tisdag 7 juli 2015

På drift i Nordatlanten

  I det andra inlägget om Atlanten håller vi oss vid den nordamerikanska kontinenten. Det blir ett besök på Labradorhalvön och ett stopp vid George's Bank utanför Massachusetts. Sedan samlar Harry Martinson (vem annars) ihop resterna i slutet.


Labradorhalvön:


Den är omgiven av Saint Lawrenceviken, Atlanten, Ungavabukten, Hudsonsundet, Jamesbukten och Hudson Bay. Arealen beräknas till 1 380 000 kvadratkilometer.
  Överallt möter man spår av en forntida nedisning. Landet är rikt på sjöar och floder. Bland de senare märks Moisie, Romaine och Natashquan till Saint Lawrenceviken, Churchill med sina 96 meter höga fall till Atlanten, Caniapiscau eller Koksoak till Ungavabukten i norr och i västra delen den så kallade Eastmain. Sjöarna uppges uppta en fjärdedel av hela arealen. Längst österut på halvön ligger Cape St. Charles som är den nordamerikanska kontinentens östligaste plats.

**


Off Labrador, by Thomas Stephens Collier (1842-1893)
(from Poems of places. Vol. XXX. 1876-79.)

The storm-wind moans through branches bare;
The snow flies wildly through the air;
        The mad waves roar, as fierce and high
        They toss their crests against the sky.

Dark and desolate lies the sand        

Along the wastes of a barren land;
        And rushing on, with sheets flung free,
        A ship sails down from the northern sea.

With lips pressed hard the helmsman stands,

Grasping the spokes with freezing hands,        
        While white the reef lies in his path,
        Swept by an ocean full of wrath.

The surf-roar in the blast is lost;

The foam-flakes by the wild wind tost
        High up in air, no warning show,        
        Hid by the driving mass of snow.

With sudden bound and sullen grate,

The brave ship rushes to her fate,
        And splintered deck and broken mast
        Make homage to the roaring blast.

Amid the waves float riven plank,

And rope and sail with moisture dank;
        And faces gleaming stern and white
        Shine dimly in the storm-filled night.

By some bright river far away,        

Fond hearts are wondering where they stay
        Who sleep along the wave-washed shore
        And stormy reefs of Labrador.

***

George's Bank:

  Världens rikaste fiskevatten var en gång de stora fiskebankarna öster om Kanada och nordöstra USA. Georges Bank, Grand Banks och Flemish Cap var centrum för världens torskfiske och redan från 1400-talet så fiskade europeiska fiskare i området. Spanska, portugisiska, brittiska och många andra. Framförallt var de stora fiskebankarna utanför Nordamerikas kust centrala för världens torskfiske.
  Fiskrikedomen beror i stor utsträckning på att den varma Golfströmmen och den kalla Labradorströmmen möts i området. Något som tillsammans med att det handlar om grund områden bäddar för bra levnadsförhållanden och stor biomassa. Källa: zaramis.se

On George's Bank (two verses), by C.W. Hall
(from Poems of places. Vol. XXX. 1876-79.)

Two hundred miles to the south-southeast
On George’s the billows foam like yeast.
O’er shallow banks, where on every side
Lies peril of billow, shoal, and tide.
There, riding like sea-gulls with wings at rest,         
Cape Ann’s swift schooners the sharp seas breast,
With their straining cables reaching down
Where the anchors clutch at the sea-sands brown.


There gather when shorten the wintry days
The fish of a thousand shallow bays.         
There men of a score of races reap
Their dear-bought harvest, while billows sweep,
And drear fogs gather, and tempests blow
O’er the fatal sands which shift below
The ever-angry sea, which laves
A thousand wrecks and a myriad graves.
...

***

  Vrakspillror kan färdas många sjömil. Vem vet det bättre än den tidigare matrosen, Harry Martinson (1904-1978).

Drivved älskar jag, av Harry Martinson
(ur Havet : en lyrikantologi / sammanställd av Ingvar Holm ; med bilder av Gösta Werner. Höganäs : Bra bok, 1988.)


Drivved älskar jag
som kommer långt ifrån.
Nordatlantiskt trä, som slipats, dränkts och formats
av havets svarvar
i svall på öde kuster,
isorgelkusterna vid Labrador.

Gemenskap söker jag av svaghet, av vilsenhet
och skräck för dova makter.

Men vore jag skapad
med styrka nog att överleva
som säl på ensamhetens hav

då ville jag slutligt ensam dö
som bara drivved driver
och sorlas in och slipas in i havet
isorgelkusterna vid Labrador.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar