Vad vet du om Ånge?

  Jag har varit ute och ätit med schackvänner och kom tillbaka till mitt boende lite sent. Men jag försöker ändå slänga ihop ett torsdagsinlägg. Jag har tre avsnitt kvar av min Sverigeresa och sen blir det PSTC under ett par torsdagar innan Utblicken återvänder i början av september. 
  Men nu tar vi tåget från norra Uppland till järnvägsknuten Ånge.

Ånge kommun
9459 invånare (2015)

  Ånge kommun ligger huvudsakligen i landskapet Medelpad. Ånge ligger där Mittbanan och Norra Stambanan möts och var därför en viktig plats när Posten en gång i tiden skulle lokalisera en sorteringscentral. Även fortsättningsvis har drygt 500 personer arbeten som kan kopplas (hihi!) till järnvägen.

  Men det är inte enbart rälsen som korsas i Ånge. Inom kommunen finns också Sveriges geografiska mittpunkt. Åtminstone den som Stockholms högskola tog fram 1947. Punkten ligger på berget Flataklocken inom kommunen.

  Ett annat populärt turistmål inom kommunen är Ljungans vattenvägar.

**

  Lennart Frick (f. 1939) är författare, journalist och förlagsman. Han föddes i Ytterturingen i Ånge kommun, där han växte upp i ett frikyrkligt hem - fadern var predikant i pingströrelsen. Lennart Frick tog realexamen 1956, men hoppade sedan av gymnasiet i första ring. I stället började han en journalistiska bana, först på Nordsvenska Dagbladet i Skellefteå och sedan på Piteå Tidning. 1960 flyttade han till Stockholm. Under åren 1961-73 var han verksam som litteraturkritiker i Arbetaren. Senare drev han enmansförlaget Fripress 1977-90 med utgivning av kvalitetslitteratur. Idag är han bosatt i Bromma, gift med Kerstin Kvint, som är litterär agent och dessutom driver Kvints förlag.

   Han debuterade som lyriker med diktsamlingen "Vindsvalt" (1960). Det har sedan dess blivit ytterligare en handfull diktsamlingar. Lagom till sextioårsdagen utkom för övrigt urvalet "Genom åren" (1999). Lennart Frick har också varit verksam som översättare samt svarat för utgivning och redigering av ett flertal antologier. Källa: Alex författarlexikon

  Jag vet inte om Lennart Frick skriver sina alster under kvällstid men när jag läser hans dikter är tidpunkten som beskrivs oftast kväll eller natt. Jag föredrar hans tidiga produktion, som den här:

Kväll, av Lennart Frick
(ur Innan mörkret [1982]. Genom åren : valda dikter ; förord av Lars Järlestad. Stockholm : Kvint, 1999.)

Almanackan visar januari
men vinden doftar april.
Som på ett gammalt stick
blånar isen över fjärden
där rävarna, med trubbiga skall,
kanar in mot mörkret.
Sen bara tystnaden -
och orons idoga tassande,
tätt under den tunna huden.

***

  Efter kvällstimmarna blir det nattetid. Följande dikt är hämtad från hans senaste diktsamling "Bittida och sent".

Nattvisa, av Lennart Frick
(ur Bittida och sent. Stockholm : Kvint, 2013.)

Tyngdlös sjunker du inåt, vaggas bort,
in i mörkret, in i tystnaden,
in i stillheten, strimmad enbart
av det hemtama porlandet i aortorna.

Med fingertopparna mellan revbenen
kan du ana hjärtklaffarnas idoga kamp.
De arbetar, de ger sig inte.

I morgon är en annan dag.

***

  Och under natten så drömmer vi.

Drömmen, av Lennart Frick
(ur Dagen D [1992]. Genom åren : valda dikter ; förord av Lars Järlestad. Stockholm : Kvint, 1999.)

I det svajande ögonblick när drömmen glider undan vet du inte riktigt var du befinner dig: i detta det främmande rummet, med okända röster utifrån gränden, eller i landskapet där du nyss fanns, på ett hygge med julihettan dallrande över snåren, tillsammans med vänner, sedan länge döda. Tätt intill dem stod du, självklart samhörig, och deras dofter var tveklöst tydliga: beckolja, kåda, kaffeeldsrök. Men när du försiktigt lyfte handen för att nudda vid dem var de åter borta, utom räckhåll. De finns så länge jag minns dem, säger du, men i morgonväkten är den trösten skral. Man vänjer sig nog, säger du. Men inte.