Tria Carmina med Anne-Marie: Låt stå!

  I bloggens femtonde Tria Carmina träder författaren Anne-Marie Berglund fram. Hon har bara gett ut fem diktsamlingar (men vilka böcker!) och har själv sagt i en intervju att "jag skriver mer och mer för byrålådan". 
  Dikten "Flickfantasier" ur samlingen Flicklekar (1983) har redan förekommit här i bloggen.

Konstnär: Harry Modin
http://www.harrymodin.se/

Tria Carmina

med

Anne-Marie Berglund

(f. 1952)

***

  Anne-Marie Berglund är född i Finland. Föräldrarna var finlandssvenska och flyttade, när Anne-Marie var fyra år, till Sverige. Hon växte upp i en liten by i Bergslagen och i Norrtälje. Efter två år i Frankrike utbildade hon sig till gymnastikdirektör och sjukgymnast. Numera bor hon i Stockholm.
  De år Berglund tillbringade i Frankrike var betydelsefulla, där började skrivandet och många av hennes texter utspelas där. Hon har givit ut både lyrik, noveller, prosa och medverkar i tidskrifter som Bang, Ordfront, Karavan.
   1977 gjorde hon en lovordad lyrikdebut med "Luftberusningen". Redan från början anslog hon den ton som sedan skulle återkomma i författarskapet; skildringar av kvinnligt identitetssökande, rastlösa vagabonder som väljer att leva utanför gängse normer. Perspektivet kan vara både den unga flickans och den vuxna kvinnans. Källa: Alex författarlexikon

**

  Det finns flera bra dikter på temat identitet i debutboken. Jag fastnade för nedanstående. Den är sanslöst bra.

Hinnorna, av Anne-Marie Berglund
(ur Luftberusningen. Stockholm : Coeckelberghs, 1977.)

Det gröna talar inte till mig
bladen bor i en kuvös, eller är det jag
blommorna är så dödligt tysta
är deras språk ett okänt språk för mig
mitt blod
månatliga blod skulle vara spindelnätet över kosmos
sägs det
men var sitter ett sådant nät fast
vem i mig kan väva det månntro
och hur ska man komma i samspråk
med en sådan liten tomte
Jag är som en sten
blodet stänks från ovan
köttet är en slamsa från en slaktad gris
ögonens färg bara en förirrad blåklint
Jag, verkligen jag, känner bara stenen till
Kosmos?

Släng ut mig, någon, slunga iväg, någon stark
så får vi se
sten eller stjärna
lögn eller sanning
Slungare, mitt liv är att söka dig

***

   Anne-Marie Berglund anses som en av föregångarna till den litteratur som växte fram på åttiotalet, där främst kvinnliga författare började skriva absurt och sagoartat om självdestruktivitet och kvinnors villkor. Delar av det märks i boken "Kvinnorna klär sig till brudar i år", men i den återkommer även motiv som uppbrott och flyktiga möten.
Källa: Alex författarlexikon

Narvik, av Anne-Marie Berglund
(ur Kvinnorna klär sig till brudar i år. Stockholm : Agora, [1990].)

När hon klädde sig i vit blus
var det mörkt i hennes hjärta
då var havet inte långt borta
inte myrarna, knivarna, de branta trapporna
Då smög sig illgärningsmännen efter
och hundarna morrade
Ändå såg hon proper ut som en folkskolelärarinna
En sådan dag köpte hon en biljett till Narvik
Världsresenären som en gång dansat Tango i Paris
längtade plötsligt norrut som en trött fågel
Ishavet lät mer lockande än champagne
Kanske väntade där henne ett äventyr
med någon amerikansk soldat
kanske var det något helt annat
Många tror att hon aldrig for
Några väntar på att hon ska återvända

***

  Eftersom Anne-Marie Berglund har gett ut så få böcker har jag inte följt mallen riktigt, att presentera dikter från när författaren var i 20-årsåldern; 40+ och 60+. Hennes senaste diktsamling "Jag vill stå träd nu" utkom 2000, och tilldelades Svenska Dagbladets litteraturpris. Boken är, sett till både utseende och omfång, rätt oansenlig. Men vilket fantastiskt innehåll. Den har alla de teman som jag redan har berört, och lite till. Den har symbolik, liknelser och omskrivningar som sätter bo i läsaren. Jag kan inte förstå varför jag inte läste den för 15 år sedan.

(Ur "Jag vill stå träd nu", av Anne-Marie Berglund. Stockholm : Bonnier, 2000.)

Granen utanför ditt fönster
har blivit mörkare sen i fjol
Den står oprydd
egenartat grön som om grönt och svart
var samma sak
Som om ljus och mörker
inte angår granar
Utan de står vid sidan av
stigen vid sidan av berget
vid ängens kant
Det var ingen slump att de valdes
till julträdet
Deras budskap i mörkret
är alltid detsamma
Stå kvar!