Veckans blomma: Vallmo
 |
| Målning av Irina Sztukowski, 2012 |
Vallmosläktet (Papaver) är ett växtsläkte med omkring 120 arter i familjen vallmoväxter. Vallmosläktets arter är ett-, två- eller fleråriga, frosttåliga växter som ursprungligen kommer från tempererade områden i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika.
De stora blommorna sitter längst upp på långa, håriga stjälkar. Stjälkarna kan bli 1 meter höga eller mer, såsom hos orientvallmo. Stjälkarna innehåller mjölkaktig växtsaft som kan irritera huden. Blomfärgen kan vara lila, vit, gul, orange, röd eller rosa. Kronbladen är vanligen fyra till antalet (hos vissa arter fem eller sex). De är tunna och silkespappersliknande och blommorna kan vara enkla eller fyllda. De har en pistill och många ståndare. Blomknopparna är vända nedåt, men vänder sig uppåt när de slår ut. Då ramlar även de två foderbladen av. Frukten är en kapsel som innehåller ett mycket stort antal små frön. Källa: Wikipedia
Vallmo heter Poppy på engelska, Valmue på danska och norska, samt Unikko på finska. Det första diktexemplet är skrivet av Jane Taylor, upphovskvinnan (tillsammans med systern Ann) till "Twinkle Twinkle Little Star".
The Poppy, by Jane Taylor (1783-1824)
(from Romantic women poets, 1770-1838 : an anthology. Manchester ; New York : Manchester University Press, 1994.)
High on a bright and sunny bed
A scarlet poppy grew
And up it held its staring head,
And thrust it full in view.
Yet no attention did it win,
By all these efforts made,
And less unwelcome had it been
In some retired shade.
Although within its scarlet breast
No sweet perfume was found,
It seemed to think itself the best
Of all the flowers round,
From this I may a hint obtain
And take great care indeed,
Lest I appear as pert and vain
As does this gaudy weed.
***
Kornvallmons blommor innehåller en alkaloid som har använts som ett milt lugnande medel. Mjölksaften i opievallmo innehåller flera narkotiska alkaloider, bland annat morfin och kodein.
Efter intagande av vallmofrön kan förekomst av opiater i urinen detekteras. Källa: Wikipedia
Följande dikt skrev Harry Martinson till Karin Boyes minne.
Efterskrift, av Harry Martinson (1904-1978)
(ur Passad : dikter. Stockholm : Bonnier, 1945.)
Du satt i en hängande trädgård.
Den hängde på ett enda hår en livets parasolldag.
Du lyfte med trädpiplärkan mot skyn
utan att fråga om det bar sig.
Du kunde inte leva på att stenen består
och blomman förgår.
Du kunde inte dö bara på detta:
att gravarna bära härdiga stenar
som alltid stå ut med
att grav lägges till grav.
Nu blommar för din flyktiga bräcklighets skull
vallmon, din blomma.
För din skull hissar jag opiets fana.
För din skull dricker jag, spiller jag vin.
Alltid lovar jag dig
att binda vackert i kärvar
nuen som tiden skar.
***
På en lista över engelskans mest kända blomdikter kommer kanske nästa dikt på andra plats. Första plats är väl vikt åt William Wordsworth's påskliljor i dikten "I Wandered Lonely as a Cloud".
I Storbritannien och en del andra länder brukar många under dagarna kring den 11 november (hågkomstens dag) bära en röd eller vit vallmo av papper i kavajslaget som en erinran om de stupade i världskrigen.
Överstelöjtnant och medicine doktor John McCrae, född 30 november 1872, död 28 januari 1918, var en kanadensisk poet, författare, läkare och konstnär. Han var även soldat under första världskriget och kirurg under Andra slaget vid Ypern i Belgien.
McCrae är känd för att ha skrivit "In Flanders Fields". Denna den mest spridda dikten under första världskriget bidrog till att göra vallmon till minnesblomma över krigets döda. Källa: Wikipedia
In Flanders fields, by John McCrae (1872-1918)
(McCrae skrev dikten 3 maj 1915. Det var dagen efter att han lett begravningen och jordfästningen av sin vän löjtnanten Alex Helmer.)
In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.
We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved and were loved, and now we lie
In Flanders fields.
Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar