Tria Carmina
med
Czesław Miłosz
(1911-2004)
Han var född och uppvuxen på landsbygden i Šeteinai i Litauen, som vid den tidpunkten låg under ryskt styre. Modern var litauiska och hette Weronika, fadern Aleksander var ingenjör, både kom ur samhällets adliga skikt som hade starka band till Polen. Sedan 1600-talet hade familjen haft polska som modersmål. Czesław väste upp i en mångkulturell och tolerant atmosfär, det talades också litauiska, ryska, engelska och franska.
Efter gymnasieexamen 1929 studerade han juridik i Vilnius på Stefan Batory-universitetet, med examen 1934. Sina första dikter publicerade han i universitetstidningen Alma Mater Vilnenis. Han avskydde nationalism och vägrade att identifiera sig som antingen litauer eller polack.
Czesław Miłosz debuterade 1933 med diktsamlingen "Poemat o czasie zastyglym" ('Poem om en förstenad tid') och blev snart en uppmärksammad lyriker. Redan 1931 hade han varit delaktig i bildandet av den litterära avant-garde-gruppen Zagary. Hans modernistiska ungdomspoesi gav främst uttryck åt 1930-talets politiska oro. Den litterära utgångspunkten är den s.k. katastrofismen, som med tidskriften Zagary som språkrör, gjorde upp med framstegstron. Källa: Alex författarlexikon
Den inriktningen går att skönja i följande dikt, skriven 1931.
Gärningsmannen, av Czesław Miłosz (1911-2004)
(ur Poem om en förstenad tid. Samlade dikter : 1931-1987 / Czesław Miłosz ; nytolkningar och redaktion: Nils Åke Nilsson. Stockholm : Bromberg, 1990.)
Brinnande går han i en ström av flimrande bokstäver,
klarinetter, maskiner bultande snabbare än hjärtats slag,
avhuggna huvuden, silkesdukar, och han stannar under himlen, lyfter mot den sina hoplagda, knutna händer.
De troende faller på sitt ansikte, tänker att det är en monstrans som lyser så,
men det är knogar, skarpa knogar, mina vänner.
Han skär itu de upplysta gula husen, bryter väggarna i
färggranna halvor,
eftertänksamt betraktar han honungen som sipprar ur den väldiga vaxkakan,
flyglarnas skälvningar, barnens gråt, ett huvud som slår mot golvet.
Det är det enda landskap som förmår väcka hans känslor.
Han förundras över sin brors skalle som liknar ett ägg,
varje dag stryker han bort sitt skummande svarta hår från pannan, tills han en dag slutligen anbringar en stor dynamitladdning och förvånas över hur i explosionen allt sprutar upp som en fontän.
Med gapande mun betraktar han molnen och allt som hänger i dem: jordglober, lagböcker, döda kattor liggande på rygg, lokomobiler.
De snurrar runt i molnen som skräp i en vattenpöl.
Medan nere på jorden en fana fladdrar med samma färg
som romantikens röda ros
och en utdragen militärkolonn
kryper fram på igenvuxna järnvägsspår.
***
Efter ett års studier i Paris anställdes han vid en polsk radiostation i Vilnius. När han fick sparken 1937 för sina vänsterradikala åsikter flyttade han till Warszawa där han tillbringade krigsåren i den ockuperade staden. Han arbetade på polska radion och universitetsbiblioteket men var också aktiv i motståndsrörelsen, skrev i underjordiska tidningar och tryckte böcker, bland annat en egen samling dikter "Wiersze" (1940) under pseudonymen Jan Syruc. Under upproret i Warszawa arresterades han i september 1944 av tyskarna men räddades från en transport till ett koncentrationsläger av en nunna som han aldrig återsåg.
Efter kriget blev han diplomat och arbetade som kulturattaché i Washington 1945-49 och 1950 i Paris. Han var sedan 1944 gift med Janina Dluska och paret hade två söner, de stannade i USA när Milosz återvände till Polen 1949. 1951 bröt han med den nya regimen, hoppade av till Frankrike och levde sedan i Paris som fri författare. Källa: Alex författarlexikon. Följande dikt är skriven i Alsace efter avhoppet.
Mittelbergheim (andra halvan), av Czesław Miłosz
(ur Dagens ljus. Samlade dikter : 1931-1987 / Czesław Miłosz ; nytolkningar och redaktion: Nils Åke Nilsson. Stockholm : Bromberg, 1990.)
Jag vet att jag borde. De finns hos mig,
höst och trähjul och tobaksbladen
under takrännan. Här och överallt
är mitt hemland, var jag än vistas
och på vilket språk jag än får höra
en barnvisa eller älskandes samtal.
Lyckligare än andra kan jag ta emot
en blick, ett leende, en stjärna, silket
som följer linjen hos ett böjt knä. Avspänd, betraktande
skall jag vandra i bergen i dagens mjuka glans
över vatten, städerna, vägarna, människornas liv.
Eld, makt, kraft, du som håller mig
i din öppna hand vars fåror
är som väldiga raviner kammade
av en sydlig vind. Du som ger säkerhet
i fruktans stund, i tvivlets vecka.
än är det för tidigt, låt vinet mogna,
låt vägfararna sova i Mittelbergheim.
***
I sin tidiga poesi skrev han gärna genom bilder och symbolspråk, utmärkande för den senare poesin är det direkta och öppna tilltalet, ofta i första person. Han har ett behov att bikta, rannsaka och bekänna, att utforska sina minnen. Jag avslutar med en liten dikt från "Där solen går upp och där den går ner" (1974), skriven vid University of California, Berkeley, 1971.
Gåvan, av Czesław Miłosz
(ur Där solen går upp och där den går ner. Samlade dikter : 1931-1987 / Czesław Miłosz ; nytolkningar och redaktion: Nils Åke Nilsson. Stockholm : Bromberg, 1990.)
En dag så full av lycka.
Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.
Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.
Det fanns på jorden inte en sak jag ville äga.
Jag visste inte någon värd att avundas.
Vad ont som hänt hade jag glömt.
Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.
Kände i kroppen ingen smärta.
När jag rätade på ryggen såg jag blått hav och segel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar