Den gick av stapeln för 23:e gången, i år i staden Little Rock, Arkansas. Programmet bestod huvudsakligen av olika slam-events men också av några workshops. En av dessa höll det unga löftet Bianca Lynne Spriggs i. Hennes webbsajt kan du besöka här, http://www.biancaspriggs.com/. Festivalen hade en speciell tävling för "ekphrastic poetry". Den kategorin hade 14 deltagare!! Oväntat, men mycket glädjande att poesi om konst lyfts fram på det sättet.
Sentinel, by Bianca Spriggs
(from How swallowtails become dragons. Accents Publishing, 2011.)
When I was still in grade school,
Dad found a snake once while mowing
our crabgrass lawn; he strode into
the house in grass-flecked shorts
and old penny loafers,
not even stopping to pop open a beer.
He was looking for the pistol
or a blade to hew the snake down.
I did not know the drawers
in our home kept such secrets.
Onward, onward, fifteen years.
An intoxicated man who says he loves me
has followed me home to my father’s house.
Just before 5 AM, I awake to pebbles
against my window and downstairs,
my father staring down the door,
armed with the same face he wore
when he knew there was a serpent
within his reach.
***
En av de mest intensiva poesifestivalerna måste "Annikki Poetry Festival", vara. Under en dag i Tampere, Finland, fick åhörarna möta drygt 20 poeter. Det kanske allra intressantaste inslaget vid årets festival var den sista programpunkten. Då presenterades en av de största inom genren "Dub-poetry", Mutabaruka.
Dub-poetry är en form av estradpoesi från Västindien, som utvecklats ur dub-musik, d.v.s. "spoken word" kombinerat med reggaerytmer, i Jamaica på 1970-talet.
I klippet kan ni lyssna till ett väldigt speciellt verk av Mutabaruka.
***
En av de internationella poesifestivaler som har störst genomslagskraft är Poetry International Festival i Rotterdam. I år ägde den rum mellan 9:e och 13:e juni. Här har flera talanger fått sitt stora genombrott. Till årets upplaga inbjöds bland annat tre poeter som ni stötte på i förra årets PSTC (kanske följer de min blogg, hi hi ..), Durs Grünbein och Barbara Köhler (PSTC-vinnarna), samt Tonnus Oosterhoff från Nederländerna.
Det är alltid hög klass på festivalen, Tomas Tranströmer besökte den tre gånger. Ur årets program vill jag lyfta fram den australiensiske poeten Lionel Fogarty. Han har aboriginskt ursprung och kämpar för aboriginernas markrättigheter.
A lie, by Lionel Fogarty (f. 1958)
(from Kargun. Cheryl Buchanan, North Brisbane, 1978.)
Way out in the valleys and
mountain ranges of light
You came quiet in roaring tide
in the sunset lagoon
How softly whispers the river
and streams in endless waters
THOSE
can’t tell a lie.
***
Den stora poesifestivalen i Berlin (min europeiska favoritstad) ägde rum 19-27/6. Tyvärr är deras hemsida fruktansvärt dålig, alternativt så ligger vissa delar av servern nere, så jag kan inte i efterhand återge vad som presenterades på årets festival. Jag borde ha gjort mitt besök tidigare. Jag får återkomma till den festivalen nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar