Jag har tre avsnitt kvar av min Sverigeresa och sen blir det PSTC under ett par torsdagar innan Utblicken återvänder i början av september. 
  Men nu tar vi tåget från norra Uppland till järnvägsknuten Ånge.

Ånge kommun
9459 invånare (2015)

  Ånge kommun ligger huvudsakligen i landskapet Medelpad. Ånge ligger där Mittbanan och Norra Stambanan möts och var därför en viktig plats när Posten en gång i tiden skulle lokalisera en sorteringscentral. Även fortsättningsvis har drygt 500 personer arbeten som kan kopplas (hihi!) till järnvägen.

  Men det är inte enbart rälsen som korsas i Ånge. Inom kommunen finns också Sveriges geografiska mittpunkt. Åtminstone den som Stockholms högskola tog fram 1947. Punkten ligger på berget Flataklocken inom kommunen.

  Ett annat populärt turistmål inom kommunen är Ljungans vattenvägar.

**

  Lennart Frick (f. 1939) är författare, journalist och förlagsman. Han föddes i Ytterturingen i Ånge kommun, där han växte upp i ett frikyrkligt hem - fadern var predikant i pingströrelsen. Lennart Frick tog realexamen 1956, men hoppade sedan av gymnasiet i första ring. I stället började han en journalistiska bana, först på Nordsvenska Dagbladet i Skellefteå och sedan på Piteå Tidning. 1960 flyttade han till Stockholm. Under åren 1961-73 var han verksam som litteraturkritiker i Arbetaren. Senare drev han enmansförlaget Fripress 1977-90 med utgivning av kvalitetslitteratur. Idag är han bosatt i Bromma, gift med Kerstin Kvint, som är litterär agent och dessutom driver Kvints förlag.

   Han debuterade som lyriker med diktsamlingen "Vindsvalt" (1960). Det har sedan dess blivit ytterligare en handfull diktsamlingar. Lagom till sextioårsdagen utkom för övrigt urvalet "Genom åren" (1999). Lennart Frick har också varit verksam som översättare samt svarat för utgivning och redigering av ett flertal antologier. Källa: Alex författarlexikon

  Jag vet inte om Lennart Frick skriver sina alster under kvällstid men när jag läser hans dikter är tidpunkten som beskrivs oftast kväll eller natt. Jag föredrar hans tidiga produktion, som den här:

Kväll, av Lennart Frick
(ur Innan mörkret [1982]. Genom åren : valda dikter ; förord av Lars Järlestad. Stockholm : Kvint, 1999.)

Almanackan visar januari
men vinden doftar april.
Som på ett gammalt stick
blånar isen över fjärden
där rävarna, med trubbiga skall,
kanar in mot mörkret.
Sen bara tystnaden -
och orons idoga tassande,
tätt under den tunna huden.

***

  Efter kvällstimmarna blir det nattetid. Följande dikt är hämtad från hans senaste diktsamling "Bittida och sent".

Nattvisa, av Lennart Frick
(ur Bittida och sent. Stockholm : Kvint, 2013.)

Tyngdlös sjunker du inåt, vaggas bort,
in i mörkret, in i tystnaden,
in i stillheten, strimmad enbart
av det hemtama porlandet i aortorna.

Med fingertopparna mellan revbenen
kan du ana hjärtklaffarnas idoga kamp.
De arbetar, de ger sig inte.

I morgon är en annan dag.

***

  Och under natten så drömmer vi.

Drömmen, av Lennart Frick
(ur Dagen D [1992]. Genom åren : valda dikter ; förord av Lars Järlestad. Stockholm : Kvint, 1999.)

I det svajande ögonblick när drömmen glider undan vet du inte riktigt var du befinner dig: i detta det främmande rummet, med okända röster utifrån gränden, eller i landskapet där du nyss fanns, på ett hygge med julihettan dallrande över snåren, tillsammans med vänner, sedan länge döda. Tätt intill dem stod du, självklart samhörig, och deras dofter var tveklöst tydliga: beckolja, kåda, kaffeeldsrök. Men när du försiktigt lyfte handen för att nudda vid dem var de åter borta, utom räckhåll. De finns så länge jag minns dem, säger du, men i morgonväkten är den trösten skral. Man vänjer sig nog, säger du. Men inte.

Vad vet du om Älvkarleby?

  Från Vingåker färdas vi mot norra Uppland och till vår nästa hållplats, Älvkarleby. Frågan är om det inte är författaren Stig Dagerman som orten är mest känd för. Men det finns lite annat också ... Missa inte de avslutande bloggnyheterna.

Älvkarleby kommun
9217 invånare (2015)

  Även i Älvkarlebys kommunvapen syns det tydligt vad som kännetecknar kommunen. Här stod en gång sportfiskets vagga i början på 1900-talet och laxfisket har alltid haft en viktig roll i Älvkarleby. Det har ofta stridits om rätten till de stora laxarna. Fisket bedrivs på en kort sträcka nedanför Älvkarlebyfallen.

  Vid fallen hittar man också Vattenfalls kraftverk. Det ligger cirka 8 kilometer från Dalälvens mynning.

  Sen har vi då Stig Dagerman (1923-1954), författaren, redaktören och journalisten, som föddes i Älvkarleby. Dagerman-rummet är öppet för alla och ligger i Hantverkshuset på Laxön. Rummet är möblerat i 40-talsstil. Här finns Stig Dagermans skrivbord och skrivmaskin, men också detaljer som skänkts av hans släkt och vänner.

***

  Stig Dagerman växte upp på farföräldrarnas gård. Tonåren tillbringade han med fadern, som var bergsprängare, i Stockholm. Han tog studentexamen 1942. Därefter bedrev han sporadiska studier i konst- och litteraturhistoria vid Stockholms högskola. Politiskt engagerad publicerade han sin första artikel i Storm 1941, där han senare blev både redaktör och ansvarig utgivare. Därefter knöts han till tidningen Arbetaren, där han var kulturredaktör 1944-45. Han gjorde skönlitterär debut 1945 och året efter mottog han Svenska Dagbladets litteraturpris. Källa: Alex författarlexikon

  Snacka om kometkarriär. Nästa stycke om hans debutroman "Ormen" är hämtad från Litteraturbanken.

  "Debuten kom med romanen Ormen (1945); ett omedelbart och uppmärksammat genombrott. Bokens två delar utspelar sig båda under beredskapstiden och knyts därtill samman av den intensiva gestaltning och diskussion av skuld, ångest och fruktan, som är berättelsernas grundstenar. Utmaningen, för den frihetssökande människan, är, tycks författaren vilja säga, att våga möta sina rädslor och sin skuld, att inte skyla över dessa med förströelser, mystik eller andra distraktioner som vänder blicken bort från livets mörker och vånda. Friheten finns i insikten och bör eftersträvas, oavsett personlig, själslig kostnad." 

  Redan 1943 hade Dagerman börjat publicera sin berömda dagsvers, "Dagsedlar", i tidningen Arbetaren. Genom samhällskritisk satir avhandlade han dagsaktuella frågor från stora och lilla världen. Över 1 300 dagsverser tillkom under perioden 1943-54. Jag har valt ut tre stycken.

Hemlös,av Stig Dagerman
(Först publicerad 27/9 1946. Ur "Dagsedlar". Stockholm : Norstedt, 1983.)

Ang. Militärmyndigheterna har vägrat att ställa de tomma kasernernas sängar till förfogande för Stockholms många hemlösa.

Septembers nätter är kalla.
Regnet vässar sin nål.
Slunga över oss alla
köldrymd ditt blänkande stål.

För köld är vår levnad benägen
Den hemlöses gata är svart
Stjärnorna sägs visa vägen.
Ja tack, lille broder, men vart?

Vart driver Björnen sin bana?
Vart finner en hemlös sitt värn?
Stjärnljuset breder sin fana
över vår tomma kasern

Låt, rymd, dina isnålar dugga
. men kanske har världen ett hopp.
En vedstapel öppnar sin skugga
åt en ensam frysande kropp.


***

Bytesdag, av Stig Dagerman
(Först publicerad 28/12 1951. Ur "Dagsedlar". Stockholm : Norstedt, 1983.)

Ang. Så är det åter dags att byta allt som skänktes fel på den stora givardagen.

Det är tid för byten och ånger,
ty så är det ordnat, min son,
att den som fick korta kalsonger
hade önskat en lång grammofon.

Vad vet man vad andra behöver?
Vad vet man om önskningars liv?
Byt hjärter mot spader och klöver
och byt din trumpet mot en kniv.

Byt, broder, din dagliga smärta
mot en som är mindre trång,
och du som skänktes ett hjärta
- pass på och byt mot en tång!

***

Liten måndagströst, av Stig Dagerman
(Först publicerad 8/2 1954. Ur "Dagsedlar". Stockholm : Norstedt, 1983.)

En hel sekund i livet
är mången broder fri.
En namnlös fågel stryker
hans panna tätt förbi.
En tanke exploderar
som ett fyrverkeri:
Vårt läge är kanhända
inte hopplöst – bara vi.

***

  I morgon fredag reser er redaktör till Skåne, och sedan vidare till Helsingör under lördagen. Jag ska spela schack i Danmark under nio dagar, men hoppas ändå kunna leverera blogginlägg. Dessa kommer ibland att ha dansk anknytning.
  Redan på söndag ägnas det tjugonde avsnittet av Tria Carmina åt min favoritdanska, Pia Tafdrup.
  I nästa vecka byter bloggen ut några rubriker. 

Bland annat kommer jag att ta upp heta bokrariteter på onsdagarna.

Musikinstrumenten ersätts av ballader på fredagarna, och istället för Tria Carmina blir det "Poeten och översättaren", på söndagarna. 

Under tio lördagar kommer jag dessutom titta närmare (inte nödvändigtvis recensera) på tio moderna verk, som merparten av er aldrig kommer att stöta på - varken i bokhandeln eller på närmsta bibliotek.

  Oj, jag höll på att glömma PSTC. I övermorgon redovisas resultatet från "Andra chansen". I vecka 32 eller 33 presenteras finalfältet, samtidigt som jag jagar en jury inför finalbedömningen. Den spännande upplösningen kommer i vecka 35, om allt klaffar.

Vad vet du om Vingåker?

  Vi lämnar Töreboda och åker in i de västra delarna av Södermanland. Från Vingåker härstammar förre statsministern Göran Persson, men det är inte hans texter som jag lyfter fram. En annan politisk skribent, Göran Greider (f. 1959) har också växt upp i kommunen.

Vingåkers kommun
8896 invånare (2015)

  Vingåker har en lång tradition inom textilbranschen, och fortfarande återfinns Vingåkers största företag inom denna bransch. 
  Många besökare kommer till orten för att fynda i Vingåkers Factory Outlet, som är Sveriges största outlet för märkeskläder. Den startades 1997 av Bosse Ljungström och Richard Ericson och är en äkta fabriksförsäljning. Verksamheten omfattar i dag över 6000 kvadratmeter handelsyta och över 1 miljon klädesplagg.

  Klädjakten kan kombineras med ett kulturbesök på Säfstaholms slott för att studera konst. Under 1800-talet fanns här Sveriges största privata konstsamling. Den var Gustav Trolle Bondes livsverk.

***

  Författaren och samhällsdebattören Göran Greider växte upp i ett arbetarhem i Vingåker. Fadern arbetade bl.a. som sjöman och modern var sömmerska inom konfektionsindustrin. Efter gymnasiet arbetade Göran Greider en tid på SKF. Han hade också en kort karriär som dansbandsmusiker. Han flyttade därefter till Stockholm och bedrev universitetsstudier med fil.kand. 1988. 

  I mars 1999 utsågs han till ny chefredaktör på Dala-Demokraten, en post han sedan dess varit trogen.
  Göran Greider debuterade 1981 med diktsamlingen "Vid fönstret slår ensamheten ut". Han har därefter publicerat drygt en handfull diktsamlingar. Greider skriver gärna längre berättande dikter, de flesta klart politiska och samhällsorienterade. Han skriver också "brukspoesi", dvs. dikter ämnade för speciella tillfällen. Källa: Alex författarlexikon

  Jag har läst hans två senaste diktsamlingar och valt ut tre alster. Med tanke på uppväxten är följande semesterbetraktelse intressant.

Fabriksmänniskan, av Göran Greider
(ur Katterna kommer in från mörkret. Stockholm : Bonnier, 2009.)

Jag kände fabrikslivets
skugga falla
över hela min barndom.
När semestern kom
uppförde sig farsan som en fånge
som äntligen
gått på permission.

Och min mor?
Hon flög.
Hon flög lågt, men hon flög!
Bara hennes ungar var
väl litet rådvilla i den här nya känslan,
i de ljumma vindarna från havet,
den ändlösa sommaren.

***

  Det står klart när man läser hans lyrik att formen är inget som prioriteras. Den senaste boken "Och dagarna är som små sekler" består av tre längre diktsviter där texterna blir som tågresor med längre eller kortare stopp. Följande innehåller en reflektion till dåtiden.

(Ur "Och dagarna är som små sekler", av Göran Greider. Stockholm : Bonnier, 2012.)

Den äldre mannen som brukar ta hand
om rosorna längs husväggen
syns ibland
under kökslampan
lutad över tidningen.
Han kör ut fisk till olika butiker.
Hans skåpbil står med bakdörrarna öppna
hela nätter ibland
för att vädra ut fisklukten.
Tänker om honom att han liksom hör
ihop med min fars försvunna värld:
småfixarna, alla de udda, de som drar
sig fram men också
ägnar sig åt att vårda
rosorna utanför huset.

***

  Jag gillar nog hans korta dikter bäst, de som nästan upplevs vara aforismer. Det finns fler fina sådana i Katterna kommer in från mörkret.

Hem, av Göran Greider
(ur Katterna kommer in från mörkret. Stockholm : Bonnier, 2009.)

Kom hem till sömn och tystnad.
Tassade för att inte väcka de sovande

eller röra till deras drömmar.

Vad vet du om Töreboda?

  I dagens första inlägg får ni lite politisk diktning. Jag tänker inte redogöra för begreppet arbetarlitteratur, eftersom det konstant används felaktigt. Hos Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek väljer man istället att använda ämnesordet arbetarskildringar. En bättre lösning, tycker jag.

  I Fredsbergs socken, Töreboda, föddes 1861 en blivande socialdemokratisk skribent och poet, Karl Johan Gabrielsson. Min huvudsakliga källa till inlägget har varit Ture Nermans biografi "K.J. Gabrielsson" (Stockholm : Tidens förlag, 1942.). I Wikipedias kategori "Svenska arbetarförfattare" finns inte Karl Johan Gabrielsson med. Ni kan nog hålla med om att det är anmärkningsvärt, efter att ni har läst nedanstående text.

***

Töreboda kommun
9087 invånare (2015)

  Det är märkbart när man studerar Törebodas kommunvapen att det är vattendrag man förknippas med. Kommunen ligger ju mellan Vänern och Vättern, och förbindelselänken Göta kanal slingrar sig genom samhället. Kanalen är givetvis den stora turistattraktionen. Under sommaren trafikeras kanalen av tre passagerarbåtar. Du kan också korsa kanalen med Europas minsta färja i reguljärtrafik.

  Vart tredje år arrangeras även Törebodafestivalen i början av juli. I år var det sjätte gången, och man samlade ihop flera intressanta artister på scen: Europe, Jill Johnson, Tomas Ledin, Eric Saade, och många fler.

***

Folkriksdagen 1896.
I bakre raden sitter Hjalmar Branting i mitten.
Karl Johan Gabrielsson sitter till vänster om honom.

  Familjen Gabrielsson lämnade Skaraborg under nödens år, 1867, för att söka lyckan i Stockholm. Karl Johan var då 6 år. 
  Men de svåra förhållandena för familjen fortsatte i storstaden. Karl Johan fick bara gå tre år i skola. För efter moderns död splittrades familjen och han tvingades vid 12 års ålder ut i förvärvslivet. Stundom var han arbetslös och fick svälta. Så småningom engagerade han sig fackligt och politiskt. Under den här perioden så lärde han sig, helt på egen hand, tre språk och studerade de stora filosofernas verk. Han var även intresserad av konsthistoria. Han skrev dikter, berättelser och debattinlägg. Vid en rösträttsdemonstration 1893 talade han om valet mellan det öppna våldet och den allmänna rösträtten. Han framförde även den här:

Framåt mot ljuset, av Karl Johan Gabrielsson

Vart man än lyssnar, vart man än spanar
finner man skaror som rusta till strid.
Kanske det börjar förr än man anar,
bäst är att hålla sig redo därvid.
Kan det få avlöpa lugnt, är det väl,
bättre begär ej den längtande träl.
Men om man spänner tills bågen vill brista,
fortfar med nej'en och dömer med väld,
faller till sist nog den tändande gnista,
som giver liv åt förödelsens eld.

  År 1892 hade han anställts som medarbetare i Social-Demokratens redaktion och två år senare utsågs han till redaktör och ansvarig utgivare för den nya socialdemokratiska veckotidningen Folkbladet.

  Från 1890 och några år framåt skrev han även dikter till första maj-demonstrationerna. Den här är från 1895.

Och fanorna vaja så röda
i solens förgyllande glöd,
förbrödringens känslor de löda
en kedja mot träldom och nöd.
Frihetens vårvindar susa
och majsånger mäktiga brusa.

Och tågen sig ringla så långa
längs fälten mot skogarnas bryn.
Se, mödornas härskaror gånga
att svärja sin ed under skyn!
De svärja, att ingen skall svika,
att ingen ur kampen skall vika.

**

  År 1898 bildades Landsorganisationen, LO, och dess förste sekreterare blev Karl Johan Gabrielsson.

**

  Blott tre år senare dog Karl Johan Gabrielsson i sviterna av lungtuberkulos. Han dog 31 oktober 1901. 
  En av hans mer stämningsfulla dikter publicerades i juni 1901.

O, sjudande liv, av Karl Johan Gabrielsson

Jag känner din doft från knoppar och blom,
hur den strömmar i kammaren in,
med vårens frömjöl och älskedom
och sorlet som hugnar mitt sinn!

Små flickdiskanter skratta så glatt,
man är ute nu, det är vår!
Och pojkarna spela så muntra spratt
och hojta så det förslår.

En timmermansyxa bankar i trät,
en mops låter höra sitt skall,
mot asfalten ljuda gårdskarlens fjät,
en bräda föll att det small.

En bryggarvagn kommer buller åstad,
man piskar mattor på gårn,
i trapporna jama kattor i rad,
som det brukar hända om vårn.

Vad vet du om Sotenäs?

  Det är sommarens varmaste dag så vi söker oss till kusten. Vi åker från Lenhovda i Småland till Smögen i Sotenäs kommun. Kanske är Sotenäs den kommun som har flest författare per tusen invånare. Jag skulle kunna skriva om Gunnar D Hansson (vilket jag redan har gjort), Arne Lundgren eller Nils-Åke Hasselmark. Men det blev en kvinna.

Sotenäs kommun
8910 invånare (2015)

  Sotenäs är förknippat med turism och fiskenäring. De båda huvudorterna Smögen och Kungshamn borgar för det. I Smögen finns en enormt lång brygga och segelbåtarna ligger på rad. Kungshamn är känt för Abba, alltså inte popgruppen utan fiskkonserverna. 
  På Rössholmen, som ligger mitt emellan Kungshamn och Smögen startades år 1927 företaget "Gravarnes konservfabrik" som senare sålde sin produktion till "Aktiebolaget Bröderne Ameln", sedermera känt som Abba. År 1954 startade tillverkningen av Kalles kaviar. När företaget växte tog marken på Rössholmen slut och man blev tvungen att flytta produktionen till Hagaberg, som ligger precis norr om Smögenbrons fäste på Kungshamnssidan. Källa: Wikipedia

**

  Christine Falkenland (f. 1967) är född och uppvuxen på Smögen i Bohuslän. Som ung ville hon en tid bli präst och flyttade till Göteborg för studier som avbröts. 
  Efter debuten publicerade hon i snabb följd ytterligare tre diktsamlingar och hon blev under 90-talet en av de mest uppmärksammade yngre kvinnliga författarna i Sverige. Hennes dikter har karaktäriserats som dekadenta, demoniska och barocka. Källa: Alex författarlexikon

  Jag håller inte riktigt med den beskrivning som ges i Alex författarlexikon. Jag tycker snarare att texterna präglas av frågor och tvivel, och tar upp såväl barndom som moderskap. Även de religiösa tankarna präglar dikterna.

Christine Falkenland

(ur Om honom. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2004.)

Det som borde ha blivit dikt
allt som jag andades in och ut
eftermiddagstimmarna

Jag ville så gärna
finna mening och mål
i det fördolda
i fjolårsgräs och regn

Omvärdera barndomen
tänk på festerna
då vi åkte madrass nerför
den hala trappan
till ljudet av jagande csardas
och släpande schmaltz

Ibland låste du upp kyrkan
med egen nyckel
och jag smet in under din arm
och uppför läktartrappan
för att låta mig dränkas
i det frambrusande blodet
från ditt pumpande orgelhjärta

I saknadens rum
sitter du kvar vid orgeln
vänder dig leende om
du kan alltid fina mig där
med handen vilande mot kinden
och ögon som klänger på dig

***

 En mycket dystrare stämning råder i diktsamlingen "Blodbok" från 1995. Här avlöser livsfrågorna varann. Det är tydligt att författaren går igenom en smärtsam process, som resulterar i såväl fysiska som psykiska uttryck i texterna.

(ur Blodbok : dikter.  Stockholm : Gedin, 1995.)

Tingen mörknar: jag närmar mig
jag har låtit mig klyvas

Du är inte hos mig
på botten av brunnen

Min kropps ensamhet
den jag var med inseglet obrutet

I drömmen reglar jag dörrarna för dig
vilodagar sträcks ut på rad
till denna punkt kan jag inte återkomma
denna gråt sätter inga vävar i gungning
det bara brister, brister
himmel som man kunde rikta sina ögon mot

***

  Ytterligare ett exempel från "Blodbok" (1995).

Ingen röst och inget öra
inga dörrar att öppna till strålande rum
där änglar bor
jag måste försvinna långt härifrån
knipa igen min lilla trut till en sockerstrut

Sedan länge är jag utbytt
i denna dal finns ingen tröst
och inget sammanhang
inget äkta namn att bära

Vad vet du om Uppvidinge?

  Vi lämnar plasten i Perstorp och reser till glasriket i Småland. Glasriket är ett område som består av kommunerna Emmaboda, Lessebo, Nybro och Uppvidinge. Åseda är centralort i Uppvidinge kommun. Ordet "uppvidinge" betyder "den övre skogsbygden".

Uppvidinge kommun
9250 invånare (2015)

  Det är såklart glasbruken som kommunen är mest känd för. Numera kan du besöka Hauge hantverksglas, Lindshammar Glasbruk, och Rosdalabutiken (Rosdala Glasbruk).

  Mitt i storskogen finns även Norra Europas längsta zipline.
Hos Little Rock Lake kan du fara fram på 52 meters höjd i
upp till 70 km/h. Om du gillar äventyr i skog och mark är
Uppvidinge ett kul val.

***

  I orten Lenhovda föddes poeten Roy Isaksson, 1948. Han är uppväxt i byn Varshult där föräldrarna var lantbrukare. Roy är en utbildad kollega. Han tog bibliotekarieexamen 1976. Samma år debuterade han med samlingen "Moteld". Den egna utgivningen är sparsam. Det har blivit fem diktsamlingar. Men Roy har också gjort en viktig insats som översättare. Han har bl.a. introducerat nobelpristagaren Jaroslav Seifert. Han har också tolkat verk av en annan nobelpristagare, irländaren Seamus Heaney.

**

(Ur "Släpljus och vingar", av Roy Isaksson. Lund: Celanders, 2013.)

... fars skuldror, böjda av arrendeslit och fruset timmer,
den årligen återerövrade jorden
    och gråstenarnas ändlösa följe som en växande,
omättlig, osorterad jävlighet

plogbillen kilade fast, naglarna sprack och
hästfan knäade omkull mellan draglinorna

bolagets skogvaktare, med svinborst i hatten,
klev objuden omkring i hans arbete
och delade ut förmätna order, tvingade honom att
svära, vanmäktig

tvingade mig att se skillnaden ...

***

Beröring, av Roy Isaksson
(Släpljus och vingar. Lund : Celanders, 2013.)

Vägtistelns ljuvliga beröring
Penselmjuk, väntande rakborste.
En minnesflaga, återfunnen.

Mörkröd mognad.
Samma smekning, lustfylld, vuxen.
Den påtaglighet vi sökte.

De flikiga bladen i stingande närhet.
Den begränsning vi blödde av.

***

  Avslutningsvis en kortdikt.

(Ur "Lufthunger", av Roy Isaksson. Stockholm : Natur & Kultur, 1997.)

Edgar i "Dödsdansen"
sitter och faller inombords
just så är det -
det innersta faller ifrån
ner i det bottenlösa

Vad vet du om Perstorp?

  Under sommaren kommer bloggen porträttera diktare som föddes i några av Sveriges minsta kommuner. Även orterna får en beskrivning i inläggen. Rubriken på dessa blir "Vad vet du om ...?" Vi börjar i mina hemtrakter, med Perstorp - Skånes minsta kommun.

Perstorps kommun
7174 invånare (2015)

  Perstorp är framför allt känt för "Perstorpsplattan", en bänkskiva i laminat lämplig för köket. Och så här inleddes den produktionen ...

  1881 grundade Wilhelm Wendt, civilingenjör i kemi "Stensmölla kemiska tekniska industri", en kolningsanläggning för att producera ättiksyra, tjära, träkol och träsprit. Perstorps Ättika blir snabbt en framgång.
  1886 byter företaget namn till "Skånska Ättiksfabriken".
  1895 ärver sonen, Wilhelm Wendt, företaget. Nu läggs grunden för många av de produkter som under större delen av 1900-talet ska bära Perstorps varumärke – formalin, bindemedel, härdplast, formgods och laminat. Företaget anställde en indisk doktorand i kemi vid namn Innanendra Das Gupta, som 1918 experimenterar fram det första plastmaterialet i Skandinavien (polymeren). Något år senare blandar man Indolack, beck och tjära, med trämjöl som fyllmedel, och får fram härdplasten Isolit. Från 1923 producerar man laminat.

  Vid andra världskrigets slut 1945 är företaget Skandinaviens största plastindustri med över 10.000 olika plastartiklar. I början av 1950-talet producerar man modernt formgivna, färgglada hushållsartiklar, färgglada produkter av den nya melaminplasten blir populära. År 1951 lanseras också "Perstorp-plattan".

Bild från www,plastenshus.se

***

  Strax norr om Perstorp ligger Oderljunga socken. Här föddes 1906 i Hagstad, Artur Lundkvist.  Föräldrarna var lantbrukare. Lundkvist flyttade hemifrån 1924. Han vistades en tid i Köpenhamn 1925, och kom till Stockholm året därpå, tjugo år gammal. Huvudstaden blev hans hemort resten av livet. Han gifte sig 1936 med författaren Maria Wine. De levde i ett äktenskap som varade ända till Lundkvists bortgång 1991.
     Lundkvist hörde till de många autodidakter, det vill säga självlärda författare ur arbetar- eller bondeklassen som blev författare under 1920- och 1930-talen. Till en början var han diktare, poet. Under de allra första litterära försöken var inflytandet från Nietzsche och Pär Lagerkvist stort. Snart blev även finlandssvenska poeter som Edith Södergran och Elmer Diktonius och amerikaner som Walt Whitman och Carl Sandburg viktiga för Lundkvists lyriska utveckling. Källa: Alex författarlexikon

Sången om fadern (inledningen), av Artur Lundkvist (1906-1991)
(ur Korsväg. Stockholm : Bonnier, 1942.)

Jag minns dig fader, jag ser dig:
en vitmenad såningsman i vårens vind,
barfota i mossen eller med bröstet rött
av sol i slåtterhettan, en plöjare
med töm om livet, med stöveln trampande
tillbaka torvan. Ja minns dig
när du sotade spisen med enriskruskor,
tidiga vintermorgnar med utspillt sot i snön;
när yxan flög av skaftet och ven förbi mig
och du blev så vit och din röst så liten;
när du trampade hackelsemaskinen och matade in
den bleka havrehalmen eller tröskade med slaga
de nya rågen till det första baket;
när du högst på ett hölass böjde dig ner
under trädgrenarna; när du drog fram kalvar,
blodig till armbågarna, födsloslemmig,
och torkade dig på halm och blåste andedräkt
i kalvens mun; när du grävde diken
ner till den ljusa sanden och täckte dem
med nyhugget ris på bottnen; när du hukade
vid en jordtäckt rovstack med granris
kring öppningen, mellan hjulen som skar ner
i det späda gräset; när du drog en kärra
högt lastad med grönfoder genom kvällsdimman;
...

***

Famn, av Artur Lundkvist
(ur Naket liv : dikter. Stockholm : Bonnier, 1929.)

Jag vilar i din famn och hör ditt hjärta slå
och det är att höra hjärtat slå i livets eget bröst;
ditt hår är en vårlig skog i vilken jag drömmer,
en dunkel skog, doftande av mark och blomster och fallande regn:
jag hör suset av stora träd, av högt gräs och världsvida vatten.

Du är drucken av ungdom, översvämmad av kärlek;
du slingrar dig kring mig som en vinranka,
din mun är som en mogen blödande druva;
du glömmer hela världen och är bara en rytm,
ditt blod svallar som hav och floder svallar
och sjunger sorglöst, jublande
som syrsorna sjunger i det solvarma sommardoftande gräset.

*

   Inte nog med att Lundkvist skrev ofattbart mycket, och inom snart sagt alla tänkbara genrer; han strävade dessutom intensivt efter att jämka samman olika genrer och skrivsätt. Många av hans böcker måste rubriceras med diffusa genrebeteckningar som "prosabok", "lyrisk prosa", prosatexter, etc. Prosadikter stöter man på i bland annat "Jordisk prosa" (1930) och "Eldtema" (1939). Lundkvist prövade också under 1980-talet en helt egen, ny litterär form: "afolyrismer", det vill säga lyriskt präglade aforismer. Afolyrismer finner man bland annat i "Allvaret i leken" från 1987. Källa: Alex författarlexikon

Här följer några afolyrismer:
(ur Tankar för vilsekomna : afolyrismer, i urval och med förord av René Vázquez Diaz. Malmö : Pequod press, 2010)

Raka vägar för alltför snabbt till målet. Vad ska man göra sen?

Hur fort en vanlig höna än rör på sig blir den ändå aldrig kallad för rapphöna.

O hjärta, känslornas hemvist! Men hjärtat svarar: Jag arbetar!

I paradiset får igelkotten byta skinn.

Ingen förvandlar sig utan motstånd: den mänskliga leran är armerad.

Varför finns det ännu inga strykjärn för rynkig hud?